Archive for the ‘Tävlingar / motionslopp’ Category
Cycle for Change etapp 4 – Högbo till Sthlm
Propagandacykling..
Efter lite trix på morgonen kan jag ansluta till gänget som startat från Högbo bruk, där de tydligen fick en världsklassfrukost. Jag har passat på att hälsa på lite släktingar och fått en redig frukost jag med. När vi rullar ut från Sandviken inser jag att vi har fått sällskap av två rutinerade herrar, Bo och Thomas Sandell. Kul! Speciellt Thomas har jag cyklat mycket med genom åren och det bådar gott för dagen!
I vanlig ordning är det Boon Edam Racing Team (BERT) och Rejlers som sätter tonerna i vår klunga. Långt före oss har övriga lag startat, SJ, Caverion och Viasat/Boon Edam.
Jag har min parkamrat Dan och idag går det snabbt. Hemlängtan, kanske? Det märks att vi blivit ett tightare gäng nu.
I första depån kommer det fram både en och annan sanning. Henrik som har facebook:at från klungan i flera dagar, visar sitt sanna jag. Jag låter bilden tala:
Och så här glad är klungans sociala medier-expert Henrik för detta:
Nästa efter depåstoppet är Uppsala. Vägarna börjar kännas mer bekanta och Roslagen-känslan infinner sig. Jag tycker det blåser en del när jag går fram och drar. Tittar ner på wattsiffrorna några gånger och inser att i slutet på varje förning måste jag trycka ca 140 w över tröskel för att gå in framför. Pust. Bakom mig har jag Anders som är pigg. Ena gången skyltspurtar han direkt när jag tagit min förning och en annan gång lägger han sig 10 m framför. Ganska tufft att först ta min förning och sedan täppa lucka till så pigga människor.. efter några varv blir det lite bättre ordning, tack!
Catharina var en av dem som gjorde detta möjligt. Tack för uppbackning och det alltid strålande humöret!
Domkyrkan i Uppsala tornar upp sig i horisonten. Så nära, men ändå så långt borta! Ulf passar på att få problem igen med sin cykel, den här gången något med låsringen på kassetten. Vi bombar på utan honom till lunchstoppet på IKEA. Där ska personalen få sig flera syner de sällan förväntat sig. Det här är en av de mildare:
Välförtjänt grabbar efter 14 mil! Det är alltså Dan och Peter här. Dan behövde väl vila upp sig efter att han tagit förningar med mig. Foto lånat från Peter Hampus.
IKEA-sponsrade lunchen är riktigt god. Tack för det! Efteråt hänger vi på parkeringen och väntar och väntar på Peter & co som är kvar och gör lite mer hyss. Till slut kommer de ut, Ulfs cykel är färdigmekad för idag och vi kan rulla vidare de sista 6 milen till Stockholm.
Simon linslus. Även en av dem som tog garanterat flest km förningar mellan Åre och Sthlm. Riktigt föredöme dessutom då dragkedjan går ända upp!
Ju närmre Stockholm vi kommer, desto snabbare går det. Tempot skruvas upp lite gång efter gång. Jag är väl inte helt oskyldig heller. Vi tappar Ulf igen, för hans nya kassett strular. När vi hamnar i karavanen bakom Caverion och stannar vid några rödljus i Upplands Väsby, kommer Ulf ikapp igen. Det är skönt att bli hela gänget in mot mål.
Nu har jag hamnat bakom Peter & Jocke som tar sina förningar. Och som de matar. Peter verkar ha en kombination av grov kissnödighet och obotlig hemlängtan. Jocke muttrar något om att de kommit överens om att ta förningar i 300 watt, och undrar då varför wattmätaren visar 360 watt varje förning. Hmmm..
Lagkapten Peter och fadersgestalt!
Speciellt när vi efter ett rödljus ska samla ihop oss och vi går från 20 km/h till 45 km/h på en tiondels sekund – jätteskönt för benen, verkligen!
Med några km kvar till Täby centrum och målgång samlar vi ihop oss fint och rullar tryggt in och stoppar klockan. Precis över 19 timmar stannar den på. 70 mil.
McDonalds sponsrar oss med Happy Meals och ansiktsmålningar. Vi firar med de andra lagen och alla som gjort detta möjligt. Vänner och anhöriga är här för att ta emot oss.
Tack Jonas Brögger och tack alla som ställt upp! Det här var kul och för en god sak.
Benen känns oväntat fräscha. Nu väntar dock några dagar med vila från cykel och träning. Det är vi värda!
Bli fadder i Världsnaturfonden du med!
Hemmavägar.
Cycle for Change etapp 3 – Järvsö-Högbo
Inte bara tvåpar idag utan även lite tävlingsklunga av det hela.
Attacker, utbrytningar, spurtpriser och hänga av varandra till höger och vänster. Man skulle kunna tro att det handlar om vilken tävling som helst – men det handlar faktiskt om Cycle for Change och etapp 3 mellan Järvsö och Högbo bruk.
Det blir ju lätt så här när ett gäng hormonstinna grabbar ska ut och leka på vägarna..
Idag är målet att vi i BERT (Boon Edam Racing Team) inte ska kännas fullt lika hänsynsfulla och ödmjuka, som vi beskrivits hittils av våra rivaler Rejlers i klungan. De är bara 4 st (eller 6 om man räknar det så), så de får vara med och samarbeta varje dag.
Efter någon mil börjar vi tissla och tassla i klungan. Vad fan är det här för jävla förning? De sänker hastigheten och kör ju i 32 när vi bör ligga i 40 här?! Till slut blir varje orangevit förning känd som mat & ät-paus i stället, och det är ju inte fy skam det heller.
Fast en gång är jag tvungen att säga till. 2 Rejlers kör i kanske 44 blås uppför en rätt lång slakmota. 32 på platten och 44 i blåsiga slakmotor. Starkt, men inte smart. Eller vill de hänga av oss i BERT kanske? Det får vi svar på senare.
Men först – tävling! Jonny, Dan och Henrik flyger iväg efter en rondell ut från Bollnäs och håller ända till tidernas depåstopp. Grymt starkt. Jag som har Dan som parkamrat struntar helt i att gå med när de går iväg. Annars skulle det bli de tre musketörerna och Musse Pigg.
Tidernas depåstopp – Våra grymma vänner och hjälpredor Yvonne, Linda & Catharina hade fixat ett premiumstopp. Jag låter bilderna tala för sig själva:
Tack för det! Ni är änglar.
Sista halvan av dagen är lite mer kuperad. Efter en stund hänger vi av vår irländska vän, som klarat sig kvar riktigt bra.
Sedan börjar det. Rejlers har sparat krafter. Skyltspurt. Utbrytning. Ny utbrytning. Kalabalik i klungan. Ok, det är race. Med 20 km kvar till Högbo är det inte längre tvåpar, det är överlevnad och viktigaste skylten Högbo står på spel. Det blir ett långt dragspel av oss. Några undrar vad som händer. Sedan är alla med på noterna.
Jag försöker lägga bann på mig och tycker jag lyckas bra. Ligger mest på rulle, tar några förningar. Det är blåsigt. Funderar en sväng på om jag ska försöka gå iväg solo, eller med några BERT-vänner på rulle. Det behöver jag inte fundera över så länge, nya attacker avlöser varandra och till slut har vi två BERT i utbrytning och de håller ända till dagens viktigaste skylt. Lekande lätt.
13,6 mil och 38,6 i snitt. Imorgon är det sista 20 milen till Stockholm.
- Dagens par: Ulf och Simon. Sjukt fina och långa förningar.
- Dagens WTF: När 3 BERT kör dagens första utbrytning och vi andra mest snackar om kompanistryk när vi väl är ikapp.
- Dagens smicker: David S som berömmer oss. Igår ödmjuka. Idag körde vi fint, med enastående teknik på cykeln.
Tack vänner i klungan, tack alla lag och tack alla som gör detta möjligt!
Petter – hoppas du lyckades bra med din fjällmara (efter två etapper)!
Cycle for Change etapp 2 – Östersund-Järvsö
Fröjd för ögat.. Petter och Jonny var några av de par som körde perfekta förningar. Petter har nu lämnat oss, för han ska springa fjällmaraton (!) imorgon, med 37 mil i benen. Lycka till, säger vi!
Jollity – lively and cherful activity or celebration.
Cycle for Change är ett Jollity-event och idag fick vi prova på detta fram till lunchstoppet. Efter gårdagen med vilda skyltspurter, sprätt och annat skoj, så var benen inte riktigt lika pigga för många idag. Det gav resultat – en minst sagt lugn och rofylld första etappdelsträcka från Östersund till Ånge. Vi skulle till Järvsö. Fast vi började med en punktering första metern. Dans framdäck dog lite och vi bytte snabbt till lågprofil på hans cykel. Dans Orbea skulle bli en följetong under dagen.
Hur som helst gick det riktigt snällt framåt till lunch, där SJ-teamet sponsrat och dukat fram fint. Fram till dess hade vi ett snitt på strax under 35 km/h och många här ett pulssnitt som man har på återhämtningspasset (!). En av oss hann också med att facebook:a bild och text under färden.
Knappt några incidenter heller på denna första delsträcka, mer än när det slog till som tusan under däcken – vi var några som körde ner i samma hål – och det sekunderna senare flög en vattenflaska i en vid båge ner på asfalten. Min flaska. Inte direkt läge att vända om i 50 km/h och jag fick en ny vid lunch. Den skulle behövas.
Just ja. Dan var tongivande i klungan. Ingen kunde missa honom och hans väsande cykel. Minsta tramptag och det hördes ända bak i klungan. Och som han trampade. Tack för förningarna! Vid lunch passade han också på att limma nya tubdäck på sitt framhjul. Vi andra sa: Får du problem är det ditt problem, inte vårt 😉
Efter lunch körde vi det lite mindre jollity – det var dags att öka takten. Trots att vi sagt att vi skulle ha alla med, så hängde vi av den första efter 1 mil. Ingen nöd på honom, för det fanns flera lag bakom oss som han kunde ansluta till. Det visade sig till slut att vår irländare Mic hade kört ikapp ett av lagen solo och sedan fått en fin och blöt färd in mot mål. Starkt.
Vi andra hade ökat tempot betydligt. Vi körde riktig tvåpar och min parkamrat blev lite krispig efter några förningar i slakmotor. Så minsta och största cyklisten i klungan gick ihop och körde par i stället. Inte helt lyckat, för den minsta var jag och jag började känna mig rätt krispig en bit efter lunch. Den största var Dan med sin väsande cykel. Det blev några korta förningar för min del och jag gapade av avund när (till synes) alla andra körde perfekta, långa förningar. Min kapacitet var på väg ner i källaren. Nej! Inte med 6 mil kvar! Jag tryckte i mig en GT-tablett (tack Jocke!), 1 koffeingel och en halv bar på en kort stund. Det fick avsedd effekt, tack och lov! Pigg lagom till regnet kom och började ösa ner över oss.
Wow, att det kan spruta så mycket vatten från vägbanan?! Klart mer än det som föll från himlens portar, som hade öppnat sig. Vi hade knappt 30 km kvar och bestämde oss för att strunta i segt letande efter regnjackor i följebilen. I stället ökade vi takten i samma takt som intensiteten i regnet också ökade. Vi fick även några kilometer superfin, bebisslät asfalt.
BERT (Boon Edam Racing Team) tog skyltspurten till Järvsö och Ulf drog sin vanliga dagens punktering. Vi var nära nu och hade råd att tappa en till. Rull genom Järvsö och då fick vi den sista regnskuren, attans, vi som börjat torka upp.
Dagens..
Sämsta land: Spanien. Bara problem med Orbea och BH-cyklar.
Solokörning: Mic som blev avhängd och körde ikapp Caverion solo.
Insats: Varje dag – vår följebil. Tack!!
Lantisliv: Från verandan i Järvsö. Magiska kor på betesängar och fin sjö med berg i fjärran.
22,8 mil på 6.25 h och etapp 2 av 4 avklarad.
En av dagens snabbaste utförskörningar, den var magisk. Strax efteråt fick vi besök av en stor mängd vatten från himlen.
Cycle for Change – etapp 1 från Åre till Östersund
Vacker cykling in mot Östersund och Frösön.
Cycle for Change är igång och vi cyklar Åre till Stockholm för en god sak – klimatet. Dagens etapp gick 14 mil från Åre till Östersund på superfina vägar. Vi är 15 st som kör för Boon Edam Racing Team, med Peter Hampus som lagledare. Idag fick vi även sällskap av Rejlers Cycling Team, som representeras av fyra starka åkare i loppet. Övriga lag som cyklar är Caverion Cycling Team, Viasat/Boon Edam Cycling Team och SJ Cycling Team.
I mångt och mycket lugn trafik och vyer att verkligen njuta av. Snabba utförskörningar och bra asfalt. Några backar. Perfekt start alltså!
Boon Edam Racing Team satsar på att köra de drygt 70 milen på 20 h. Än så länge har vi bra med tid till godo 🙂
Perfekt cykelväder, grym uppbackning från servicebilen och inget övrigt att önska.
För egen del svarar benen bra efter MTB i Polen. Riktigt skön dag i sadeln. Det kunde inte starta bättre!
Imorgon väntar 22 mil från Östersund till Järvsö. Det gäller alltså att fylla på depåerna, och det har vi onekligen börjat göra 😉
Många fina mil på två led 🙂
Caverion under Lena Bernströms ledning, precis innan start.
Lida Loop – racerapport
Foto: David Söderblom
2015 års upplaga av Lida Loop lovade gegga, 13 plusgrader och ett varierat lopp. Jag tog pendeln till Tullinge och värmde upp därifrån till starten och kuvertuthämtning. Inga konstigheter med den stora mängden bilar som körde om mig på vägen ut. Det var också rätt nice att rulla förbi långa parkeringskön och vidare till förberedelserna inför start. Hämta ut kuvertet snabbt, på med nummerlappen på styret och vänta på att startfållorna skulle öppna. Då påpekar Nicklas K för mig att det är ju kö dit. Så med 20 min kvar tills startfållorna öppnar, ställer jag mig i kön.
Jag tjattrade lite med vänner och lade sedan in med hojen längst fram i mitten i fålla 2. Perfekt. Sedan sista raceförberedelserna med matsäck, snacka lite mer och i år fick jag även kicka lite boll innan start. Bra uppvärmning 🙂
45 sek innan start kommer jag på att jag har för mycket luft i däcken. 1,45 bar, jag vill ha mindre. Så jag pyser snabbt ut luft ur båda däcken och känner att det får bli som det blir med däcktrycket. Det jag förlorar på stigarna har jag igen på grusvägarna, och så vidare.
Nästan hela loop 1 på video 🙂
I startbacken gör jag en ok start, och i år slipper jag klicka ur. Jag får dock balansera en halv sekund helt stilla, då någon framför mig är nära att hoppa av. Det reder ut sig och nu blir det grusvägsrally i ganska bra position. Den här positionen tänker jag hålla, och sliter mig med uppför backarna på loop 1. Det är riktigt jobbigt, men inte lika jobbigt som för en vecka sedan i Falun. På den magiska single track-åkningen i Skyttbrink i Tullinge, på klassisk Keps Cup-mark, tappar jag dock orken lite, och släpper min klunga. Jag håller dock avstånd till dem bakom under de tekniska partierna, men på grusvägen är de sedan ikapp snabbt. Min puls är skyhög och jag undrar när jag ska få ta igen mig lite.
In på tekniska avslutningen med hällar på loop 1 och jag har sällskap med Christer från Borlänge, vi är rätt jämna och ser varandra mycket på långloppen. Jag har riktigt dåligt flyt, däcktrycket är för hårt och jag har pumpat upp framdämparen för mycket med. Men jag går ifrån, är ensam vid varvning och in på Diagonalen på loop 2 har jag fri gata ända fram till surhålet, där jag hoppar av i stället för att chansa, Kippilä plötsligt går om och jag får sällskap av en hel grupp bakifrån. Det är nyttigt, för någon minut senare är vi ute på en flera km lång grusvägsraka, där jag äntligen kan ligga lite på rulle och återhämta mig.
Loop 2 är välbekant och jag vet exakt vad jag har att vänta mig. Vi är samma grupp om ca 8-9 pers hela loopen, samarbetar hyggligt, fast en stor och stark H30-kille i vitt gärna ligger och drar långa bitar. Förutom Kippilä är även Erik Greijus med i gruppen, så det känns rätt gött att vara här. Jag ser till att vara långt framme på flera tekniska partier och i sandtagen på andra loopen och längsmed sjön är jag ganska pigg. Men precis efteråt, i en backe, har jag lite krampkänning. Jag försöker sträcka ut musklerna några ggr och ligger med i gruppen så gott det går. Jag vet att slutet på andra loopen är kuperad och förivrar mig inte. Mycket riktigt har jag det kämpigt uppför till slalombacken vid varvning, men det går.
Sista loopen. Jag kommer knappt ihåg något parti alls, förutom någon grusväg och slutet. Vi blir färre och färre och till slut är vi bara fem kvar från vår större grupp. Den starke H30-killen seglade iväg på ett stigparti och ingen av oss kunde göra något. Jag har bara en konkurrent kvar i gruppen och det är Anders L från MTB Täby. Han har krafter kvar. Mina lår känns som små bollar i en jobbig backe. Jag stångas med krampkänningen och håller krampen borta. Inför sista backen på loppet har min konkurrent en liten lucka på mig, jag går på max och då ställer han sig upp och drar iväg. Jag rullar in på en 22:a plats i H30 och är nöjd med det, med tanke på min vår.
Kul lopp där leran inte märktes så mycket, annat än på cykeln.
Min klubbkompis Marcus S kommer in knappt 2 min efter mig, riktigt starkt! Sedan rullar övriga i Lidingö CK över mållinjen i lagom takt. Skönt också att se alla andra, ingen nämnd, ingen glömd, komma i mål hela 🙂
Tack för support alla längsmed banan! Ni var många och hördes överallt. Helt sjukt!
2 x Lidingö CK har kommit i mål!
Jag och Långsloppskompis Christer.
Långa Lugnet – racerapport
Enjoy! 31 min Långa Lugnet-action.
Äntligen på startlinjen igen efter ett misslyckat maj. Min fråga inför loppet: kommer kroppen att hålla? Hela veckan kände jag mig dessutom ganska sänkt och senast läggdags på fredagen var jag inte 100 % säker på starten. På lördagsmorgonen så kändes allt tillräckligt bra och Angelica skjutsade ner mig till Lugnet, där jag genomförde sedvanlig tävlingsrutin med uthämtning av nummerlappar, ganska kort uppvärmning och in med cykeln i fållan så snart som möjligt. Även i år fålla 2, skönt. Passade på att skrota omkring lite med vänner och förbereda det sista.
Min tanke är att inte gå all out hela loppet, utan hålla igen lite.
I starten gäller det dock att ta position, så jag tar sikte på elitkillen framför mig, som ser vass ut, men tappar honom i den stora massan. Vi är halvvägs in i startbacken, pulsen på rött men kontrollerad andning. Då ser jag hur horder med cyklister tar sig om på vänster och höger sida, och jag bara faller genom. Jag kan inte öka för att vara med längre fram i loppet. Snart planar vägen ut en bit, innan det är dags för sista knäppan och jag tappar lite till. Sedan blir det grusvägsrally och då är det dags att släppa lite fler grupper.
Efter några långlopp så känner man igen en del. Christer från Borlänge har jag samarbetat med tidigare och det var skoj att se honom igen i klungan. Per Kumlin var i samma grupp som mig efter startbacken. Tyvärr hade jag inte orken att hänga på dessa herrar och grupperna som kom iväg på gruspartierna. Det var så otroligt jobbigt under första halvtimmen för min del, så jag var nära att bryta. Jag släppte grupp efter grupp på grusvägarna. Tungt när jag vet att jag normalt sett kör med samma kapacitet som dem i grupperna. På stigarna hamnar jag ofta med många framför mig, eftersom jag sällan ser till att ligga först in på ett stigparti. Då blir det som det blir och ut från varje stig åker jag ikapp gruppen framför så gott det går. Det tar verkligen på krafterna, samtidigt som jag försökte hålla igen lite för att kroppen inte ska få en absolut chock..
In på loop 2, som är rätt mycket motionsspår upp och ner, och det börjar ösregna. Det gör mig ingenting, jag fipplar bara ner glasögonen innanför tröjan och kör på. Loop 2 blir ganska enkel för min del, jag återhämtar mig på stigarna där det går långsamt med andra framför, och börjar känna mig fräsch. Vid varvning vet jag exakt vad vi har att vänta oss på loop 3, som jag kom ihåg väl från förra året. Väldigt mycket uppför på smala stigar.
Redan i början på loopen ligger jag bland de främsta i en klunga jag uppskattar till 30-40 man, som jag sett en hel del under loppet. Jag kör i samma takt som ryggen framför, men det går för långsamt, så jag tar mig om och får lucka. Jag märker hur luckan blir större och hur alla bakom kämpar. Då bestämmer jag mig för att nu är det nog allt bara att köra, sippar i mig av min koffeingel, och kör. Jag tar sikte på ryggarna 100-150 m längre fram i backarna. Minskar avståndet allt eftersom. Jag känner att jag har ork och resten av loopen tror jag att jag till slut släpper förbi bara en kille, och kör ifrån resten. Tekniken lämnar en del att önska i handbyggda stigarna mot mål, min placering är aldrig i fara och jag rullar i mål precis innan himlens portar öppnar sig rejält.
Jag plockar en 23:e plats i H30 och är ganska nöjd med det. Med mer tröskelträning och kontinuerlig träning, hoppas jag på bättre resultat framöver!
Härligt, flowigt parti:
Diverse fler av mina videos här:
Kolmårdsbiken 2015 – racerapport
Strax efter målgång 🙂 Foto: Vilma Herlin
Hur skulle Kolmårdsbiken, mitt livs jobbigaste lopp, bli i år? Häng med nu!
Vi åkte ner 4 Lidingö CK och ställde oss på startlinjen efter lite meck med min framdämparen. Sista minuten-meck brukar inte vara bra, men nu blev det så nära perfekt det kunde bli. Starten går och jag får en bra start med en helt ok position. Inför spurtpriset skruvas tempot upp ytterligare, jag tar det i min egen takt för jag vet att klungan kommer att återsamlas. I varje tvär kurva har jag lite problem då mitt däcktryck för dagen är anpassat till stigarna och inte grusvägsåkningen – jag tappar och får jobba mig in på rulle flera gånger. Det tar så klart på krafterna och med några km kvar till första stigpartiet släpper jag, dock inte först 🙂
I jagande gruppen har vi inget samarbete. Jag ligger först åtminstone och det är bra, för bakom mig blir det en vurpa i en kurva där vi har hög fart. Alla såg ut att klara sig bra så vi fortsatte vidare mot första stigen. Där går någon om mig, men jag plockar någon placering med. Mycket kul parti stig och ut på grusvägen är vi några samlade som samarbetar någorlunda. Jag tar min första gel under loppet. Det visar sig senare vara en koffeingel (av misstag). Jag får onekligen mycket kraft men har återigen problem i några kurvor och sladdar efter och hamnar i en ny jagande grupp.
Kolmårdsbiken går på många fina stigar och idag kan jag njuta lite, trots att hjärtat hamrar som om det vill ut ur kroppen. Det flyter på rätt bra och jag märker att jag kör ikapp på stigarna, så jag trycker i en tyngre växel och fortsätter. Distanserar dem bakom mig och åker ikapp dem framför. Det känns bra.
In på loop 2 och jag plockar ytterligare placeringar och får en nykomponerad grupp att åka med. Här känner jag igen flera ansikten från idag och tidigare Kepsar, bl a Ronnie från Täby. Jag ropar på gruset att vi drar igång ett samarbete och så blir det. Korta förningar. I en backe åker en av. I nästa backe en till, så vi blir tre pers in på nästa parti stig och återigen flyter det på. Ok, på något ställe måste vi hoppa av, men i stort går det bra. Jag ligger ofta längst fram eller som nr 2 på stigarna och det är grymt. Resten av loop 2 och även en bit in på loop 3 är det samma cyklister på stigarna hela tiden. Jag hamnar sist när jag tar fel spår i den leriga, spåriga nerförsbacken på loop 3. Attans! Bara att köra ikapp och ta sig om igen och det går bra.
På något ställe eller två klickar jag ur för att det är så lerigt. Då kommer krampen jag känt varit på väg ett tag.. så länge jag håller mig på cykeln och trampar jämnt går det dock bra, så jag siktar på att köra så resten av loppet.
Just ja. Trestegsraketen som ju är rätt jobbig, går också bra. Efteråt ser jag på Strava att jag är 26 sek snabbare där i år än förra året, där jag också hade flyt i backen. Det betyder också att plockar viktiga sekunder på mina närmsta konkurrenter.
När jag slutligen kör ut från stigarna med 7-8 km kvar till mål har jag bara en (trött) kille att samarbeta med. Jag drar oss en bit, han tar en förning men är krispig. Jag leder oss in i en grusbacke och där går jag ifrån. Jag tar några klunkar sportdryck och tar sikte på något rödrosa längre fram på gruset. När vi kör in på nästa stig som bjuder på en startbacke så ser jag hur han får hoppa av. Jag trampar på, kommer ikapp och går om. 5 km till mål och jag brottas med krampkänningar. Jag blickar bakåt några gånger så klart och ibland ser jag en eller två som jagar, så det gäller att trampa på.
Snart vet jag att förra årets misärblöthål dyker upp, där jag fick krampen från helvetet vid en halv OTB. I år tar jag ett bättre spår utan att få kramp och är nöjd med det. 🙂 Jag känner dock att det är inte långt ifrån att musklerna säger ifrån, så det är tur att jag har lucka bak och det bara är några km till mål. Snart är jag helt säker på att ingen kommer ikapp, jag kör upp på gräset vid målgång och trampar lugnt över mållinjen under hejarop från support från både Norrköping och Stockholm 🙂
Ny rekordtid, 23:e plats och ett suveränt kul lopp som blev raka motsatsen till min upplevelse förra året. Tack Kolmården MTB och alla!
Mina klubbkamrater kom alla in på bra tider och var mestadels glada 🙂
Första 26 min. Krasch i min grupp vid 25:40, i en snabb kurva.
Stefan Ek från SCK och jag är båda nöjda! Foto: Pälle Andersson
4 x Lidingö CK, 1 x krampande cyklist!
Bra cykling 