Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Finnmarksturen – racerapport

leave a comment »

20180805_140504

Inget fan av medaljer normalt sett men denna fick jag slita lite extra för 🙂

Så kom dagen då jag äntligen skulle få cykla min långloppspremiär för denna säsong (!) och så även premiär i cupen. Finnmarksturen i Ludvika som jag cyklade senast under min debutsäsong på MTB för hela fyra år sedan och då blev lite av ett favoritlopp.

Efter ganska medioker uppvärmning langade jag in cykeln i fålla 2 – väldigt långt bak. De öppnar fållorna för tidigt i en del lopp.. en timme innan behövs ej – halvtimmen innan räcker! 🙂 Polare och konkurrent Christian, som är stark som en oxe och tagit ytterligare ett snäpp upp i år, är längst fram i fållan.

Starten är senarelagd för tåget ska korsa banan på en viss tid som stör loppet. Snart går dock startskottet och jag tar sikte på Christians rygg, dock med vetskapen att jag inte kan cykla på speciellt hög kapacitet i år – men jag vill ju försöka. Det går väl rätt okej första timmen – tyvärr orkar jag inte åka ikapp de som var längre fram i fålla 2, men jag hittar några grupper att samarbeta hyggligt med.

Egentligen tänkte jag försöka undvika att dra så mycket idag, men det går ju åt pipan ganska snabbt då så många är icke dragvilliga. Det är ju smart, för jag som för det mesta är dragvillig och vill mycket, blir snart trött och övriga susar då förbi och försvinner iväg när jag behöver återhämta mig lite. Men det är lugnt, det är så det är.

Mitt i allt så får jag magont, vilket är väldigt ovanligt för mig. Oklart om det var pastasallad med några bitar för gammal salami eller om det är ovana av gelsen jag ätit i några år – eller bara tävlingsovana? Hur som, bara att bita ihop och trampa.

Jag är ju lätt och har helt ok driv i backar, men det är i backarna jag har det tufft idag. Efter en tuff forcering runt sjön på mestadels asfalt, men även stig – där jag både drog, tappade rulle, hittade ny grupp och ändå hade en hygglig resa (tack du starke Norberg-cyklist som var en tacksam rygg att följa, men j-ar vad stark du var!), började det pirra i benen. Vid ett tillfälle hugger det till i ena baksidan. Jag vet att nu kommer en jobbig backe (det finns många sådana på Finnmarken) och mycket riktigt blir jag ifrånåkt igen och jag vet att när det pirrar i benen, är mer krampkänningar inte långt borta.

I med mer dryck och gels och se glad ut och trampa vidare. Jag är nu rätt mosig. Med 30 km kvar är jag för första gången helt ensam i loppet – ingen syns framför eller bakom. Snart kommer en klunga med trötta cyklister ikapp och vi får till halvknackigt samarbete.

På några brötigare stigar får jag glänsa lite och åker ifrån några gånger – men på gruset med mer dåligt samarbete, går det inte snabbt. Jag får ont i ryggslutet och det är ju inte bra när det är några backar kvar. Jag lyckas dock eliminera tröttheten och de riktiga krampkänningarna ända till sista, sugande backen – där det spelas underbar elektronisk musik på toppen – tack för det! Den här backen är extra överjävligt jobbig när du är trött. Jag ser senare att det gick minuten långsammare i år än när jag cyklade den för fyra år sedan.. på en backe som tar ca 5 min att normalt sett avverka. Nämnde jag att jag var trött?

Mot slutet är det ganska snabbåkt och så några kilometer på landsvägen i lite ovänlig blåst. Sedan in i skogen igen och en liten krumelur så är jag inne på arenan igen. Denna gång tänker jag inte turbokrampa på upploppet och slår av på takten för läget är under kontroll och inga konkurrenter är i närheten, men det är något speciellt med Finnmarksturens upplopp – jag turbokrampar i år igen och får stå konstigt sista 40 m och rulla över mållinjen där båda ben krampar fram och bak och det verkligen är krampfest. Jag hade glömt bort hur ont det kan göra..

20180805_140932

Kung Christian kom på sjätte plats, ca 15 min före mig. Stark.. kul häng innan och efter lopp 🙂

Det här med kramp är väldigt vanligt för mig i säsongens inledande lopp – benen är inte vana vid ansträngningen och jag trampar hårt – framåt tredje loppet försvinner det. Men detta är mitt första långlopp för säsongen så det är egentligen väntat med kramp.

Fantastiskt fint arrangerat lopp – aningen annorlunda mot senaste jag trampade, kul med variation! Stämningen bland de tävlande kunde ha varit lite bättre kanske – och en skön blandning av lite åskregn, molnigt och strålande sol och 25 plusgrader. Tack alla som hejade under loppet!

Plats 28:a i H30.. alltid något.

Strava

 

Written by Martin S Ek

5 augusti, 2018 at 19:23

Kära Roslagen

leave a comment »

roslagen

Sprätt förbi sjön Sparren söder om Rimbo. Hade jag bara tagit i lite till hade det blivit KOM..

Det blir inte så mycket kvalitativ cykling nu för tiden – tiden är en faktor och sjukdomar en annan – så det är suveränt att bränna på lite på finfina vägar när jag väl kan göra det – idag i vackra, vackra sommar-Roslagen.

Egentligen skulle jag hoja från Drömkåken i Roslagen och hem, men det verkade stängt så det blev lunch på stående fot i Rimbo och sedan gasa hemåt därifrån via magiska vägen förbi sjön Sparren, mot Kårsta, Karby, Angarn, Ullna och så hem på klassiska transportsträckorna.

Varmt, BLÅSIGT och jag blev trött. Kantvinden var inte att leka med och jag känner mig så svag när det är platt, men mätaren visar sub 30 km/h..

Det blev visst några PR (Strava) ändå, innan jag mer eller mindre klappade ihop sista biten hem med för lite mat i kroppen.

Helt ok träning inför nästa sommars cykeläventyr. Man måste ju nystarta någonstans. Mer om det senare.

20180727_105734

Nyskördat! Finns det en finare vy i Stockholmstrakten?

20180727_110238

Angelica har börjat cykla landsväg igen – här nöjd och supportad 🙂

20180727_205241

Vanlig sommarkväll 2018.

20180728_145422

Gäsp – tröttsam men ändå halvkul cyclocross förbi Ullna. Kan ingen spränga bort stenbumlingarna snart?

Written by Martin S Ek

28 juli, 2018 at 21:55

Publicerat i Träning / Rundor

Avslut i Rimini

leave a comment »

20180607_090911

Panorama, berget längst bort är San Marino.

Avslutande dagen på cykel i Rimini och San Marino – kort och halvsnabbt inför ett normalt besök i San Marino senare på dagen, utan cykel.

Även denna dag fick jag med några klättringar, speciellt en kul backe på ca 15 %. Strålande sol, varmt, skönt fläktande vind.

Cykling här omkring är grym om man hittar de där fantastiska backarna och bergen bort från all trafik. Att vägarna är dåliga får man stå ut med.

Nästa gång blir det nog att prova Cippo de Carpegna (Pantanis backe) och lite av Nove Colli som går en bit bort varje år.

Strava

Written by Martin S Ek

13 juni, 2018 at 09:30

Publicerat i Resor

Nationaldagscykling i Italien

leave a comment »

20180606_093518

En av dagens toppar. För en gångs skull rätt bra asfalt upp just här!

Nationaldagscykling i Rimini och San Marino-trakten – denna dag oändligt mycket bättre än första turen här nere.

Old school-navigeringen (alltså skrivit ner på papper) fungerade sådär, bättre navigera efter gpx-spår i mobilen igen. Jag är en mästare på att fiska fram kamera ur bakfickan, nu blir det att öva vidare på att fiska upp mobil med flip-skal i stället – i nerförslöpor, inför korsningar och på sådär underlag – men det går bra.

Jag har en rätt bra väg ut från Rimini nu, det är inte att leka med att cykla i rusningen här så en hygglig väg ut är ett måste. Efter en stund i väggrenen på en större väg så viker jag av, och nu börjar provinsen Emilia-Romagna visa sig från sin bästa cykelsida.

Denna dag blir det trampa lite längre med en hel del toppar, närmre bestämt 8 stycken. Några kortare och några aningens längre.

Min form är sådär och att trampa distans utan att jag vet hur min kropp reagerar, är ett litet lotteri – speciellt med lite berg att cykla. För att krydda lotteriet mer så hade vi knappt någon frukost hemma och jag har bara en liten banan med mig – det är svårt att få tag på bars och gels här. Jag har åtminstone en 75:a sportdryck att dricka.

20180606_093551

Ja men vi kör väl en klassisk bike selfie.

Denna dag är det särskilt varmt. Varje skylt jag ser skvallrar om 30-31 grader. Gassande sol. Benen känns helt okej men kroppen är inte van vid denna värme, och då blir det lite som det blir. Jag får dock riktigt bra cykling, nästan helt ensam. En rejäl kontrast till dagen innan!

Efter en stund börjar jag bli lite orolig för energiintaget – min banan har jag sparat för ett trycka i mig den sent, och i dagens kanske längsta backe, med slut på dricka och rätt tom på energi, känns detta sådär. Ingen affär i sikte någonstans.

Efter drygt 3 h på klockan i stekande sol och med en del berg cyklade, får jag en utförslöpa och det känns som en större by närmar sig. Mycket riktigt så hittar jag en liten affär och köper på mig kex, läskande dryck och vatten. Nu klarar jag mig sista 25 km hem.

Avslutande biten från Riccione till Rimini är en enda lång strandpromenad / turistgata som aldrig tar slut. Så småningom rullar jag in i Rimini, nöjd och lagom trött – ca en halvtimme senare än jag tänkt.

Strava

20180606_093559

Dagens lapp, helt värdelös då det inte går att cykla efter vägnummer här.

Written by Martin S Ek

13 juni, 2018 at 09:19

Publicerat i Resor

Vilse i San Marino

leave a comment »

Nytt land att cykla i!

Utan tillgänglig gps eller karta är det inte lätt. Men jag gör vad jag kan på min hyrda Bianchi Infinito här i Rimini – rundorna planeras i datorn och rutt skrivs med papper och penna. Sedan trampas det.

Denna dag mot San Marino – ett av världens minsta länder med dryga 30 000 invånare.

Rutten jag valt ger en fin väg ut från Rimini, men övergår efter en utförskörning i förskräckelse närmast. Det är trafik och åter trafik på dessa vägar.

Den som påstår att italienare bryr sig om cyklister, har helt fel. Det här är värre än i Sverige. Dåliga vägar och mängden sjuka omkörningar av bilister gör mig paff. Efter vad som känns som en evighet, viker jag av och får äntligen njuta av lite lugna vägar och givetvis uppförsbacke till San Marino.

Retro-navigering.. Tyvärr hjälper inte vägnr alls så det sällan är skyltat. Blev till att fiska upp mobilen rätt ofta för att se i GPX Viewer om man cyklade rätt..

Den här backen upp, den har ett parti som säkert bara är 200 m, men det känns som en evighet – det snittet nämligen 18 %. När jag inte längre kan se för att svetten rinner ner i ögonen och svider, är det bara att fortsätta trampa. Till slut belönas man med att korsa gränsen till San Marino, och en stund senare belönas man med all trafik på väg dit..

Bianchi Infinito CV, helt ok hyrcykel om än en storlek för stor.

Hemvägen är desto bättre. Schysst utför och sedan svagt nedförslut där jag cyklar ifrån en grupp sammanbitna européer.

Väl hemma belöning med kulglass – jordgubb, cocos och Nutella.

Mitt första pass på 5 veckor! Det här med baciller och antibiotika kan få vem som helst att gå under. Hoppas på bättre fortsättning på säsongen!

Written by Martin S Ek

7 juni, 2018 at 09:57

Publicerat i Resor

MTB-läger för barn i sommar? Sports Heart!

leave a comment »

Är du 7-15 år och sugen på MTB-läger i sommar? Då kan jag starkt rekommendera Sports Heart Camp 5-10 augusti på Värmdö i sommar.

Jag var själv där som ledare förra året ihop med ett gott ledargäng anfört av Andreas och ett tjugotal underbara barn. Vi alla hade en grym vecka. Det var superkul! Barnen uppskattade lägret mycket och utvecklades rejält.

Nyhet för i år är att Alexandra Engen kommer och är ledare. Det kan inte bli bättre!

Och här är Alexandra som presenterar MTB-lägret:

Written by Martin S Ek

28 maj, 2018 at 12:53

Publicerat i Övrigt

Fiskartorpet GP – racerapport

leave a comment »

IMG_6898

Målgång. Uppgivet 🙂 Foto: Kajsa Eneroth

Det är klart man ska ställa upp när det är GP på bakgården. Fiskartorpet GP är skoj och slitsamt som varje GP. Det blir även min landsvägspremiär för i år, rekordsent..

Snabbt som vesslor är 95 % av herrar b in i startfållan och jag får återigen ställa mig ungefär sist. Knappast ett bra utgångsläge i ett GP. Men jag är här för att cykla mig trött och se hur långt jag räcker efter en också rekorddålig säsongsuppladdning för att vara jag – det är ju familjelivet som prioriterats denna vinter 🙂

Starten går, alla är pigga och det är bra fart. Jag lyckas ta någon placering här, någon placering där – men tappar rätt snart då jag positionerar mig dåligt i svansen av klungan. Mina ben är slitna sedan gårdagen med, men det är bara att trampa på.

Banan i Fiskartorpet är stötig med en del gropar, sprickor, bulor, grus och annat kul. Det passar mig som nu för tiden är MTB-cyklist snarare än landsvägscyklist.
Efter 10 min tror jag dock att jag ska åka av, men jag tar några bra beslut och fortsätter så och plötsligt är jag i mitten av klungan i stället. Där håller jag mig varv på varv, innan min återigen dåliga positionering ställer till det – jag får ta lite för mycket vind några gånger längst bort på banan och vips så försvinner klungan iväg.

Solo, ifrånåkt och i nästa motlut så hugger det till i ena höftböjaren – jag har haft problem med den sedan en vurpa i vintras – jag får trampa luft och sträcka ut lite, innan jag kan fortsätta.

Med knappt 2 varv kvar går ledartrion ikapp mig och jag rullar in i mål och noteras för +2 varv. Halvnöjd med egna insatsen, jag höll längre än jag trodde.

Tack för ett mycket bra arrangemang Fredrikshof.

Strava

Written by Martin S Ek

2 maj, 2018 at 21:54