Kolmårdsbiken 2015 – racerapport
Strax efter målgång 🙂 Foto: Vilma Herlin
Hur skulle Kolmårdsbiken, mitt livs jobbigaste lopp, bli i år? Häng med nu!
Vi åkte ner 4 Lidingö CK och ställde oss på startlinjen efter lite meck med min framdämparen. Sista minuten-meck brukar inte vara bra, men nu blev det så nära perfekt det kunde bli. Starten går och jag får en bra start med en helt ok position. Inför spurtpriset skruvas tempot upp ytterligare, jag tar det i min egen takt för jag vet att klungan kommer att återsamlas. I varje tvär kurva har jag lite problem då mitt däcktryck för dagen är anpassat till stigarna och inte grusvägsåkningen – jag tappar och får jobba mig in på rulle flera gånger. Det tar så klart på krafterna och med några km kvar till första stigpartiet släpper jag, dock inte först 🙂
I jagande gruppen har vi inget samarbete. Jag ligger först åtminstone och det är bra, för bakom mig blir det en vurpa i en kurva där vi har hög fart. Alla såg ut att klara sig bra så vi fortsatte vidare mot första stigen. Där går någon om mig, men jag plockar någon placering med. Mycket kul parti stig och ut på grusvägen är vi några samlade som samarbetar någorlunda. Jag tar min första gel under loppet. Det visar sig senare vara en koffeingel (av misstag). Jag får onekligen mycket kraft men har återigen problem i några kurvor och sladdar efter och hamnar i en ny jagande grupp.
Kolmårdsbiken går på många fina stigar och idag kan jag njuta lite, trots att hjärtat hamrar som om det vill ut ur kroppen. Det flyter på rätt bra och jag märker att jag kör ikapp på stigarna, så jag trycker i en tyngre växel och fortsätter. Distanserar dem bakom mig och åker ikapp dem framför. Det känns bra.
In på loop 2 och jag plockar ytterligare placeringar och får en nykomponerad grupp att åka med. Här känner jag igen flera ansikten från idag och tidigare Kepsar, bl a Ronnie från Täby. Jag ropar på gruset att vi drar igång ett samarbete och så blir det. Korta förningar. I en backe åker en av. I nästa backe en till, så vi blir tre pers in på nästa parti stig och återigen flyter det på. Ok, på något ställe måste vi hoppa av, men i stort går det bra. Jag ligger ofta längst fram eller som nr 2 på stigarna och det är grymt. Resten av loop 2 och även en bit in på loop 3 är det samma cyklister på stigarna hela tiden. Jag hamnar sist när jag tar fel spår i den leriga, spåriga nerförsbacken på loop 3. Attans! Bara att köra ikapp och ta sig om igen och det går bra.
På något ställe eller två klickar jag ur för att det är så lerigt. Då kommer krampen jag känt varit på väg ett tag.. så länge jag håller mig på cykeln och trampar jämnt går det dock bra, så jag siktar på att köra så resten av loppet.
Just ja. Trestegsraketen som ju är rätt jobbig, går också bra. Efteråt ser jag på Strava att jag är 26 sek snabbare där i år än förra året, där jag också hade flyt i backen. Det betyder också att plockar viktiga sekunder på mina närmsta konkurrenter.
När jag slutligen kör ut från stigarna med 7-8 km kvar till mål har jag bara en (trött) kille att samarbeta med. Jag drar oss en bit, han tar en förning men är krispig. Jag leder oss in i en grusbacke och där går jag ifrån. Jag tar några klunkar sportdryck och tar sikte på något rödrosa längre fram på gruset. När vi kör in på nästa stig som bjuder på en startbacke så ser jag hur han får hoppa av. Jag trampar på, kommer ikapp och går om. 5 km till mål och jag brottas med krampkänningar. Jag blickar bakåt några gånger så klart och ibland ser jag en eller två som jagar, så det gäller att trampa på.
Snart vet jag att förra årets misärblöthål dyker upp, där jag fick krampen från helvetet vid en halv OTB. I år tar jag ett bättre spår utan att få kramp och är nöjd med det. 🙂 Jag känner dock att det är inte långt ifrån att musklerna säger ifrån, så det är tur att jag har lucka bak och det bara är några km till mål. Snart är jag helt säker på att ingen kommer ikapp, jag kör upp på gräset vid målgång och trampar lugnt över mållinjen under hejarop från support från både Norrköping och Stockholm 🙂
Ny rekordtid, 23:e plats och ett suveränt kul lopp som blev raka motsatsen till min upplevelse förra året. Tack Kolmården MTB och alla!
Mina klubbkamrater kom alla in på bra tider och var mestadels glada 🙂
Första 26 min. Krasch i min grupp vid 25:40, i en snabb kurva.
Stefan Ek från SCK och jag är båda nöjda! Foto: Pälle Andersson
4 x Lidingö CK, 1 x krampande cyklist!
Ladda upp till Garmin Connect och Strava automatiskt
Vi är många som använder både Garmin Connect och Strava och vill ha våra träningspass i båda verktygen. Hur gör man då för att åstadkomma detta smidigast? Jo, det är enkelt. Så här automatiserar du din uppladdning till Strava och Garmin:
- Först och främst, se till att ha konto på både Garmin Connect och Strava.
- Ladda ner och installera Garmin Express.
Öppna Garmin Express och följ instruktionerna för att logga in och lägga till din GPS. - Gå till strava.com/upload/device.
- Leta upp Garmin-loggan och klicka på Get Started.
- Välj Connect with Garmin och fyll i dina uppgifter eller tillåt Strava att ansluta till Garmin Connect.
Nästa gång du genomfört ett träningspass ansluter du bara din GPS till datorn eller för över via WIFI (nyare Garmin-modeller) så kommer dina pass hamna på både Garmin Connect och Strava.
Detta gäller endast för nya träningspass eller pass genomförda senaste 30 dagarna. Vill du ha över dina äldre träningspass så får du titta på t ex tapiriik.com.
Sista passet innan Kolmårdsbiken
Sådär, då var sista passet avklarat innan tävlingspremiär i Kolmårdsbiken på lördag. Jag har verkligen känt mig sådär senaste 2 veckorna med flera grejor som inte riktigt stämt. Väldigt ovanligt för mig, så det är nyttigt att prova på med lite motgångar också.
Imorse tog det som vanligt mot att gå upp för morgoncyklingen, men jag var rätt raskt på benen och var till och med lite tidig till samlingen, så jag hann med en kort loop innan Marcus, Peter och jag trampade iväg och in i skogen i den ljumma morgonbrisen. Och som vi trampade.
Det var längesedan jag hade någorlunda flyt på vår slinga, men med fart går ju allt. Och så höll vi på hela morgonen, fart. Tyvärr missade jag att sätta på min Garmin så jag fick inte med hela passet och ingen Strava-slinga att sätta KOM på, men vad gör det en så här skön morgon i glatt sällskap?
Vi rullade även ut på Djurgårns stigar och grusvägar innan det blev frukost på Banérbageriet. Benen kändes bra så jag hoppas på ett gediget lopp på lördag. Några få regnstänk ska vi tydligen få på oss och annars 11 plusgrader, så det kunde ju vara klart värre.
Vi ses på startlinjen på lördag!
Distans och cykelmeck!
Efter gårdagens fasoner i Keps Cup så hade jag lite att fixa. Framför allt när jag märkte att mitt växelreglage inte riktigt fungerade.. så idag blev det lugn distans till Cykelhuset i Väsby med Angelica. Det blåste som tusan på vägen ut, det hade vi i stället med oss på vägen hem 🙂
På Cykelhuset fick jag ett nytt reglage, tack för det Roger & Stefan! Jag passade på att beställa ett extra, utifall att..
Väl hemma blev det således lite cykelmeck. Jag passade även på att byta till mitt Innolite-styre och Lizard Skins-handtag som väntat bra länge på att få användas. Blev rätt nice faktiskt, om jag får säga det själv!
Premiärtur snart för att se att grejorna lirar. 🙂
Före och efter..
Hej igen, Skålhamra!
Färgmatchning.
Har några på lager framöver..
Snygga Innolite..
Keps Cup Ursvik
Äntligen helg och avslutande deltävlingarna i Keps Cup. Idag Ursvik. Tyvärr har varken fokus eller kroppen riktigt varit med mig denna vecka och så vart det även idag.
Vid start kan jag inte klicka i med mina leriga clips (jag vet, dåligt..) och 20-talet tar sig förbi. Sedan är det bara att köa vid de knöligare partierna innan jag kunde börja gasa ikapp placeringar. Efter en liten stund har jag min främste konkurrent Andreas precis framför, med en gubbe mellan. Jag känner att benen är skapliga ändå och ligger kvar där en stund. I en lerig utförslöpa så tar jag dock fel spår och åker in i ett träd och klotar. Snabbt upp igen och köra genom oceanen av väta på vägen nedanför. Där ser jag ingenting för jag har såklart glasögon på mig och det bara sprutar runt omkring mig. Några tar sig om och vid varvning slänger jag ifrån mig glasögonen och en vänlig själ sätter fast dem på min ryggsäck (tack!). Pang på och börja köra ikapp igen.
Andra varvet rullar på hyggligt, med en del köande. Detta blir ändå mitt snabbaste varv. På tredje varvet trampar jag ikapp och om några stycken på banan. Dock missar jag en kort spång som är minst sagt hal och framhjulet sticker iväg och jag kalasvurpar. Resultat: ömt knä, ryggont och en krossad mobil, visar det sig senare. Jag tar mig upp och rullar varvet ut till mål och kliver av, ett varv för tidigt. Ingen idé att fortsätta ur fokus med rätt ont, trots en bra plats i Keps Cup-sammandraget. Det kommer en säsong nu 🙂
Sedan blev det rulla hem via fika i Bergshamra och sedan mobilreparatören.
Tack Järfälla CK för ett bra arr med strålande väder!
Tyvärr har jag inga bilder alls från idag.
Keps Cup Muskö
Foto: Bengt Grönkvist
Idag försvarade jag Lidingö CK:s färger ensam. Jag tog pendeln från Karlberg till Ösmo för att värma upp ut till Muskö skola. När jag kommer till en nästan 3 km lång tunnel till Muskö så måste jag välja en annan väg. Snurrar runt lite och inser att det nog inte finns en annan väg, så jag rullar ner i tunneln, under havsytan, riktigt häftigt och läskigt när ljudet förstärks extra från bilarna. Sedan upp igen ut ur tunneln, så där fick jag min uppvärmning i den långa backen 😉
Väl framme vid Muskö skola är det bara på med plåtnummerlappen (!) och köra 2 testvarv på banan samt den lååånga startbacken. Fin bana med få backar men däremot fler lerhål. Det här blir skoj!
Sedan gårdagen har jag koll på framför allt Andreas i H30. I startbacken håller jag igen och är väl strax efter topp 5 in på stigen, bra läge! En konkurrent vurpar i första lerhålet, läget ok och jag fortsätter. Stora delar av första och en bit in på andra varvet har jag sällskap av en Täby-kille i H30 samt en CRT. Det går lite långsamt en bit in på andra varvet så jag tar mig om, men snart kommer vi ikapp en liten junior som gråter. Jag stannar och kollar läget (som var ok), innan jag börjar jaga ikapp dem i min grupp. Snart går jag om, får Täby-killen efter mig och vi får till ett samarbete bra länge tills han blir trött och jag ökar vid varvning, med 2 varv kvar. Sedan solokör jag sista 2 varven kontrollerat och plockar någon slags pallplats även idag. Vann gjorde en Spårvägen-kille (just H30) som spöade allt och alla, även eliten 🙂
Grymt arr igen och kanske roligare bana! Lerfest och festligt.
Åkte hem i bil med Marcus E & entourage till stan, tack för det! Och vilken hejjaklack entouraget var på varje varv 🙂 Jag avslutade med att snurra genom stan och känna på blåsten lite.
Fin dag!
Samtliga foton: Bengt Grönkvist – www.gronkvist.se
Bengts alla bilder här
Keps Cup Norrtälje
Första Kepsen denna helg och Gunnar Töjren bjöd på en fin bana uppe i Norrtälje. I två bilar var vi 6 från Lidingö CK: Peter, Vilma, Anja, Marcus, Angelica och jag (även om Angelica egentligen kör för Södertälje CK). Vi hade även en junior med (utom tävlan) 😀
Väl på vägen upp tittar solen fram och efter 2 träningsvarv på den kuperade och roliga banan var det dags för start. Vi var säkert 50 pers, om inte fler?
Jag kör bra i startbacken och är väl topp 10 in på stigen, men tappar några placeringar närmsta 2 varven. Sedan blir det mest soloåka och ta sig förbi min vad det visar sig främste H30-konkurrent Andreas. Jag håller hela vägen in till mål efter 5 varv, även om det var riktigt, riktigt jobbigt mellanåt. Mina ben är inte riktigt med mig sedan 1-2 veckor tillbaka. Varvtiderna var oerhört jämna i alla fall, trots känslan.
Hur som helst, kul att rulla över linjen först i klassen och så gjorde Anja med i D40. Kul även med alla Lidingö CK:s resultat idag: 1:a, 1:a, 2:a, 3:a, 7:a, 9:a i olika klasser.
Efteråt snurrade jag och Peter i motvinden till Roslagsstoppet, där vi mötte upp våra chaufförer och en varsin lunch.
Imorrn blir det Muskö!
Video från dagens Keps (start vid 46 sek):
Anja hade skoj 🙂
Peter jagar!
4 st LCK.
Bra cykling 