Bra cykling

Det har hänt något.. jag håller på att lära mig stigsystemet i Grönsta på Lidingö 🙂 Med betoning på ”håller på” 😉

Hittils har jag hängt en del med Maltes cykel och Hasse som kan Grönsta med förbundna ögon. Efter ett antal pass börjar man känna igen sig något. Att dessutom återbesöka stigarna själv med GPS-spår så blir det dessutom riktigt, riktigt bra. Och nu har det börjat ”lossna” för denna vilsna själ, så att säga 😉

Jag mötte upp Jocke Hörwing och Peter Hampus (äntligen kom ni ut på MTB en helg grabbar!) vid golfbanan i Sticklinge för att börja köra Grönsta medsols, lite mer ovant. Tanken för dagen var rätt lugnt då vi inte varit tipptopp senaste tiden. Och så körde vi, 3 st på varsin 29″. Jag med min Haibike, Peter på sin BMC och Hörwing på sin Trek. Hardtails, det fungerar över förväntan det med trots att jag endast kört på full suspension-bike sedan i september..

Och som våra hojar slukade rötter, stenar, hinder. Eller snarare Hörwings och Peters cykel då min skakade okontrollerat över minsta hinder, trots rätt tryck i framdämparen. Pysa ut mer luft och några snurr på rebound-reglaget så att tillbakastudsen blev långsammare och det blev bättre, tack och lov!

Rätt vad det var så blev det en avstickare med lite sly och kvistar och pang så rök Hörwings växelöra, inte för första gången tydligen. Stackare.. växelörat inte ens böjt utan knäckt rakt av. Pang! Så Peter och jag lämnade Hörwing som tog sig ut ur skogen för fot i stället. Rackarns trist avslut på en fin Grönsta-tripp! Lärdom: ha ändå med extra växelöra på träningspass.

Väl vid Grönstabacken så mötte Angelica upp oss. Peter måste ha blivit skrämd av hennes enorma lår och hårda blick för han drog hem direkt i stället för att fortsätta på de fina stigarna i Grönsta.. 😉 så jag och Angelica snurrade på ett ”motsols”-varv med slut vid golfbanan igen. Under tiden en och annan svordom från hennes håll. En 29″ är helt klart oschysst mot en 26″ i Grönsta, så vi bytte hoj en stund för att minska på svordomarna. ”Inte helt fel, bättre flyt över rötterna men ovant för mig”, var utlåtandet från Angelica efteråt.

Torrt, soligt och inte alls blåsigt. Helt klart rätt val en lördagsförmiddag!

2,5 h blev det för egen del, i maklig takt. Tack för det!

Angelica bloggade också.

Strava