Bra cykling

För fjärde året i rad gick MTB Adventure i Södertälje och vi var säkert närmre 400 startande varav 260 i 64 km-klassen. Jag var lite sen till startfållan och fick nöja mig med en plats en bra bit bak. Jag siktade således på att köra upp mig under masterstarten (Youtube)..

Mycket jakt inledningsvis av loppet. Jag blev bra trött!

Mastern rullar iväg och jag går direkt ut till höger för att köra om så många som möjligt. Det är trångt, jag plockar placering efter placering och till slut blir det så glest att jag har fritt framåt och börjar jaga andraklungan, då de snabbaste redan stuckit iväg. Startloopen är knappt 2 km och i slutet på denna har jag äntligen kontakt och kan lägga mig på rulle in på första riktiga loopen. Jag är dock rätt sliten efter att ha legat på rött / rosa mest hela tiden.

När jag äntligen är på rulle så ska vi korsa en asfaltsväg och jag missar att vi ska rakt fram! Jag hinner precis korrigera mitt misstag när jag kör ner i ett dike och är aningens nära att klota runt. Tappar gruppen och det är dags att jaga igen. Jag kommer ikapp, men att ha kört ikapp två gånger redan de första kilometrarna tar på krafterna och jag har fullt upp med att klamra mig fast på rulle. Det hjälper inte heller att Emmy Thelberg är pigg som attans och ser till att vi jagar framförvarande grupp. Det är också rätt tacksamt att vara i samma klunga som cyklister man samarbetat med under säsongen och Emmy är en av dem. Så jag har hamnat i rätt grupp.

Ett långt fint motlut som blev ett av mina favoritpartier på banan.

Jag märker dock i uppförsbackarna att jag inte alls har samma driv som de flesta, backarna som ju brukar vara min styrka.. med kanske 5 kilometer kvar av första loopen orkar jag inte i en lång backe och gruppen försvinner iväg. Jag kör i ingenmansland och först in på andra loopen får jag sällskap. Vi blir en SMACK, en Rönninge MTB och Nicolas från Eskilstuna CK. Gruppen är jämn och vi har rätt okej samarbete.

Bjuder på en lite klantig manöver här.

Det är rejält fint med lera på många ställen och det är också rejält skoj. Riktig MTB på finhösten. Solstrålar genom trädkronorna och löven som faller mot marken. Jag hinner tänka att det här är skoj och njuter lite av åkningen. Kanske tänker jag för mycket för nästa lervälling som vi ska forcera ska jag ta det bästa spåret. Bara det att jag kommer med för mycket fart (?!), får någon slags sladd och åker rätt in i en gran och således tappar gruppen som försvinner iväg.

Attans! Jaga igen. Jag har dem ca 200 m framför mig. I ett motlut knappar jag in lite, för att se dem sticka iväg igen. Jag vet att det snart kommer ett långt, rakt motlut på grus, ett av mina favoritpartier på hela banan. Säkert 1,5-2 km innan det viker av igen. Jag tar sikte på gruppen framför och märker att jag knappar in. 200 m blir 150 m, 100 m, 50 m och precis i slutet av motlutet när banan viker in på en jobbig stig uppför, kommer jag ikapp. Skönt.

Fin singletrack längsmed sjön. Emmy, jag och Nicolas samarbetar.

In på tredje varvet är vi bara tre kvar i gruppen. Nicolas från ECK bedömer jag som starkast. Snart är det bara han och jag kvar. Vid sidan av banan ropar någon att vi ligger ganska bra till. Jag känner mig rätt pigg och drar oss en bra bit. Vid ett nytt blöthål åker jag ut i skogen igen, tappar 15 m och jagar ikapp Nicolas. Sedan ligger jag tätt bakom honom tills jag ser något bekant, rött där framme. Emmy. Vi jagar ikapp och samarbetar sedan ända fram till mål där Nicolas spurtar om mig sista metrarna med Emmy precis bakom mig. 8-9-10 och för mig alltså en 9:e plats av alla i ett sjukt skoj lopp. Vann gjorde återigen Atle Hansen.

Banvallen var ytterligare ett skoj parti på banan. Här med ca halvmilen kvar till mål!

Banan var rätt utmanande med få partier där man kunde återhämta sig, så det blev en fint intensiv dag i sadeln. Tack för det!

Gott kört alla och tack för samarbete! Tack till arrangören också för ett riktigt bra lopp med suverän langning, sträckning och även mat och dusch efteråt. Detta lopp kör jag igen nästa år 🙂