Bra cykling

Undertecknad var bra snabb på att slippa visa trynet för fotografen i alla fall.. Foto: Eva Hörwing

När titeln om klubbmästare ska göras upp är det klart att man ställer upp, oavsett. Så med rätt trötta ben trampade jag iväg till Stockby för att med ett 20-tal medlemmar och vänner cykla oss ännu mer trötta.

Jag börjar med att reka delar av den knastertorra banan och får snart sällskap av Martin N, bedömt en av de bästa H40-åkarna i landet. Han är numera klubbmedlem, så det är stor konkurrens i sällskap med några andra snabbingar.

Det sista jag gör innan start är att lämna ifrån mig vattenflaskan, knappt har jag gjort det så går starten och jag är inte alls beredd och tappar positioner. Klantigt. Martin N sticker iväg, Marcus S och två till framför mig likaså. Ganska snart tar jag mig dock upp till plats fyra och kan inte avancera mer på de smala stigarna – i stället blir jag omcyklad och får ligga på plats fem ett tag till.

Marcus, som normalt är ruskigt snabb, har ingen vidare dag och vi cyklar om honom i höjd med Breviksbadet. När jag tittar bak en liten stund senare, syns han inte till alls. Förvånad tar jag sikte på de två närmaste grabbara framför mig, men efter grusbacken vid Långängen tappar jag och sedan ser jag deras ryggar försvinna mer och mer.

I ingenmansland trampar jag klart resten av varv 1 på eget pers och varv 2 nästan minuten långsammare. Pulsen får jag upp, men benen orkar inte riktigt.

Pumpen fick jobba och jag rullar så småningom in på en lite besviken fjärdeplats. Vann gjorde Martin N – grattis!

Det är kul med lite konkurrens och denna gång fick Lidingö CK:s tidigare manliga klubbmästare helt enkelt vika sig och applådera snabbare cyklister.

Kvällen avslutades med finfin klubbkorvgrillning, då var jag dock redan hemma med lillen.

Strava

Marcus och Martin N ser kanske ut att ha gått i mål här, men faktum är att detta är innan starten. Grattis Martin N till vinst!

Full njutning och full fart utför här. (Ekholmsnäsbacken till höger i bild. Mycket jobbig att cykla uppför och rätt tuff nedför med.)

Då och då kommer jag ut på MTB i stället för att harva på trainern inomhus (vilket i och för sig är kul det med!). Den här helgen bjöd på magiskt före på frostiga stigar och därpå en förkylning – men jag är glad för det!

Årets pass längre än 1 h kan nog räknas på mina två händer. Men kortare träningspass = mer effektivt och pang på – det som ju ändå är roligast.

Igår trampade jag runt Lidingös två officiella MTB-banor – Stockby och Rönneberga. Krispigt, kyligt, hårda stigar och lite sådär lagom motstånd i cyklingen när däcken skar genom skaren, frostiga gräsmattor och annat skoj.

Ja det här med att se ordentligt när man cyklar frostiga rötter är ju överskattat.

Efter att ha njutit av Stockbybanan trampade jag nöjd vidare mot Rönneberga på andra sidan ön. Det fina med Lidingö är att det finns så mycket fantastisk stigcykling så det blir inte många meter grusväg om man inte vill.

Väl framme i Rönneberga trampade jag på men började känna mig lite väl snuvig och tung i huvudet. Kanske var jag för varmt klädd och tog i lite för mycket så tjocka merinounderstället blev blött och jag kall på vägen till Rönneberga?

Hur som cyklade jag klart detta högst ojämna MTB-spår – det är som om banchefen för Cykelvasan och banchefen för valfri internationell XC-tävling hade lagt banan utan att prata med varandra – superenkel grusväg på många ställen och bra knepiga passager på andra ställen – för att inte säga halvt omöjliga en småhal decemberdag. Någon hade dessutom skyltsaboterat så jag cyklade ”vilse” på några ställen.

Stockby i vinterskrud.

Väl hemma en varm dusch och mat. Nöjd med ca 2 h decembercykling i dagsljus!

Idag är jag mycket riktigt förkyld men en sådan där ”snäll” förkylning utan halsont och feber – brukar gå över inom en vecka. Den fjärde (!) sedan jag gick på pappaledighet i början på oktober.

Med lite flyt kan det nog bli lite MTB i jul med 🙂