Bra cykling

Angelica en bit upp på dagens längsta backe. En vy att gilla, helt klart!

Okej. Etapp 1 är avklarad och jag undrar hur i hela fridens namn jag ska kunna överleva veckan. Både konditionsmässigt och teknikmässigt. För trots att dagens etapp var förhållandevis snäll, ”bara” 3 av 6 på svårighetsskalan, så var det rätt utmanande på många ställen och etappen i sig var nog åtminstone topp 5 på min lista över jobbigaste dagar på cykel.

Häng med på några av de knepiga partierna: vi fick alla hoppa av för att ta oss nerför en 15 m hög ”ravin”. Vi fick 4 km stenig men lite flowig downhill och jag är sjukt glad att jag kör på heldämpad cykel med mycket slag i framdämparen. Vi fick några fler steniga, branta nerfarter och så fick vi en ganska hal, rotig och stenig nerfart till.. och det ska bli värre senare i veckan. Överlevnad väntar, helt klart.

Dagens etapp startade med en lång, brant, trång backe där vi alla ligger som på ett pärlband på lättaste växlarna. Det är bara att ligga och köa och undvika folk som halkar och stoppar upp oss bakom. Jag kan hålla igen hyggligt för att spara på krafterna, men självklart är det jobbigt.

I en av alla sjukt steniga, branta nerfarter blir jag nästan tacklad in i ett träd av en kille som bara ska fram. Han ber om ursäkt sedan. En liten stund senare passar jag på att gå sista biten av samma nerfart och när jag ska upp på cykeln igen, ramlar pedalen av och jag parerar med någon konstig manöver. Lite letande efter verktyg och då dyker Hasse upp. Vi byter några ord när han trampar förbi och en stund senare kommer jag iväg. Då upptäcker jag att sadeln är sned. Fipplar lite till och sedan kan jag ta mig an nästa backe. Cyken fungerar perfekt resten av loppet.

En mörk och lummig skog välkomnade oss i början på dagen. Brant backe.. Foto: Angelica Ek

Backar får vi väldigt många av. En väldigt lång där jag går ikapp Hasse och tjattrar lite med honom en stund. Sedan vidare och där framme är Kjell O, som har stuckit iväg tidigare under loppet. Jag har kommit in i ett bra tempo så vi byter några ord och jag cyklar vidare till toppen och dagens högsta punkt på 1275 m. Där startar den steniga downhillbanan som går på skrå några bitar och har ett gäng höga drops där det bara är att hoppa av. Efter den får vi en snabb grusvägsnerfart till andra depån, där jag stannar och tar ett glas vatten och en halv banan.

Sedan börjar backen from hell. Snittlutning på ca 15 % långa bitar. Jag går på lättaste växeln och den räcker inte till. Biter ihop och en stund senare planar backen ut i mer drägliga 7-8 %. Här börjar en del att krokna lite. Jag tar en bit koffeingel. I nedförskörningen är det faktiskt ganska glest och i nästa, korta men steniga, branta uppförsbacke, som snarare är en enda ränna med vassa klippor och stenar, får man bita i. Jag går om några stycken, min koffeingel har börjat verka.

En snabb nedfart senare på snällt grus och så väntar sista rejäla backen för idag. Jag är pigg men kort om vätska, så jag stannar en sväng i tredje depån, mitt i backen. Jag får en hel 75-flaska påfylld, tar en halv banan och sedan bränner jag upp till samma topp som igår, på prologen. Jag tar det rätt lugnt sista biten. På toppen lyckas jag ta mig förbi staketet jag fastnat i de två tidigare dagarna här nere, men i en pumptrack-liknande sekvens med bara täta rötter, får jag trycka i så hårt att båda låren panikkrampar. Ridå. Får stretcha och gå i någon minut innan jag kan ta mig vidare i en ny, brant utförskörning, där jag börjar med en OTB över en såphal sten i ett drop. Japp, det är fortfarande blött här efter nattens regn. Jag springer och cyklar ner den branta kilometern med rullstenar överallt. Sedan tar avslutningen på dagen vid – mestadels utförsåkning på grus ända ner till målet i byn.

GPS:en stannar på 3:56 i rulltid och officiell tid 4:02.

Ligan Södertälje CK här nere i Sudety!

Vid målgång har arrangören bara vatten och sportdryck, föga imponerande. Jag väntar in två av mina medåkare från Sverige, de kommer in på fina tider, Kjell O och Hasse. Sedan trampar två av oss ur till pensionatet vi bor på. Där sedvanlig cykeltvätt, fix, dusch, återhämtningsdryck och bara få i sig det som finns på rummet. Det visar sig senare att arrangören hade all mat vid starten och inte vid målet.. så där får de underkänt på den informationen.

Jag får också reda på att Kjell WJ kommer tryggt in i mål och en bit senare de två Ek:arna Stefan och Angelica. Vi har alla haft en väldigt tuff dag.

Till slut serveras middagen och den är det klass på.

Nu återhämtning och laddning inför morgondagens etapp som blir längre och lite mer lättåkt på pappret: 68 km och 2074 höjdmetrar. Ouff.

Angelica har också bloggat om dagens etapp.

Målgångsbild på undertecknad och Kjell O.