Livstecken
Det har i ärlighetens namn inte varit någon vidare november och december för mig. Borreliainfektion har nu följts upp av en kort men sanslöst smärtsam muskel under revbenen och nu slutligen en riktig klassisk dyngförkylning. Nåväl, jag får vila i alla fall.
Under tiden har det faktiskt kommit både ett och annat paket, och inte minst hann jag med lite trevlig löpning också. Bjuder på det lilla!
Klassisk MTB-distans med Scott-grabbar
Grabbarna Grus..
Efter ett gäng pass på fatbike så var cykelvalet lätt när Marcus E snackade om MTB-distans idag lördag. Sagt och gjort, slöt Marcus E, Calle F och jag upp vid Ursviks spårcentral. Alla givetvis på varsin Scott, Marcus dessutom på en splitterny Scale RC – ”vinterhojen” – somliga har det bra!
Vi snurrade iväg på kända stigar i Ursvik och bort mot Järva. Där gick vi på en annan klassisk led – Hanstaleden. Under perioden november till april är den leden ganska lerig, inte minst idag! Calle med lerdäcken brände iväg enkelt, medans vi andra fick slira glatt i leran. Sedan gick vi på gröna, milspåret. Ren misär faktiskt. Precis så som jag minns att det ser ut i mars varje år. Det är mer sjöar och djupa vattenpölar än stig. Fostrande!
Efter kallbad var vi sugna på lite torrare mark, så vi tog närmsta lämpliga backe upp från scoutstugan och trampade glatt efter Calle på härligare underlag bort mot Kalhäll och tillbaka. Sedan var vi ganska nöjda – det blev en eller två schyssta partier till innan vi var tillbaka och fansen överöste oss med frågor om NICK-spåret.
64 km och 3:13 på klockan. Mitt längsta pass på 6 v. Nu kämpa vidare med vinterträningen.
Tack för sällskapet och guidning grabbar!
Nej nej, fel! Vi ska åt andra hållet! Calle pekar med hela armen.
Goa ryggar att ligga bakom.
Glada miner på Marcus och Calle!
Undertecknad..
Välkommen, nya vän!
Så var det dags igen. På en rätt schysst rea klickade jag hem XXL:s just nu fetaste fatbike, White 3Fat Pro. Sent igår kväll kom leveransen och ungefär kl 22 var den färdigmonterad och redo för att testas. Så jag brände ner på Gärdet och lekte loss i en kvart. Ganska underbart, faktiskt! Det ska nog kunna bli många fina timmar på denna framöver. 🙂
Sun City-löpning
Jag är i Sydafrika sedan snart 1 v tillbaka och givetvis blir det lite träning här. Idag stack vi ut och sprang i Sun City, ett Vegas-liknande komplex drygt 2 h från Johannesburg. Magiska omgivningar!
Inga sockercyklister på ön inte
Om ni tittar tydligt ser ni ringarna på vattnet.. här regnade det lite mindre än under resten av passet 🙂
Idag kom Södertälje CK på besök till Lidingö. Eller åtminstone klubbordförande och en SCK/LCK-hybrid i Angelica. Dagen var bestämd sedan länge och vädret var ju egentligen också förutbestämt – i november kan man nästan bara få ett slags väder 😉
Vi var 9 st äkta MTB-åkare som trotsade blött i luft och mark och fick en finfin tur på ön. Ett varv Stockby och snurr på klassiska stigarna i Grönsta, Sticklinge och Trolldalen. Förvåntansvärt bra teknik på alla över de såphala rötterna och hällarna.
Vi avslutade på Musteriet i Grönsta efter drygt 2 h i benen. Det satt mäkta fint med kardemummabullar, het dryck och skönt snack.
Förväntansfullt gäng vid Maltes på ön..
Vidriga mördarbacken tar på de hårdaste. Syns onekligen på Jocke Hörwing..
Fatbikeproffesorn trivdes fint! Olof kan man alltid lita på. Ryktet går att han får sällskap på fatbike framöver..
Micke visar precis hur ett svårt parti blir lätt – på MTB-spåret i Stockby.
Richard med ett skägg att avundas.
Givetvis blev det en groupie i det blöta!
Uppdatering
Det har inte hänt så mycket cykelmässigt för mig senaste tiden. Jag fick ett svar på varför jag kände mig så dålig veckan innan MTB Adventure. Jag hade borrelia och det blev värre för varje dag. Snart har jag knaprat klart på min första penicillinkur på 2 år.
Men – det är så sjukt vackra färger och den här hösten ger verkligen allt till oss – så idag kunde jag inte låta bli att sticka ut på en plojrunda och reka lite och bara njuta av färgerna. Kroppen har känts helt okej denna vecka, men det är klart, kroppen är nedbruten just nu och orken finns inte där riktigt. Så det blev ett kort pass med flera trevliga återseenden.
Bjuder på några härliga höstbilder tills vidare! Nästa vecka ska jag ut och börja snurra igen och bygga inför nästa säsong.
MTB Adventure – racerapport
Många mil samarbete idag med Christian (t v)
Tack för det!
MTB Adventure i Södertälje är sista MTB-loppet för säsongen och ett sätt att få ut lite till MTB på hösten. Precis som förra året tog jag tåget ner från Stockholm och värmde upp till Gröndal utanför Södertälje, där startområdet finns. I år hittade jag vägen direkt.
Med marginalerna på min sida kommer jag fram 15 min innan start, uppvärmd av bl a en hygglig uppförsbacke. På med nummerlapp, checka in ryggsäcken och ställa sig på startlinjen. I år, längst fram. Det tyckte jag en topp 10-placering från förra året kunde ge mig.
Jag känner dock att det inte riktigt är min dag, benen är tunga och jag har haft snuva hela veckan. Men det har jag varit med om många gånger tidigare, så idag får det bli som det blir! 🙂
Starten går och jag tar täten direkt. Några km senare är jag fortfarande först, men krokig. Det är ju inte så smart, för snart går min kompis Henrik Sandén upp och drar och jag faller bakåt. Och mer bakåt. Attans! Jag orkar inte idag. I ett motlut ser jag hur topp 15 i loppet seglar iväg och jag ligger på maxpuls. Bara att bita i det sura äpplet och trampa på.
Efter halva första loopen har jag stabiliserat mig något och nu får jag sällskap av två killar, Christian och Ola. Vi får till ett samarbete, turas om att ta förningar och jag ser till att vara först in på i princip varje stigparti på banan. Vi kommer inte ikapp någon, men ingen åker ikapp oss heller.
In på startområdet inför andra loopen så ser jag hur Henrik ligger minuten före.
Jag märker också att Christian kan banan bra och har fin teknik utför. Jag sladdar efter i kurvor och några nedförskörningar. Dagen till ära kör jag på dryga 1,4 bar i däcken, något som jag trodde skulle vara bra detta lopp, som har en del grusväg. Men det är ett däcktryck som jag inte är van vid. På gruset rullar däcken bra, men det är för stötigt på stigarna och jag åker alltså av banan några gånger i kurvorna. Jag lär mig rätt snabbt var jag kan rulla genom kurvorna och var jag kan köra snabbare.
Banan är finfint uppmärkt som alltid och jag känner igen många partier. I år så blir det en lång och fin sekvens på banvallen, som övergår i snabb singletrack. Några fina gupp också. Mitt favoritparti på banan. Hörde tyvärr om en stackare som drog av nyckelbenet i ett av dessa idag..
In på tredje loopen får jag kramp. Jag har ju inte kört tävlingsfart speciellt mycket sedan i september. Jag maskerar krampen. Så fortsätter det resten av loppet. Kramp i låren, kramp insida knä och kramp i ljumskar. Jag motar bort smärtan och ökar takten på ett stigparti. Plötsligt är det bara jag och Christian kvar. Ola ligger 50 m bakom. Han jagar i 5-10 minuter och kommer sedan ikapp, för att åka av i nästa backe. Sedan ser vi inte honom mer.
Jag försöker spara krafter, samtidigt som jag tar mina förningar. I en backe med 2 km kvar till mål är det tungt. Där lägger Christian in stöten och jag kan inget göra.
Det har varit många, många omkörningar idag och i sista backen in mot mål är det trångt. Jag får gå ut i tjocka gräset, det suger tag i däcken och jag panikkrampar. Vet inte var jag ska ta vägen. Benen blir helt paralyserade. De känns som styltor. Med mina styltor rullar jag långsamt över mållinjen och in på en för dagen 16:e plats. Det får jag vara nöjd med 🙂
Polaren Henrik gjorde ett bra lopp idag. Smygt med formen har han helt klart gjort!
Lite sedvanligt tjatter och tack för samarbete. Henrik körde in på topp 10, grymt. Tvätta cykel, äta lasagne och sedan hem till Stockholm igen, ganska nöjd med dagen 🙂
Bra cykling 