Bra cykling

Roslagshösten funkisloppet har två år i rad nu varit en av de absolut bästa dagarna under cykelsäsongen. Idag var vi 7 st som fullbordade funkisloppet i fantastiskt väder, strålande miljö och på ett svårslaget sätt.

Fler funktionärer borde ta sig tid att vara med på en sådan här trevlig tillställning!

Själva funkisloppet gav allt. Ca 12 mil totalt med superb fika i Rimbo och resten var också minst lika superbt. En sådan här dag ville man aldrig sluta rulla!

Tack alla som var med! Helt enkelt en gyllene dag på 2 hjul 🙂

• Alla bilder från dagens funkislopp
• Mitt träningspass på Strava, 18 mil funkislopp+”skarv”

Övrigt:

• Missa inte Björn Östervall och Hälsogaraget som ställer ut på Roslagshösten under söndagen.
• Missa inte heller Rideaway.se som ställer ut med Ducati-cyklar under söndagen (och som lånat ut cykeln jag använder i några dagar nu).

Jag låter bilderna från idag berätta resten:

Inte min födelsedag då, utan Daniel Ostermans. Grattis!

Det blev ett skönt rullpass tur & retur Hägernäs strand med lite skitsnack, bra väder och tidig höstkväll i all sin prakt.

Snyggast i stan? Christer från TMCK uppför Södergarn.

Tisdag med Fredrikshof Lidingö och återigen backträning. Vi hade på förhand snackat om ett rullpass runt om i Djursholm, men när vi såg hur många som ville cykla snabbt blev det därefter 🙂

Trots att det står vilovecka på mitt träningsschema så tog jag alltså ”snabbgruppen” på Lidingö, idag gästad av Frankrikeproffset tillika Sollentunasonen Erik Kullgren.

Vi körde på med Södergarn x 3, Askriket x 2, Abborrbacken x 2 och så Tre fiskars backe baklänges så att man fick en lång och härlig backe på slutet. För egen del är det en skam att inte ha KOM i alla de där backarna, så jag får ta mig ut på en Strava KOM-runda vid tillfälle och sätta några bra tider.

Lasse ”Gudfadern” har också vilovecka men kom ändå ner och snackade inför träningen.

Framåt 19.15-tiden var det mer eller mindre mörkt och plötsligt var hela gruppen förutom jag och Erik borta. Någon hade uppmärksammat de mörka molnen på himlen och då var det alltså dags att rulla hem istället 😉 Inte så konstigt då det var en som vanligt hård tisdagsträning.

För övrigt incidentfritt så när som på en punka.

Kullgren var överlägsen idag såklart. Efter drygt 100 tävlingsstarter under året så är det inte så svårt att förstå. Chapeau.

För min del var det något som saknades när jag kom hem. Jag hade inte fått skicka på i backarna på Lidingö. Men är det vilovecka så är det, trots långväga gäster.

• Här är kvällens alla bilder
• Här är min Strava-träning

• Alla bilder från dagens träning på min Flickr
• Träningen på Strava

Pang så var det lördag och dags att återuppta traditionen med lördagsträning i Fredrikshof Lidingös regi. Upp 06.20 som vanligt, hetsa i sig för lite frukost och sedan bomba iväg till samlingen vid Naturhistoriska där Lasse ”Lidingös gudfader” redan börjat instruera hur dagens cykling skulle gå till, inför ca 40 cyklister.

Jag hade hoppats på att det inte skulle finnas en snabbgrupp denna lördag, men de förhoppningarna grusades redan på fredagskvällen när Hofvets egen Kaspar Fritz sms:ade om tid och plats 😉 Jag har känt mig lite sliten under veckans pass och det är bara att konstatera, min återhämtningsförmåga är sämre denna säsong än förra – därav dagens pass skulle bli jobbigt 🙂

Vi blev hur som helst en namnkunnig samling på 20 cyklister som rullade ut i snabbgruppen, med målet inställt på ca 11 mil distans med några fartsträckor. I höjd med Häggvik delade vi upp oss i två grupper, där jag tog ena och VCK-Ernst samt Stefan tog den andra. Perfekt med något tightare grupper på de vägarna vi skulle rulla på idag.

Efter Upplands Väsby och fina allén på Almungevägen blev det så dags för första fartsträckan för dagen – Almunge-Kimsta. Men först meckade vi lite med Kaspars cykel i förhoppning att det skulle sinka honom lite under dagen. Vi misslyckades, attans.
Fartsträcka blev det och tydligen snabbast i år då det t o m blev en Strava-KOM där idag. 4,7 km med snitt på 43,5 km/h i kantvindsförhållanden, helt ok. Inte så konstigt i och för sig då vi mer hjälptes åt idag och jag annars brukar försöka ligga i utbrytning på den sträckan. Vem det var som plockade fartsträckan noterade jag dock inte, men vi noterade att Andreas, KM-linjetvåa förra helgen, blev sliten och la sig längst bak, så det kanske var han som tog den. 😉

Vi fortsatte norrut till Lunda istället för traditionella Markimvägen, första gången i år och för egen del nyligen körda vägar då det var VCK KM linje där i veckan. Sedan bort till Kårsta där vi körde ny fartsträcka från i princip Kårsta k:a till Rimbovägen. Backigt så det sjunger om det, perfekt 😉 Jag satte av först för att kunna pricka in några foton i en kurva innan det var dags att försöka jaga ikapp gruppen. Uppför backen och plocka de som låg sist, men när det plattade till igen blev det knepigare. Resten av sträckan pangade jag på med David på rullen hela vägen men vi kom aldrig ikapp frontgruppen som var för många och för starka. Även här vet jag inte vem som ”vann”, anar ett tema för idag 😉

Vi rullade upp till Roslagsstoppet där det blev dags för nästa fartsträcka, lite längre denna gång och i lagtempo. Vi hade lite dålig organisation i vår grupp från Stoppet till Brottby, många började bli slitna också medan andra (Kaspar) inte visade några tecken alls på svaghet. Denna gång spurtade han också ifrån mot bron över motorvägen.

Efter Stoppet fick vi ju också känna på lite extra av dagens kantvind, som såklart bet än mer efter 8 mil än i början. Men, pannben osv och vi höll ihop bra ändå, mycket tack vare tvåpar som vi körde för det mesta under rundan.

I höjd med Angarn blev det dags för dagens sista fartsträcka, på’t igen bara och Kaspar, Otto, Andreas, Aivar seglade iväg efter halva sträckan. Jag hade svårt att täppa lucka men lyckades slutligen komma in på Aivars rulle, innan dragjobb var klart och det samlade ihop sig till spurt mot viadukten. Spurt som ja, Kaspar, inte helt otippat plockade. Här tror jag också Andreas hade en trasig växelvajer, så riktigt imponerande att köra så starkt på avslutande fartsträckan. Också imponerande av Aivar att trots totalt rubbat balanssinne under sommaren komma tillbaka och vara så stark.

Hemvägen var allt annat än lätt, jag var rätt tom, sliten och behövde visa vägen vilket görs genom att man ligger i princip längst fram hela tiden. Jobbigt, så det var skönt att rulla in på Bergiusvägen igen och sedan köra fika på Skafferiet i Stora Skuggan. Riktigt värt!

Alla som var med idag – tack och det kommer fler sådana här pass!