Jag syndade i helgen
För ganska exakt 4 år sedan tog jag de första stapplande tramptagen på en landsvägscykel. Inom loppet av ett år hade jag köpt sex cyklar – 1 MTB och 5 landsvägscyklar. Jag bytte ut cykel efter cykel och uppgraderade mig hela tiden. Den första var en mtb. Den byttes mot en 80-tals Nishiki som blev stulen ganska omgående. Fort skaffa ny hoj, en Tour de France-gul 90-tals Merida. Den höll bara för sommaren innan jag skaffade min första riktiga moderna racer, en Nishiki. Mitt i vintern köpte jag en kompetent Scott-hoj och slutligen blev det drömmen Cervélo, som jag fortfarande cyklar på.
Men det intressanta är var det började. Med en klassisk mountainbike. Den cyklade jag på till och från jobbet, innan jag fick nog av att bli omcyklad av budcyklisterna (och skaffade en racerhoj som dem).
Nu är cirkeln sluten igen. Jag har fått låna en MTB. Och jag syndade i helgen. Jag tog mig bort från landsvägen och in i skogen. Eller skog och skog – det var mest Hagaparken med dess grusstigar och några få skogsstigar med rötter och annat skoj.
Det var kul, såklart! Jag har väntat med att cykla MTB för att jag vet att jag kommer fastna. Haga var bara en försmak. Snart blir det ut igen! Och då ska jag nog fixa stigen ner från Hagatoppen bättre än senast (där Angelica blåste om mig).

Hagatoppen besegrad dagen efter sitt ”bonkpass”. Angelica.

Is it a bird? Is it a plane? No, it’s the TMCK:are in the woods!
Alla bilder från helgen här och här (landsväg)
Då är det dags: Tour de France
En av årets höjdpunkter är här i och med Tour de France-starten imorrn lördag. Tour de France som i år firar 100 års-jubileum.
Att Chris Froome är storfavoriten råder det inget tvivel om. Frågan är om Alberto Contador kan slå ur underläge och om någon annan ens kan hota? Det är dock extra mycket uppför i år, hela 7 HC-stigningar (utan kategori), vilket borgar för små klättrare – och i år har ju colombianerna varit långt framme på en del tävlingar. Kan Nairo Quintana blanda sig in i leken? Sedan får vi inte glömma kanandensaren Ryder Hesjedal heller. Schleck då? Nja, etappseger kanske, men inte mer.
För oss svenskar är det såklart extra kul att se Fredrik Kessiakoff med nr 67 på ryggen. Han är ju hjälpryttare åt sin lagkapten Jakob Fuglsang.
Att Fabian Cancellara inte är med har väl ingen missat? Inte heller Tom Boonen och inte heller nyblivne norske mästaren Thor Hushovd. Däremot kommer vi få se killar som Philippe Gilbert, Peter Sagan och Mark Cavendish slåss om etappsegrar. Gilbert som gär sämsta säsongen på riktigt länge av alla världsmästare..
Nu ska jag inte namedroppa mer. Det kommer bli magnifika tre veckor framför oss. Vive le Tour!
Sommarkvällar som de ska vara

Sticklingeborna undrade vad det var för vrål de hörde på tisdagskvällen.. Sjuttielva tusen svordomar och spaghettiben..
Visst är det magiskt när kvällarna är så ljusa och man kan passa på att vara ute så länge det tillåts? Igår var en sådan där schysst kväll i perfekt sommarväder och gott sällskap.
Ingrid, Håkan och jag började med att köra tre varv på backloopsbanan i Sticklinge på Lidingö. Jäääkligt jobbigt och som fin avslutning på den 30 meter vägarbete.. det blev svett, tårar och en och annan svordom. Alla vi tre persade på banan och jag plockade en KOM, trots vägarbetet. Bra start!
Sedan drog vi vidare för att möta upp ett stort gäng vid södra brofästet (Lidingöbron alltså). Till min förvåning var Peter där, honom har man inte sett på hela året, trots rapporter om såväl mtb-körning, revbenssprickor och Vätternrundan-förberedelser i sista stund. Vi blev ett glatt gäng på 12-13 pers som gled iväg norrut mot Upplands Väsby. Det var ledartätt med, Erik S, Lasse och Richard övriga ledarkollegor i Hofvets Lidingöstab (Håkan hade stuckit hem vid det här laget, och missade fantastisk körning, otaktiskt Håkan!).
En bit på vägen till Upplands Väsby kan man däremot vika av på en väg mot Skålhamra. Jag hade aldrig cykat denna magnifika, närmast nyasfalterade (!) väg tidigare, men det vill jag göra om. Böljande, lummig och med slätaste asfalten man kan tänka sig. Kanske gjorde vädret sitt till när det gäller känslan, vad vet jag.. 😉
Några behövde en kortare tur och vek av tillbaka, medan vi blev ett glatt gäng på sex som ”skarvade” och körde mot Vallentuna där de bygger hur mycket som helst, sedan Angarn och vidare hem. I Angarn var det tänkt ”fartsträcka”, Peter stötte påpassligt i backen innan och jag fattade inte att det var dags. Han får med sig två till och det dröjer ytterligare innan jag fattar att ok, där började sträckan.. jag nötte tempo i 1 km kanske innan jag var ikapp, slitigt! ”Vilade” lite innan jag seglade iväg och tog den ack så viktiga viadukten – även om Peter påstår sträckan fortsätter en bit till..
Vi avrundade med Djursholm, längsmed vattnet, och man kan väl säga att några var rätt slitna då, hehe. Inklusive mig själv som inte ätit något sedan lunch och kört hyggligt hårt 3 h på lite drygt 0,5 dl vätska..
För egen del blev det en kebabtallrik (!) på Järnvägsgrillen på Östra station. Där kunde jag sitta en stund för mig själv och vara nöjd över kvällens bravader.
2 KOMs blev det till slut och ganska precis 10 mil bara sådär en tisdagskväll. Mera sånt..
Sollerloppet 2013 – rapport

In på andra varvet: Karl Pamp och jag i TMCK-svart, Dan från Hofvet mellan på bild.
Det blev ett snabbt lopp på den lättåkta varvbanan uppe på Sollerön under midsommarhelgen. Från TMCK var vi tre till start – Karl Pamp, Daniel Bernås och jag.
Vi var någonstans i övre hälften av klungan i starten, med mig längre bak, men jag jobbade mig uppåt snabbt. Som vanligt massa attacker innan dagens första utbrytning var ett faktum. Trycket låg idag på Falu CK och Motala AIF, och mycket riktigt försökte båda lagen sig på att göra något och hade cyklister i utbrytningen. Som mest låg väl utbrytarna dryga minuten före, men det är svårt att hålla undan på en sådan här bana.
Det var egentligen inga konstigheter de första två varven, men in på tredje så vart det en fartökning vid varvning och en grupp på kanske åtta stycken gick iväg. Det gillade vi såklart inte, efter backen upp mot Sollerö kyrka och vidare bort från ön var det bara att jaga. Jag låg långt framme, men hade gått en del på rött här och kunde ligga precis bakom när luckan så småningom syddes ihop. In på tredje varvet började det att blåsa upp lite också, vilket hjälpte oss att komma ikapp relativt lätt ändå.
Det var på det tredje varvet som jag började känna av värmen, men jag tryckte min sista liquid och proppade i mig lite mer energi, det visade sig räcka gott ändå. Avståndet till utbrytarna minskade stadigt, jag var i närheten av Pamp hela tiden (tyvärr såg jag inte Bernås mer efter andra varvet) och låg hyggligt långt framme mest hela tiden.
Det fjärde och sista varvet blev inte helt otippat det snabbaste. Det märktes på fältet, då en kille solovurpade mitt i klungan och det var en hel del tveksamheter i hur folk cyklade/tävlade. Ca en mil från mål tvärnitar en kille framför mig, jag lyckas styra undan tillräckligt, men hastighetssänkningen framme i fältet gör tyvärr att någon bakom mig går på hjul och klungvurpan är ett faktum. Jag jobbar mig upp lite till, men lite för sent då vi svänger in på smala vägen inför langning och målområde. Plockar några placeringar där och ser hur folk faller ifrån till höger och vänster. Svänger vänster upp på spurtrakan, en tomte skär såklart av mig så jag måste bromsa och det tar tid att få upp spurten igen, men jag rullar in på en 31:a plats visar det sig – några meter bakom Pamp (16:e). Daniel rullade in ca 10 minuter efter huvudklungan. Vann gjorde favoriten Christoffer Kvist från Falu CK.

Sittande spurt när folk spurtar diagonalt framför en..
Med krafter kvar så kände jag att ok, det här var hyggligt och givet att jag inte var helt återställd från senaste förkylningen ett absolut okej resultat. Ångrar mig lite att jag inte körde upp mig med i fältet på slutet, men det kommer fler Sollerölopp. Hoppas dock att de blir lite backigare och mer utslagsgivande än årets platta upplaga 🙂
Strava säger att mitt lopp var sjukt jobbigt, jag säger att jag låg nog några slag högre än normalt pga förkylning och knappt cyklat på 1 vecka.
Här är min Strava-registrering för Solleröloppet 2013 i alla fall.
Summa summarum: gediget lopp, kul med bra väder, bra arrangerat och så helt okej resultat för laget och egen del. Tredje tävlingsstarten är gjord för mig denna säsong och det bådar gott.
Tack till Angelica & Maria för support! Fler bilder kommer senare 🙂
Alla bilder från Solleröloppet 2013 uppe nu – tack Angelica för foton.
Solleröloppet 2013 avklarat
Se där, det blev en schysst tillställning på Sollerön, bra väder, kul tävling och många tävlande. Banan var lättåkt, så det gick rätt snabbt.
Jag och Pampen spurtade in hyggligt högt upp i huvudklungan, bara sekunder efter utbrytningen som höll.
Längre rapport och bilder kommer senare!
Glad midsommar så länge!







