I Roslagen på racer och MTB
Fantastisk vecka på cykel med två distanspass á 4 h styck lite senare denna vecka – en på racer och en på MTB.
Jocke, Peter och jag smet i väg från kontorsjobben till grönska i Roslagen här om eftermiddagen. Ett suveränt beslut och ett sprudlande fint pass med bra fart, vind och tryck i benen.
Några dagar senare – Roslagsleden på MTB, etapp 1 och 2 med Jocke och Jonas, och upphämtning beställd i Brottby. Den behövdes inte, då vi var alldeles för snabba på de snustorra, magiskt fina spåren som är Roslagsleden. Hem på asfalt hela vägen i motvinden. Fantastiskt fin tur!
Här är ett urval av alla fina cykelbilder, att ta fram i exempelvis januari eller februari.. Hovra över bilderna för bildtext!
Så klär du dig inför kyliga lopp
Vårens MTB-lopp bjuder ibland på kyligt väder och regn. Ska du trampa 1 h Keps Cup eller annat kort lopp så är det inga problem – du kan hålla värmen ändå.
När det dock är 2 plusgrader, duggregn och du ska cykla 8 mil långlopp i 3-4 h, finns det lite att tänka på.
Så här klär du dig bäst för kyliga långlopp:
- Börja med ett bra lager närmast kroppen: underställ från exempelvis Aclima eller Craft. Det ska andas och det ska hålla värmen. Underställ i merinoull är guld.
- Tår fryser lätt. Dra på dig ett par Sealskins-strumpor eller hellre: strumpor i merinoull.
I temperaturer nedåt nollan fungerar det faktiskt med sommarskorna och merinoullstrumpor. Alternativet är klumpiga vinterskorna, eller varma skoöverdrag. - Fingrarna. Antingen tunnare vinterhandskar, eller helt enkelt bara dubbla, långfingrade handskar.
- På huvudet – buff över öronen och med fördel keps för att få lite skydd från grus, jord och annat som lätt sprutar upp i ditt ansikte.
- Armvärmare och benvärmare – de finns i flossade varianter, som passar bra för svenskt väder. Castelli Nanoflex är vattenresistenta och varma.
- Gällande överkroppen, har jag provat många olika plagg genom åren. Det mest överlägsna, sett till både pris, kvalité och känsla – är Castellis Gabba / Gabba2-tröja. Antingen med långa eller korta ärmar, i kombination med armvärmare.
Gabba är ett material som andas, håller tätt, skyddar dig från regn och sitter hur bra som helst på kroppen. Kostar en slant, men det är värt varje krona. Dessutom med sprutskydd att fälla ner på ryggen när det är risigt väder. - Slutligen – ett par sköna, inkörda bibs.
Personligen tycker jag också att en Ass saver sitter fint på sadeln sådana här blöta dagar.
Vad gäller glasögon, så gillar jag stora linser som skyddar runt om. POC har riktigt stora linser, Oakley med.
Det kan även sitta fint med värmande liniment, i exempelvis ryggslutet.
Så här kan det se ut i kyligare svenskt klimat:
Foto: Kristoffer Ingemanssson
Billingeracet – racerapport
Äntligen står jag på startlinjen till Billingeracet, väntat på detta i några år nu! 3 plusgrader och duggregn. Jag har på mig rikligt med kläder.
En dålig uppvärmning gör sig påmind direkt, mina stumma ben från veckan svarar knappt som de brukar göra. Bara att gilla läget och ta sig upp till toppen kontrollerat. Efter lite blandat grus och stig med sömnigt köande, kommer jag ut solo och kör ikapp gruppen som bildats framför – på grusbanvallen från helvetet. Slirigt, man sjunker ner och så fort man visar näsan – vind.
Det går väldigt långsamt i gruppen, så jag går upp och kör. När jag är klar med min förning finns det inte en kotte bakom mig. Nähäpp. Soloköra på grusbanvallen, skjut mig. Efter några minutet på rött så kommer en snabbare grupp ikapp och lägger sig bakom. Jag går snart ner längst bak för att spara krafter och ligga på rulle. Då släpper killen framför mig rullen och gruppen får lucka som växer till 50 m. Jag börjar jaga och minskar avståndet till tiomannagruppen, men orkar inte och undrar hur tusan jag kunde hamna i denna situationen så tidigt i loppet. Jag solokör klart grusvägen och har spenderat väldigt mycket energi. Inte planen. Här har jag även min pulstopp under loppet, vilket säger ganska mycket..
På stigarna är det ett trist köande och på grusvägarna tar ingen initiativ och folk rycker kors och tvärs, trots att jag försöker få igång samarbetet för allas bästa. Helt hopplöst.
Först efter 3 mil hamnar jag i en bra grupp på singletracks genom ett sanslöst fint långloppslandskap. Billinge levererar och jag njuter – det här är närmast världsklass. Wow! Jag tittar ner på termometern i en utförslöpa och det står 2,1 grader. Det gör absolut ingenting, jag är varm och fryser inte alls!
Vid varvning har jag gått ifrån och kommer ikapp nästa gäng. Det gnistrar till i benen. Är det vad jag tror det är? Näe, inte redan efter halva loppet väl? Jag behöver inte fundera länge till förrän krampkänningarna kommer och går – i insida lår, utsida lår och snart också baksida lår. Rackarns. 40 km kvar! Hur ska detta gå?
Jag lyckas faktiskt mota bort känningarna tillräckligt för att fortsätta göra en bättre andra halva av loppet, än första halvan. Äntligen kör jag med lite jämnare killar också och vi har bra flyt i utförskörningar, på stigarna och grusvägarna. Legendariska vitsippebacken är magiskt fin. Jag häpnar. Snart är vi ikapp nästa gäng och det går bra nu. Jag känner att hjärtat är med mig, men benen är ju knappast det. Jag kan inte mota bort så mycket och kramperna kommer och går.
Jag ligger sist i en grupp om 4 med fatbike-Kristoffer känd från Keps Cup, nu på en heldämpad långloppshoj. Han gör ett riktigt fint jobb. Jag är i lite av ett töcken nu. Trampar på, fokuserar. Någonstans vid 60 km kör jag dock in i en stubbe och båda låren kanonkrampar. Jag är paralyserad. Helt tomt bakom mig. Kan inte trampa. Bara rulla genom singletracken. Börja trampa försiktigt. Det går sådär. Efter några minuter i snigelfart kan jag börja köra på igen. Jag har bara tappat någon enstaka placering.
I GPS:en har jag banprofilen som jag stirrar på. Nu närmar sig näst sista backen. Det är blandat asfalt, grus och lite stig. Ett kul ”drop” strax efteråt och slutligen Strupen. Wow, Strupen biter. Jag vill gå på lättaste växeln, men jag kan inte peta i den. Det hejas från höger och vänster. Jag är äntligen uppe och trampar med hygglig fart i mål på 3:34.
Billingeracet är mitt nya favoritlopp. Sjukt fint! Otroligt kul. Väldigt jobbigt. Mina Strava-tider på segmenten visar hur trött jag var i delar av loppet.
Södertälje CK-åkarna jag åkte med körde in på bra tider kring 4 h. Terrible Tuesday Cycling som vi delade stuga med fick erfara två avtrampade kedjor och en tid på 3:15 i elit.
Hemma nöjd och sugen på nästa lopp nu! Nästa år ska jag gå bättre på Billinge med.
Premiär långloppscup Billinge!
Äntligen! I morgon är det långloppspremiär i cupen i och med långa och fina Billingeracet. Ett race jag väntat på att få cykla. 2013 var jag åskådare. 2014 hade jag börjat cykla MTB, men min Billinge-partner blev sjuk och jag kom inte ner. 2015 var jag själv sjuk. 2016 är då det gäller!
Jag kan inte påstå att jag är i någon vidare form och benen känns halvmosiga efter flygturer, cykelturer, dålig sömn och annat skoj denna vecka. Men jag ska göra mitt bästa och framför allt ha roligt!
Vi blir ett stort gäng som bor uppe på Billingeberget. Jag blir ensam från Lidingö CK till start. Får försöka köra för flera!
Vädermässigt ser det ut att bli växlande molnighet och låga 6 plusgrader (!).
I morgon kl 11 bär det av uppför i startbacken till Billingeberget. Det ser jag verkligen fram mot!
Bild från elitklungan 2013.
Fiskartorpet GP
Foto: Angelica Ek
En magisk vårkväll i Stora Skuggan där det bjöds på premiär i Stockholms landsvägscup – Fiskartorpet GP, eller GP della Fiskartorpia som det lite finare heter.
Efter att ha hejat på juniorer, damer och veteran var det så dags att ställa sig på startlinjen i A-klassen. ”1 minut kvar!” dånade någon röst ut. Bra Martin, med timingen! Tyvärr bakläxa på alldeles för sen till starten och få stå längst bak när det skulle köras med starka elitgrabbar..
Hej hå vad det gick. Jag jobbade upp mig till nedre tredjedelen åtminstone, de första varven. Sedan började folk framför mig att släppa lucka och efter att ha täppt några sådana så försvann krafterna och jag samt två DinVeloCK åkte av och fick börja trampa lagtempo. Då hade det väl gått 4 varv..
Vi körde lagtempo resten av loppet och hade hyggligt samarbete. Tack för det grabbar!
Roligt att mitt starkaste varv wattmässigt blev sista varvet.. krafter kvar? Jag brydde mig inte nämvärt om att ta plats före mina lagtempokonkurrenter och tog hyggliga förningar på sista varvet och så in mot mål, där en av dem helt enkelt trampade om.
Jag ville ha bra träning, och bra träning fick jag!
Tack alla för hejarop och arrangörer för en finfin kväll!
Gott och blandat-helg!
En grym cykelhelg och i princip slutet på ett träningsblock, för egen del. Keps Cup-träningsblocket.. jag har haft slitna ben senaste 2 veckorna, det blev klart bättre efter förra helgen. Denna helg har det känts helt ok igen!
Lördagen bjöd på ganska lugn Lidingöloppet MTB-distans med herrarna Jonas och Peter. Suverän förmiddag och problemfritt i spåren, alla schyssta.
Söndag och cykeln för dagen utbytt till landsvägscykel och gruppträning med BCC / GB, det vill säga Bianchi Cafe & Cycles och Gåshaga Boys, med hangarounds 🙂 Det blev en detour till Färingsö, på delvis nya vägar ut från stan.
Efteråt fika och gott på Bianchi-cafét, tack för det!
Till veckan blir det något enstaka pass i Sverige, kanske i Fiskartorpet? Sedan bär det av till andra sidan Atlanten för annat gott. Kan nog bli lite bloggpost därifrån med!
Vilohelg = mekhelg
Jag har varit lite sliten och absolut inte på topp cykelmässigt senaste veckan. Det tar kanske lite på krafterna att cykla XC-race såsom Keps Cup MTB Täby KM och sedan fortsätta trampa varje dag för att vädret är så nice.
Men denna helg har jag lyssnat på kroppen (benen) och gjort lite annat i stället. Inget Kolmårdsbiken alltså, i stället var mina vänner och lagkamrater i Lidingö CK, Joakim Hörwing och Peter Hampus, där och trampade järnet. Jocke 4:a i H50 på en mycket bra tid, Peter dessvärre DNF efter att ha tappat sadeln..
Hemma här så passade jag på att se över MTB:n lite. Framdäcket, Maxxis Ikon, hade ungefär 450 mil på sig sedan mars förra året. Ca 1 kr/mil alltså. Inte illa! Rejält slitet dock och tanken var alltid att köra klart Keps Cup på det däcket och sedan byta. Bakdäcket Ikon, har bara gått sedan i september, men det behövs ju bytas oftare.
När jag inspekterade framdäcket så var det väl tur att jag bytte nu:
Jag kör ju slanglöst och det är så enkelt att jobba med mina Syncros-fälgar, Maxxis Ikon-däck, en co2-patron (per däck) och valfri tätningsvätska (jag kör Schwalbe Doc Blue eller Joe’s No Flats):
Med co2-patron slipper du ha en kompressor hemma. Skönt. Vad kostar en patron? Typ 15 kr om man köper på sig ett gäng i storpack.
På med däcket på fälgen bara, se till att däckskanterna omsluter ventilen på insidan av däcket, ta bort ventilkärnan och sedan dundra på med luft från patronen maximalt, så att däcket sätter sig tillräckligt mycket på fälgen. Slutligen pumpa med vanlig pump tills däcket sätter sig helt på fälgen.
Bort försiktigt med ventilkärnan och sedan fylla på med ca 60 ml tätningsvätska i däcken. Snurra runt, skaka, ta av hjulen och vrid på dem fram och tillbaka. Låt stå över natten – klart.
Bra cykling 