Bra cykling

Egentligen skedde det redan förra sommaren i Sigtuna Bike Arena, men i år är det så självklart – 6-åringen cyklar riktiga MTB-spår och jag eller Angelica ligger bakom och coachar och peppar 🙂

Det har helt klart gått några år sedan jag skrev Första halvåret med bebis samt 16 månader med bebis.

Det har blivit mer eller mindre en ny cykel per år senaste 3-4 åren för lillkillen som växer som ett spjut. Nu senast en rejäl MTB med ordentliga däck, och som han cyklar på den!

Blåa spåren i Högbo har varit helt suveräna – en blandning flow trail med lite snällare rötter och stenar, några mindre backar och lite grusväg. Alldeles lagom för många inklusive för vår 6-åring.

Det är lite oklart hur mycket han orkar, det är mycket prat när han cyklar, men han blev 50 % snabbare på samma spår från ena dagen till den andra utan att bli trött, så vi ska fortsätta att utforska hans gränser och framför allt låta honom leka och ha kul.

4-åringen är grym hon med – hon började trampcykla strax efter att hon fyllde fyra, det underlättar att ha ett större syskon. Det har blivit en hel del pumptrack och grusväg för henne också. Numera cyklar hon också snabbare än någon vuxen orkar springa 😉

Fina dagar i Högbo med kusinen. Vi kommer tillbaka snart igen!

Barnvakt! Då passade Angelica och jag på att leta upp nya MTB-spåret i Rinkebyskogen i Danderyd. Vi parkerade vid Enebybergs IP och tog oss sedan via sidan på de bortre fotbollsplanerna in i skogen. Rätt snart korsade vi svartskyltade MTB-leden och började följa den. Leden går motsols, bra att veta.

Det går också att starta vid Danderyds golfklubb. Kommer man med bil så kanske parkeringen delas med golfentusiaster. Annars rekommenderas så klart cykling som uppvärmning till leden (även om vi inte gjorde så just idag).

Leden är rätt vänlig, med en del lite trixigare passager, som jag tycker är välkomna! Jämn i svårighetsgraden och knappt några backar. En hel del flyt och inte minst lätthittat – bra jobbat av Danderyds kommun med vänner som gjort detta möjligt!

Vi trampade runt två varv. Vi stötte på totalt tre personer som gick i MTB-spåret, inga problem.

Det här kommer bli vårt närmaste MTB-spår framöver, så här ska trampas och nötas 🙂

Strava

Efter lite scoutande bestämde jag och min svåger Ludwig för att prova på lite downhill i Tänndalen. För egen del första downhill för i år och även första passet på MTB på flera månader – klart ovanligt!

Efter lite onödig tid i uthyrningen (de verkar precis ha öppnat för säsongen) så kunde vi hämta ut våra förbokade liftkort och en rejäl endurocykel (Scott Genius-modell). Jag själv körde på min trotjänare Scott Spark modell 2015, heldämpad med 120 mm slag fram – vilket räcker utmärkt för lite snällare utförsåkning.

Vi noterar genast att det går väldigt snabbt att komma upp med liften, som tar 2 cyklar och dessutom är väderskyddad. Riktigt bra!

Vi börjar med kanske vänligaste och mest centrala leden Fäbodflytet, graderad blå, och tar oss nerför den två gånger. Bra start. Rätt bra berms, en hel del hopp och bra rull. Några vallar som kunde ha byggts upp lite bättre.

Lite längre ner i Fäbodflytet kan du rulla på Popcorn eller Drömskogen (blåa), som båda har sin egen karaktär och tjusning. Jag kanske gillade båda dem mer än att åka bara Fäbodflytet hela vägen ner! Liten varning bara för Drömskogen som blir lite väl tvärkurvig i några partier och således ganska långsam, men avslutar desto bättre.

För den lite mer avancerade åkaren så finns röda Downdays med lite mer stökig stig, samt röda Rödräven med sina höga hopp – börja med dessa och hamna sedan på Fäbodflytet lite längre ner.

På andra sidan berget (åt höger/norr) finns långa, blåa Fjällflyt, där du får trampa en hel del – kanske onödigt mycket om du förväntar dig downhill och inte så mycket trampande/transportsträckor.. Leden börjar rätt plant uppe på bergstoppen, för att sedan ta dig nedåt med lite mer fart. Denna led har också två röda avstickare, Renen och Mardrömmen. Jag hade lite svårt att hitta rätt här uppe faktiskt, jag åkte fel mer än en gång – så läs skyltarna noga.

Långt ner på Fjällflyt finns även gröna Guldgruvan, som inte riktigt kändes färdiggrävd – med sina låga berms och en jättekonstig kurva. Kanske kul som variation någon enstaka gång om man åker på denna sida av berget några gånger.

Som vanligt finns även ett teknikområde (”Skills area”) och en liten flytstig (flow trail) för de mindre.

På det stora taget är en heldag för mycket i Tänndalen, 3 timmar på förmiddagen eller eftermiddagen räcker.

Vi fick toppenväder, blandat sol från en strålande himmel till gråmulet och på slutet en regnskur. Klä dig rätt och ha med dig rätt plagg att sätta på om det blir svalt och blött.

Tänndalen plus:

• Lättåkt
• Hoppvänligt
• Riktigt bra lift
• Inga köer
• God lunchburgare
• Schysst personal

Tänndalen minus:

• Behövs fler leder, gärna 1-2 riktigt bra som kan komplettera Fäbodflytet och känns dunder
• Lite dåligt byggda leder – bättre vallar behövs och även bättre placering på en del hopp som var för nära kurvor

Vi säger tack till Tänndalen för denna gången!

Till slut fick jag till lite fin åkning i Högbo! Ärligt talat så är jag just nu mer inne på roliga bike parks med flowstigar än renodlad XC, men renodlad XC är ju så sjukt kul det med, speciellt en sådan här magisk sommarkväll!

Lagom svalt i luften, sol, inga cyklister i spåren – bara att ösa på favoritstigarna Maja och Lollan. Jag cyklade även svarta Kemi, kanske aningens roligare nu än när jag cyklade den för första gången för några år sedan och inte visste hur svart ”svart” var.

Det blev till och med PB på Maja och Kemi, lite konstigt då jag tappade kedjan tidigt på Maja och stannade till på Kemi för fotografering och även messade lite på en grusväg.. är det banorna som blivit mer lättåkta eller är det bara jag som trampat långsamt tidigare år? I kväll vred jag ur trasan lite åtminstone men jag har svårt att tänka mig att jag är i någon form. Får testa hemmabanorna snart och se vad som händer..

Högbo tycker jag nästan alltid levererar. Dagtid under sommaren kan det vara lite väl mycket cyklister på lederna närmast parkeringen, men ju längre bort och närmare svart man kommer, desto bättre. Bäst kanske ändå Högbo MTB-banan är (alltså MTB-loppet), men den har jag inte cyklat på länge nu. Blir nog dags att prova den igen 🙂

Strava

Det har varit i görningen i några år och till slut så har Kungsberget öppnat upp portarna till sin nya bike park, så att vi cyklister har något att göra på berget även sommartid.

Jag har varit förbi tidigare somrar för att kolla in leder och annat, men då har berget ekat tomt. Så desto roligare att se parkeringen och berget idag, i sin sommarskrud.

Liften Kungsåttan har byggts om för att kunna ta 4 cyklar på varannan liftstol. Lite kortare människor kan ha lite svårigheter att hänga upp cykeln i cykelstället bakpå liftstolen, det finns också givetvis personal som hjälper till på plats.

Du behöver inte sitta speciellt länge i liften förrän det är dags att kliva av. När du kliver av har du ett gäng blåa, röda och svarta leder till vänster, och rakt fram/höger har du två svarta leder till, som kräver att du cyklar uppför en kort bit för att komma till starten.

Jag inleder dagen med längsta leden, som självklart heter Kungsleden. Den är graderad grön (mycket lätt). Andra graderingar är så klart blå (lätt), röd (medelsvår) och svart (svår). Gröna Kungsleden är flowig med enstaka möjligheter till hopp. Efter första biten utför till en korsning med en bro ovanför (där man kan ta en röd led i stället) planar det ut och du cyklar tvärs över berget, delvis nedför men också delvis uppför, innan sista långa nedfarten tillbaka till liften.

En bit ner på Kungsleden, kan du åka av för att ta blåa leden Nintendo, som du kan cykla hela vägen ner, eller vika av för att cykla lite roligare Yoshi på slutet.

Således blir det en hel del åk på Kungsleden för att komma åt de andra lederna. För att variera kan du i stället cykla röda Velodromen direkt till vänster från liften. Velodromen ger efter en kort bit möjlighet att vika av för att ta en annan led. Jag skulle säga att Velodromen är snabbast av lederna på berget. Leden har så klart många (velodrom)kurvor och några få hopp. Det går verkligen att åka snabbt på den, vilket givetvis ger en till dimension till leden.

Av de tre blåa lederna, så var Blåbär tyvärr avstängd. Jag kikade på den ändå, och den är under uppbyggnad, med ofärdigt underlag.

Av de svarta lederna provade jag enbart en, Kungsstigen, som går högst upp på berget. Den går på mestadels stig och har några få handbyggda sektioner och rejälare hopp. Den är stundtals brant utför med lite stökiga stenar och rötter att forcera. Jag klarade av att cykla den hela vägen ner, tills Kungsleden tog vid. För den tekniske XC-cyklisten så går det, och än lättare är det om du har dropper post eller helt enkelt sänkt sadeln. 🙂

De övriga svarta lederna har en hel del hopp och drop. Jag provade Slash en bit, men klev av inför ett drop och cyklade tillbaka uppför berget.

Favoritlederna är helt klart hela Kungsleden (utan avstickare) samt Velodromen.

Till kommande år lär Kungsberget bygga ut och det är välkommet.

Jämfört med annan downhill jag åkt (Lindvallen) så ger Kungsberget kortare leder, eftersom berget helt enkelt inte är så högt. Det finns mycket för familjer och småbarn (nedanför berget finns en mängd korta, gröna leder för de mindre eller nybörjare).

En heldag kanske blir lite tjatigt efter ett tag då det blir mycket av samma åk. Man kan välja att åka förmiddag eller eftermiddag med. Jag tycker också det var väldigt få hopp i lederna, flera något lättare hopp skulle vara välkommet. När jag ville tvätta cykeln så fanns det cykeltvätt, men inget vatten. Så Kungsberget har lite att jobba på där till en annan gång.

Vidare finns också några XC-leder att cykla, jag tog en avstickare till Blå berget och hamnade på Berget runt tillsammans med en britt på elcykel. Berget runt är en röd XC-led med lite småstök, kul variation!

Det blir klart fler gånger i Kungsberget Bike Park. 🙂