Bra cykling

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Första långloppet på ”hemmaplan” i Stockholm i och med Lida Loop. Deltävling i Långloppscupen och för mig tävling nr 2 i cupen. Och som Lida Loop levererade.

Jag, Peter & Vilma rullade ner till Lida friluftsgård och med några kilometer kvar kom kön som om det vore Essingeleden under rusningstrafik. Sakta men säkert tog vi oss framåt och slutligen hade vi en parkeringsplats på en fin gräsplätt 2 km från målområdet.

I och med att vi efteranmält oss och hämtat ut nummerlappar en dag tidigare var det inte bråttom och den där racestressen som kan infinna sig, ja, den lyste med sin frånvaro. Värma upp och så in med cykeln i startfålla 2 för egen del, och sedan se till att äta och dricka lite med halvtimmen kvar till start.

Starten går och det börjar med en ganska brant slalombacke. Jag gör en bra start, men jag vill öka farten i backen och det går inte, för det är så trångt. Folk börjar sicksacka och några cykellängder framför mig får jag höra folk som börjar klicka ur med 20 m kvar av backen. Givetvis stannar det upp totalt, attans! Jag hoppar av cykeln förbannad, springer sista biten och tar mig sedan upp på grusvägen och börjar plocka lite platser.

Loop 1: mycket grusväg och det går snabbt, rejält snabbt. Bara minutrar efter start så sänker vi farten rejält efter vurpa precis framför oss. Det ser inte bra ut. Cyklisten som ligger ner får hjälp och snart möter vi ambulansen på grusvägen. Tråkigt!

Nu är det dock bara att jaga och hålla koll på andra cyklister. Klungan har decimerats till en grupp på 20 st och vi snurrar på mer eller mindre hela loopen. Slutet på loop 1 ger äntligen lite rejäl stig och hällar. Jag släpper förbi mig några och jag tar mig förbi några fler. Det går som sämst när jag ligger i baken på någon och som bäst när jag har åtminstone lite överblick.. så jag tar mina egna spår där jag ser några meter framför mig och det går rätt bra.
Sedan ner mot varvning och loop 2 som är den mest tekniska loopen.

Loop 2 och loop 1 är i princip exakt samma sträckning första kilometrarna och det snurrar på snabbt. Jag ligger ensam nu och matar, kommer ikapp lite folk och sedan in i nästa parti med stig. Det är mycket rötter här och hällar med, något jag gillar. Nu kommer det legendariska surhålet och jag ser så många som gör ”fel” spårval och tappar rytmen. Eftersom jag cyklade här dagen innan vet jag precis vilket spårval jag ska göra och tar mig förbi minst 10 cyklister och fortsätter bort på hällarna. Riktigt skönt!

Återigen ligger jag ensam på grusväg och matar. Jag har två st några hundra meter framför mig och jag knappar igen på dem. När jag nästan är ifatt vänder jag mig om och ser en rejäl grupp bakom, slår av på farten lite och går in på rulle sista biten i vinden, innan vi tar oss uppför några backar på motionsspår. Samma grupp med cyklister jag tog mig förbi på stigarna alltså. Så här är det hela tiden på långlopp. 🙂

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Rätt vad det är känner jag igen mig från Keps Cup i Tullinge i april. Stigar jag kan! Det går riktigt snabbt på singletrack:en och det är vansinnigt skoj. På något sätt hamnar jag längst fram i gruppen med 15-talet cyklister och där ser jag till att vara nu. Jag känner hur en kille biter sig fast på mitt hjul och vi dundrar på över grustag, BMX-bana och ett allmänt riktigt svängigt och snabbt parti där jag har suveränt flyt. Det är så klart jobbigt men så kul så jag är supernöjd. Snart påbörjar jag min andra gel och den behövs, för krafterna börjar tryta, känner jag i en backe. Gelen ger snabb effekt, vilket jag tackar för. Det är 27 km kvar räknar jag ut från GPS:en.

Några backar och stigar senare går jag in för varvning och ut på loop 3. Återigen ensam, några har dragit ifrån och jag har droppat några bakom mig, inklusive killen som var klistrad på mitt bakhjul i 15 min på andra loopen. Tredje loopen som ska vara lättåkt är väl mest en blandning av lättåkt, faktiskt enstaka partier asfalt, dock rätt mycket stig och en skön rock garden med! Dock känner jag hur det hugger till lite i baksida lår och jag vet att det kommer bli lite kramp detta lopp med.

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Jag går ikapp några till framför mig. Det är samma folk hela tiden som jag ser. MTB Täby, någon Kolmården och en Valhall. Vi har hyggligt samarbete och nöter grus riktigt fint. I ett av de sista skakiga partierna på banan känner jag dock av kramp och måste sluta veva några sekunder. ”Min” grupp går iväg och jag har bara en kille till nära mig nu. Jag kollar igen att han inte är i elitklassen och då är det lugnt. Med 3 km kvar går vi upp på en raksträcka på grusvägen och jag matar. Det håller inte länge förrän krampen slår till igen och jag slänger i mig min sista dryck och sedan börjar pinna på mot mål. 2 km, 1 km och med 500 m kvar ut från skogen och in i sista backen. Sista backen med en fin, brant knäppa innan det bara är att köra utför och över mållinjen.

Plats 33 av 53 startande i elit, helt ok resultat och framför allt är jag supernöjd med tävlingen i stort. Finfint arrangerat, grymt väder och superkul bana.

Kul också att det gick helt okej att värma upp genom att köra 4+3 h distanspass dagarna innan. 🙂

Strava

För mina vänner Peter och Vilma gick det också bra. Peter trixade in sig precis under 3 h trots borrelia i kroppen och Vilma körde lite klassisk söndagscykling. Tipptopp, alltså!

Bäst resultat för dagen i ”vår” krets slog dock Anja Kullberg till med – en tredjeplats i sin klass! Grymt jobbat.

Peter krampade rätt fint under loppet och efter målgång..

Så stod jag där på startlinjen till Långa Lugnet och min premiär i Långloppscupen. Förberedelserna var hyggliga och förväntan lagom – elitklassen tuff och banan likaså.

Bara en timme tidigare hade min styrstam fått sig en törn och självaste Bleckur kom till räddning med ny skruv. Tack för det och tack Cykloteket Racing Team för lite mekning och övriga tips.

Sedan ner med cykeln till startfålla 2 (tack för det!) och slutligen in i värmen en stund innan race.

På startlinjen då – säkerligen 700-800 deltagare och de absolut bästa runt omkring mig. Bakom mig några som inte går av för hackor heller.. startskottet går och killen framför mig får inte i pedalen och jag kan inte ta mig ut från hans rulle eftersom det är hundratals cyklister runt omkring. Slutligen kommer han igång och jag kan börja hitta luckor att forcera mig in i. Mitt i vimlet upptäcker jag Henrik Sandén som kört upp sig från fålla 4 och från och med nu kommer han och jag att ha rätt bra koll på varandra under loppet. Någonstans längre bak är Peter Hampus med.

Långa Lugnet består av 3 loopar och den första är mestadels på grus och rätt så rejält backig. Så pass att jag som förmodligen är lättast av alla får lite problem att hänga med i tempot. Inget att skylla på egentligen än en förkylning, dock rullar det på ganska bra ändå.

Eliten drar iväg så klart och det bildas fina smågrupper att anföra och samarbeta med. Henrik drar iväg i en grupp på gruset och jag orkar inte. I en tvär kurva så kör en kille framför mig rakt in i de sanslöst idiotiskt utplacerade kravallstaketen. Dessa staket står mitt i grusvägen på flertalet partier på första loopen och är så pass svåra att se att flera är millimeter från att köra in i dem när det till och med är raksträcka på gruset.

Falu CK, tips: gråa kravallstaket mitt på gråa grusvägar går fetbort.

I slutet på loop 1 finns punkastenen som inte ser så mycket ut för omvärlden. Sedan finns också riktigt härlig uppförsåkning på stig och jag börjar känna mig mer bekväm här än att nöta grus i 50 km/h. Mitt däcktryck för dagen gör sig bättre på dessa stigar och nu får jag vänta och sedan ta mig om en del när det finns plats. Alltid skoj att plocka placeringar 😉 Henrik ser jag dock inte till än.

Ut på loop 2 och här stiftar jag bekantskap med lite bredare motionsspår med en hel del rötter och stenar. Och så klart – backar! För det är rejält backigt. Jobbigt och jag gillar det. Jag snurrar på rätt fint och ansluter till två framför mig och går helt sonika om och trycker på. Min gel har gjort effekt och jag har riktigt bra flyt nu. Det går snabbt och killarna ligger på min rulle. Sedan kommer ett av de roligare partierna på hela banan – riktigt fin Falustig uppför och en bit senare en lite halvteknisk utförslöpa där en kille framför mig går över styret och jag i princip likaså.
När jag är klar med denna fantastiskt roliga och trånga utförslöpa ser jag något rött i gruppen en bit framför mig och inser att det är Henrik. Bara att mata på alltså 🙂

Värmen går upp och solen bryter fram genom regnmolnen som härjat över Falutrakten senaste dagarna. Rätt vad det är kommer ett nytt, fint stigparti och här är det hur lätt som helst att köra på. Jag plockar placering efter placering och går om Henrik (yes!) och fler därtill. Så fort det kommer grus tappar jag dock något och en liten stund senare börjar jag tappa orken med. Attans!

Tur då att loop 3 är nära. Den tredje loopen börjar med ett segt motlut där jag får känna att jag lever, och nu är det tungt, riktigt tungt. Henrik kommer ikapp och utbrister piggt ”Vilka fina vader du har”, innan han tar sig förbi och jag i princip släpper rullen.. Där det är grus drar han ifrån lätt, där det är riktig stig och backar drar jag ifrån. Och som det är kul med singletrack över breda gräsfält och det bara går uppför, uppför hela tiden. Riktigt skoj! Jag proppar i mig lite mer energi och det ger effekt. Jag får lucka till gruppen med cyklister jag hängt med ett tag och jag drar ifrån med 7-8 km kvar. Det känns bra nu, jag tar det sista av min gel och sköljer ner med gott vatten.

3 km senare tar det tvärstopp.

I en utförslöpa (!) får jag kramp på flera ställen och det är helt omöjligt att trampa. Jag har stora svårigheter att hitta rätt läge att minska krampen i. Helt i vanmakt tvingas jag härda ut tills jag kommer till en backe jag bara måste uppför. Jag vet inte om det kommer ta tvärstopp och jag måste kliva av stigen för att vila benen. Jag chansar, trampar till och i uppförsbacken känns krampen inte över huvud taget. Förlösande och magiskt! Jag hoppas på uppförsbacke resten av loppet nu, men det får jag så klart inte.

Det kommer snart en riktigt, riktigt skön utförslöpa med doserade kurvor. Jag börjar ensam där, ganska snabbt bildas en kö bakom mig. Vi kör i kanske 5 minuter innan vi kommer ut på gruset och där går samtliga om mig. Så länge det inte är Henrik eller någon elitkille kan jag inte bry mig. Jag har ändå inget att sätta till på platten eller utför.. tack och lov är det inga jag känner och inga i min klass, så jag fokuserar på att gneta mig sista biten till mål. Plötsligt dyker Lugnet upp och jag förbereder mig på avslutningsbacken. Mitt i allt ser jag portalen där det står ”Mål” och jag rullar något snopet över linjen, dock lättad och glad.

Så fort jag hoppar av cykeln slår krampen till både framtill och baktill och jag kan inte göra annat än att försöka le och hänga på cykeln som en gammal gubbe. Solen skiner, Angelica fotar och snart kommer Henrik i mål också och livet är rätt härligt.

Min officiella sluttid blir 2:35:56 vilket räcker till en 39:e plats av 50 startande i elit. Med tanke på motståndet är jag nöjd med det och framför allt nöjd med Långa Lugnet i stort som helt klart är roligaste långloppet hittils i år!

Strava

Jeppman trampade så det stod härliga till.

Ser bättre ut än vad det kändes..

Krampen slår till igen. Aj aj aj!

Polarna Martin & Henrik. Gott kört av Henrik!