Första bergsetappen: Temisas

Nerför på Gran Canaria.

Söndag morgon och jag väljer att snooza 45 min. Antar att resan ner var lite påfrestande 🙂

Hur som helst blev det en ok frukost med youghurt och müsli, juice och fralla med philadelphiaost, innan det blev dags att röra på sig norrut.

Vägen fram till Agüimes var långt ifrån så platt som jag tänkte att den skulle bli – plus att jag hade rejäl motvind. Bara att hålla tyst och bita i lagom.. Jag mötte väldigt många cyklister som var på väg hem från sina rundor, de måste ha varit rejält morgonpigga.. eller bara kört sina söndagsrundor.

Väl förbi Agüimes vid foten av bergen som skulle besegras, insåg jag till min förskräckelse att vägen upp knappast påminde om asfalt utan snarare något sämre än grus. Bisarrt skakigt vart det i nästan 15 km uppför, innan väglaget blev riktig asfalt och hastigheten gick uppåt. Intressant, men jobbigt!

På väg upp till toppen var jag bara tvungen att plocka bort armvärmarna, det blev för varmt helt enkelt. Desto enklare blev det när jag nådde toppen på ca 850 meters höjd och det var dags att påbörja utförskörningen – armvärmare på och fin asfalt nedför. Kunde inte bli bättre!

På vägen ner missade jag tyvärr vad som visade sig vara enda lunchstoppet, så jag fick förlita mig på mina gels och Runekakor tills jag kom tillbaka till Playa del Ingles. På vägen ner mötte jag två spanska mtb-cyklister och senare på platten en tjej som kört en lugn etapp. Benen kändes bra och sista 25 km med vinden i ryggen och bitvis nerför kunde jag cykla på i hastigheter uppåt 55 km/h. Livet och etappen var nice (och hungern stor!).

När jag kom tillbaka till Ingles var det Free-Motion som gällde och lite snack där, innan jag lokaliserade en brittisk pub jag skulle besöka senare.

Väl hemma nöjd blev det chill vid poolen ett tag, innan jag insåg att Gran Canaria har samma tid som England och jag fick bråttom till fotbollsmatchen jag skulle se.