Bra cykling

Det är rätt skönt att vara åter på sadeln, om jag säger så. Hösten ger med största sannolikhet de bästa och roligaste passen under en säsong, kan jag tycka. Att det är så sjukt vackert ute gör ju sitt till med, så klart.

I veckan har det blivit en del kanonfin träning. Jag besökte Nick-spåret både tisdag och torsdag och helgen bjöd på MTB i närheten i stället, det vill säga på Lidingö och Djurgården (för omväxlingens skull).

Tisdags drog jag iväg och hojjade Nick med Maltes-gänget. Vi fixade ett varv på under 50 min i en rätt stor grupp, helt klart godkänt i mörkret och med många förstagångsbesökare. Det var första gången med pannlampa för mig så det var lite nytt 🙂

Jag fick inte nog av Nick i tisdags så på torsdagen slöt jag upp med Edvard för att köra två varv. Det ena lite slappare och det andra lite snabbare 😉 Båda varven blev rätt snabba för mig och jag slog pers båda gångerna. Dock inga tider att snacka om, strax över 40 min båda gångerna. Dock var det rätt blött och halt. Rätt skönt dock att ligga bakom Edvard som kan spåret bra och dessutom är snabbare med bättre teknik än mig i skogen, då har man liksom någon att ta rygg på. Spårval mm blir ju lättare också när man ser var mer rutinerade MTB-åkare cyklar på en stig.
Faktum är att torsdagens pass blev så intensivt och bra att jag vart rätt slut när jag kom hem. 2 x 40 min Nick kring tröskel i det blöta + 2 x 30 min snabbtransport tar på krafterna när man ätit lunch åtta timmar tidigare. Men det vart kanonbra och hellre blött och stökigt Nick än Monark hemma.. 😉

Lördag blev soloraid på Lidingö. Utgick kl 9 från Ropsten och körde rätt spontant. Lite då och då kände jag igen stigarna från ett tidigare pass i höstas med Maltes, men det blev mycket prova på, scouting och allmänt ett skönt pass på två timmar.

Söndag och då gjorde jag Angelica sällskap lugnt och fint på Djurgården och Gärdet. Mycket folk ute men det gick rätt bra ändå. Första passet med sambon på länge, men det var kul!

Tyvärr blev det inga bilder i tisdags och torsdags, så bjuder på helgen från kameralinsen i stället. Håll till godo 🙂

4 gossar och guide Jonas (fotograf) i Kummelnäs.

Sent omsider men bättre sent än aldrig: helgens förehavanden, eller snarare det som hände den underbara lördagsförmiddagen.

Jag har ju haft lite frånvaro från träningen senaste 2 veckorna, men det blev det stopp på i helgen när jag rullade ut från innerstan mot Orminge centrum för att sluta upp med Nacka/Värmdös MTB-träning under flagg Jonas Hedegård.

Vi var fem st förväntansfulla som slöt upp och rullade ut den otroligt vackra höstmorgonen som var. Stigarna i Kummelnäs skulle få besök. Eller stigar och stigar, det var hällar, stup, stigar, stockar, otaliga spångar och allt möjligt i vår framfart. Rätt underbart, med andra ord.

Inledningsvis blev det väldigt mycket att gå för undertecknad, tekniken satt inte riktigt där efter blott två veckors frånvaro, och terrängen var ju inte direkt något åtminstone jag var van vid. Men jag var inte ensam, vi var alltså flera som var tvungna att gå här och var 😉

Allt eftersom känslan och tekniken kom tillbaka så gick det så klart lättare. Eller hur var det nu, det går inte lättare, det går bara snabbare? Så var det nog.

Jonas visade oss hur som helst runt i ett höstvackert och varmt Kummelnäs med omnejd och det blir helt klart återbesök snart igen. Det finns mycket att bemästra och öva på i de trakterna!

Tack grabbar för en finfin tur.

För egen del nästan 4 h varav 2,5 h i skogen.

• Dagens bästa: Några partier som var lagom tekniska och som gick med fart. Bra för att få självförtroendet tillbaka!
• Dagens pulshöjare: Det var egentligen flera, men en finfin brant backe på slutet. ”Älskar” backar i skogen..
• Dagens miss: Det var endast downhill-SM uppvärmning på lördagen, SM var på söndagen.. snopet cyklade jag hem rätt omgående i stället för att njuta av våghalsiga DH-åkare.
• Dagens fix: Stefan efter punktering på vassa plankor. Snabbt och enkelt.

”Hur är det med dig? Behöver du hjälp?”

Det var en bilist som stannade till i Trolldalen i tisdags och undrade hur det var fatt med mig. Vi var en liten grupp MTB-cyklister som väntade på en annan grupp. Det är synnerligen kallt denna vecka och för att hålla värmen så gick jag ner på alla fyra och började göra armhävningar. Då stannade alltså en orolig bilist och frågade hur det egentligen stod till. Snällt!

Det stod bra till, om än alltså lite kyligt. Vi var ett gäng på kanske 8 cyklister som stack ut från Maltes, med Hasse & Emil som ledare. Det blev det roliga och lite småtekniska MTB-spåret i Grönsta. Lite halt, lite blött och med pannlampa för första gången på dessa stigar var det en utmaning på vissa partier.

Torsdagens pass bjöd inte på någon rolig konversation med bilister, i stället blev det pangkul MTB i Stockby. Vi körde en förkortad slinga och en hel del av oss fick testa splitter nya MTB:s från Maltes. Jag testade en Trek 2013 av någon modell. Det var kul tills jag fick tillbaka min Giant Trance igen och insåg vilken sjuk hoj jag egentligen har. Inget ont om Trek:en då, men ändå!

Tre varv blev det i Stockby, varav två lite mer intensiva. Grymt kul. Speciellt lerigt och blött var det inte heller, så det var bara att tacka och ta emot!

Hasse leder tisdags och torsdagsträningar från Maltes på Lidingö.

Väntan i skogen.

Jocke Hörwing och Emil. Jocke är landsvägsräv som jag och Emil är grym på MTB.

En helt vanlig MTB-kväll på Lidingö.

Vi fortsätter på temat MTB-blogg. Två grymt trevliga kvällar denna vecka på Lidingö med Hofvet & Maltes-gänget. Detta är lek på allvar om kvällarna 🙂

Kent beundrar sin gaffel och Peter är med på noterna.

Finbesök när Alex tog sig ut i Lidingö-skogarna! Eder bloggare hamnade på foto han med.

Helt vanlig MTB-kväll på Lidingö. Solnedgång, skog och bajjamaja.

Sjukt nice backe, Jocke H satte fart springandes.

Stämningen på topp, helt klart!

Äntligen fick jag komma upp till Ekholmsnäsbackens topp. Eller här är bara nästan toppen, sedan cyklade vi vidare lite till.

Henrik Sandén så klart. Det syns när landsvägsrävar gör visit i skogen!

Mitt sällskap för idag 🙂 (Angelica har också bloggat om vår runda)

I morse åkte jag och Angelica ut till Bogesundslandet i Vaxholm för att köra en skön MTB-loop. Vi har läst om Bogesunds alla stigar och nu passade det ganska bra att sticka ut – jag har ju numera en egen mountainbike och vill nästan inget annat än att köra över sköna stigar i skogen, i timmar helst.

För att hitta rätt måste man först köra till Bogesunds slott och det finns ju parkering där.  Lättast är att köra mot Vaxholm och svänga av på Pålsundsvägen och köra ner mot slottet. Väl på cykeln tar man sig sedan till grusvägen bakom slottet och följer där orange markering (Stora Slottsrundan).

Grejen är den att det är otroligt bra markerat runt hela Bogesund och man kan välja att följa blå leden också. Den viker dock efter ett tag av från Stora Slottsrundan.

Jag och Angelica hojjade alltså iväg och för min del kändes det som att jag var en ko på nybete eller som ett barn på julafton. Jag var så sjukt förväntansfull och jag har längtat länge efter att kunna köra långa, härliga rundor på MTB på helgerna. Angelica var rätt nöjd hon med när vi kom in på det första, lite lättare partiet i skogen. Vi utbrast båda att detta var grymt – precis som MTB ska vara. Sedan fick stigen oss att ångra våra ord lite 😉

Detta var ett trevligt och lummigt parti på orange:a leden. Det var en del nedfallna träd dock!

Då stigen börjar slingra sig längsmed en bergskam längs vattnet blev det genast rätt svårt. Stenar, klippor, stora rötter – så som det kan vara när skog är nära vatten. En och annan svordom senare (från mig..) hade vi passerat det mest tekniska partiet för dagen och var glada och belåtna för lite lättare stig.

När vi startade rundan var det fortfarande fuktigt och lite sådär sagolikt i skogen, riktigt skön känsla. Ju längre dagen gick hade skogen så klart torkat upp och blivit varm. Vi hojjade vidare och stötte på en och annan grym uppförsbacke eller nerförskörning. Min favorit är småtekniska och långa uppförsbackar tror jag. Det fanns några sådana här 🙂

Riktigt schysst cykling idag..

Rätt vad det var kom vi till ett parti med klippor mitt i skogen – och så en finfin teknisk klippavsats som vi var tvungna att ta oss förbi. Jag var tveksam till att cykla här, Angelica gick, det borde jag också ha gjort. Men i stället tog jag lite sats och brakade över styret och fastnade med foten i ena pedalen och kroppstyngden över både cykel och fot, typ. Det var rätt komiskt. Jag satt som i ett skruvstäd och kunde inte förmå mig att göra något alls för att komma loss. Det gjorde rätt ont faktiskt. Landningen blev också rätt oskön, med styränden rätt in i sidan på revbenen/armhålan. Aj. Tack vare Angelicas undsättning kom jag loss och vi kunde fortsätta. Jag lite skakig, vilket märktes de första hindrena där jag höll på att vurpa igen. Men sedan gick det bättre.

Eder bloggare.

In och ut genom fårhagar, uppför och nerför och ibland lite kalhygge, ibland snåriga buskar och så klart brännässlor. Allt finns i Bogesundslandet.

När vi cyklat lite drygt halva rundan började Angelica dock få knäont och ganska snart så gick det inte att cykla vidare i skogen för henne. Så vi var båda lite snopna när vi i stället styrde tillbaka mot slottet på grus och asfalt i stället för inne i skogen – men har man knäont eller problem så är det bara att lägga ner det man håller på med, framför allt om man inte kan cykla vidare.

Vi var två ändå rätt nöjda cyklister som gled in på parkeringen vid slottet igen. Detta gör vi om igen.

Knappt 2 h rulltid blev det i lugn takt. Bra uppladdning inför resten av helgen!

Angelica & jag då!