Sudety etapp 3 och panikångesten som blev eufori

Dagens första singletrack. 20 km högst varierat – brant uppför & nerför, rötter, stenar, drops och massor med annat skoj. Här sällskapade jag med belgaren Bert.

Etapp 3 i Sudety MTB Challenge idag och jag erkänner att jag har haft sådan otrolig ångest inför denna, så att ångesten nästan gick att ta på. Efter att ha läst flertalet bloggposter, kollat på Strava etc, var jag (vi) beredda på det värsta. Jag trodde helt ärligt på att det skulle bli en av de värsta dagarna i mitt liv. Paradoxalt nog blev det i stället en av de bästa dagarna i mitt liv!

Etapp 3 från Stronie Slaskie till Bardo, bjöd på detta:

Fler monotona, breda grusvägar och traktorstigar uppför. Nej, det är inte speciellt kul.
Långa sekvenser med böljande singletrack, där du får använda hela ditt spektra av MTB-teknik. Helt otroligt skoj och precis det som gör att den här veckan nu vänder!
Svindlande downhillåkning, vardagsmat här. Utmanande, men nu börjar utförsåkningen äntligen sitta lite bättre.
Så branta backar på singletrack och nämnda traktorstigar, att du måste kliva av och leda cykeln längre partier. Påfrestande, dock otroligt nog välkomnande med den variationen.
Stenig pilgrimsled från hundratals år tillbaka. Här är det försiktighet som räknas!

Idag räknar jag redan som en av mina topp 5 dagar i sadeln någonsin. Sudety levererar och jag är glad och positiv nu. Riktigt skönt.

Officiell tid 4:49.

Angelica passade på att ha en riktigt bra dag och i dessa omgivningar blir det ännu mer pluskant på tillvaron!

Jag och Kjell O hade stor nytta av våra heldämpade cyklar idag. Och min bakdämpare fungerade perfekt idag. Angelica hade också en riktigt fin dag, medan Hasse, Kjell och Stefan var lite trötta på all stökig nedförskörning. Arrangören sade att de tycker synd om dem som kör hardtail idag, och det stämde väl rätt bra..

Imorrn väntar veckans kortaste etapp, ca 52 km och 1800 hm. Även en viadukt på på 30 meters höjd. När vi ska nedför från viadukten ska vi få den brantaste utförsåkningen på hela veckan, med tanke på hur det sett ut hittils så vågar jag inte tänka på hur brant det kommer att bli.

Än så länge lever vi och jag motar bort min förkylning så gott jag kan. 🙂

Nu börjar det luta lite utför..