Archive for the ‘MTB’ Category
Laddat upp inför Fjällturen
Hallå hej! (Funäsdalen nedanför)
Dagen innan Fjällturen.
Jag ville få igång benen lite efter några dagars vandring, så efter lunch blev det ut på MTB:n. Det var inte mitt bästa beslut i livet, för det regnade och regnet övergick i hällregn en stund. Jag stannade och ringde Angelica och sa åt henne att ta med sig lite varma kläder till mig, utifall att turen skulle fortsätta så här. Hon kom nämligen efter med bilen till Funäsdalen där vi skulle ses för nummerlappsuthämtning inför loppet.
Tack och lov var skuren väldigt lokal och jag slapp se mer hällregn ett tag i alla fall!
Efter nummerlappsuthämtning påbörjade jag MTB-leden Funäsdalen-Kåvanturen-Röstberget, en småbackig historia. Angelica sprang första biten innan hon vände och åkte hem. Då var jag en bra bit in i skogen och tampades med våtmarkerna, för här var det rejält vått! Jag körde ner och fast med cykeln flertalet gånger och det fanns liksom inget annat sätt att komma genom. Något småsur i både humör och om fötter.. men det övergick i extas när singletracken längsmed Ljusnan bjöd på kanske bästa biten MTB i år! Ruggigt fint och flowigt med lagom tekniska partier. Allt längsmed Ljusnan som rinner på vänster sida. Magiskt!
Över landsvägen och in i skogen på andra sidan för att följa Ljusnan en bit till. Skön singletrack här med och mycket upp och ner. Närmre slutet kommer Röstberget som bjuder på ett duktigt motlut och lite sega ben.. vackert! Nu började jag bli rätt mör, vandringsben != cykelben.
På hemvägen tog jag sedan turen Funäsdalen-Vivallen-Flon, en hel del grus och även fin stigåkning. ”Utan större höjdskillnader”, säger ruttbeskrivningen. Kanske inte, men 5,6 km grus/stig med 3 % lutning i snitt i nytt hällregn bitvis var skoj och fostrande. Det bästa av allt är att denna väg jag cyklade hem är en bit av Fjällturen, så nu kan jag flera delar av banan!
Väl hemma genomlerig blev det ett litet dopp i Ljusnan för Scott:en för att få bort värsta leran. Jag var dock för feg själv. Det visade sig också att nya grannarna i stugbyn är TMCK-Viktor med kollegor, så vi är ett gott gäng TMCK här uppe nu! Och så hann jag precis se avslutningen på dagens Tour-etapp. Guld!
Ljusnans strandkant bjuder på enastående MTB!
Funäs levererar
Det är Angelica på MTB! Nu på väg till Kariknallen.
Vi är uppe i Funäsfjällen och idag har det blivit både vandring och MTB.
Första delen av dagen vandrade vi upp till Mittåkläppen på drygt 1200 m höjd. Givetvis valde vi den svåraste biten som innebar lite klättring längsmed bergskammen. Svindlande, spännande och så blåste det ju också en hel del när vi närmade oss toppen, som tyvärr inte visade någon utsikt. Nerför tog vi den lätta vägen och väl nere sprack det upp, nedrans! Det finns dock fler toppar att bestiga här och vädret lär bli bättre ju längre veckan går 🙂
Väl hemma bytte vi om och drog ut på MTB direkt. Vi har två leder precis utanför huset vi hyr. Först upp mot Kariknallen. Jag hade på något sätt missat att det var en rätt tuff stigning med ett antal svåra partier för att komma ända upp. Det blev lite svordomar, hoppa av, på och nära storm på toppen sedan. Nerför fick jag äntligen riktig nytta av descend-läget på min Fox-dämpare, satans vad skoj det var att köra utför på riktigt 🙂
Väl nere igen tog vi en riktigt tråkig MTB-runda, Bruksvallarna-Flon-Kölvallen, fast baklänges. Påminde för det mesta om långlopp med massa grus och så frös jag. Jag hittade i alla fall en kul backe när vi gjorde en avstickare och så bjöds det på lite, lite singletrack så jag blev lite gladare.
Youtube får ni vänta på för det är inte den snabbaste linan här 🙂
Frodo ger sig av mot Domedagsberget.
Gollum följer efter Frodo och Sam in i Mordor. Lite grönare här bara 🙂
Belöning på toppen: stormvindar, bortblåst hjälm och en toppbild 🙂
Distans på Järva (video o bilder)
Ett sanslöst lummigt och fint Ulriksdal.
Det är inte ofta jag cyklar längre distanspass, men idag gjorde jag det.
Grejen är den att distanspass är suveränt att bygga upp med inför säsongen och även under säsongen. Dock under säsongen är det bäst att träna det som ger mest för den cykling som man utför mest. I mitt fall är prio långlopp på ca 2,5 h och att träna på att ligga på/strax under tröskel längre stunder. Därför blir träningspassen mer intensiva, inte så superlånga och distanspassen lyser lite mer med sin frånvaro.
Men idag var det alltså dags för lite klassisk MTB-distans. Senast jag var på Järva var i slutet på februari (bloggpost och bilder här) så det var dags igen.
I höjd med Stora Skuggan såg jag en till MTB-cyklist (Fredrik) som var på väg norrut och vi sällskapade ända upp till Järva. Jag fick se och uppleva ett gäng nya stigar och grusvägar – alltid välkommet och tack för guidning Fredrik! Nu finns det fler bra vägar att ta på vägen till Akalla och starten på Hanstaleden som sedan mynnar ut på Järva.
Efter lite skön åkning på Hanstaleden (följ orangea markeringarna) så var Fredriks dämpare helt slut, så jag fortsatte solo över hela fältet på stig och grus. Det hela blev ganska lyckat och denna gång körde jag vilse bara 2 gånger 🙂 (perfekt ursäkt att komma hem lite senare och få fler minuter i sadeln..)
7 mil med 3:40 på mätaren – helt okej.
Nästa pass blir uppe i Funäsfjällen.
Hyggligt slut dämpare.. det här är alltså i det låsta läget.
Schysst guidning i norrort.
Hanstaleden levererar..
Lite skön ”åkning” genom fårhagar 🙂
Den trevliga kraftledningsgatan – kanske roligast på hela Järvafältet!
Hatad på landsväg, hatad i skogen
Det är onekligen inte lätt att vara cyklist i Sverige. Vi är hatade på vägarna och vi är även hatade i skogen. På min MTB-comeback ikväll så fick jag erfara det senare.
Jag måste säga att det är skönt att ha något så när sadlat om från landsvägscyklist till mountainbikecyklist. I skogen kan ingen preja dig av vägen, det är ingen trafik och du är mitt ute i naturen. Däremot har jag fler än en gång stött på sura hundägare i skogen. Det spelar ingen roll om klockan är kväll eller halv sju en vardagsmorgon – lik förbannat får man kommentarer och blir snäst åt – detta trots att en MTB-cyklist just håller till i skogen på stigar..
Senast ikväll var det dags igen att vara hatad. Jag påbörjar min hemmastig i Grönsta. Rätt vad det är ligger ett träd över stigen. Jag hoppar över. Tio meter längre fram ligger en grov stock över stigen. Jag börjar fatta och suckar. Hoppar av och på igen. Bakom nästa kurva ser jag något som närmast liknar ett slagfält med grenar över hela stigen, utspridda. Sedan råkar jag veta att dessa användes till att bygga upp passage över ett hinder..
Jag stannar och rensar bort skiten från stigen. Sedan bygger jag upp passagen igen och hoppas att det bara var på detta ställe någon saboterat. Tyvärr inte visar det sig då jag en bra bit längre fram i Grönsta nästan vurpar över en hög omsorgsfullt ditlagda grenar på en häll.
Jag är den första att ta hänsyn till andra i trafiken och i skogen. Jag har aldrig betett mig dåligt på stigarna. Ändå räcker det att bara cykla på skogsstigen där man hör hemma för att bli hatad.
Min MTB-comeback var rolig, men detta tog ifrån det roliga och har lämnat en bitterhet.
Rekat Lida Loop
Imorrn är Lida Loop och jag som aldrig cyklat någon av looparna var rätt sugen på att reka lite. Så jag och Peter snurrade iväg för lite klassisk rekning och efteranmälan.
Ett av de bestående intrycken är att banan verkar riktigt skoj med en hel del stig och hällar, precis som jag vill ha det 🙂
Här en video från en stigsnutt vi övade lite på. Snillen cyklar..
Det här kan alltså bli framför allt riktigt skoj. Fyra timmar distans idag kanske inte var det bästa inför morgondagen, men vad gör det i sommarvädret? 🙂 I år ser Lida ut att bli betydligt torrare än förra årets upplaga, något vi tackar för.
Ses i startfållan!
Inför Långa Lugnet
Imorgon är Långa Lugnet och min debut i Långsloppscupen. Skoj värre! Har laddat upp med promenad, lite häng på Lugnet och schyssta stigar i Svärdsjö. Givetvis har det blivit några tallrikar bra mat och liten påse godis..
Har även jobbat på en video ni ska få se, men youtube sparade inte mina ändringar så ni får vänta lite till.
Bjuder så länge på bild från dagens stigåkning och hoppas på att uppehåll i vädret håller i sig 🙂
Leden mot Olpers Fäbod.
Oförklarligt personbästa
Torsdag morgon och dags för morgoncykling på Lidingö. Eftersom jag jobbar idag så blev det en kortis som vanligt, det vill säga dryga timmen med trampa i skogarna. Eftersom ingen annan tycks jobba ( 😉 ) så blev jag även ensam.
Episkt morgonväder, endast sura hundägare ute: ”Ska du verkligen cykla här eller?!!” Suck.
Det är tjatigt, förlåt, men jag rev av min Grönsta TT-bana igen. Fantastiskt fin och utslagsgivande bana och bra för att se hur formen är, såväl flåset som det tekniska.
Idag kändes det riktigt uselt. Dessa morgnar tar det väl ca 12 min från att klockan ringer tills jag sitter på cykeln och trampar. Ytterligare 10 min till och det är dags att säga hejdå till uppvärmningen och trampa ordentligt i skogen i stället.. så kroppen är inte alltid med. Idag märktes det extra tydligt eftersom jag tappade trycket gång på gång och fick vispa på för mig alltför lätta växlar både här och var. Dessutom klickade jag ur 2-3 ggr på stigarna där jag aldrig behöver klicka ur..
Döm till min förvåning när jag kom hem och såg att det blev nytt rekord med 21 sek?!
Gateau öppnade först 8 så jag svängde förbi 7 Eleven för en smoothie och macka.
För övrigt.. 15 reasons to date a cyclist.
Glöm inte att bildtävlingen där du kan vinna presentkort på Addnature fortfarande pågår! Det har kommit in flera riktigt fina bidrag, nu vill jag ha ditt!
Tomt utanför Maltes..
Classic.
Surplade väl i mig denna på vägen hem.
Bra cykling 