Modeblogg: nytt i Södertälje CK-färger
Idag fick jag hem mina beställda SCK-kläder som jag kommer att tävla i under säsongen. Rätt fräscha om jag får säga det själv – och över förväntan, framför allt tröjan. PRW har gjort ett gott jobb!
Så här kommer jag se ut när jag väl ställer mig på startlinjen denna säsong:
(fotografer där ute: nästa gång ska jag hitta en helt vit vägg, men det blir nästa gång :-))
Modeblogg: nytt i Hofvet-färger
Ny säsong betyder nya kläder. Då jag numera är med i två klubbar (Fredrikshof och Södertälje CK) så blir det kläder från båda klubbar.
Idag hämtade jag ut Fredrikshof-kläderna på CykelCity. Det blev 2 tävlingströjor och 1 ledarväst denna gång. Tävlingströjorna för att det är de bästa cykeltröjor jag någonsin använt (minus att säkerhetsnålar river upp stora hål i dem, inte bra för tävlingströjan) och ledarvästen för att jag, just det, är ledare i Fredrikshof.
Så här kan det se ut:
GoVest-hjul i version 2.0
GoVest släppte i helgen sin nya sajt och webbshop. I samband med det har de givetvis uppgraderat sin arsenal kolfiberhjul, med två finfina set aerohjul: Tyr C38 och Tyr C55.
Precis som namnen antyder är det profilerna 38 mm samt 55 mm som gäller för dessa hjul.
Nytt jämfört med förra året är så kallad 2-1 ekring bak, lättare fälgar och så lite annorlunda dekaler. Givetvis är det fortsatt keramiska lager i hjulen. För C38 så går vikten in på 1300 gram paret och för C55 1400 gram. Det vill säga riktigt bra vikt för kanttrådshjul.
Jag tävlade och tränade på C38 redan förra säsongen och kunde inte vara nöjdare med de hjulen. Nu har det alltså kommit en uppgradering.. 🙂
Pris? Väldigt bra pris. 9945 kr. Då ingår lätta snabbkopplingar, hjulväska och bromsgummin för kolfiberfälg.
Jag väntar redan på min leverans.. 🙂
Vilodag för många – men några tappra försökte ändå
Nyss hemkommen från 20 grader och sol på Gran Canaria möts man av april april-väder. När vi landade på Arlanda på fredagskvällen var det dock rätt fräscht, men denna lördag är jag rätt glad att jag har vilodag och bara behövt packa upp och tvätta och göra sådana bestyr man måste efter en utlandsresa 🙂
Hur som helst så ställdes rätt många Hofvet-träningar in denna lördag, förutom Hofvets Lidingögrupp som på något sätt skulle försöka få ihop det ändå.
Peter och Vilma, ledarkollegor, bloggar friskt om sin tappra morgon tillsammans med några själar till. Imponerande försök!
Nu är det bara att hoppas på lite bättre tur till på tisdag då det är dags för tisdagsträning på Lidingö.
Vad gäller Östgötaloppet för egen del så deltar jag inte där då jag precis avslutat en antibiotikakur och tävling garanterat inte skulle vara det bästa där. Lycka till alla som deltar!
Avslut på Gran Canaria över Ayacata, Tauropass och Mogan-backen
Avslutande dagen på Gran Canaria och en rejäl dos höjdmetrar!
I vanlig ordning var vi hela gänget en bit bort mot Fataga, förbi den nu klassiska kamelfarmen 😉 Där blev vi Jack, Janne, Angelica och jag som drog vidare på nya äventyr.
Precis som i förrgår blev det vägen upp till Ayacata där allt dessvärre hade stängt. I sista stigningen dit träffade vi på Kaspar en sväng, han berättade om sin otur dagen innan när skyfallet hade nått honom i bergen.. tack och lov slapp vi sånt denna dag!
Vägen förbi Presa de la Niñas var något lättare från Ayacata till Tauropass – mestadels nerför och på slutet fin asfalt vilket vi uppskattade efter en ganska skakig upplevelse 😉 Vi hade bestämt oss redan innan att köra ner till Mogan och upp igen och så hem via Soria – och så blev det! Först med litet stopp i Tauropass på 900 höjdmeter – och välförtjänt intag av cola och kanderade jordnötter 🙂 sedan nerför på de finaste vägarna på Gran Canaria.
I Mogan en snabb lunch innan det alltså var dags för denna veckas sista backe – och Gran Canarias alltså finaste backe enligt undertecknad – från Mogan upp till Tauropass.
Jag och P14-Jack Attack satte fart, jag satte ett hyfsat tempo redan från början – så bra tempo man nu kan ha efter att precis ha fått i sig en fin Spagetti Bolognese. På vägen upp så blev jag till och med lite grillad av lille Jack, men han fick till slut ge sig. Janne och Angelica anlände i sinom tid och vi påbörjade den branta utförsåkningen till Soria för att sedan sätta av mot kusten i världens motvind.
När vi kom hem hade vi avverkat 2560 höjdmetrar, 114 km och 5,5 h cykeltid. Ett gott sista pass på Gran Canaria för denna gång!
Undertecknad även nöjd med att ha plockat personbästa i såväl testbacken upp från Maspalomas till utsiktsplatån, samt faktiskt Mogan till Tauropass. Det blev som så att jag bara blev starkare och starkare denna vecka! Skönt med den bekräftelsen efter sjukdom och antibiotikakur..
Kort och gott en fin vecka!
Senior och junior upp till St Bartolome. Janne & Jack.
Undertecknad fastnade för en gångs skull på bild!
En till!
Angelica och vi andra gillade släta asfalten bättre än söndertrasade asfalten.
Njuter av cola på Tauropass.
Mogan-backen!
Janne har precis klarat Mogan-backen i stekande sol. 28 plusgrader.
Trio SCK-cyklister sista biten hem 🙂
Återhämtningstur via Santa Lucia!
Ny dag – ny bergstur att vänta på Gran Canaria, då det inte är speciellt platt här 🙂
Hela gänget var med upp till utsiktsplatån ovanför Maspalomas men där blev jag enda cyklisten som fortsatte uppåt i bergen medan de andra tog sig ner igen för en lättare runda.
För egen del blev det en 85 km lång tur till Santa Lucia och hem via Aguimes, på fenomenalt dåliga vägar. Faktiskt samma dåliga vägar kring Aguimes som för 1,5 år sen!
Jag måste nästan säga att utförslöpan via Santa Lucia är den kanske bästa på hela ön. Inte massa serpentiner, bara fina kurvor och långa utförsrakor.
Bäst denna dag: att ta saker i sitt eget tempo
Sämst: När vi åkte in till Las Palmas utan att ha kollat upp restaurang tidigare. Fiasko!
Gänget! Jack, Axel, Stefan, Angelica, Åsa!
Solokvist förbi Santa Lucia 🙂
Toppnotering på Gran Canaria och minnesvärd utförskörning!
Idag slöt jag och Angelica upp med Hofvets egen Kaspar Fritz – högsta toppen på Gran Canaria skulle plockas. Inga konstigheter, tänkte vi och satte av!
Upp till utsiktsplatån norr om Maspalomas, vidare förbi kamelfarmen och sedan klättringen som tog oss förbi Fataga och upp till nästa utsiktsplats. Allt i ett makligt tempo.
När vi kom till Ayacata gled vi in på en av restaurangerna precis vid utkanten på byn och där åt jag bästa biten mat hittils på Gran Canaria. Fantastisk korv, lagom kryddad och rejält saftig. Angelica och Kaspar drog i sig Bocadillo (bröd) med serranoskinka, och det visade sig snabbt vara ett smart drag, då Kaspar hade fått nya styrkor och vispade på fint första biten upp mot Pico de Las Nieves (Snötoppen) på 1949 meters höjd.
Ju högre upp vi kom, desto sämre blev sikten 😉 Ju högre upp vi kom, desto kyligare blev det. Det gjorde såklart ingenting när vi cyklade uppför, men vi skulle ner sedan också..
Till toppen kom vi! Tyvärr 5 m sikt då det var ett tjockt dim- och molntöcke över oss. Vi försökte även muta oss förbi spärrvakten in till militärområdet på toppen, men det var inte okej att ta sig in för cyklister 😉
Hur som helst – med 6 plusgrader och nästan 2000 höjdmetrar att cykla nerför började vår fasansfulla och minnesvärda utförskörning. Det gick nästan lika snabbt att köra utför som uppför! Med 20 km/h nerför, nu noll meters sikt och en termometer som stadigt gick nedåt (nytt lägsta på Gran Canaria: 4,9 plusgrader!) var det lätt att be lite till vädergudarna. Men de var oss inte nådiga!
Tänk er kondens som bildas på bromshandtagen, tänk er rejält skakig asfalt, tänk er ännu mer skak för att man huttrar hejdlöst – då kommer ni ganska nära den oslagbara känslan 🙂 Nära Viking Tour 2011-känsla, faktiskt!
Det var rätt underbart att komma ner på en rimlig havsnivå och se kontrasten efteråt – uppåt tunga, mörka moln och nedåt fantastiskt ljus och mycket sol 🙂 En punktering på det och vi fick huttra lite till, men sedan brände vi hem nästan raka vägen med ett pit stop. Ingenio är för övrigt en riktigt cool stad att cykla genom – lite San Francisco-känsla.
Det känns också rätt bra att se sig själv hela tiden slå rekord i klättringar man gjort tidigare på ön. Hoppas det fortsätter så de kommande dagarna här nere 🙂
Min Strava-registrering skvallrar om 2800 höjdmetrar, 117 km och 5,5 h cykling.
Kaspar. Vi tog det lätt uppför första stigningen till platån 🙂
2400 höjdmetrar senare: på Snötoppen! Jag och Angelica.
Det här är när sikten var som bäst på toppen. Kaspar och så Angelica som kan skymtas i förgrunden.
Dagens kartläsare!
Bra cykling 