Bra cykling

Martin Söderlund för TMCK på MTB och landsväg 2014.

Fiskartorpet TT och utegym

leave a comment »

Trots att det egentligen är min ”hemmabana” så sker det inte så ofta att jag kör Fiskartorpet TT. Men ikväll när jag velade mellan landsvägscykeln och MTB:n så blev det till slut MTB:n mot Fiskartorpet.

I Fiskartorpet skulle jag säga att det finns två lite svårare passager – uppförsbacken med rötter och stenar på sjösidan och trappen. Jag övade på trappen tills jag fixade den 70 % av gångerna. Sedan brände jag runt 3 varv.

På varje jäkla varv fick jag lov att klicka ur i den där lite mer tekniska uppförsbacken på sjösidan. Jag har fixat den massa gånger förut, men inte idag. Det lär väl gå med lite mer fart och övning..

Trots detta lyckades jag slå pers 2 ggr ikväll, trots att jag också slog av på takten när Strava-segmentet fortsätter 20 m till.

Kroppen är inte heller helt med mig sedan Finnmarksturen, mitt ryggslut är rätt slut, vilket kändes rätt hårt på andra och tredje varvet.

Det finns minst 1 minut att hämta, mot SUB 9 åtminstone på Fiskartorpet.

Väl hemma på Gärdet drog jag förbi utegymmet och körde lite överkropp. Det passar väl bra inför helgen då jag ska flytta lite möbler :-)

2014-08-14-19.17.36 2014-08-14-19.17 2014-08-14-19.19

Written by Martin S.

14 augusti, 2014 at 18:40

Publicerat i MTB

Finnmarksturen 2014 – racerapport

with 2 comments

10595878_10152165025130356_2111749078_n
Foto: Jesper Andersson

Ludvika och Finnmarksturen 2014 bjöd på ett riktigt fint lopp. Jag, Micke och Anja gick upp tidigt på morgonen för att köra upp till tävling. Snabbt hämta ut nummerlappar och in med cykeln i startfålla 2. Ca 30 st cyklar låg redan där, helt ok placering om än inte den bästa. Sedan började jag värma upp genom att springa lite fram och tillbaka till bilen. Efter 15 min fick jag ont i knät, så jag lade ner uppvärmningen. Tjatter och värme inne i omklädningsrummet innan det var dags att ta sin plats i fållan.


En liten bit in på masterstarten och startbacken!

Förra årets start var tydligen inte den roligaste, i år gick det betydligt bättre. Jag hade dock en mängd cyklister före mig, men plockade i alla fall 20-talet placeringar under mastern. När fältet släpptes och startbacken började såg jag att det var ca 70 m till dem längst fram och insåg att det inte blir någon körning med snabba elitgrabbar idag. Jag täppte en del luckor i backen och sedan blev vi ett redigt stort gäng som sällskapade större delen av halva loppet. Vi var allt som oftast 20-30 pers. Efter en stund kommer en kanonkul sekvens där man ”möter” täten på andra sidan avspärrningen, när de kör utför. Sicken fart! Vi hade också rejält god fart när vår klunga körde nerför och under bron. Jag sladdade efter lite innan vi fick igång mer samarbete i gruppen.


Riktigt skoj sekvens detta!

Inne på stigpartierna hamnade jag till en början på plats 10-15 eller dyl och det var ju inget att hurra för, så jag körde upp mig och körde rätt starkt långa partier. Jag var först in på varje stigparti och tillsammans med #4224 Christer från Borlänge fick jag lucka på stigpartierna. Tyvärr inte tillräckligt med lucka och inte tillräckligt med cyklister nära för ett närmre samarbete för att dra ifrån, men så kan det gå!


Långt bak i ledet..

In mot Ludvika och varvning körde vi ett gäng riktigt starkt, lagtempo med #47, #3209, #3219, #4224, #4227, de som varit starka helt enkelt. Jag ville ligga långt framme. Vi fick ta en hel del vind med ca 10-15 st bakom oss. Jag visste att snart kommer trappan och frågade Christer från Borlänge hur långt det var till den. Det var bara raksträcka kvar, jag gick upp för att vara först och missar den tvära svängen till höger ner under bron och upp på träplankorna över trappan.. snopet! Vända snabbt och börja jaga. Nu med 20-30 man framför i backen som dök upp, och här börjar jag känna mig rätt krispig. Från stark till krispig på nolltid, tack vare lite vind och lagtempo.. attans!


Lagtempo in mot Ludvika.

Framför mig ser jag en Fredrikshof-kille och jag utgår från att det är min kompis Henrik Sandén och jag tänker att jag absolut ska ikapp och visa hur stark jag är (not). Det är riktigt slitigt och det dyker upp några snabba bakifrån och kör om. När vi är ikapp Hofvet-killen så är det inte alls min polare Henrik och jag blir lite förvånad. Nu är det dock dags för mig att börja ligga på rulle i klungorna/grupperna jag kör i och så blir det.  Tyvärr tappar jag fokus då och då, vilket gör att efter nästan varje stigparti får jag jaga ikapp gruppen som får lucka på 10-15 meter. Slitigt.

10602614_10152165025135356_555195497_n
In mot Ludvika.
Foto: Jesper Andersson


Grymt kul och böljande stig, tyvärr tappar jag min grupp i slutet..

Jag måste bara säga att loppet är så fint varierat och bjuder på sådan suverän terräng och blandad åkning, att det i princip är en njutning banmässigt att köra. Så otroligt kul! Det är så här långlopp ska vara.


Favorit i repris – 2 min in tappar jag nästa grupp!

Jag ligger på rulle sist i min grupp över suverän singletrack med fina kurvor och i slutet bränner gruppen ifrån mig och jag blir ensam. Bara att nöta på med ca 20 km kvar, första gången i loppet som jag nu är ensam och bakom mig ser jag ingen heller. På ett snabbare grusvägsparti blir jag ikappåkt och efter en taskig kurvtagning av mig även ifrånåkt lekande lätt.. jag är trött, men i backarna är jag i alla fall inte tröttast och mot förmodan går jag ikapp och om några i sista backen. Återigen ligger jag nu ensam och smiskar grus och stig, kilometrarna tickar ner och jag känner att krampen börjar smyga sig på. Försöker värja den och det går. Dricker mycket.


Sista backen. Trött..

Smågrupperna dyker upp bakifrån en efter en och jag kan inte ens ligga på rulle nu. Det är bara att kämpa på i mitt eget, hyggliga tempo ändå. Ut på asfalten och exakt på 2 km-markeringen så får jag den där krampen. Baksida lår som vanligt.. den går över snabbt och jag närmar mig mål, när jag blir omkörde av den där Hofvet-killen. Resten lyckas jag hålla bakom mig. In mot mål en slags spurt och sedan turbokrampen från helvetet. Jag tror jag står helt stilla i 1,5 min innan jag kan röra på mig. Jag får en medalj men funkisen smäller till mina tänder med själva medaljen och nu gör det inte bara ont i muskler utan även i tänderna.

2:43:13 blir min tid och det räcker till en 38:e plats i elit. Några cuppoäng i alla fall!

En snabb titt på resultatlistan visar att jag tappade 5 minuter sista 20 km.


Målgång, kramp, svordomar och tandvärk, glömde sedan stänga av kameran. Enjoy!

10601057_10152165025120356_998678341_n
Bjuder på denna.
Foto: Jesper Andersson

Läxa till nästa gång är att träna hårdare. Och kanske inte vara så aktiv första halvan av loppet..

Extra kul annars att Anja kom tvåa i sin klass och Lotta trea i sin klass. Starkt!

Finnmarksturen kommer jag solklart tillbaka till nästa år, detta långlopp var superkul och otroligt bra arrangerat! Trist med lite, lite dålig markering vid tunneln/trätrappan i Ludvika, men det vägs upp av bland annat den suveräna pastasalladen, alla trevliga funktionärer, all ösig publik och alla sköna man samarbetade med. En toppendag, helt enkelt!

Written by Martin S.

11 augusti, 2014 at 20:03

Kort från Finnmarksturen

leave a comment »

Ett suveränt lopp med suverän arrangör = succé. Finnmarksturen 2014 var kanonkul, och jobbig så klart. En bra första halva och en sämre andra halva för mig. Som vanligt, med andra ord ;-)

Kom i mål på plats 38 av ca 55 startande. Inte fantastiskt men någon cuppoäng ska det väl kunna bli!

Finnmarken markerar mitt avslut vad gäller långloppscupen för i år. Och vilket avslut det alltså blev.

Racerapport, filmer på mitt lidande mm kommer imorgon!

2014-08-10-12.59.50

984196_10152620915417673_7379815082216427611_n
Min kompis Anja (t v) kom tvåa i D40 och stod för dagens insats. Även Lotta (t h) gjorde det bra och kom trea. Grattis!

Written by Martin S.

10 augusti, 2014 at 16:42

Engelbrektsturen+ – racerapport

with 2 comments

Engelbrektsturen+TM innebär klassiska Engelbrektsturen på 80 km, plus lite till. Något som vi var åtminstone 30 tävlande som fick vara med om. Häng med!

Jag och Stefan åker upp till Norberg för mitt första lopp här. Mycket grus och snabbt, säger Stefan och jag lyssnar. Viktigt att ligga långt framme i början, det är tight masterstart.

Snabb uppvärmning och in med hojen i fålla 2. Stefan 2 m längre fram har redan lagt in sin hoj och ska iväg på racern han tagit med sig för att få en ordentlig uppvärmning. Det är smart!

Masterstart utan chans till avancering.

10 min innan start undrar jag var tusan Stefan tagit vägen. Han bränner dock in på parkeringen med en himla fart och säger han kört vilse till langning där han placerat lite flaskor. Snabbt som attan till start och ställa sig i ledet. 4 min kvar till start, ingen panik alls ju!

Starten går och mycket riktigt är det tight, supertight. Någonstans i mitten av fålla 2 har jag hamnat och det är säkert 100 cyklister framför mig och det går inte alls att köra om. Bara att gilla läget. Rätt snabbt dyker det upp cyklister till höger och vänster som redan punkterat och tyvärr är Stefan en av dem. 4:e punkteringen på Thunder Burt.. aj aj! Thunder Burt som annars hade varit smart på ett enkelt grusvägsrally som detta. Bara det att detta lopp bjuder på punkastenar om och om igen. Vissa färgmarkerade, andra inte. Under loppets första halva räknar jag säkert till 20 st som punkterat av dem som befinner sig framför mig. Det är ca 1/5 av dem framför mig, skulle jag tro.

Race: On. Nu med lite bättre tryck.

Hur som helst – när vi kommer in på bredare grusvägar så är det något som inte stämmer. Jag sladdar i varje kurva, pulsen är vansinnigt hög och jag åker längre bak i min grupp. Sedan avhängd och ikappåkt av nästa grupp. Samma sak där, snart avhängd. Inget tryck alls och när jag återigen ligger solo får jag nog. Inför en backe går jag åt sidan, plockar fram kolsyrepatronen och drämmer i mer luft i både fram- och bakdäck. Det gör susen för här är sista gången jag känner mig riktigt krokig och avhängd. 1,5 bar i däcken var inte att rekommendera denna dag.

Lite trailåkning då!

I stället för att vara svagast i varje grupp är jag nu en av de mer tongivande i klungorna jag kör i. Kör ikapp 2-3 st grupper och det känns bra. Men det har kostat på första milen med fel tryck i däcken.. i backarna är jag inte lika bra som jag vill vara eller brukar vara, men det går an ändå.

På de få partier stig som finns är det nu rätt stökigt, jag har säkert 1,7-1,8 bar i däcken och det är rätt obra här. Och det skulle visa sig vara riktigt jobbigt senare.

Ikappåkta efter ”utbrytning” i en halvmil..

Engelbrektsturen känns som idel grusvägar av olika typ. Normala grusvägar, skogsvägar, flera partier med sprängsten och så vidare. Inte jätteroligt för en trailfantast som jag, men desto lättare att äta, dricka och så vidare när man vill.

Efter halva loppet känns det rätt okej och jag har trots allt en del krafter kvar. Pulsen sjunker stadigt i takt med intensiteten, fast jag håller god fart. Sedan börjar Engelbrektsturen+TM.

Jaha, och var ska vi nu? Katastrof!

Ca 50 km in i loppet börjar ett endurospår. Det är helt okej första biten. Jag har 4 åkare i min grupp framför mig och vi kör alla rakt fram. Men endurospåret blir värre, och värre, och värre. Endurospåret är något från helvetet. Folk halkar, slirar, vurpar, ja, knappt någon har flyt. Det är sanslöst stökigt. Jag och en till går ifrån och efter några km känns det lite fel. Inga markeringar, få däckspår, ovanligt stökigt för att vara långlopp. Snacka om kontraster – enkel grusväg mot verkligen endurospåret from hell! Men efter en kurva så har vi de orangemarkerade pilarna igen och det känns lite bättre. Jag drar ifrån och kommer precis ikapp en kille när vi har kört klart endurospåret, som helt klart är det sjukaste jag kört i MTB-väg. Och vi vet nu inte var vi ska ta vägen. Nästa varv står det vänster. Mot mål står det höger. Och på grusvägen till höger kör alla motionärer förbi. De startade ca 10 min efter oss tror jag.

Något stämmer inte.

Vi cyklar upp på grusvägen och bort för att vända igen. När vi kommer tillbaka till slutet på endurospåret är det nu en samling på 10 cyklister till, som till slut blir 30 pers – och vi vet inte var vi ska. Någon har åkt banan förut och säger att vi nog inte borde åkt hela endurospåret. Någon ringer arrangören utan att få kontakt. Vi sätter igång igen och kör samma grusväg som vi körde för ca 35-40 min sen. Den går in i skogen på endurospåret igen och denna gång är det markerat till höger i stället för rakt fram..

Hade sällskap med #454 i ett gäng mil.

Med lusten i källaren och moralen en bit bort blev det således att bita ihop, verkar glad och dra på sista 30 km mot mål. Mätaren stod på närmre 60 km så vi skulle få ett gäng kilometrar extra. Ett gott distanspass, alltså.

Jag slår följe med några nu och vi passerar motionär efter motionär och faktiskt även någon tävlande med. Vi kör i lagom takt. Jag hejjar på Karro en sväng i någon backe. Jag mår pyton för all gel och dryck har satt sig fint i magen och jag får inte ner något mer.

I mål rullar vi in på strax över 3:30. Snopet, surt och knappast vad jag ville innan. Men sådant är livet. Jag är glad för det lilla och ser detta som ett fint distanspass där jag fick cykla ca 6 km endurospår som jag aldrig mer vill uppleva igen.

Plats är oväsentlig. Med en dryg halvtimme mindre på klockan hade det blivit kring 3 h och det är godkänt. Kanske 15:e plats i det något decimerade elitfältet.

Nästa år tror jag att jag skippar Engelbrekt, men jag hoppas att de som kör den får en bana där markeringar inte försvunnit eller rivits ner. Förutom det var det ett gediget långlopp!

Written by Martin S.

28 juli, 2014 at 17:59

Känd från Touren

leave a comment »

Idag fortsätter Tour de France i Pyrenéerna och avslutningsberget på dagens etapp är mäktiga Pla d’Adet – kanske en av de sjukaste och jobbigaste stigningarna jag någonsin cyklat. Jag och Angelica var nämligen där och cyklade förra sommaren.

Då var det över 40 grader och det var näst intill övermäktigt första 7 km som har ett snitt på någonstans kring 10 %. Tänk dig ingen skugga någonstans heller på det.. vattenfallen vid sidan av vägen var sköna, om vi säger det så. Trots det svåra längtar jag tillbaka. Efter Pla d’Adet fortsatte vi några timmar till och njöt av fler klassiska stigningar. Men det är här Tour de France-etappen avslutas idag!

Bjuder på några bilder från stigningen förra året.

IMG_3867 IMG_3869 IMG_3871 IMG_3872 IMG_3875

Written by Martin S.

23 juli, 2014 at 14:07

Publicerat i Övrigt, Proffscykling

Fjällturen 2014 – racerapport

with one comment

DSCN2740
Något att smälta för. Singletrack på Viteggen med utsikt mot Mittåkläppen. Foto: Angelica Ek

Långlopp i Fjällen? Nu kör vi!

Med start Funäsdalen och mål Ramundberget går Fjällturen över fjällen och visar upp 3 tuffare stigningar och makalös natur.

Starten går och jag jobbar mig genast upp från plats ca 50-60 till topp 15. Jag startar i Ultra-klassen 70 km och måste stå i min fålla en bit bak. Väl där framme är Fredrik Ericsson mycket tongivande och klungan har god fart. Jag får slita lite på framför allt asfalten när två killar framför mig släpper lucka. Slitigt att täppa lucka med lite grövre däck, som jag dock ska få nytta av senare. Första 10 km är grus och asfalt runt själva Funäsdalssjön. Jag känner att mina ben inte direkt är de bästa idag.

Första milen runt sjön.

In på första stigpartiet och täten sticker direkt. Jag kan inte göra något alls än att mata på i min takt med rejält hög puls. 5-6 st bakom mig och jag ligger nog topp 10 i loppet totalt. En liten stund senare kommer dagens första rejäla stigning upp till trädgränsen nedanför Skarvarna. Jobbig stigning stundtals men riktigt kul på en bit singletrack. Nämnde jag att denna stigning går över flera bäckar? I år är banan extremt blöt eftersom det regnat en del veckan innan loppet och det ger en dimension till i loppet – bäckarna forsar nämligen fram på flera ställen och det är rätt blött på många ställen.

Riktigt trevligt motlut :-)

Uppe på kammen har jag sällskap av #31 från Tärnsjö IF en bit innan jag går om, tar täten och är först nerför berget av oss. Innan dess hinner jag blicka ut och kolla in den galet vackra vyn som erbjuds. Och som det går utför berget. Riktigt skoj! Först på stig, sedan på bred grusväg. Jag har bra flyt och drar ifrån. Sedan på väg mot Bruksvallarna har jag honom bakom mig mest hela tiden, men nerför drar jag ifrån. I sista utförslöpan (riktigt skoj sådan!) finns en punkasten som jag försöker hoppa över. Drämmer tyvärr i lite med bakdäcket, men rullar vidare utan problem. Andra hade inte samma flyt, hörde jag senare. Tacka vet jag lite slitstarkare däck och tubeless..

Uppe på dagens första topp, rejält fin åkning över bl a bäckar ;-)

DSCN2728
Blött värre uppe på första berget. Foto: Angelica Ek

När det så småningom blir platt börjar jag och #31 samarbeta. Jag märker direkt att han har bättre tryck än jag på platten och jag får slita rätt fint och slutligen släppa när han helt enkelt drar för hårt för mig. Detta med vetskap att nästa stigning är nära, längsmed Mittåkläppsvägen. Då vill jag vara lite piggare i benen. Jag hinner precis ikapp honom inför stigningen, där det sedan tar stopp.

Stigning #2 för loppet, upp på Mittåkläppsvägen, är ändå då jag måste vika ner mig lite. 5 km uppför mestadels, ganska brant på sina ställen. Jag släpper iväg #31 och avståndet ökar. Bakom mig ser jag ingen alls. När grusvägen börjar bölja ner och upp känns det rätt okej och jag vet att nästa utförskörning är nära. Innan den ser jag en skylt ”Vacker vy” som arrangören markerat och framför är Mittåkläppen, riktigt vacker. Vägen böljar utför, jag slänger mig utför igen och livet är rätt härligt.

Fin utförsåkning på Mittåkläppsvägen.

Sedan kommer bästa partiet stig på hela banan – Viteggen. Singletrack rakt mot Mittåkläppen och med resten av fjället på höger sida. Hur fint som helst! Jag blir hänförd.

Det blir knappt bättre! Bästa åkningen på hela loppet.

Strax blir jag ikappåkt av #44 från Vansbro. Han ligger bakom till Djupdalsvallen där den sista av dagens stigningar börjar. Där går han om och jag ser bara en vägg som tornar upp sig framför mig. Ner på skammens klinga och vispa på. Det gör ont, riktigt ont. Jag känner mig ganska tom. Uppe på krönet nya krafter och vi tjattrar lite innan jag återhämtat mig och det är dags för sista utförsåkningen som bär ner mot Ramundberget och mål för de flesta. Jag slänger mig utför och får lucka. Börjar bli bättre på det nu. Det är rejält blött här och var och två gånger tar det nästan helt stopp för att cykeln gräver ner sig så. Väl nere så lägger #44 sig på min rulle, jag drar sista kilometern mot mål och precis när vi ska över Ljusnan och sedan spurta uppför backe och in i mål kommer krampen. Inget att göra åt, det tar tvärstopp. #41 passerar och jag ser inte honom mer. Efter 10 sek ställer jag mig upp och vispar på uppför men i stället för vänster in till mål tar jag höger för att cykla sista 12 km som utgör Ultra-banan. Jag vill ju få ut så mycket upplevelse som möjligt av detta!

DSCN2718
Där borta seglar vi iväg i täten och jag kommer vara med. Foto: Angelica Ek

Helt ensam, solo, inte ens myggen med tar jag mig an de sista 12 km och försöker njuta lite. Här finns ytterligare en sanslöst fin singletrack som jag glädjer mig åt och slutligen är det dags att återigen ta sig över Ljusnan, spurta uppför backen och rulla in i mål.

Över Ljusnan!

3:06:50 blir min sluttid och jag plockar en fjärdeplats. I 58 km tävling hade jag blivit 12:a så det är godkänt för en lite sämre dag på MTB:n.

Jag bjuder på lite bilder som Angelica har tagit. Angelica hade en superfin dag i sadeln och njöt! Själv har jag bara magiska videos att gå tillbaka till för att se hur det såg ut, jag uppdaterar bloggposten med dessa när jag kommer hem uppdaterat! :-)

Superskoj också att träffa på så många bekanta ansikten, bland annat Helena som bloggat fint om sin upplevelse.
Suveränt också att vi var ett gott gäng TMCK på startlinjen i år! Grabbarna och tjejerna tog sig runt och njöt :-)

Fjällturen är ett växande långlopp med magiska vyer och fin bana. Njutfullt om man tittar upp, vilket rekommenderas. Jag är sugen på att återkomma fler gånger! Gällande själva arrangemanget är loppet ovanligt bra för att vara ett nytt långlopp. Det finns förbättringssynpunkter som ledningen redan vet om. Nästa år är tredje gången och jag rekommenderar dig att stå på startlinjen då! Startplatser släpps i september.

Written by Martin S.

21 juli, 2014 at 19:45

Laddat upp inför Fjällturen

leave a comment »

IMG_8322
Hallå hej! (Funäsdalen nedanför)

Dagen innan Fjällturen.

Jag ville få igång benen lite efter några dagars vandring, så efter lunch blev det ut på MTB:n. Det var inte mitt bästa beslut i livet, för det regnade och regnet övergick i hällregn en stund. Jag stannade och ringde Angelica och sa åt henne att ta med sig lite varma kläder till mig, utifall att turen skulle fortsätta så här. Hon kom nämligen efter med bilen till Funäsdalen där vi skulle ses för nummerlappsuthämtning inför loppet.

Tack och lov var skuren väldigt lokal och jag slapp se mer hällregn ett tag i alla fall!

Efter nummerlappsuthämtning påbörjade jag MTB-leden Funäsdalen-Kåvanturen-Röstberget, en småbackig historia. Angelica sprang första biten innan hon vände och åkte hem. Då var jag en bra bit in i skogen och tampades med våtmarkerna, för här var det rejält vått! Jag körde ner och fast med cykeln flertalet gånger och det fanns liksom inget annat sätt att komma genom. Något småsur i både humör och om fötter.. men det övergick i extas när singletracken längsmed Ljusnan bjöd på kanske bästa biten MTB i år! Ruggigt fint och flowigt med lagom tekniska partier. Allt längsmed Ljusnan som rinner på vänster sida. Magiskt!

Över landsvägen och in i skogen på andra sidan för att följa Ljusnan en bit till. Skön singletrack här med och mycket upp och ner. Närmre slutet kommer Röstberget som bjuder på ett duktigt motlut och lite sega ben.. vackert! Nu började jag bli rätt mör, vandringsben != cykelben.

På hemvägen tog jag sedan turen Funäsdalen-Vivallen-Flon, en hel del grus och även fin stigåkning. ”Utan större höjdskillnader”, säger ruttbeskrivningen. Kanske inte, men 5,6 km grus/stig med 3 % lutning i snitt i nytt hällregn bitvis var skoj och fostrande. Det bästa av allt är att denna väg jag cyklade hem är en bit av Fjällturen, så nu kan jag flera delar av banan!

Väl hemma genomlerig blev det ett litet dopp i Ljusnan för Scott:en för att få bort värsta leran. Jag var dock för feg själv. Det visade sig också att nya grannarna i stugbyn är TMCK-Viktor med kollegor, så vi är ett gott gäng TMCK här uppe nu! Och så hann jag precis se avslutningen på dagens Tour-etapp. Guld!

Strava

IMG_8320
Ljusnans strandkant bjuder på enastående MTB!

Written by Martin S.

18 juli, 2014 at 18:16

Publicerat i MTB

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.