Bra cykling

För fjärde året i rad gick MTB Adventure i Södertälje och vi var säkert närmre 400 startande varav 260 i 64 km-klassen. Jag var lite sen till startfållan och fick nöja mig med en plats en bra bit bak. Jag siktade således på att köra upp mig under masterstarten (Youtube)..

Mycket jakt inledningsvis av loppet. Jag blev bra trött!

Mastern rullar iväg och jag går direkt ut till höger för att köra om så många som möjligt. Det är trångt, jag plockar placering efter placering och till slut blir det så glest att jag har fritt framåt och börjar jaga andraklungan, då de snabbaste redan stuckit iväg. Startloopen är knappt 2 km och i slutet på denna har jag äntligen kontakt och kan lägga mig på rulle in på första riktiga loopen. Jag är dock rätt sliten efter att ha legat på rött / rosa mest hela tiden.

När jag äntligen är på rulle så ska vi korsa en asfaltsväg och jag missar att vi ska rakt fram! Jag hinner precis korrigera mitt misstag när jag kör ner i ett dike och är aningens nära att klota runt. Tappar gruppen och det är dags att jaga igen. Jag kommer ikapp, men att ha kört ikapp två gånger redan de första kilometrarna tar på krafterna och jag har fullt upp med att klamra mig fast på rulle. Det hjälper inte heller att Emmy Thelberg är pigg som attans och ser till att vi jagar framförvarande grupp. Det är också rätt tacksamt att vara i samma klunga som cyklister man samarbetat med under säsongen och Emmy är en av dem. Så jag har hamnat i rätt grupp.

Ett långt fint motlut som blev ett av mina favoritpartier på banan.

Jag märker dock i uppförsbackarna att jag inte alls har samma driv som de flesta, backarna som ju brukar vara min styrka.. med kanske 5 kilometer kvar av första loopen orkar jag inte i en lång backe och gruppen försvinner iväg. Jag kör i ingenmansland och först in på andra loopen får jag sällskap. Vi blir en SMACK, en Rönninge MTB och Nicolas från Eskilstuna CK. Gruppen är jämn och vi har rätt okej samarbete.

Bjuder på en lite klantig manöver här.

Det är rejält fint med lera på många ställen och det är också rejält skoj. Riktig MTB på finhösten. Solstrålar genom trädkronorna och löven som faller mot marken. Jag hinner tänka att det här är skoj och njuter lite av åkningen. Kanske tänker jag för mycket för nästa lervälling som vi ska forcera ska jag ta det bästa spåret. Bara det att jag kommer med för mycket fart (?!), får någon slags sladd och åker rätt in i en gran och således tappar gruppen som försvinner iväg.

Attans! Jaga igen. Jag har dem ca 200 m framför mig. I ett motlut knappar jag in lite, för att se dem sticka iväg igen. Jag vet att det snart kommer ett långt, rakt motlut på grus, ett av mina favoritpartier på hela banan. Säkert 1,5-2 km innan det viker av igen. Jag tar sikte på gruppen framför och märker att jag knappar in. 200 m blir 150 m, 100 m, 50 m och precis i slutet av motlutet när banan viker in på en jobbig stig uppför, kommer jag ikapp. Skönt.

Fin singletrack längsmed sjön. Emmy, jag och Nicolas samarbetar.

In på tredje varvet är vi bara tre kvar i gruppen. Nicolas från ECK bedömer jag som starkast. Snart är det bara han och jag kvar. Vid sidan av banan ropar någon att vi ligger ganska bra till. Jag känner mig rätt pigg och drar oss en bra bit. Vid ett nytt blöthål åker jag ut i skogen igen, tappar 15 m och jagar ikapp Nicolas. Sedan ligger jag tätt bakom honom tills jag ser något bekant, rött där framme. Emmy. Vi jagar ikapp och samarbetar sedan ända fram till mål där Nicolas spurtar om mig sista metrarna med Emmy precis bakom mig. 8-9-10 och för mig alltså en 9:e plats av alla i ett sjukt skoj lopp. Vann gjorde återigen Atle Hansen.

Banvallen var ytterligare ett skoj parti på banan. Här med ca halvmilen kvar till mål!

Banan var rätt utmanande med få partier där man kunde återhämta sig, så det blev en fint intensiv dag i sadeln. Tack för det!

Gott kört alla och tack för samarbete! Tack till arrangören också för ett riktigt bra lopp med suverän langning, sträckning och även mat och dusch efteråt. Detta lopp kör jag igen nästa år 🙂

Hammarby Hill 2014 levererade en ny bana och ett tufft startfält. Loppet blev även ett av säsongens roligaste!

Jag får en gedigen start och har hygglig placering in på första biten stig redan efter några km. Efter lite mer stigåkning tröttnar jag på att ligga bakom en ganska oteknisk kille och går om för att ta spåren i min egen takt. Hela tiden ser och hör jag andra en bit bakom.

Starten på Hammarby Hill.

Roligast på första, korta loopen är förmodligen en kort utförskörning med 2-3 lite mer branta drop. Jag har rätt bra fart och det är vad som behövs för att ha flyt över de lite mer tekniska partierna. Bakom mig har jag ett mindre gäng som jagar mig, inklusive Emmy Thelberg som jag har cyklat en del med under långloppen i år.

Andra loopen är mer teknisk och längre. Några kilometer in på loopen får jag sällskap av just Emmy och en MTB Täby-kille. Vi får till ett gediget samarbete, det är skönt framför allt på grusvägarna så klart. Jag har dock en liten svacka i loppet här och börjar trycka i mig lite gel, riktigt äcklig sådan. Det ger effekt för en stund senare har jag styrkan i benen igen.

Andra loopen levererar.

En rätt skoj grej på andra loopen är ”omöjliga backen” där vi alla var tvungna att hoppa av. Rullgrus och brant är inte den bästa kombinationen. Väl uppe på kalhygget så blir vi serverade en skön BMX-bana med ett gäng gupp. Skoj!

Det rullar på så här ett tag – lite samarbeten här och var.

Småtuff backe en bit in här (vid 3:25). Och mer fina spår.

Det kanske mest stökiga partiet på hela loppet är sköna hällar, vassa stenar och vi studsar omkring för det mesta känns det som. Hardtail är inte att rekommendera här även om det fungerar, så klart. I en passage klickar jag ur och tappar lite på min grupp, men ut från stigen är jag ikapp och det blir åka grusvägen igen. Jag har faktiskt en del nytta av att ha rekat banan några dagar tidigare och flera svängar och partier är färska i minnet.

Samarbete i lite större grupp på andra loopen.

Efter halva andra loopen är det bara jag och röde killen kvar från vår grupp, Emmy har släppt. Lite nytt samarbete på Geggastigen och sedan den sista biten mot masterna på grus och asfalt. När vi närmar oss masterna blir det en längre backe upp och direkt efter det in på flera kilometer stig över hällar, rötter och stenar. Jag är först och killen i rött precis bakom och så är det bra länge innan det blir tyst bakom mig. Skönt att känna mig stark 🙂

Den kända och roliga geggastigen som inte alls var geggig denna gång.

En lite kortare teknisk loop senare hittar jag en ny kille, han irrar omkring efter banmarkeringar. Jag tar rulle på honom ett antal kilometer på gruset faktiskt, återhämtar mig, drar lite och i första bästa backe med bara 3 km kvar är vi ikapp två killar framför. Jag sticker direkt i backen, åker ikapp och förbi. Får en kille med orange hjälm på min rulle och en stund senare går han om utan att jag har något att svara med. Kamp, alltså. Fine! Vi kör ut på några kurvor på en äng och direkt efter det pumpar jag på, går om och killen har inget att sätta mot.

Snabba spår med halvmilen kvar på loppet.

Jag ökar ytterligare sista biten in mot mål och är lite besviken på tiden 2:02, jag ville ju komma in under 2 h. När den besvikelsen lagt sig är jag ändå rätt nöjd med min insats i ett riktigt skoj lopp. Det här vill jag köra igen (men med heldämpat).

Grymt också av Peter som jag tränar mycket med, att komma in 9 min efter. Det blev en niondeplats för oss båda. Bra dag i sadeln med andra ord!

Sista kilometrarna och jag lyckas plocka några placeringar.