Bra cykling

Jag tror senaste gången bara Angelica och jag cyklade ihop var hennes gravudvecka 36 med vårt första barn. Det är närmre 3 år sedan! Idag i Högbo var det äntligen dags att cykla ihop igen – båda barnen somnat – check. Barnvakt – check. Cyklarna färdigpumpade – check. Sommarväder – check. Dåså!

Det blev lugnt och kul blandat på Högbos fina spår. Lite Maja, Vasa, Tompa, Tobbe, Kemi, Trimtex och så sprintbanan vid teknikområdet. Vi hann med en kort paus vid vattenbrynet på sjön Öjaren med.

Det är oerhört vad Högbo har utvecklats senaste tio åren och kanske främst senaste fem åren. Superfina spår kors och tvärs, flowigt, stenigt, jobbigt, backar, berms, nybörjarbanor – ja – allt för alla. Tack för det!

Jag har lite svårt att motivera mig med MTB-cyklingen sedan ett tag tillbaka, men det här var ju superkul. Det blir nog mer turer med frun i veckan tror jag! 🙂

Strava

Lillens första höst på förskolan och jobb har i princip helt stjälpt min träning och således denna blogg. Men plötsligt händer det! Alla är friska – jag är frisk – och det är ljust ute – rulla in MTB:n från balkongen, pumpa däcken, på med sjuttielva lager kläder och så ut och njuta. För det är vad jag gjorde denna förmiddag.

Jag har hela hösten gått och längtat efter att få sticka ut och trampa lite stigar innan året är slut. För varje vecka som gått har jag insett att det kommer nog bli svårt att få till. Jag var därför särskilt glad över idag.

Konditionen är inte där jag är van att den är – jag har inte cyklat på 6 veckor! Men tekniken, känslan och lekfullheten var där.

Hoppas på fler sådana här pass denna vinter!

Undertecknad var bra snabb på att slippa visa trynet för fotografen i alla fall.. Foto: Eva Hörwing

När titeln om klubbmästare ska göras upp är det klart att man ställer upp, oavsett. Så med rätt trötta ben trampade jag iväg till Stockby för att med ett 20-tal medlemmar och vänner cykla oss ännu mer trötta.

Jag börjar med att reka delar av den knastertorra banan och får snart sällskap av Martin N, bedömt en av de bästa H40-åkarna i landet. Han är numera klubbmedlem, så det är stor konkurrens i sällskap med några andra snabbingar.

Det sista jag gör innan start är att lämna ifrån mig vattenflaskan, knappt har jag gjort det så går starten och jag är inte alls beredd och tappar positioner. Klantigt. Martin N sticker iväg, Marcus S och två till framför mig likaså. Ganska snart tar jag mig dock upp till plats fyra och kan inte avancera mer på de smala stigarna – i stället blir jag omcyklad och får ligga på plats fem ett tag till.

Marcus, som normalt är ruskigt snabb, har ingen vidare dag och vi cyklar om honom i höjd med Breviksbadet. När jag tittar bak en liten stund senare, syns han inte till alls. Förvånad tar jag sikte på de två närmaste grabbara framför mig, men efter grusbacken vid Långängen tappar jag och sedan ser jag deras ryggar försvinna mer och mer.

I ingenmansland trampar jag klart resten av varv 1 på eget pers och varv 2 nästan minuten långsammare. Pulsen får jag upp, men benen orkar inte riktigt.

Pumpen fick jobba och jag rullar så småningom in på en lite besviken fjärdeplats. Vann gjorde Martin N – grattis!

Det är kul med lite konkurrens och denna gång fick Lidingö CK:s tidigare manliga klubbmästare helt enkelt vika sig och applådera snabbare cyklister.

Kvällen avslutades med finfin klubbkorvgrillning, då var jag dock redan hemma med lillen.

Strava

Marcus och Martin N ser kanske ut att ha gått i mål här, men faktum är att detta är innan starten. Grattis Martin N till vinst!

Full njutning och full fart utför här. (Ekholmsnäsbacken till höger i bild. Mycket jobbig att cykla uppför och rätt tuff nedför med.)

Då och då kommer jag ut på MTB i stället för att harva på trainern inomhus (vilket i och för sig är kul det med!). Den här helgen bjöd på magiskt före på frostiga stigar och därpå en förkylning – men jag är glad för det!

Årets pass längre än 1 h kan nog räknas på mina två händer. Men kortare träningspass = mer effektivt och pang på – det som ju ändå är roligast.

Igår trampade jag runt Lidingös två officiella MTB-banor – Stockby och Rönneberga. Krispigt, kyligt, hårda stigar och lite sådär lagom motstånd i cyklingen när däcken skar genom skaren, frostiga gräsmattor och annat skoj.

Ja det här med att se ordentligt när man cyklar frostiga rötter är ju överskattat.

Efter att ha njutit av Stockbybanan trampade jag nöjd vidare mot Rönneberga på andra sidan ön. Det fina med Lidingö är att det finns så mycket fantastisk stigcykling så det blir inte många meter grusväg om man inte vill.

Väl framme i Rönneberga trampade jag på men började känna mig lite väl snuvig och tung i huvudet. Kanske var jag för varmt klädd och tog i lite för mycket så tjocka merinounderstället blev blött och jag kall på vägen till Rönneberga?

Hur som cyklade jag klart detta högst ojämna MTB-spår – det är som om banchefen för Cykelvasan och banchefen för valfri internationell XC-tävling hade lagt banan utan att prata med varandra – superenkel grusväg på många ställen och bra knepiga passager på andra ställen – för att inte säga halvt omöjliga en småhal decemberdag. Någon hade dessutom skyltsaboterat så jag cyklade ”vilse” på några ställen.

Stockby i vinterskrud.

Väl hemma en varm dusch och mat. Nöjd med ca 2 h decembercykling i dagsljus!

Idag är jag mycket riktigt förkyld men en sådan där ”snäll” förkylning utan halsont och feber – brukar gå över inom en vecka. Den fjärde (!) sedan jag gick på pappaledighet i början på oktober.

Med lite flyt kan det nog bli lite MTB i jul med 🙂

MTB:n har stått tvättad och vaxad sedan Hammarby Hill. Jag har liksom inte vågat ta den ut igen för att bli skitig. Men igår så blev det äntligen dags.

Det har hänt mycket senaste 2 veckorna. Höstlöven har börjat falla och på hemmastigarna döljer sig rötter och annat kul under löven. Fina färger och precis lagom värme för att köra kortkort i skogen just nu.

En av mina klassiska testa formen-slingor kallas för Grönsta medsols. Igår blev det en ny variant som ger lite mer stig i skogen och lite mindre navigerande i villaområden och parkerade bilar precis framför stigen. Men jag är lite trött i kroppen och började inte gå fullt förrän en bit in och landade på 2 min över pers på tidigare slingan. Helt ok.

Sedan letade jag mig in i djupaste delarna av skogen och utforskade nya stigar! Helt på tvären genom hemmaskogen. Kraftledningsgatan (”Stromleitung” som vi säger här på ön) ända bort, med rätt spårval kanske den går att cykla hela vägen.. in på den så kallade Bakvägen en bit för att sedan vika av hemåt via fler nya stigar.

Än så länge blir det bara träningspass i dagsljus. Försöker mota bort pannlampscyklingen till senare.. bra torrt är det också trots en del nederbörd på sistone. Lyx!

Strava

De återstående cyklisterna trampar lätt upp mot Nackamasterna..

Att reka Hammarby Hill är en återkommande favorit varje år. Igår var vi ett stort, snabbt gäng som trampade iväg från Hellasgården och ut på startloopen. Banchefen tog täten och visade vart skåpet skulle stå och andra var inte sena att hänga med. Det gick ruggigt snabbt. Kul med fart!

Tillbaka vid varvning så visade det sig att de som tagit bilen genom stan (…) för att cykla, föga oväntat inte kommit fram i tid, och dessutom glömt vitala cykelprylar – så de hade vänt hem. I stället hoppade två snabbingar av och cyklade hem, jag slåg en pling till polare Marcus S från Lidingö CK som kom trampandes på lånehojen! Gött.

Årets Hammarby Hill-bana är till 92 % samma som förra året. Det är en liten ny krumelur mot slutet av loppet, den är rätt stökig med fin rotmatta uppför och några branta bergshällar. I övrigt är det samma! Mycket på blåa och gröna leden och alltså en hel del stök och trevligheter.

Att det är en oförlåtande bana, det vet vi. Hellas är oförlåtande. Så vi passade på att slakta lite (material) under kvällen. Eller vad sägs om 3 punkteringar, 1 spräckt kolfiberfälg och så inte minst 4 hemvändande cyklister? Henrik Mård fällde en kul kommentar:

”Tyckte det var ganska kul att vi startade 8 st. 4 på Specialized o 4 på Scott. Efter drygt 1 timme fanns bara dom 4 senare kvar”

Inte så jättebra reklam för Specialized kanske.. eller de som cyklar på Specialized.

Oavsett så blev det en riktigt grym kväll med kul stigar och en hel del klurigheter som vanligt i området.

Ses lördag 16 september!

Strava

Banchefen tar samtal och gänget passar på att rulla lite lugnt. Här var Max nån annanstans och skiftade över till slang.. som höll ca 5 min när stöket började igen.

Hur många råa MTB-åkare behövs det för att kränga på ett däck på en Specialized Roval-fälg?

Marcus innan han insåg detta skulle bli en dyr tur. ”Måste köpa ny lånehoj efter detta tror jag!”

I år har de här gossarna haft sina egna äventyr för sig. Men direkt efter sommarledigheten sammanstrålade vi igen och trampade lite skön och lugn MTB i fina hemmaskogarna. Det snackades givetvis lopp man cyklat, material man valt, diverse skrönor och inte minst vilka fans man fått under sommaren.

Bilden från en av de mer futuristiska platserna i Lidingöskogarna.. 🙂