Äntligen Hellas-cykling
Jag har länge velat utforska Hellas och dess myriad av stigar. Lite har jag fått se i år, bland annat när jag cyklade Sörmlandsleden och även när jag kört Hammarby Hill så klart. Det finns ju bara så otroligt mycket mer!
Dagens plan.
Så idag rullade jag och vapendragare Micke mot Hammarbybacken för ett distanspass i bästa höstsolen.
Det är torrt i skogen nu, och det tackar vi för. Jag hade plockat ner en rad kända Hellas-spår till GPS:en, så vi hade en klar plan.
Vacker höstdag..
Det är ju lite småstökigt här och var i skogen, men det är helt fenomenalt för att öva på sin teknik. Och det blev en del teknikträning, över spänger, kluriga drops, tvära svängar och annat skoj. På spåret som heter Russian BBQ, var det misär en bra bit. Här skulle det behövas en motorsågsmassaker för att göra ren gata genom alla träd som ligger i vägen.
Russian BBQ har börjat. Bakom denna höjd var det helt kört en bra bit.
Andra halvan av Russian BBQ var så schysst så vi fortsatte följa de vita, nästan nymålade markeringarna. Trevligt att titta på skogen i stället för ner i GPS:en. Det finns så otroligt många spårval på stigarna så det är lätt att cykla ”fel”. Men vi klarade oss bra!
Polarna M&M.
Favoriterna idag var Ulvsjöslingan, Mossad, Area 51 och delar av blåa. Det finns mycket mer att cykla, så det kommer nog bli en del cykling här i höst!
3,5 h senare var vi nöjda tillbaka i stan för en snabb fika i solen på Tösses.
Höstens första pannlampa
Dagsljus i all ära, nu blev det dags för mörkerkörning med pannlampa i stället – höstens första! Vi var 5 st som slöt upp för Lidingö CK-träning, och satte av med guide Martin på klassiska stigarna i Sticklinge, Trolldalen och Grönsta.
Anja, Kajsa, Emmanuel, Olof och jag bildade en väldigt homogen grupp med fokus på att cykla. I gruppen – 2 vrålsnygga cyklister på Scott Sparks, en läckande bakdämpare, en kvick junior och en fatbikeprofessor.
Det blev en liten variant på kända Missing People, denna gång utan att tappa cyklister på vägen 🙂
Det lär bli många fina pannlampspass i höst. Tack för att jag har mina dubbla, små Magicshine MJ-858 med mig för det! Rekommenderas. En på styret och en på hjälmen.
Raceday Chamois Balm – svenskt byxfett
När min favorit Assos Chamois Cream kostar 150 kr på rea, ja, då är det dags att se sig om efter något nytt. Eller snarare – perfekt att prova på något annat: Raceday Chamois Balm.
Det är enkelt – för ynka 150 kr får du en svenskproducerad, ekologisk produkt samtidigt som du stöttar en cyklist som lagt ner en hel del tid på att ta fram organiska oljor och krämer.
Det blev 2 st direkt hem till mig från Gustav Dejerts företag Raceday. Checka in hemsidan och produkterna du med! Givetvis finns Raceday på Facebook.
Nu ska här cyklas och utvärderas.
MTB-distans i Södertäljetrakterna
Vi var snabba att haka på Södertälje CK när det nalkades rekning av MTB Adventure-banan och en hel del andra stigar utanför Södertälje. Så imorse blev det upp tidigt, ta bilen till Rönninge och trampa därifrån för att få lite distans i benen. Vid Cykeltjänst var vi 10 st som slöt upp.
Vi började med att ta oss ut mot Lina, en kohage och en stig som visade sig vara helt uppbökad av vildsvin och nertrampad av kossorna. Nitlott, alltså. Över ett elstängsel och lite grusväg, innan det roliga började: Bastmora med fina, varierande stigar och i lite lätt kuperad terräng. Det tackar vi för!
En fin stig! Här måste vi in.
Plötsligt cyklar vi förbi en singletrack som ser helt fenomenal ut. Hela gänget tvärvänder och vi kör in på endurobanan, som övergår i sandtag. Lite lätt knixigt och mer variation alltså, gott det! När vi lekt klart i sandtaget och på endurobanan blev det dags för MTB Adventure-banan, som är lite omdragen i år – till det bättre.
Som vanligt är MTB Adventure-banan i Tveta riktigt trevlig. Jag älskar båda banvallarna, en som är ett enda rakt, långt motlut och en banvall som är smal och sjukt snabb, med några trevliga gupp på slutet. Hade det inte vart för en hundägare på banvallen, hade det blivit en KOM där idag. Nästa gång kanske..
”Pump track” i sandnästet.
Som sagt är Adventure-banan lite omdragen och vi får nya partier stig med lite knepig nerförslöpa, om det blir halt. Annars mindre asfalt och grus och mer av det roliga. Ska bli skoj att köra 17 oktober!
Vi avslutade med korv och makaroner, satt riktigt fint i magen.
Tack alla som var med!
2 x kända SCK-bakar, Hasse & Angelica.
Det blev en rätt magisk dag till slut. Vi slutade med 5 pers i kameragluggen. 🙂
Cykla MTB i Högbo
I Högbo har det satsats stort på MTB nyligen, och det märks. Högbo MTB Arena, har de döpt sin satsning till, och här erbjuds ett smörgåsbord med banor av riktigt varierande svårighetsgrad. Det betyder alltså att här finns något för alla.
Det är nära inpå världsklass på uppmärkningen av banorna, som utgår från fyra olika startplatser. Beroende på startplats får du sjöutsikt, mer kuperat eller stor variation i banorna som erbjuds just där.
Banorna indelas i tre olika svårighetsgrader – blått, rött eller svart – i stigande svårighetsgrad. Blått rekommenderas för nybörjare eller motionär, rött för motionär och elit, svart för elitmotionär och elit.
Beroende på vad du väljer för svårighetsgrad får du också självfallet olika mängd grusväg, stig, teknisk stig och motionsspår.
Bäst är att utgå från startplatserna där start och mål för varje bana är. Sedan kan man jobba sig bort startplats för startplats.
Banorna är väldigt fina. På sina håll finns nybyggda spänger, små broar och på andra håll exempelvis grus mitt i skogen, för att slippa ett blött stigparti.
Hemsidan för Högbo MTB Arena är riktigt bra.
Så här ser det ut vid varje startplats. Blir inte tydligare.
Jag har alltså provat på en hel del av banorna. Här kommer min egen uppfattning om dem, fördelat per startplats:
Stadion
Maja
Maja är en röd bana och bra att värma upp med. Banan har lite av allt – lätt singletrack, brötig stig och lite motionsspår.
Kemi
Svart bana, och det märks. Här har vi en bana som kräver fokus och övning. Det blir ganska snabbt rätt brötigt, för att sedan bli värre. Även luttrade cyklister kommer kräva några varv för att fixa banan utan fotnedsättning. Det finns några korta transportpartier som är välkomna mellan de tekniskt utmanande stigarna.
MTB SP
Skön bana att öva tekniken på! Pumptrack, handbyggda kurvor och några hopp inbjuder till varv efter varv här.
En bit av Maja.
Utmärkta leder som är superlätta att följa.
Trevlig spång i slutet på svårare Kemi.
Ålhus
Lollan
Röd bana som varvar roliga, varierande stigar med tekniska partier, singletrack över myrar och så lite grusvägstransport. Lagom utmanande!
Mankan
Svart bana som delar spår med Lollan på sina ställen. Mer kuperad och aningens mer tekniskt med några kluriga hinder att forcera.
Tobbe
Blå bana där första halvan av banan är riktigt trevlig! Flowig singletrack längsmed sjön, innan man vänder tillbaka på grusvägen.
Här går både Lollan och Mankan.
Tobbe flyter på längsmed vattnet.
Allt detta dessutom knappt 2 h bilväg från Stockholm! För den som vill passa på finns givetvis övernattningsmöjligheter på Högbo brukshotell i anslutning till arenan.
Stor tumme upp till Högbo MTB Arena, här finns mycket att prova på och jag lovar att många timmar i spåren och mycket MTB-glädje väntar här.
Så här nöjd är man efter en dag i Högbo!
MTB-helg i Högbo väntar
Min tävlingslust på MTB är enorm och jag vill verkligen köra nu för fullt i slutet av MTB-säsongen. Tyvärr så vill kroppen inte det lika mycket, då jag dragit på mig en förkylning efter förra helgens Hammarby Hill.
Tanken var att ställa upp i XC-cupen i Högbo denna helg och sedan köra Högbobiken långlopp med. Men förnuftet tar över igen och jag har ställt in tävlingarna denna helg. Däremot är jag här uppe i Högbo ändå och kommer passa på att köra de fina MTB-lederna som anlagts.
Räkna med att det kommer bilder och recensioner.
Hammarby Hill 2015 – racerapport
(Samtliga foton finns på min Flickr. Fotograf: Angelica Ek)
Ett av årets mest stigrika lopp och tillika ett av årets roligaste race – så givetvis skulle Hammarby Hill upplaga anno 2015 köras.
Jag står i första ledet i starten och går iväg direkt med de snabbaste. När vi går in på första stigpartiet ligger vi som ett pärlband och jag har en bra plats. Pang, så går en kille i backen. Det är klart lerigt och halt på sina ställen idag. En liten bit längre fram är det min tur att åka av spåret och jag tappar några placeringar. Kör ikapp dem snabbt. Då går Ronnie i MTB Täby i backen hårt, hinner se att han reser sig och jag trampar vidare.
Hårda miner på startlinjen..
Snart är det min tur igen, när jag tar vägen förbi en bergsvägg och slår i styret i ett träd och skrapar upp axeln lite. Inga konstigheter, ut på grusvägen och nu är det lite mer utspritt. Med mig har jag Per Kumlin och Rasmus Brenter, välkända för mig då vi cyklat med varandra på en del lopp tidigare. Vi får till ett hyggligt samarbete och bakom oss syns ingen. Så vi kör. Slutet på loop 1 är Våta fötter, ett fint stigparti med en del stök. Kul! Dagen till ära har den breddats med ytterligare en planka, tack för det organisationen!
Jag och Rasmus tar dubbeldroppet.
Andra loopen börjar med en del uppförsbackar på grus och sedan kul åkning över hällar med avslutande dubbeldrop. Det går alldeles utmärkt och vi fortsätter vårt samarbete. Ett tag ser jag någon bakom oss, men vi kör ifrån enkelt. På en flowig sträcka förbi kyrkogården och graffitimuren ligger jag som tredje man och snabbt dyker en smal stubbe upp som jag prickar klockrent med vänsterskon. Från 35 km/h till 0 direkt. Satan! Grabbarna försvinner iväg. Jag reser mig snabbt, upp på cykeln och börjar trampa. Ut på nästa grusväg och jag ser dem 100 m framför mig. Som minst är luckan 20 m, men jag går på max för att gå ikapp och då kommer en backe där jag tappar. Så jag ligger och jagar i kanske 10 min, innan jag äntligen är ikapp på ett kort stigparti.. slitigt och helt klart där jag lade mest kraft under hela loppet.
Marcus Seyffarth jagade hela loppet, 1-2 min efter endast..
Jag klämmer i mig en halv koffeingel. Sedan kommer den stökiga stigen som går över hällar och några blöthål. Per är klart starkast och får lucka på oss med 30 m. Jag gillar den här stökiga åkningen och våra heldämpade hojar är tacksamma att köra på. Jag har inget vidare flyt, men strax efter detta parti är vi återigen ikapp Per och kan ta oss bort mot nästa lilla utmaning, Nackamasterna. Jag går upp och håller lagom fart för att få med mig både Per och Rasmus. Sedan kör vi nästa roliga stigparti över hällar och genom myrar. Rasmus sackar efter och snart är det bara Per och jag.
Jocke Hörwing körde ett bra race och plockade en andraplats i H50.
Jag tar täten en bit nu på både grus och stig. Det närmar sig verkligen slutet på loppet. På nästa grusväg får jag fram Per, som helt klart har extra krafter. Med 5 km kvar trissar han upp farten en hel del och jag har svårt att hålla rullen. Jag får t o m kramp, som går över snabbt. Snart är det utslagsgivande Våta fötter igen och jag tar återigen täten, för att göra mina egna spårval. Sista biten är stökigt nerför och jag får lucka på 20-30 meter, något skulle man ha för utförsåkningen i somras 🙂 Tyvärr täpper Per den luckan lekande lätt på gruset och i sista backen trycker han till, går om och jag har inget att svara med. Han ökar och är in i mål tiotalet sekunder framför mig. Bra kört!
Ny, härlig, teknisk stigsnutt i slutet på loop 1 och 3.
Min tid räcker till en tredjeplats i H30, överraskande nog, och det är jag nöjd med! Kanske hade jag kunnat ge en bättre fight utan 10 min jagande i mitten på loppet, men det är ju sådant som hör till.
Lidingö CK slog till med två pallplatser till, nämligen två andraplatser i vardera klass H40 och H50. Bra kört Marcus S och Joakim H! Vår vän Peter gick det inte lika bra för, med flera vurpor och förmodligen spricka i revbenen.
Tack till organisationen för ett återigen kanonfint lopp med väldigt mycket stig! Helt klart redan i kalendern nästa år 🙂
Stilstudie i kurvtagning på Marcus.
Per Kumlin och jag samarbetade i princip hela loppet. Gött!
Pallen H40.
Bra cykling 