Bra cykling

Jag har missat några tillfällen till fin cykling här uppe, men i kväll fick jag äntligen till fin MTB igen! Och vilken MTB sedan..

Jag kikade på Ramundberget på Trailforks för att se hur jag kunde få en längre topptur på berget, än här om kvällen då jag bara tog flowtrail ner. Planen: trampa uppför berget igen och sedan ta Kvarnbäcksleden bort till Osthang (där vi bor i stuga en bit ner på berget) och sedan leden Mittåkläppen ner till byn igen.

Med magen full av ordentlig SOS-tallrik deluxe, satte jag av uppför berget efter lite uppvärmning. Herregud vad jobbigt det var, kanske årets värsta. Jag trampade uppför och tänkte att jag hoppas slippa något bakslag för denna dumhet, så jobbigt var det. Jag är inte heller i pangform efter en del VAB och så egen sjukdom med antibiotikakur och efterföljande förkylning strax innan vi åkte hit..

Nåväl, upp kom jag till slut, och tydligen lite snabbare än för några dagar sedan (och med högre puls, kanske för att kroppen matsmälte för fullt? 😉 ). Dessutom blev jag sådan där Strava Local Hero på en sträcka. Inte många idioter som trampar uppför berget var tredje dag..

Väl på toppen, började sedan magin. Cykla uppe på fjället, är ju bara helt otroligt, och denna kväll dessutom kvällssol och fri sikt. Kvarnbäcksleden bort mot Osthang bjöd på det mesta, några surhål, en och annan bäck, fin flytstig och lite stök. Sedan tvär vänstersväng in på leden som kallas Mittåkläppen och så trampa uppför en kort bit, för att få njuta av riktig själaro till utsikt. Fjällen med fri sikt och bra väder en julikväll.. inte mycket som slår det.

När det är så här fint, så skulle man egentligen cykla två varv – ett för att ta bilder och ett för att trampa på och inte stanna 🙂 Tyvärr hade jag inte riktigt tid eller ork till ett andra varv idag. Kanske nästa gång får bli med hjälp av liften? Jag får se..

Nedför Mittåkläppen – fint och bra det med, även om jag tyckte flowtrail här om kvällen var bättre.

Hur som helst, verkligen bästa cyklingen på länge. Rekommenderas starkt. (Minus kanske att trampa uppför berget själv, det är rätt jobbigt.)

Strava

Vi har äntligen kommit tillbaka till Ramundberget! Det var hela 7 år senast, makalöst vad mycket som hänt sedan dess. Småbarnsliv bjuder sällan på möjligheter till längre cykelturer, så man får vara glad för det som går att få till 🙂

Här om kvällen tog jag mig ut och trampade runt lite i omgivningarna. Jag hade en idé om att ta mig upp på berget för egen kraft = bra träning, fin utsikt och härligt flowig åkning. Mycket valuta för tramptagen, helt enkelt. Efter lite uppvärmning i den hyggligt svala kvällen, så tog jag mig an berget.

Jag började cykla upp till höger om liften och hittade genast en brant väg för fyrhjulingar (?). Mötte en del folk som var på väg ner och fick lite glada tillrop. Det är rätt rejält brant uppför berget på sina ställen, så man får inte direkt vila, men det var jag inte heller så intresserad av 🙂

Efter lite, lite andhämtning i ett mer lättåkt parti så bar det rakt upp sista kilometern till bergets topp. Där en snabb blick runt omkring och sedan ner via Tusenfallet, Helagsflytet och så tuffare Röstvålen ner till botten. Magiskt kul och flowigt!

Sedan en liten vända på finasfalterade 4-motionsspåret hem.

Övriga idéer här uppe är så klart att vandra (idag gick vi halvvägs upp till Mittåkläppen med en 1-åring i bär-ryggsäck och en 3-åring till fots!), trötta ut barnen med massa lek och stoj, och cykla delar av Fjällturen, som i år är omdragen vissa bitar och alltså går av stapeln (som motionslopp). Dock är vi inte kvar då.

Mycket kvar att upptäcka, med andra ord. Ser ut som det blir en del regn, men man åker ju inte till fjällen för att få sol och 25 grader varmt, även om vi redan hunnit med att ha den turen med 🙂

Efter en stunds tankeverksamhet med stigkartan och de inringade områdena för jakt, bestämde jag mig för att cykla Nybodsturen i Orsa Grönklitt i oktoberregnet. En 15,2 km lång tur, markerad röd – medelsvår.

Turen inleds som alla andra vid Längdcentrum. Här kan man kika på alla spår och köpa på sig förnödenheter med, även off (ski) season!

Snart letar sig spåret uppför bredvid asfalterade vägen, fast på ett underlag som är ett skämt – det är som ett brett arbetsdike som man cyklar uppför. Stenbumlingar, hål och allt möjligt att forcera uppför – det gäller att ha flyt och fart.

Nä, då är det faktiskt bättre att cykla på asfalten första biten upp till portalen, innan grusvägen tar vid. Snart höger och nerför riktig singeltrack, om än stökig sådan. Den omvandlas snart till en ordentlig och teknisk nerförslöpa som på hösten med ösregn och blött i markerna, blir en klar utmaning. Det är också detta parti som är roligast på hela turen 🙂

Snart blir det en långt motlut (ca 6 km) på grusväg – med höstfärgerna är det riktigt härligt. Sedan i i skogen igen på en helt sjuk single track-avstickare. Denna rekommenderar jag ej någon – oerhört dåligt flyt och rent utsagt överjävligt stötigt. Sämst på turen.

Slutligen grusväg utför och tillbaka till starten.

Nybodsturen @ Strava

Jag har nog hittat bästa leden i Säfsen om man vill ha lite backar och lite utmaning på stigarna. Toppturen i Säfsen bjuder på det mesta! Leden är markerad svart och det stämmer rätt bra – tre stigningar erbjuds varav två tuffare. Räkna med lite push bike uppför med maxpuls några partier 🙂

Leden startar vid Hyttan och går motsols på Råberget runt i ca 12 km. Det betyder att du tar dig an stigningen till Solberget först – det är snäll grusväg som övergår i kul stig och slutligen ett superbrant, stenigt downhillparti med rullgrus sista biten upp till toppen. Med maxpuls njuter du lite av utsikten innan du sätter av utför till korta stigningen mot Råberget. Det är mestadels stig / vattendrag med några spångar.

Sedan börjar en lång utförscykling till Hösjön och ett parti asfalt. Det blir också en bonus med riktigt flowig och fin stig här. En högersväng in på grusväg och en sektion false flat som sedan övergår i stigningen upp mot Österhöjden.

Denna backe är ordentlig – först grusväg och sedan teknisk stig med garanterat några sektioner push bike. Det är bara att hoppa av och leda cykeln några partier, detta förmodligen med maxpuls 😉 Belöningen på toppen är magnifik och den lite tekniska utförskörningen med.

Sista biten är snabbåkt grusväg och så litet motlut på singletrack som leder tillbaka till Hyttan.

En suverän led som har allt.

En riktigt trevligt MTB-spår i Säfsen är Borkhöjden. Leden startar med en nerförsbacke från Hyttan mot Fredriksberg och följer vackra Säfssjön en bit, innan det är dags att kryssa runt i ett bostadsområde för att sedan börja njuta på riktigt. Någon km grusväg och sedan en riktigt fin backe på stig, rätt upp i skogen. Lite småbrant men klart värt det. Denna stig mynnar ut i en nerförslöpa som bjuder på magnifik vy över ett fint hygge.

Transportsträcka på grusväg, asfalt och skoterspår och sedan in på en lång sekvens stig/rotmatta/bäck, det man själv väljer 😉 Det är rätt stökigt, så det gäller att ha fokus – framför allt när det är blött.

I slutet blir det en kort stigning tillbaka till Hyttan.

Det här är en superfin led, Första halvan är lite mer flow och andra halvan betydligt mer stök och bök.

På sommaren kan jag rekommendera att cykla leden en solig kväll – då leden rätt tidigt går västerut så får man riktigt bildskön solnedgång att njuta av.

Borkhöjden på Strava (med en liten extra krok på slutet)

Idag sken solen i Säfsen, så först fick Angelica sticka ut och cykla i det härliga fjällsommarvädret, medan jag hängde med ungarna i teknikområdet. Hon kom tillbaka relativt torr ändå, så det bådade gott inför min tur senare på eftermiddagen.

Denna dag tänkte jag ta mig an leden Råberget runt på 14 km. Det utlovades en varierad terräng och en rejäl stigning upp till Råbergets topp. Lovande! Jag ville cykla mig lite trött åtminstone, det är något jag inte lyckats med på sistone.

Råberget runt (röd markering) följer samma spår inledningsvis som Paskaberget och Byrundan, innan du viker av vänster efter en av de mindre, inledande stigningarna. Snart kommer du ut på grusväg och det blir en lång sträcka grusvägsåkning.

Det saknades markering för just Råberget runt på två ställen, så jag blev lite osäker och fick lite extra grusvägsrally. Annars är det bara att följa de andra spåren – först höger i en trevägskorsning som mynnar ut på asfaltsväg där man tar vänster och sedan rakt fram tills en markering för Råberget runt tar dig höger och in på ny grusväg.

Nu är det dags att ta sig an stigningen till Råberget. Enligt Strava 2,9 km med 172 höjdmetrar och en snittlutning på 5,8 % – på ett underlag med en blandning av grus och rullgrus. Sista kilometern bjuder dessutom på två partier á 300 m var på ca 11 % – så det blir helt klart en pulshöjare av rang här! Stigningen slutar med ett stängsel där en singletrack tar vid. Här kan det vara ordentligt blött, efter mycket regn i juli hittils så var det som att cykla i en bäck några hundra meter utför.

Sedan är det dags för Solberget och skidområdet – en stigning på grusväg som är ca 500 m lång med en snäll snittlutning på 6,8 %. Belöningen är finfin utsikt åt både öster och väster – och sedan en kort, brant downhillsekvens innan den härliga och snabba utförskörningen på grusväg tillbaka till Säfsen. Se upp i en korsning där du tar höger och fortsätter utförsåkningen.

Sista biten är Hyttanbacken, som tar dig tillbaka till startområdet. Kort och brant och ett perfekt tillfälle att blåsa på allt vad du kan.

Jag är lite besviken på att det är så lite stig på Råberget runt, men desto mer nöjd över att få höjdmetrar och cykla mig lite trött.

Turen passar den som är lite mer van cyklist och klarar av att nöta brant grusväg uppför.

Råberget runt på Strava (med felåkning mellan 4,2 och 7,1 km)

Vi är uppe i Säfsen sedan några dagar tillbaka och det har mest hällregnat hittils. Sonen på drygt 2,5 år älskar teknikbanan så vi har hängt där en hel del, mellan torkskåpstorkandet. Det är så otroligt roligt att se barn utvecklas och sonen gör verkligen framsteg för varje vecka som går.

Efter att ha läst igenom broschyren MTB i Säfsen igår, hade jag bestämt mig för vilka leder som ska cyklas under vistelsen här. Idag blev det äntligen dags. Efter lite planerande och fixande så lämnade jag familjen vid teknikbanan och satte alltså av längsmed leden Paskaberget. Leden delas med några andra leder också.

Givetvis började det efter någon timmes uppehåll att regna igen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag redan var blöt av underlaget. Tyvärr missbedömde jag under packningen hur vädret i fjällen kan vara, när vi var hemma så var det sol och 30 plusgrader. Det kändes främmande att behöva tänka på vattentäta skor, ordentliga regnbyxor och andra bra att ha-plagg när det regnar.

Leden börjar rätt tidigt uppför så att man får upp värmen. Sedan slingrar den sig fram och tillbaka, upp och ner, över spänger, tills det är dags att ta sig an vad som måste vara stigningen till Paskaberget. Den stigningen är rätt snabbt avklarad, men en extra utmaning i det blöta.

Ibland blir det lite härlig utförskörning och mitt i det hela snabb grusvägsåkning, dagen till ära i sugande underlag 😉

På några ställen korsar man asfalterad väg så där gäller det att kolla lite extra noga åt båda hållen innan.

Finaste åkningen är nog singletrack strax efter en längre bit grusväg. Här får man utsikt över en sjö och njuta av blåbärsriset och myllrande grönska. Superkul!

Vägen tillbaka går i motsatt riktning innan man viker av och avslutar rundan.

En klart rolig led med några stigningar, lite bröt och varierad åkning. Extra krav på teknik ställs när det är blött och halt – en lång spång är rätt smal och några partier har härliga rotmattor att ta sig an.

Väl tillbaka körde det längre varvet på Korta Kullberget, innan jag försökte övertala sonen att cykla hem sista biten med mig 🙂

Paskaberget-turen på Strava