Bra cykling

En av dagens toppar. För en gångs skull rätt bra asfalt upp just här!

Nationaldagscykling i Rimini och San Marino-trakten – denna dag oändligt mycket bättre än första turen här nere.

Old school-navigeringen (alltså skrivit ner på papper) fungerade sådär, bättre navigera efter gpx-spår i mobilen igen. Jag är en mästare på att fiska fram kamera ur bakfickan, nu blir det att öva vidare på att fiska upp mobil med flip-skal i stället – i nerförslöpor, inför korsningar och på sådär underlag – men det går bra.

Jag har en rätt bra väg ut från Rimini nu, det är inte att leka med att cykla i rusningen här så en hygglig väg ut är ett måste. Efter en stund i väggrenen på en större väg så viker jag av, och nu börjar provinsen Emilia-Romagna visa sig från sin bästa cykelsida.

Denna dag blir det trampa lite längre med en hel del toppar, närmre bestämt 8 stycken. Några kortare och några aningens längre.

Min form är sådär och att trampa distans utan att jag vet hur min kropp reagerar, är ett litet lotteri – speciellt med lite berg att cykla. För att krydda lotteriet mer så hade vi knappt någon frukost hemma och jag har bara en liten banan med mig – det är svårt att få tag på bars och gels här. Jag har åtminstone en 75:a sportdryck att dricka.

Ja men vi kör väl en klassisk bike selfie.

Denna dag är det särskilt varmt. Varje skylt jag ser skvallrar om 30-31 grader. Gassande sol. Benen känns helt okej men kroppen är inte van vid denna värme, och då blir det lite som det blir. Jag får dock riktigt bra cykling, nästan helt ensam. En rejäl kontrast till dagen innan!

Efter en stund börjar jag bli lite orolig för energiintaget – min banan har jag sparat för ett trycka i mig den sent, och i dagens kanske längsta backe, med slut på dricka och rätt tom på energi, känns detta sådär. Ingen affär i sikte någonstans.

Efter drygt 3 h på klockan i stekande sol och med en del berg cyklade, får jag en utförslöpa och det känns som en större by närmar sig. Mycket riktigt så hittar jag en liten affär och köper på mig kex, läskande dryck och vatten. Nu klarar jag mig sista 25 km hem.

Avslutande biten från Riccione till Rimini är en enda lång strandpromenad / turistgata som aldrig tar slut. Så småningom rullar jag in i Rimini, nöjd och lagom trött – ca en halvtimme senare än jag tänkt.

Strava

Dagens lapp, helt värdelös då det inte går att cykla efter vägnummer här.