Bra cykling

Första varvet från hjälmkameran 🙂 (Sista varvet längre ner)

Äntligen dags för SMACK-premiär i år, sent omsider, men det är kanske inte så konstigt med tanke på mitt MTB-fokus i år.

SMACK Skokloster arrangeras av Bålsta CK och senast det begav sig var det riktigt lyckat – så även denna kväll.

Jag mötte upp vapendragare och lagkamrat Pontus för att åka upp från stan till Skokloster och det klassiska Slottsvarvet på 17 km. Hyggligt snabb och smidig anmälan och så uppvärmning på det. Här började det småregna lite och vägen hann bli helt blöt innan mastern gick. På startlinjen: drygt 90 cyklister!

Första kilometrarna bakom mastern går lugnt och det är bra med tanke på blöta väglaget och alla potthål i vägen. Sedan vänsterkurva och nu är racet igång!

Som alltid gäller det att ligga långt fram och det var inga problem idag. Första varvet låg jag topp 25 mest hela tiden och det flöt på. Några mindre utbrytningar gick iväg och hämtades in innan vi fick ut TMCK:s egen Rolander i en tvåmannautbrytning. Se video högst upp, 14:00 och framåt lite av ett skolboksexempel. Rolander i TMCK-svart/orange fladdrar iväg och jag som lagkamrat lägger mig först och bromsar klungan. Det var fler som ville ta det lite piano och så dök en traktor upp och bromsade upp lite så vi hade också lite flyt när Rolander gick iväg.

Det blåser inte speciellt mycket, men det är lite dumt att gå ut och ta vind för att plocka placeringar inför enda riktiga backen på varvet – Slottsbacken. Hyggligt brant. Och här fick jag slita första varvet, det blev riktigt jobbigt. Alla gnetar sig med och vi kan fortsätta de återstående 6-7 km på böljande vägen mot varvning.

Andra varvet tar jag det rätt lugnt, glider längre ner i klungan och myser lite. Christer, Rolander och jag snurrar på rätt fint medan Pontus i sin landsvägsrace-premiär ligger längre bak och håller ställningarna. Hofvet-Stefan med bra tryck är ganska tongivande han med. Ingen tillåts gå iväg och andra varvet är relativt händelselöst.

Så in på tredje varvet och nu märks det att folk börjar bli trötta. Det är klart, det är ett kort race, men har man slarvat med lunchen eller dyl så får man kanske sota lite för det.

Upp mot Slottsbacken igen och denna tredje och sista gång är faktiskt lättaste körningen uppför på hela loppet. Sedan är det dags att börja positionera sig och nu går det så klart riktigt snabbt. Stressigt och hetsigt i klungan trots att det bara är tävlingsträning och hela semestern är framför oss. Jag har på förhand bestämt mig för att inte spurta eller riskera något.

Vi får hela tiden möten på denna lite bredare väg och det är nära flera gånger att något händer. Av någon anledning ligger kärnan av klungan mitt i vägen så jag och några till kan lätt gå ut till höger, hålla oss där invid väggrenen och plocka placeringar där. Dessutom om något händer så är det mjukare och säkrare att landa i diket än i mötande körfält..

Och visst händer något. Två cyklister rätt långt fram i klungan krokar i varandra, vinglar till och en tredje strax bakom faller. Kraschen är ett faktum och alltid lika tråkigt att se. Jag är dock en bit ifrån och slickar dikesgrenen inför sista kurvan innan spurtrakan. Släpper förbi mig några stycken innan jag ser att det blir riktigt glest och drar på en liten spurt för att hämta hem en 22:a plats totalt och 6:e plats i elit.

Sista varvet från hjälmkameran.

Christer och Rolander plockade goda platser med, medan Stefan som drog flera kilometer sista biten och var vrålstark spurtade in på en 9:e plats. Pontus flöt in några minuter längre bak och var supernöjd han med.

Vi fick schysst väder för det mesta, synd på vurpan men annars ett kanonrace i gott sällskap!

Strava