Bra cykling

Martin Söderlund för TMCK på MTB och landsväg 2014.

Engelbrektsturen+ – racerapport

with one comment

Engelbrektsturen+TM innebär klassiska Engelbrektsturen på 80 km, plus lite till. Något som vi var åtminstone 30 tävlande som fick vara med om. Häng med!

Jag och Stefan åker upp till Norberg för mitt första lopp här. Mycket grus och snabbt, säger Stefan och jag lyssnar. Viktigt att ligga långt framme i början, det är tight masterstart.

Snabb uppvärmning och in med hojen i fålla 2. Stefan 2 m längre fram har redan lagt in sin hoj och ska iväg på racern han tagit med sig för att få en ordentlig uppvärmning. Det är smart!

Masterstart utan chans till avancering.

10 min innan start undrar jag var tusan Stefan tagit vägen. Han bränner dock in på parkeringen med en himla fart och säger han kört vilse till langning där han placerat lite flaskor. Snabbt som attan till start och ställa sig i ledet. 4 min kvar till start, ingen panik alls ju!

Starten går och mycket riktigt är det tight, supertight. Någonstans i mitten av fålla 2 har jag hamnat och det är säkert 100 cyklister framför mig och det går inte alls att köra om. Bara att gilla läget. Rätt snabbt dyker det upp cyklister till höger och vänster som redan punkterat och tyvärr är Stefan en av dem. 4:e punkteringen på Thunder Burt.. aj aj! Thunder Burt som annars hade varit smart på ett enkelt grusvägsrally som detta. Bara det att detta lopp bjuder på punkastenar om och om igen. Vissa färgmarkerade, andra inte. Under loppets första halva räknar jag säkert till 20 st som punkterat av dem som befinner sig framför mig. Det är ca 1/5 av dem framför mig, skulle jag tro.

Race: On. Nu med lite bättre tryck.

Hur som helst – när vi kommer in på bredare grusvägar så är det något som inte stämmer. Jag sladdar i varje kurva, pulsen är vansinnigt hög och jag åker längre bak i min grupp. Sedan avhängd och ikappåkt av nästa grupp. Samma sak där, snart avhängd. Inget tryck alls och när jag återigen ligger solo får jag nog. Inför en backe går jag åt sidan, plockar fram kolsyrepatronen och drämmer i mer luft i både fram- och bakdäck. Det gör susen för här är sista gången jag känner mig riktigt krokig och avhängd. 1,5 bar i däcken var inte att rekommendera denna dag.

Lite trailåkning då!

I stället för att vara svagast i varje grupp är jag nu en av de mer tongivande i klungorna jag kör i. Kör ikapp 2-3 st grupper och det känns bra. Men det har kostat på första milen med fel tryck i däcken.. i backarna är jag inte lika bra som jag vill vara eller brukar vara, men det går an ändå.

På de få partier stig som finns är det nu rätt stökigt, jag har säkert 1,7-1,8 bar i däcken och det är rätt obra här. Och det skulle visa sig vara riktigt jobbigt senare.

Ikappåkta efter ”utbrytning” i en halvmil..

Engelbrektsturen känns som idel grusvägar av olika typ. Normala grusvägar, skogsvägar, flera partier med sprängsten och så vidare. Inte jätteroligt för en trailfantast som jag, men desto lättare att äta, dricka och så vidare när man vill.

Efter halva loppet känns det rätt okej och jag har trots allt en del krafter kvar. Pulsen sjunker stadigt i takt med intensiteten, fast jag håller god fart. Sedan börjar Engelbrektsturen+TM.

Jaha, och var ska vi nu? Katastrof!

Ca 50 km in i loppet börjar ett endurospår. Det är helt okej första biten. Jag har 4 åkare i min grupp framför mig och vi kör alla rakt fram. Men endurospåret blir värre, och värre, och värre. Endurospåret är något från helvetet. Folk halkar, slirar, vurpar, ja, knappt någon har flyt. Det är sanslöst stökigt. Jag och en till går ifrån och efter några km känns det lite fel. Inga markeringar, få däckspår, ovanligt stökigt för att vara långlopp. Snacka om kontraster – enkel grusväg mot verkligen endurospåret from hell! Men efter en kurva så har vi de orangemarkerade pilarna igen och det känns lite bättre. Jag drar ifrån och kommer precis ikapp en kille när vi har kört klart endurospåret, som helt klart är det sjukaste jag kört i MTB-väg. Och vi vet nu inte var vi ska ta vägen. Nästa varv står det vänster. Mot mål står det höger. Och på grusvägen till höger kör alla motionärer förbi. De startade ca 10 min efter oss tror jag.

Något stämmer inte.

Vi cyklar upp på grusvägen och bort för att vända igen. När vi kommer tillbaka till slutet på endurospåret är det nu en samling på 10 cyklister till, som till slut blir 30 pers – och vi vet inte var vi ska. Någon har åkt banan förut och säger att vi nog inte borde åkt hela endurospåret. Någon ringer arrangören utan att få kontakt. Vi sätter igång igen och kör samma grusväg som vi körde för ca 35-40 min sen. Den går in i skogen på endurospåret igen och denna gång är det markerat till höger i stället för rakt fram..

Hade sällskap med #454 i ett gäng mil.

Med lusten i källaren och moralen en bit bort blev det således att bita ihop, verkar glad och dra på sista 30 km mot mål. Mätaren stod på närmre 60 km så vi skulle få ett gäng kilometrar extra. Ett gott distanspass, alltså.

Jag slår följe med några nu och vi passerar motionär efter motionär och faktiskt även någon tävlande med. Vi kör i lagom takt. Jag hejjar på Karro en sväng i någon backe. Jag mår pyton för all gel och dryck har satt sig fint i magen och jag får inte ner något mer.

I mål rullar vi in på strax över 3:30. Snopet, surt och knappast vad jag ville innan. Men sådant är livet. Jag är glad för det lilla och ser detta som ett fint distanspass där jag fick cykla ca 6 km endurospår som jag aldrig mer vill uppleva igen.

Plats är oväsentlig. Med en dryg halvtimme mindre på klockan hade det blivit kring 3 h och det är godkänt. Kanske 15:e plats i det något decimerade elitfältet.

Nästa år tror jag att jag skippar Engelbrekt, men jag hoppas att de som kör den får en bana där markeringar inte försvunnit eller rivits ner. Förutom det var det ett gediget långlopp!

Written by Martin S.

28 juli, 2014 at 17:59

Känd från Touren

leave a comment »

Idag fortsätter Tour de France i Pyrenéerna och avslutningsberget på dagens etapp är mäktiga Pla d’Adet – kanske en av de sjukaste och jobbigaste stigningarna jag någonsin cyklat. Jag och Angelica var nämligen där och cyklade förra sommaren.

Då var det över 40 grader och det var näst intill övermäktigt första 7 km som har ett snitt på någonstans kring 10 %. Tänk dig ingen skugga någonstans heller på det.. vattenfallen vid sidan av vägen var sköna, om vi säger det så. Trots det svåra längtar jag tillbaka. Efter Pla d’Adet fortsatte vi några timmar till och njöt av fler klassiska stigningar. Men det är här Tour de France-etappen avslutas idag!

Bjuder på några bilder från stigningen förra året.

IMG_3867 IMG_3869 IMG_3871 IMG_3872 IMG_3875

Written by Martin S.

23 juli, 2014 at 14:07

Publicerat i Övrigt, Proffscykling

Fjällturen 2014 – racerapport

with one comment

DSCN2740
Något att smälta för. Singletrack på Viteggen med utsikt mot Mittåkläppen. Foto: Angelica Ek

Långlopp i Fjällen? Nu kör vi!

Med start Funäsdalen och mål Ramundberget går Fjällturen över fjällen och visar upp 3 tuffare stigningar och makalös natur.

Starten går och jag jobbar mig genast upp från plats ca 50-60 till topp 15. Jag startar i Ultra-klassen 70 km och måste stå i min fålla en bit bak. Väl där framme är Fredrik Ericsson mycket tongivande och klungan har god fart. Jag får slita lite på framför allt asfalten när två killar framför mig släpper lucka. Slitigt att täppa lucka med lite grövre däck, som jag dock ska få nytta av senare. Första 10 km är grus och asfalt runt själva Funäsdalssjön. Jag känner att mina ben inte direkt är de bästa idag.

Första milen runt sjön.

In på första stigpartiet och täten sticker direkt. Jag kan inte göra något alls än att mata på i min takt med rejält hög puls. 5-6 st bakom mig och jag ligger nog topp 10 i loppet totalt. En liten stund senare kommer dagens första rejäla stigning upp till trädgränsen nedanför Skarvarna. Jobbig stigning stundtals men riktigt kul på en bit singletrack. Nämnde jag att denna stigning går över flera bäckar? I år är banan extremt blöt eftersom det regnat en del veckan innan loppet och det ger en dimension till i loppet – bäckarna forsar nämligen fram på flera ställen och det är rätt blött på många ställen.

Riktigt trevligt motlut :-)

Uppe på kammen har jag sällskap av #31 från Tärnsjö IF en bit innan jag går om, tar täten och är först nerför berget av oss. Innan dess hinner jag blicka ut och kolla in den galet vackra vyn som erbjuds. Och som det går utför berget. Riktigt skoj! Först på stig, sedan på bred grusväg. Jag har bra flyt och drar ifrån. Sedan på väg mot Bruksvallarna har jag honom bakom mig mest hela tiden, men nerför drar jag ifrån. I sista utförslöpan (riktigt skoj sådan!) finns en punkasten som jag försöker hoppa över. Drämmer tyvärr i lite med bakdäcket, men rullar vidare utan problem. Andra hade inte samma flyt, hörde jag senare. Tacka vet jag lite slitstarkare däck och tubeless..

Uppe på dagens första topp, rejält fin åkning över bl a bäckar ;-)

DSCN2728
Blött värre uppe på första berget. Foto: Angelica Ek

När det så småningom blir platt börjar jag och #31 samarbeta. Jag märker direkt att han har bättre tryck än jag på platten och jag får slita rätt fint och slutligen släppa när han helt enkelt drar för hårt för mig. Detta med vetskap att nästa stigning är nära, längsmed Mittåkläppsvägen. Då vill jag vara lite piggare i benen. Jag hinner precis ikapp honom inför stigningen, där det sedan tar stopp.

Stigning #2 för loppet, upp på Mittåkläppsvägen, är ändå då jag måste vika ner mig lite. 5 km uppför mestadels, ganska brant på sina ställen. Jag släpper iväg #31 och avståndet ökar. Bakom mig ser jag ingen alls. När grusvägen börjar bölja ner och upp känns det rätt okej och jag vet att nästa utförskörning är nära. Innan den ser jag en skylt ”Vacker vy” som arrangören markerat och framför är Mittåkläppen, riktigt vacker. Vägen böljar utför, jag slänger mig utför igen och livet är rätt härligt.

Fin utförsåkning på Mittåkläppsvägen.

Sedan kommer bästa partiet stig på hela banan – Viteggen. Singletrack rakt mot Mittåkläppen och med resten av fjället på höger sida. Hur fint som helst! Jag blir hänförd.

Det blir knappt bättre! Bästa åkningen på hela loppet.

Strax blir jag ikappåkt av #44 från Vansbro. Han ligger bakom till Djupdalsvallen där den sista av dagens stigningar börjar. Där går han om och jag ser bara en vägg som tornar upp sig framför mig. Ner på skammens klinga och vispa på. Det gör ont, riktigt ont. Jag känner mig ganska tom. Uppe på krönet nya krafter och vi tjattrar lite innan jag återhämtat mig och det är dags för sista utförsåkningen som bär ner mot Ramundberget och mål för de flesta. Jag slänger mig utför och får lucka. Börjar bli bättre på det nu. Det är rejält blött här och var och två gånger tar det nästan helt stopp för att cykeln gräver ner sig så. Väl nere så lägger #44 sig på min rulle, jag drar sista kilometern mot mål och precis när vi ska över Ljusnan och sedan spurta uppför backe och in i mål kommer krampen. Inget att göra åt, det tar tvärstopp. #41 passerar och jag ser inte honom mer. Efter 10 sek ställer jag mig upp och vispar på uppför men i stället för vänster in till mål tar jag höger för att cykla sista 12 km som utgör Ultra-banan. Jag vill ju få ut så mycket upplevelse som möjligt av detta!

DSCN2718
Där borta seglar vi iväg i täten och jag kommer vara med. Foto: Angelica Ek

Helt ensam, solo, inte ens myggen med tar jag mig an de sista 12 km och försöker njuta lite. Här finns ytterligare en sanslöst fin singletrack som jag glädjer mig åt och slutligen är det dags att återigen ta sig över Ljusnan, spurta uppför backen och rulla in i mål.

Över Ljusnan!

3:06:50 blir min sluttid och jag plockar en fjärdeplats. I 58 km tävling hade jag blivit 12:a så det är godkänt för en lite sämre dag på MTB:n.

Jag bjuder på lite bilder som Angelica har tagit. Angelica hade en superfin dag i sadeln och njöt! Själv har jag bara magiska videos att gå tillbaka till för att se hur det såg ut, jag uppdaterar bloggposten med dessa när jag kommer hem uppdaterat! :-)

Superskoj också att träffa på så många bekanta ansikten, bland annat Helena som bloggat fint om sin upplevelse.
Suveränt också att vi var ett gott gäng TMCK på startlinjen i år! Grabbarna och tjejerna tog sig runt och njöt :-)

Fjällturen är ett växande långlopp med magiska vyer och fin bana. Njutfullt om man tittar upp, vilket rekommenderas. Jag är sugen på att återkomma fler gånger! Gällande själva arrangemanget är loppet ovanligt bra för att vara ett nytt långlopp. Det finns förbättringssynpunkter som ledningen redan vet om. Nästa år är tredje gången och jag rekommenderar dig att stå på startlinjen då! Startplatser släpps i september.

Written by Martin S.

21 juli, 2014 at 19:45

Laddat upp inför Fjällturen

leave a comment »

IMG_8322
Hallå hej! (Funäsdalen nedanför)

Dagen innan Fjällturen.

Jag ville få igång benen lite efter några dagars vandring, så efter lunch blev det ut på MTB:n. Det var inte mitt bästa beslut i livet, för det regnade och regnet övergick i hällregn en stund. Jag stannade och ringde Angelica och sa åt henne att ta med sig lite varma kläder till mig, utifall att turen skulle fortsätta så här. Hon kom nämligen efter med bilen till Funäsdalen där vi skulle ses för nummerlappsuthämtning inför loppet.

Tack och lov var skuren väldigt lokal och jag slapp se mer hällregn ett tag i alla fall!

Efter nummerlappsuthämtning påbörjade jag MTB-leden Funäsdalen-Kåvanturen-Röstberget, en småbackig historia. Angelica sprang första biten innan hon vände och åkte hem. Då var jag en bra bit in i skogen och tampades med våtmarkerna, för här var det rejält vått! Jag körde ner och fast med cykeln flertalet gånger och det fanns liksom inget annat sätt att komma genom. Något småsur i både humör och om fötter.. men det övergick i extas när singletracken längsmed Ljusnan bjöd på kanske bästa biten MTB i år! Ruggigt fint och flowigt med lagom tekniska partier. Allt längsmed Ljusnan som rinner på vänster sida. Magiskt!

Över landsvägen och in i skogen på andra sidan för att följa Ljusnan en bit till. Skön singletrack här med och mycket upp och ner. Närmre slutet kommer Röstberget som bjuder på ett duktigt motlut och lite sega ben.. vackert! Nu började jag bli rätt mör, vandringsben != cykelben.

På hemvägen tog jag sedan turen Funäsdalen-Vivallen-Flon, en hel del grus och även fin stigåkning. ”Utan större höjdskillnader”, säger ruttbeskrivningen. Kanske inte, men 5,6 km grus/stig med 3 % lutning i snitt i nytt hällregn bitvis var skoj och fostrande. Det bästa av allt är att denna väg jag cyklade hem är en bit av Fjällturen, så nu kan jag flera delar av banan!

Väl hemma genomlerig blev det ett litet dopp i Ljusnan för Scott:en för att få bort värsta leran. Jag var dock för feg själv. Det visade sig också att nya grannarna i stugbyn är TMCK-Viktor med kollegor, så vi är ett gott gäng TMCK här uppe nu! Och så hann jag precis se avslutningen på dagens Tour-etapp. Guld!

Strava

IMG_8320
Ljusnans strandkant bjuder på enastående MTB!

Written by Martin S.

18 juli, 2014 at 18:16

Publicerat i MTB

Funäs levererar

leave a comment »

IMG_8266
Det är Angelica på MTB! Nu på väg till Kariknallen.

Vi är uppe i Funäsfjällen och idag har det blivit både vandring och MTB.

Första delen av dagen vandrade vi upp till Mittåkläppen på drygt 1200 m höjd. Givetvis valde vi den svåraste biten som innebar lite klättring längsmed bergskammen. Svindlande, spännande och så blåste det ju också en hel del när vi närmade oss toppen, som tyvärr inte visade någon utsikt. Nerför tog vi den lätta vägen och väl nere sprack det upp, nedrans! Det finns dock fler toppar att bestiga här och vädret lär bli bättre ju längre veckan går :-)

Väl hemma bytte vi om och drog ut på MTB direkt. Vi har två leder precis utanför huset vi hyr. Först  upp mot Kariknallen. Jag hade på något sätt missat att det var en rätt tuff stigning med ett antal svåra partier för att komma ända upp. Det blev lite svordomar, hoppa av, på och nära storm på toppen sedan. Nerför fick jag äntligen riktig nytta av descend-läget på min Fox-dämpare, satans vad skoj det var att köra utför på riktigt :-)

Väl nere igen tog vi en riktigt tråkig MTB-runda, Bruksvallarna-Flon-Kölvallen, fast baklänges. Påminde för det mesta om långlopp med massa grus och så frös jag. Jag hittade i alla fall en kul backe när vi gjorde en avstickare och så bjöds det på lite, lite singletrack så jag blev lite gladare.

Youtube får ni vänta på för det är inte den snabbaste linan här :-)

IMG_8241
Frodo ger sig av mot Domedagsberget.

IMG_8252
Gollum följer efter Frodo och Sam in i Mordor. Lite grönare här bara :-)

IMG_8268
Belöning på toppen: stormvindar, bortblåst hjälm och en toppbild :-)

Written by Martin S.

16 juli, 2014 at 18:33

Publicerat i MTB

Distans på Järva (video o bilder)

leave a comment »

IMG_8233
Ett sanslöst lummigt och fint Ulriksdal.

Det är inte ofta jag cyklar längre distanspass, men idag gjorde jag det.

Grejen är den att distanspass är suveränt att bygga upp med inför säsongen och även under säsongen. Dock under säsongen är det bäst att träna det som ger mest för den cykling som man utför mest. I mitt fall är prio långlopp på ca 2,5 h och att träna på att ligga på/strax under tröskel längre stunder. Därför blir träningspassen mer intensiva, inte så superlånga och distanspassen lyser lite mer med sin frånvaro.

Men idag var det alltså dags för lite klassisk MTB-distans. Senast jag var på Järva var i slutet på februari (bloggpost och bilder här) så det var dags igen.

I höjd med Stora Skuggan såg jag en till MTB-cyklist (Fredrik) som var på väg norrut och vi sällskapade ända upp till Järva. Jag fick se och uppleva ett gäng nya stigar och grusvägar – alltid välkommet och tack för guidning Fredrik! Nu finns det fler bra vägar att ta på vägen till Akalla och starten på Hanstaleden som sedan mynnar ut på Järva.

Efter lite skön åkning på Hanstaleden (följ orangea markeringarna) så var Fredriks dämpare helt slut, så jag fortsatte solo över hela fältet på stig och grus. Det hela blev ganska lyckat och denna gång körde jag vilse bara 2 gånger :-) (perfekt ursäkt att komma hem lite senare och få fler minuter i sadeln..)

7 mil med 3:40 på mätaren – helt okej.

Nästa pass blir uppe i Funäsfjällen.

IMG_8230
Hyggligt slut dämpare.. det här är alltså i det låsta läget.

Schysst guidning i norrort.

Hanstaleden levererar..

Lite skön ”åkning” genom fårhagar :-)

Den trevliga kraftledningsgatan – kanske roligast på hela Järvafältet!

Written by Martin S.

13 juli, 2014 at 18:03

Publicerat i MTB, Träning / Rundor

Samarbete med Fjällturen

with one comment

fjallturenFör ett tag sedan när vi planerade sommaren så stod fjällen högt upp på listan. Funäsfjällen kom upp som förslag och det bästa av allt är att just under veckan vi är där så går ett långlopp över fjällen – nämligen Fjällturen.

Fjällturen är Sveriges vackraste högfjällslopp på MTB och lördag 19 juli går startskottet för det stora loppet. Barnens lopp går dagen innan.

Grundarna till Fjällturen är Anders Blomquist, från svenska skidvärlden, och Magnus Rydhult som är VD på Crimestoppers Sweden AB (en av huvudsponsorerna till loppet).

Fjällturen erbjuder följande lopp:

  • Minituren för barn
  • 58 km tävlingsklass (seedning till Cykelvasan)
  • 58 km motionsklass
  • 70 km Fjällturen Ultra
  • 28 km motionsklass
  • 9 km motion

Det längre loppet (58 samt 70 km) går genom centrala Funäsdalen och i Bruksvallarna ansluter sedan det kortare (28 km). Loppet erbjuder givetvis fantastiska vyer och efteråt blir det en liten matbit för dem som cyklat 58 eller 70 km.

Efter 58 km stoppar tiden för seedningen till Cykelvasan, vill man kan man fortsätta 12 km mindre kuperat för att fullfölja Ultravarianten av loppet.

fjallturen-info

Givetvis cyklar jag så långt det bara går, så jag är anmäld till 70 km Ultra. Angelica cyklar 58 km.

Mer info finns på hemsidan och på Facebook för Fjällturen.

Vi ses väl där?!

Written by Martin S.

11 juli, 2014 at 14:13

Publicerat i Övrigt

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.