Bra cykling

Jag klarade av Solleröloppet 2011 igår och rullade in som 68:e man av 117 startande! Jag var totalt sett 5:32 efter vinnaren Tomas Löfgren från Borlänge CK.

Grymt kul var det! Utförligare bloggpost kommer så småningom 🙂

På midsommaraftonsmorgonen kl 07 står jag på startlinjen i Solleröloppet 132 km, om allt går som tänkt. Tävlingspremiär för egen del. 3 timmar senare förväntas de första vara i mål!

Min tanke är att försöka hänga med så gott det går, men jag har inga riktiga förväntningar på mig själv. Vi är några från Fredrikshof som ställer upp, så det vore dessutom kul att köra för den starkaste så mycket som möjligt. Hur det går återstår att se 🙂 Att hålla ett snitt på drygt 40 km/h på tävling är helt klart en helt annan grej än att hålla 35 km/h på vårträningar!

Så, i eftermiddag kör vi från Stockholm, med mål Sollerön och landsvägs-SM!

(Tidigt på morgonen på väg mot Jönköping. Tre Hofvet SUB 9-grupper och några hundra cyklister till i svansen! Alla mina foton från helgen återfinns på min Flickr för Vätternrundan 2011.)

Lördag morgon kl 04.02 i Motala rullade tre Fredrikshof SUB 9-grupper ut och Vätternrundan var igång för vår del. 9 D-gruppen (även kallad ”Lidingögruppen”), ledd av mig och Peter Hampus, fick gott sällskap av Hofvets 9 B och 9 C. Förutsättningarna var klara – vi skulle klara av att cykla runt Vättern på under 9 timmar.

Ganska omgående drog vi igång med den belgiska kedja som vi hade tänkt att använda hela Vätternrundan. 9 B och 9 C tätt efter. Vi hade sagt att vi skulle försöka dra nytta av varandra åtminstone till första planerade stoppet. Det skulle dock visa sig vara en rejäl utmaning.

Omkörning av massiv klunga på 400 cyklister

Efter bara några mil hade vi en rejäl klunga på säkerligen 400 cyklister framför oss. Klungan tog upp hela vägen, båda körfälten! En mäktig syn, dessutom med solen som smekte över ängarna, men desto mer en utmaning ifall om man behöver komma om. Så vid en lite längre raksträcka la vi oss på ett led och dundrade förbi. Senare skulle det visa sig att alla låg i vår svans. Helt galet.

Hur som helst så låg vi i 9 D i fronten och körde på rejält i den belgiska kedjan. 9 B och 9 C precis bakom. Men med motvinden som fiende var det jobbigt och efter några mil var vi nog endast 10 st som gick runt i kedjan – av våra ursprungliga 17 cyklister hade vi dessutom tappat 1 cyklist och resten låg bakom grindvakten med 9 B och 9 C. Det var här som 9 C erbjöd sig att gå om och tog täten. Tanken var att vi direkt skulle lägga oss bakom, men istället kom hela svansen in, från alla håll och kanter, och det blev kaos. Stor eloge till dem som ligger i svansen av uppstyrda klungor.. det är inte helt lätt! Speciellt inte om man har en grupp cyklister att hålla reda på.

Peter som grindvakt med vassa armbågar

Vår egen Peter Hampus var grindvakt när det var som stökigast, han fick stor nytta av sina år som mtb-cyklist och hockeyspelare.. Som grindvakt ser man till att det inte kommer in okända cyklister i gruppen och det kan stundtals vara ett riktigt jobbigt arbete. När vi låg med den enorma klungan på 400 man var det mycket armbågar och ruff för att ta rätt hjul i svansen och ligga bra till. Peter blev så pass utprejad att han periodvis låg utanför vägen och körde i gruset eller gräset.. men med helt nya däck och skicklighet klarade han sig från såväl punkor som oönskade incidenter, och var dessutom fantastisk grindvakt.

Efter en stund i svansen insåg vi dock att läget var för kaosartat och att det gick för långsamt, så vi la oss återigen längst till vänster och påbörjade omkörning. Den tog på krafterna.. motvind 5-6 sekundmeter och vi gick upp i 51 km/h på platten vid ett tillfälle. Men om kom vi och fick återigen koll på läget. Det kändes bra. Det verkade också som att läget var hyfsat under kontroll i de andra subgrupperna.

Viss uppdelning efter Gränna

Vi hade mer eller mindre relativt fria vägar i några mil och det gick grymt bra, men trots bra flyt bestämde vi oss för att ta kisspausen efter Gränna som vi planerat tidigare. Den pausen kom lägligt jag kan säga.. tack vare Mic Hussey, hjälpledare i vår klunga och tillika motorn i dragningarna, gick det riktigt smidigt och vi var iväg snabbt igen. Tack och lov slapp vi också hela svansen sedan, då vi varit taktiska och stannat efter det stora depåstoppet i Gränna, där många cyklister från vår svans gick in. Hofvets Vättern SUB 9 B hade på förhand bestämt att ha endast ett stopp på hela rundan (Fagerhult), så de körde på och vi såg dem inte igen i loppet. Mer om det sedan! 🙂

Vägen ner mot Jönköping blev något lättare efter Gränna, med färre öppna fält och mer skog på sidan av vägarna. Något mindre vind att tampas med 🙂 Väl i Jönköping trodde jag att vi skulle bli tvungna att sakta ner något, men istället kunde vi öka! Det kändes bra när vi bitbis var uppe mot 45-50 km/h genom Jönköping och när vi sedan kom ut på andra sidan, med solen i ansiktet och den något avtagande vinden i ryggen.. det kändes som att backarna klarades av med lätthet och vi låg precis på tiden för att klara av SUB 9 – nu dock med vinden i ryggen!

Depåstopp Fagerhult och ihopslagning

Men bara något senare blev vi allt färre och färre som kunde ta förningar, det hade tagit hårt att ligga i täten så länge på morgonen. Vårt stora depåstopp var dock planerat till Fagerhult, så vi höll ut till dess och gick in där både 9 C och 9 D. V snackade vi ihop oss i grupperna och kom fram till att nu var det dags att slå ihop oss. Vi bestämde oss också för att ha ett huvudfält med dragvilliga cyklister, medan resten skulle få ligga bakom och vila. Så vi blev ca 10 cyklister från båda subgrupperna som ingick i detta fält från början. Vid det här laget var vi också närmre 45 st Hofvet-cyklister, där vi även snappat upp några cyklister som släppt från 9 B som låg framför oss.

Att vi slog ihop våra subgrupper vid Fagerhult var en givande faktor i att vi så småningom kunde lyckas så bra med genomförandet av Vätternrundan!

Några sanslöst snabba mil

Efter Fagerhult och ca 7 mil framåt gick det riktigt snabbt med ett snitt på över 40 km/h. När vi började med att vara ca 10 dragvilliga cyklister från båda grupperna och det kändes som lite få, men allt eftersom många där bak hade vilat så kom det in fler och som mest var vi 22 st som var uppe och tog förningar. Det märktes..! Det kändes också grymt skönt att hela gruppen också höll ihop, då vi vid flera tillfällen var rädda att det gick lite väl snabbt och att vi skulle hänga av folk från vår klunga. Men det behövde vi alltså inte vara rädda för.. Super!

För egen del blev det krampkänningar i ena benet när jag precis tagit en förning och en backe kom. Sträckte ut benet lite extra vid varje pedalvarv men var till slut tvungen att gå ur när jag låg sist i dragfältet. Jag hamnade mellan dragfältet och bakomliggande gruppen av cyklister och rätt vad det var fick vi känna på extra med kantvind, vilket gjorde att pulsen knappt gick ner och jag var tvungen att vila mer. Jag passade på att ligga där bak i 10-15 minuter, passade på att äta och dricka, och sedan kunde jag äntligen avancera och börja bidra med förningar igen.

Men med ca 10 mil kvar var vi endast 6-7 st som kunde ligga där framme och dra och någon kom på den briljanta idén att vi skulle köra tvåpar istället och rotera hela klungan med 45 cyklister. Och så blev det! Sista 10 milen rullade på i bra takt, vissa tog längre förningar (Mic..), andra tog kortare och det tog i princip 20 minuter att gå runt i rotationen, så man kunde vila en hel del.

De sista milen

Jag var lite orolig för att det skulle bli trångt i Medevi, med tvåpar och 45 Hofvet-cyklister på vägen, men det var förvånansvärt lite cyklister genom skogarna där och vi kunde behålla vår goda fart. När vi sedan svängde höger ut på vägen mot Motala började det kännas att det inte var långt kvar, men vi fortsatte med det ständiga mantrat: ”Håll avstånd, ligg på rulle, överlappa inte hjul”. Jag var hes redan innan Vätternrundan och hade inte mycket till röst kvar efteråt.. men bra blev det i alla fall! Vi hade dock oturen att stöta på extra mycket trafik med några mil kvar och kunde inte komma om, till följd att vi i 15 minuter låg och körde i under 20 km/h.. vid några tillfällen kunde vi dock gå över på ett led och göra omkörning och sedan fortsätta in mot det efterlängtade målet 😉

8.38!

Med några kilometrar kvar såg vi till att Peter Hampus och Joakim Greberg tog täten och Hofvets SUB 9 C och 9 D rullade in tillsammans på tiden 8.38. Kanon!

Många som åkt av tidigare kom också in på mycket goda tider, såväl under 9 h som precis över. Riktigt kul att se!

Säkerheten god

Tack och lov upplevde vi inga allvarliga olyckor i våra SUB 9-grupper heller. Vi hade en incident en bit bak i klungan efter Fagerhult, där två cyklister gick i backen sedan någon gått på hjul, men båda cyklisterna var uppe på banan igen ganska omgående. Jag har också hört om en incident efter 12 mil, men vet ej om det är samma incident.

Övriga incidenter: Mic, starkast av alla, fick punktering med 3 mil kvar och vi uppfattade för sent vad som hade hänt. Han tog sig i mål på 8.46 med solokörning sista 3 milen. Sjukt starkt..

Alla SUB 9:or klarade målet

SUB 9 B lyckades dessutom med att gå in på 8.27, så de klarade SUB 8,5. Stort! SUB 9 A som startade på morgonen gick in på 8.16, också sjukt starkt!

Allt som allt känns det som att de flesta i Fredrikshof är nöjda eller mer än nöjda efter denna helgens Vätternrundan. Det blir svårt att toppa detta! 🙂

Egna reflektioner

Min egen uppladdning inför Vättern var inte direkt den bästa, med 2 veckor dunderförkylning innan Vättern. Vättern var första passet över 6,5 mil för mig på 3 veckor p g a det. Men det är inte under sista 2-3 veckorna man tränar ihop till det som behövs för en satsning, man snarare slipar till formen då så att man är på topp! Nästa år ska jag också se till att få sova natten innan Vättern, vilket jag alltså inte gjorde denna gång. Feltänkt när jag skrev! Det blir högst sannolikt ingen Vätternsatsning för egen del på ett tag 🙂

Allt som allt nöjd med att få så många i mål under 9 timmar och att ha fixat det själv att vara ledare hela vägen! 🙂

Andras reflektioner

Peter Hampus, min co-ledare i SUB 9 D och på Lidingö, har nu också bloggat om vår Vätternrunda. Dessutom spetsat till det med en finfin video!

GPS-filen

Här är mitt Garmin GPS-spår: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof SUB 9 D + (9 C halva vägen)

Foton

Samtliga foton från helgen finns på min flickr: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof

Här är ett urval!