Bra cykling

Äntligen börjar jag få samma känsla i benen som jag hade större delen av förra säsongen. Det vill säga, någon slags konstant trötthet. Det innebär alltså att jag har kunnat träna som jag vill på sistone. Bättre sent än aldrig 🙂

I tisdags avslutade jag ett litet intensivt träningsblock med en urladdning som heter duga – tisdagsintervaller på Lidingö, med Fredrikshof. Trots rätt trötta ben inför passet så kunde jag mjölka ur den sista kraften under varje intervall och fick precis den träning jag ville. Hårt var det, säger Strava.

Alla bilder från tisdagskvällen här

Tack Peter som tog initiativ till gruppträningen, det blir ju roligare så än att köra solo hela tiden 🙂

Ute på Elfvik.

Därför rätt lägligt med vilodag under onsdagen, vilket innebar gott sällskap på balkongen, grymt god hemmalagad kycklingsallad och t o m en skvätt kvalitetsrödvin. Perfekt att fylla på depåerna inför resten av veckan. I och för sig fyller man ju på depåerna hela tiden för att inte upphöra att existera.. 🙂

Idag torsdag blev det ett Lidingöpass lite omvänt, med lugnt i början på södra delen av ön för att sedan stegra intensiteten på den backigaste sidan av ön (dvs Sticklinge och Kyttinge), dock utan att gå på max överallt. Avslut med rull ut till Elfvik, tillbaka över bron och sedan Djurgården runt baklänges även den. Bra med variation och man upptäcker helt klart nya backar 🙂

Jag svängde förbi Östermalms korvspecialist för en dubbel polsk finkorv och satte mig sedan på balkongen för att njuta lite av den nu kyligare sensommarkvällen.

Kvalitet.

Balkonghäng.

Resten av veckan väntar distanspass i olika former, är tanken!

Ytterligare en semesterdag, ytterligare en vacker sommardag. Vad bättre än att hoja ut mot Ekerö och istället vika av vänster mot just Ekerö istället för höger mot Färingsö?

Ekerö bjuder till en början på trafik, tills man kommer till Träkvista det vill säga. Då viker man av till vänster, sedan till höger och så cyklar man Fantholmsvägen hela vägen ner till hamnen. Sedan vänder man tillbaka samma väg som man kom och får då motlut i princip hela tiden i form av en kanonfin backe.
Själva backintervallen startar först vid övergångsstället. Sedan kommer ett farthinder och efter det smäller det till med backe på riktigt och till och med ett 40-tal meter med 14 % som mest lutning. Vid lyktstolpen högst upp är backintervallen slut. 30 km/h över backkrönet på slutet ska man sikta på att ha när man kör intervallen, har sagts till mig. Jag lyckades nästan.

Här är Träkvista-backen som Strava-segment – 300 meter med 6,8 % snittlutning.

Det var Robin som visade backen för mig (och Angelica) för första gången förra året. Tydligen var det även Linus Dahlbergs intervallbacke på den tiden han bodde i denna del av Sverige. Hur som helst, trots lite småtrötta ben idag slog jag mina tider från förra året lätt.

På hemvägen blev det några naturliga intervaller till, jag träffade på Hofvets egen Aivar som är på väg tillbaka efter ett uppehåll, och så blev det avslut med kanongod macka på ett café nära Värtan. Tyvärr ingen OS-cykel att koppla av med efteråt hemma, men så bra kan man ju inte ha det varje dag 😉

68 km och drygt 2 h ute. Imorrn nya tag 🙂

På 2 led mot Karby.

Det här är nog första veckan på hela säsongen som jag känner att jag fått ut ungefär den träning jag vill och kroppen inte har stretat emot genom att bli sjuk eller dyl. Att det skulle dröja nästan ända till augusti för det skvallrar lite om hur min säsong har blivit.

Lördag blev det hur som helst och en inofficiell tur på landsväg med Fredrikshofs Lidingögrupp. Peter Hampus tog initiativet och vi var ca 12 cyklister som stod på Bergiusvägen vid Naturhistoriska kl 07 på morgonen. Förutom jag som kom ca 5 min för sent då, men jag dök upp!

Upp mot Rimbo skulle vi och siktet var inställt på ca 09 då Rimbobiten öppnade och Lasse, också ledare på Lidingö, skulle sluta upp. Lite skoj att vi cyklade exakt samma väg som jag cyklade för första gången dagen innan – från Brottby till Riala via Sättra och Finsta. Finfina vägar och lite trafik. Ett stort tack till Ernst från VCK som också visade oss lite nya vägar 🙂

Trots lite hårdare cykling senaste dagarna så svarade kropp och ben bra. (Trots sömnbrist också, ibland undrar man varför man tar sig upp för att träna 07 en lördag.. man förstår det när man väl är på plats.) För egen del börjar jag återhämta mig bättre från träningspass nu än tidigare på säsongen, kanske är det också ett tecken på att jag faktiskt lämnat den värsta sjukdomsperioden bakom mig och nu fått igång träningen lite mer seriöst i alla fall.

Fika blev det hur som helst i Rimbo, efter 8 mil och 34 i snitt i något som var motvind och kantvind mest hela tiden? Här hade Lasse också väntat på oss och valt de bästa platserna på uteserveringen. Riktigt skönt att sitta och steka i solen, fast jag personligen egentligen inte gillar fika mitt i ett pass. Dock socialt och det älskar vi när det gått en hel sommar sedan man såg de flesta bekanta ansikten! Jag tryckte i mig en bar, 1 toscakaka och 1 burk Cola innan vi tog sikte på snabbaste vägen hem via Roslagsstoppet. Lasse och Andreas däremot tog sikte på Norrtälje och Gräddö-hållet istället. Ryktet säger att de fick en solig och fin tur tillbaka 🙂

På hemvägen fick vi såklart motvind. Bara att streta emot och se glad ut 😉 Det gick stundtals undan och efter drygt 1,5 h var vi tillbaka i stan, de flesta rätt rejält möra. Peter, Johan, Mic, Erik och jag styrde mot Lidingö innan vi sa hejdå och jag fortsatte med egen skarv som bland annat innebar mellanlandning på för dagen extremt folktäta Fågelöudde. 1 cola, vatten och pannkakor satt fint där innan jag drygt 16 mil och 5 h cykling senare var hemma 🙂

Tack alla som var med på sommarens bästa runda! Ingen nämnd, ingen glömd 🙂

• Alla bilder från rundan här
• Min Strava-registrering här

Foton från lördagen:

Söndag då och jag tog lite sovmorgon till åtminstone halv tio. Oplanerad dag i stort förutom damernas linjelopp i OS och såklart en återhämtningsrunda. Vid 12 gav jag mig ut mot Täby via Djursholm, som vi skippade på rundan med Fredrikshof. Sjukt fint och ännu bättre blev det på tillbakavägen när jag cyklade den lite okända mindre vägen längsmed stranden i Djursholm. Bra väder, schyssta villor och så en fin liten backe på slutet innan man kommer till Stocksund. Perfekt med andra ord och ett bra avslut på veckans träning.

Cyklat totalt i veckan: 43 mil. 4 lyckade pass, 1 misslyckat.

Som jag nämnde rätt nyligen i bloggen så skulle jag och Angelica upp till Roslagen och njuta av lite lantliv. Sagt och gjort, i tisdags kväll körde vi upp med bilen full av nyuthämtat godis och bilen full med grillat. Upp till Hallstavik och närmre bestämt landstället vid Edeboviken där jag spenderat så många somrar som liten 🙂

När det blev onsdag kände jag verkligen för att ta mig ut på ett träningspass, men jag bar sjukt mycket brädor (träning i sig det med) och tvättade cyklar och grillade och helt plötsligt hade hela dagen gått 😦 så det blev till att planera inför torsdagen istället, som dock skulle innebära solorunda då Angelica haft förkylning/allergibesvär under veckan.

Är jag i Sverige eller kör jag på platten på 1200 m höjd norr om Rivieran? Helt tomma vägar stundtals, men det fylldes på senare!

Solorundan blev en skapligt blåsig sådan som det blir längsmed kustremsan, konstant 6-7 sekundmeter och vindbyar då och då, från Hallstavik till Hargshamn och bort mot Östhammar på såväl småvägar som vägar med lite mer trafik. Motvind hela vägen tills jag kom ut på Tuskö och kunde njuta lite mer av strålande solen, innan det bar av på sämsta vägen för i år.

Järnvägen mellan Hallstavik och Hargshamn.

Potthål av varierande djup precis överallt och rullgrus och koblajjor och allt möjligt på vägen. Tack och lov bara 10 km och sedan blev det storväg mot Gimo och fika på herrgården där. Riktigt schysst och billigt, och framför allt välbehövligt då magen gått tom rätt länge. En halv omelett innan ”snabbdistans” räcker inte långt.. 😉

Jag är dock av skolan att jag inte tycker om fika mitt i ett träningspass, denna gång lät jag mig dock ”övertalas” när mamma, pappa och Angelica ville ha mitt fikasällskap 😉

Sommaren när den är som bäst. Lummigt, sol och på 2 hjul 🙂

Efter fikat: pulsen låg 10-15 slag över det normala i kantvinden från Gimo till Hargshamn och sedan samma småväg tillbaka till Hallstavik på en riktigt fin, backig och kurvig historia 🙂 Tyvärr inte så mycket medvind, men väl njutbart ändå. Att pulsen var så hög utan att det kändes i kroppen är inte så konstigt eftersom jag fått i mig en del näring under fikat och kroppen börjat bryta ner den så att mina små pinnar till ben kunde fortsätta veva 🙂

Ute på Tuskö.

I Gimo irrade jag runt efter fikat, innan jag hittade tillbaka samma väg som jag kom 😉

Poolen på landet är guld värd! 27 grader och underbar efter ett träningspass. Angelica och jag!

När det var kväll hade blåsten lagt sig och man kunde njuta av fjärden. Edeboviken.

14 mil och 4,5 h in på kontot, check!

Fredag och dags att åka hem. Angelica kände sig bättre och jag ville verkligen få in ett pass, så vi tog bilen mot Stockholm, parkerade i Brottby och tog sedan en nästan 7 mil lång runda i lugnt tempo på delar av Roslagsvåren/Roslagshösten-banan, förbi Riala, Largen med flera andra småbyar. Även här backigt, kurvigt och mycket småvägar. Konstigt nog också ovanligt mycket trafik, men det var väl alla semesterfirare som var ute och skulle åka till badplatser 🙂

Angelica. Mot Riala!

Ännu mer småvägar 🙂

67 km och 2,5 h och dessutom sällskap av både vind och Angelica. Perfekt!

Imorrn fortsätter minicampen med denna gång träningspass i Hofvets regi, också då i Roslagen. Denna gång mot Rimbo! Mer om det senare 🙂

Lidingötisdag och siktet inställt på lugnare tur för egen del, inte helt dumt då det är precis vad som står i planeringen för denna vecka.

Jag, Angelica och Christian rullade ut från Gärdet mot Lidingö och det kändes konstigt bra i ben och kropp. Förstod inte riktigt varför. Väl på samlingen var vi över 30 pers vilket var kul att se 🙂

Mindre kul blev det dock i min och Vilmas mellangrupp när vi cyklade på södra Lidingö – vi var en alldeles för stor grupp och det var svårt att få till bra cykling och det var nära ögat flera gånger. Inte okej och något vi definitivt tar en närmre titt på till nästa gång och hastigt ändrar på. Södra Lidingö passar sig för grupper om 5-6 st kanske på ett led och sällan något annat. Det är alldeles för knixigt och trångt för att det ska kunna bli säkert på annat sätt.

Vi klarade oss bra ändå i finvädret och kunde sedan få upp såväl tempo som säkerhet på klassikern Södergarn-Elfvik tur och retur. Ju längre kvällen led, desto bättre kändes det. Ute på Djurgårn blev det fincykling deluxe i lugnt tempo. Vi drog dock 2 punkor så det blev lite hackigt innan vi kunde avsluta med after bike vid Djurgårdsbron 🙂 Nästan så det kändes fel att avsluta ett så lugnt pass med macka och öl i solen, men det är väl aldrig fel med lite socialt umgänge 😉

Roligast idag: att se Alex tillbaka såväl gåendes som på cykel! Alex var med om en hemsk olycka för 2 veckor sen när han cyklade, men är nu på väg att bli återställd. Tack för det! Nästa gång jag ser dig på cykel får du ha hjälm på dig, Alex.

Tråkigast: Osäkerheten på södra ön. Gillar det inte alls.

Alla bilder från kvällen här

Dock var jag inte så speciellt solo ändå under söndagsförmiddagen, för Färingsö kryllade av cyklister på årets kanske finaste cykeldag hittils? Hur som helst så blev det kort-kortpremiär för mig i Sverige i år och den brännan svider lite, lite idag. Det var det värt 😉

Tanken var att kliva upp vid halv 7-snåret för att ta mig ut Brostugan och köra Hofvet-träning. Jag hörde dock aldrig väckarklockan och vaknade först vid 09-tiden. Antar att kroppen och hjärnan behöver lite vila nu, så semestern som är på gång kommer riktigt, riktigt lägligt efter denna otroligt svåra vår.

Välkomnande vy från Nockebybron.

Solo på Färingsö. Bränna på i all hast och stress för att jag inte kunde göra annat. Ta det lugnt ingick inte riktigt i planen när jag blivit ”försenad”. Hejja på Hofvet-klungan och Lasse när de var på väg hem. Bränna vidare och cykla ikapp fler cyklister som tagit sig förbi. Ända ut till Kungsberga och liten repris på min och Edvards mörkerdistans från i vintras.

Tillbaka vid Svartsjö och några färgglada Team Rynkeby-cyklister pockade på intresset, så det blev en snabbfika med Froosh som intag innan det var dags att cykla hemåt den svåraste biten – i ca 10 sekundmeter motvind över fälten, slitigt!

Cykelparkerat var det här. Team Rynkeby för Barncancerfonden.

På hemvägen stötte jag på Kent och Stefan och vi tjattrade lite om Italien-resa och lite allt möjligt.

Kent med Stefan! Kärt återseende.

När jag kom hem var jag rätt slut efter drygt 3 hårda timmar och nästan 10 mil på 2 hjul i blåsten.

Kort och hårt har blivit min melodi senaste tiden för att bygga upp kroppen och musklerna igen efter ca 10 sjukveckor i år. Så även denna lördagskväll som bjöd på fantastiskt väder och en överraskning.

Jag startade hårt och efter 1 varv såg jag en rätt okej cyklist snacka i telefon vid sidan om vägen. Efter 2:a varvet anslöt han, Daniel Rytz. Vi hade lite olika intervaller, Daniel körde fyror medan jag körde komplett Kaknäs-temposträcka (ca sub 6:30-7 min för ett varv lite beroende på hur man räknar). Fyrorna startar vid trafikljuset på Lindarängsvägen och avslutas vid Kinesiska ambassaden strax innan Tekniska muséet.

Efter fyra intervaller rullade vi upp på Gärdet där Angelica anslöt för rull på Lidingö, neråt Gåshaga till i lugnt tempo. Bra för Angelica med då hon tävlar under söndagen 🙂

Mina intervaller då? 7:00, 6:30, 6:24, 6:37 på Kaknäs-tempot med start trafikljuset.