Bra cykling

Innan allvaret började..

Imorse vaknade jag och kände mig rätt risig. Risigheten var tack och lov som bortblåst så fort jag satte mig på cykeln.

Idag tävlade Angelica i mtb-SM i marathon-distansen i Hässleholm, jag var med och hejade och fotade alla cyklister som åkte iväg innan jag tog mig ut på ett eget pass (på landsväg, såklart). Intervallpass 1 x 5 + 3 x 7/8 min precis under tröskel samt 4 st maxspurter á 15 sek på slutet. Det skulle gå hur bra som helst i ett Skåne där jag aldrig cyklat förut.. 😉

Första 20 km tappade jag räkningen på hur många gånger jag stötte på grusvägar, tydligen har min favorit RideWithGps.com svårt att se vilka vägar som är grus och vilka som är asfalt. Nedrans. Det blev lite omvägar och faktiskt även grusväg en sväng när jag inte hade något annat alternativ, men desto mer variation om man säger så – så det var helt ok.

De första 3 intervallerna gick ”bra”. Hög kadens ena, låg kadens andra och så vidare enligt schemat. Den sista däremot var jag lite osäker på om jag skulle köra på låg kadens sittandes eller ståendes. Det blev ståendes i 8 min med tunga växlar. Jobbigt.. mina mottrafikanter undrade nog vad f-n jag pysslade med på landsvägen. Sedan 10 min aktiv ”vila” och sedan 4 st spurter på absolut max. Då var jag helt slut och det var över en timme hem. Nåväl 🙂

Konstigt att jag hört om Skåne som ska vara så blåsigt och platt, jag tyckte idag att det mest var backigt och grusigt 😉

Från målgång till liggställning på backe på 0,05 sek. Jag skojar inte!

Det var inte bonkvarning på slutet, men det var inte lätt i 35-gradiga Skåne med endast 2 mackor, 1 smält bar och 5 dl vatten intaget under hela dagen. När jag rullade in på målområdet för marathon-SM var klockan strax efter 14 och jag hann precis se Jesper plocka åt sig en 8:e plats, mäktigt! Grattis på både födelsedag och för platsen 😉

Jag såg fram mot att chilla i skuggan, äta lite mat och återhämta mig, men matbiten lyste med sin frånvaro och slottscafét lockade knappast. Så jag satte mig vid mål och kollade på Premier League-fotboll i mobilen i väntan på att min andra hälft skulle dyka upp. Angelica hade en tung dag men tog sig i alla fall runt och fick ett riktigt gediget pass.

Efteråt tog vi bilen till närmsta sjö för ett väldigt efterlängtat dopp, årets första för egen del (pool räknas inte)! Först halv sex kunde vi få i oss mat, det blev (tydligen) bästa pizzerian i Hässleholm, Vallentino. En kebabrulle, en halv Calzone och lite pommes för egen del, rätt värt då Hässleholms utbud av vettig mat lyst med sin frånvaro under helgen.

Höjdpunkten på 100 mil biltransport. Börjar kunna den där sjön nu. Vilken sjö? 😉

Allt som allt en helg lite över förväntan även om 100 mil i bil på 2 dagar knappast är att hurra för. Nu vidare mot nya grejor 🙂

Mitt intervallpass på Strava

Jag agerar sidekick/pepp/allmänt stöd/sällskap/gråtande medpassagerare åt Angelica denna helg då hon tävlar marathon-SM i mtb i Hässleholm. Det innebär lite omplanering för egen del då jag såklart ska träna ändå.

Tidiga lördagar är inga konstigheter och jag ville inte vara sämre denna lördagsmorgon, så det blev uppstigning 0630 för att cykla en fin runda i Sorunda-trakterna. Både kropp och knopp var rätt trötta efter veckan och gårdagens kräftskiva, men det gick rätt bra ändå på den backiga rundan.

Jag älskar känslan som ofta infinner sig på mina solopass, när man bara matar på, njuter av naturen, ibland av intervallen och liksom hamnar i zonen. Ofta när det inte är så mycket trafik. Allt bara flyter på. Så var det ändå denna morgon.

68 km och drygt 2 h ute.

När jag kom ”hem” blev det fattiga riddare och sedan cykeltvätt. Nu är vi halvvägs till Skåne. Imorrn går start för Angelica. Hejja!

Jag kom ut lite sent på onsdagskvällen p g a en del grejor som behövde uträttas, men det gjorde egentligen inte så mycket då jag skulle hinna med det som stod på träningsschemat (och mer därtill) ändå. Schemat sa 1 timme lugnt rull, men då jag har vilodag torsdag istället för intervaller, blev det lite mer än bara lugnt rull. 😉 Kroppen kändes också bättre än tidigare under veckan när jag var rätt hängig.

40 min lugnt med Angelica och ingen trafik ute på Lidingö, det var perfekt. När vi skulle hemåt brände jag på två maxintervaller uppför Torsviksbacken, och det gick ju bra. Benen kved rätt fint efter andra intervallen kan jag säga, så det blev även lugnt rull hem i kvällsmörkret och sedan lasagne till middag.

Tisdag utan kryckor och dags att leda ny Hofvet-träning på Lidingö. Dessutom i ca 18 plusgrader, knappt någon vind och några moln på himlen. Perfekt!

Alla bilder från kvällen här på min Flickr.

Så här glad är undertecknad innan träning 😉 Foto: Christian B.

Vi blev en väldigt stor ”mellangrupp” som Richard och jag tog ansvaret för, kul samtidigt som det är svårt att hålla ordning på 25 cyklister på 2 ledare på Lidingö. Vi delade upp oss rätt omgående och efter Fågelöuddebacken flöt allting på mycket bättre!

Gudfadern (Lasse) instruerar. Typ 5074 cyklister på plats idag!

Som vanligt på Lidingö är det massa backar som gäller. De flesta börjar kunna det nu, Fågelöudde, Södergarn, Askriket, Trolldalen, Kyttinge, Tre Fiskars backe, Abborrbacken. Så många backar att man kan variera upplägget varje tisdag, så att det inte blir samma backar hela tiden 😉

”Du stöter så tar jag kontrastöten, sen är vi loss.” Nicklas och Jonas R.

Vi körde Fågelöudde, Södergarn, Askriket och Tre Fiskars baklänges. Askriket är med sina 18 % som mest brantast på förmodligen hela Lidingö, i alla fall där det är asfalterad väg.

I Askriket och Kent var oförskämt pigg! Sjukt kul att återse massa cyklister idag.

Vi var ett riktigt bra gäng och jag är rätt säker på att många fick sin backträning denna tisdagskväll. 😉 Riktigt kul också att se nya ansikten dyka upp och prova vårt upplägg. Kom gärna tillbaka!

Gustav t v och Christian t h. Någon har övat på posen lite. 😉

Efter Lidingö blev det organiserade spurter på Piren och sedan Djurgårn runt i väldigt skapligt tempo, perfekt avrundning helt enkelt som toppades med After Bike på Djurgårdsbrons sjöcafé, något som nu blivit tradition på tisdagarna 😉 Jag tror det var Peter som började med det och nu sitter vi 25-30 pers där varje tisdag efter träningen.

Återhämtning efter spurter på Piren. Elisabeth (i mitten) m fl var nya på Lidingö ikväll, på återseende hoppas vi!

För egen del kändes foten kanonbra idag, om än något hög puls (som jag alltid har efter uppehåll) och en lite sådär känsla i kroppen, som om en förkylning eller dyl inte riktigt vill bryta ut. Nu blir det mat, vila och försöka få kroppen på rätsida igen.

After Bike vid Djurgårdsbron! Kent t v, Lars-Erik t h.

Här är min träning på Strava

Japp, det stämmer. Jag kan inte gå. Det gör vansinnigt ont i vänsterfoten efter gårdagskvällen, så ont att jag inte kan stödja på foten. Det är hårt på tisdagsträningarna på Lidingö 😉

Det började på vägen hem från jobbet när jag blir tvungen att parera en tappad vevarm (!), det gick helt ok och jag kunde så småningom cykla vidare hem i lugn takt på CX:en. Lite omtumlad, men inte mer än att det bara var att byta om, byta cykel och ge sig iväg för tisdagsträning med Fredrikshof. Angelica har semester så hon hängde på också!

Samtliga foton från kvällen här

Erik S & Joakim Z i täten uppför klassiska Abborrbacken

Väl där så delar vi in oss i grupper och jag har på förhand bestämt mig för att ta mellangrupp denna dag. Det gör min PT glad och mig med att ta det lite lugnare mellanåt. Jag och Erik S ledde gruppen uppför och nerför backar på Lidingö och ut mot Djurgårn lite senare på kvällen.

Håkan och Erik S

Vi hinner precis stanna vid Värtan för att köra genomgång av spurter på Piren och jag känner hur min vänsterfot börjar göra ont samtidigt som jag står och försöker instruera. Tänker inte mer på det och när Red Bull-bilen stannar till vid oss så blir vi extra glada när 2 tjejer ger oss en varsin Red Bull att smutta på 🙂 Välkommen paus och välkommet inslag i träningen 😉

När du får oväntat besök? Red Bull-sponsring!

Jag har spelat mycket fotboll på Gärdet under somrarna och det är faktiskt så att Red Bull kommit dit ett antal gånger och gett oss dricka att svalka oss med. Men det här var första gången jag var med om att cyklister fick det! Inte illa!

Red Bull-tjejerna var lika glada som vi 🙂

Nöjda miner var det här.

Vi fortsätter runt Djurgårn och det känns inte så mycket i foten. Efter avslutad träning smäller det dock till rejält. Jag får så otroligt ont när jag belastar foten att det inte ens finns någon tanke på att försöka gå. Lite tigerbalsam och Voltaren på det med hopp om att det onda skulle gå över under natten – men istället har det förvärrats.

Djurgårn runt, här Blockhusudden.

Så nu är nästa stopp Gärdets Vårdcentral, hur jag nu tar mig dit.

Trots lugnt tisdagspass för mig slutade det ändå så här. Hur ska det då gå när det är dags att ta i på riktigt igen??

Hoppas att alla andra som var med under tisdagspasset klarade sig bättre. Peter Hampus MTB-grupp från igår verkar i alla fall haft kul trots lite blodsutgjutelse!

En av vyerna från cykel idag. Foto taget från Kastellholmen.

Det är inte ofta man unnar sig sovmorgon en söndag, men ibland så får man. Både jag och Angelica kände oss lite smårisiga på lördagskvällen, så det var ett rätt lätt beslut att ”sova ut”. Det betyder att klockan ringer kl 9 men att man inte alls behöver gå upp förrän senare 🙂

Dock när halva dagen hade gått och vi mycket riktigt fått en del grejor gjorda hemma (typ frukost, matlagning, fixa badrum mm) så kände jag att det inte räckte. Det kändes som att jag inte hade gjort något ”riktigt” under dagen. Och jag vet vad riktigt innebär för mig. Träning. En dag utan träning är en förlorad dag för mig. Typ. Framför allt när det är söndag och suget efter att komma ut är så enormt. Jag tror det heter träningsabstinens.

Vem vågar satsa på att jag blåst ner i vattnet om det kommit en vindby? 😉

Ut kom vi, men först för att ungefär veckohandla (Vi testade Prisxtra Storängsbotten denna gång, rymlig affär och helt tom en vacker sommareftermiddag – perfekt 😉 ). När vi kom hem satte vi oss på balkongen en sväng och åt lite lyxglass. Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att komma ut på cykeln innan jag sjönk ihop av abstinensen.

Sagt och gjort – det blev en plojrunda till att börja med – turism på cykel via Strandvägen till Skeppsholmen och Kastellholmen. Vi fick några mindre backar där men framför allt massa turister. Bra då att Stockholm levererar.

Angelica & jag!

Sedan cyklade vi ut på Djurgården och jag fick för mig att vi skulle cykla en backe upp till Skansen några gånger. Först tog vi fel backe (Hazeliusbacken), men sedan hittade vi till den riktiga backen, Sollidsbacken, som vi genast döpte om till Muur Skansen, eftersom den gav Belgien-vibbar med gatustenen som var lagd uppför. Vi brände uppför den 2 gånger, först lugnt och sedan på riktigt, innan vi nöjt cyklade vidare på Djurgården och körde några backar till.

Vi hann även med att köra längsmed Djurgårdsbrunn (på grussidan och på asfaltssidan) men här var man tvungen att se upp för självupptagna löpare i rosa toppar med iPhonen i högsta hugg. Vi avslutade med en lugnare Kaknäs tempo-intervall och så Värtabacken (som egentligen heter Kampementsbacken) där jag tydligen tangerade personligt rekord trots trötthetskänslan i benen 🙂

Hörde jag att nån nämnde det var underbart sommarväder på hemmaplan idag?

Väl hemma en rejäl portion middag och nu väntar efterrätten efter balkonghäng och P3-dokumentär. Allt blev helt enkelt till slut perfekt när man fick sin träning 🙂

Efter fredagskvällens bedrövelse i ösregn var det skönt att se lördagen bjuda på helt annat väder. Sol och ca 20 plusgrader. Som upplagt för ett kanonpass i Roslagen. Då fick jag ju även med Angelica 😉

Det blev en repris på förra lördagens lyckade pass upp till Rimbo och hela 5 h distans för de flesta av oss.  Här är hela träningspasset på Strava.

(Alla bilder ligger uppe på min Flickr: Hofvet Lidingö inofficell 4 aug till Rimbo. Låna gärna, länka gärna 🙂 )

Lasse instruerar. Alla lyssnar.

Jag har denna vecka känt att jag kört aningen för hårt på sistone och ville ha in ett mer regelrätt långdistanspass, så det blev ”mellangrupp” istället och lite behagligare distanstempo med Lasse, Erik S, Ingrid, Johan S, Richard, Angelica. Milla (ny i Hofvet), hängde också på en bit innan hon tog sig hem igen.

Njutning. Förbi Angarn på morgonen.

Vi cyklade upp till Brottby och sedan Sättra-vägen, förbi Riala, genom Finsta och sedan Södertjära. Ofta riktigt fina vägar och även tomma sådana. Det är kanske det bästa med att komma ut kl 07 en lördagsmorgon, att man får äga vägarna själva i några timmar.

”Nu ökar vi takten”, sa Erik, och så blev det. Ingrid och Angelica hade inget mot det.

I Rimbo träffade vi på snabbgruppen ledd av Peter H, Mic, Jonas R och Nicklas (många ledare under dagen, bara Vilma, Richard och Lars-Erik saknades!). Tyvärr hade de haft en incident som innebar ambulans för cyklisten i fråga. Undrar när kommunerna som har hand om vägarna i Roslagen ska vakna och göra något åt alla hål, bulor mm? Det ska väl inte behövas en riktigt seriös incident eller ett dödsfall för det kan man ju hoppas. Denna gång verkar det som att cyklisten i fråga klarade sig hyfsat och att man bara skulle kolla hans nacke på sjukhuset och säkra att han var helt okej.

Erik S var tillbaka efter ca en evighet på Rivieran. Klart han väljer finaste sommardagen för det då. Kul att ha dig tillbaka, Erik!

Fika blev det hur som helst på Rimbobiten, min cola satt fint, men dajmbakelsen var verkligen onödigt icke-passande, alltså inte god. Tips från coachen: undvik.

Angelica och Lasse.

Efter Rimbo drog vi raka vägen till Kårsta, här var det som alltid kantvind och motvind och en del trafik. Det var riktigt skönt att vika av mot Kårsta efter drygt 10 km i vinden. Det är min akilleshäl det, att ligga i vinden. Så det är därför jag gör det så ofta, man måste ju öva upp sina svagheter 😉

Lasse tar tillfället i akt igen och visar upp nya cykeln. Richard beundrar.

Idag passade jag också på att dra rätt friskt i gruppen, jag fick min träning och jag tror alla var glada med sitt träningspass när vi kom hem. Jag blir imponerad av samtliga som trots uppehåll, sjukdomar, semestrar och andra aktiviteter ändå fixar 15 mil bara sådär.

”Värsta Duracellkaninen”, blev jag kallad efteråt. Alltid nåt 😉 Johan S, Angelica, Erik S och Ingrid precis bakom.

För egen del hade jag mycket mindre röstresurser än normalt, alltså någon slags känning i halsen, så det passade väldigt bra med ett 5 h distanspass med ca 30 km/h i snitt.

Totalt blev vi ca 25 cyklister till träning i både mellangrupp och snabbgrupp. Inte dåligt då det fortfarande är semestertider och detta alltså var inofficiell träning där man hänger med på eget bevåg 🙂

Snabbgruppen tog sig förbi oss på hemvägen. Riktigt fin bild om jag får säga det själv.

Väl hemma blev det smoothie på balkongen, regelrätt återhämtningsdryck och sedan korv stroganoff med ris. Ibland känner man sig smart över att ha lagat mat kvällen innan ett distanspass 😉

Mic visar oss hur det går till.

Alex och Ingrid ville inte vara sämre än Mic 😉

Välförtjänt smoothie på balkongen!