Bra cykling

I mål! Aningens irriterad över den inte alls så torra banan. Annars glad.

Strålande väder, bra uppladdning och en bana som var ovanligt torr inför årets race var förutsättningarna, som alltså knappast kunde bli bättre.

Jag och Peter Hampus åkte ner från Stockholm och kom i god tid för nummerlappsuthämtning och annat som behövdes göras. Ingen stress, lagom uppvärmning och så kunde vi slutligen lägga in cyklarna i andra ledet. Ingen av oss så klart seedade eftersom vi knappt kört något lopp. Än mindre jag eftersom detta var min tävlingspremiär i MTB.

Jag visste att första 15 km var grus och att det inte skulle vara något problem att positionera sig i klungan. Direkt efter start är jag med bra och jobbar upp mig ett gäng positioner. Jag skulle jobbat upp mig fler positioner för plötsligt släpper några framför mig lucka och klungan sticker iväg. Jag går ikapp några fler som åkt av inför spurtpriset. För varje kurva känner jag dock hur bakdäcket slirar på gruset. Till slut är jag tvungen att stanna vid vägkanten för att kolla däcktrycket. Inga problem där och jag dundrar iväg igen, nu helt ensam i lite av ingen mans land.

Innan första biten på stig så har jag gått ikapp två framför mig, en Örebrocyklist och någon annan som ligger först. Han som låg först hade bra tryck medan Örebrocyklisten verkade trött och slirade runt med mig väntandes bakom en del. Ut på nästa grusparti och jag öppnar första gelen. Pulsen har varit oroväckande hög hittils i loppet och jag tar det säkra före det osäkra och börjar äta tidigt. Nu var vi tre återsamlade, men jag tycker det går för långsamt, så jag ökar lite med killarna bakom mig.

In på nästa stigparti tar jag kommandot, men inte länge. Ena killen tar sig förbi när jag kör ner i ett av många surhål på banan. Sedan är det jag och Örebrokillen ett tag innan han får syna gräset noggrannare i en kurva. Där och då är sista gången jag ser honom och resten av loop 1 och en bit in på loop 2 kör jag helt ensam. In vid varvning en rätt trevlig uppförsbacke och rejält skakigt på gräset. Biter ihop och kör in snabbt på loop 2 som börjar med lättare stig och grus. Dock så har jag nu fått lite krampkänningar i ena vaden, konstigt nog. Så jag dricker rätt fint, drar i mig mer energi och hoppas på det bästa. Pulsen fortsatt rejält hög, men det fungerar. Benen tar mig runt och jag har ett gott tempo.

En liten bit in på loop 2 kommer en kille i orange från Kolmården MTB och går om. Jag tar hans hjul och han går ikapp en grupp om tre framför. Han lägger sig i täten medan jag lägger mig sist. Tyvärr, visar det sig, eftersom det kommer en ny stig rätt snart och jag tror att det ska vara okej att ligga sist denna gång. Det var inte okej. De längst fram ökar medan killen framför mig är riktigt trött på stigarna. Till slut kan jag ta mig förbi och börja jaga resten av gruppen som försvunnit iväg.

Sedan kommer loop 3 och det är drygt 20 km kvar. Jag inser att pulsen kommer inte gå ner och att jag också har fortsatt bra tryck i benen. Dock lite orolig för att vätskan inte räcker. Loop 3 är jobbig. Riktigt jobbig. Det finns flertalet rejäla surhål och på flera ställen måste man kliva av och springa/gå. Tack och lov är de framför mig tröttare och jag går om två pers från vår gamla grupp. Sedan kommer två lite mer rejäla klättringar på stig. Båda är jobbiga men jag fixar dem utan att kliva av. Framför allt sista, kallad trestegsraketen, ska tydligen vara en rejäl benmördare.

Jag plockar ytterligare placeringar och går så när ikapp Kolmårdencyklisten i orange som jag inte sett på någon timme. I ett surhål när jag kommer ifatt precis så har jag tagit ett ”bättre” och kortare spår. Det går kanon tills jag gräver ner framhjulet och kör en halv OTB och båda vader och lår krampar till rejält. Här och nu inser jag att det är bara att sluta jaga och i stället bevaka min position. Det är lätt eftersom jag kört ifrån dem bakom mig rätt rejält. Jag går några meter innan krampen släpper och jag kan sätta mig på cykeln och ta de sista kilometrarna till mål.

Väl i mål kan jag konstatera en tid på 2:33, helt okej i min tävlingspremiär.

Resultatlistan berättar om en 27:e plats av 70 startande, så jag är rätt nöjd med det.

Vad jag är mindre nöjd med är den så kallade ”torra banan” som var allt annat än torr, trots att den säkerligen var rekordtorr. Ett 20-talet rejäla surhål där jag kunde ta mig genom de flesta bra men några var så pass dryga att jag lite tappade lusten. Krampen som kom var så klart inte heller helt trevlig. Trots att jag kände att jag hade konditionen så fixade alltså benen och framför allt vaderna inte riktigt belastningen idag. Något jag tror beror på för lite dryck.

Peter och jag konstaterade också att jag gjort något av det jobbigaste i mitt liv, medan Peter hade haft en lugn, mysig tur.. Han rullade in 19 min bakom mig.

Materialet då? Jag körde med Rocket Ron 2.1 fram och bak med lite högre tryck än vanligt, för att slippa genomslag. Det gjorde att komforten inte var den bästa och det studsade rätt rejält här och var på stigarna. Tubeless blir det framöver då jag har allt material hemma för det. Annars var det inga problem, vilket jag är glad för.

Allt som allt ändå en fin dag och ett gott arrangemang av Kolmården MTB!

Strava

Sista biten stig inför loop 2. Så här såg det ut på många ställen idag!

Lyx med cykeltvätt. Det enda jag behövde göra var att vända på cykeln 🙂

Peter går i mål!