Bra cykling

Magnus. Jag. Uppe på Mt Tamalpais. SF i bakgrunden.

För några år sedan guidade jag Magnus på en tur i Stockholm. Idag var rollerna ombytta när det var dags att köra lite hårdare norr om San Francisco.

Det började med att min sadelklämma sprack när jag började trycka mina som vanligt sjuuukt höga watt, så det blev till att jaga runt på cykelbutikerna nära Golden Gate. Lyckades få en vettig sadelklämma på andra försöket och dagen var räddad. Hade blivit lite VÄL svårt att köra bergsdistans ståendes ju.

Sedan kom Magnus, ex-Hofvare och numera Cat 3-tävlingscyklist i Webcor (som byter sponsor till nästa år). Cat 3 är rätt bra, men turligt nog är Magnus också i off season-läge. Dock börjar han tävla igen i januari och jag i april, så han har kommit längre med sin off season-träning – vilket också gjorde sig påmint några ggr under passet 🙂

Uppe på numera nerlagda Alpine Dam. Här var jag fortfarande rätt pigg 😉

Vi styrde våra cyklar mot de två större klättringarna för dagen – Alpine Dam och Mt Tamalpais i vackra Marin. Med navigering old style (alltså instruktioner på papper och inte i GPS) gick det ändå förvånanssvärt smidigt och vi kunde börja cykla upp mot Alpine Dam, genom mestadels tät, tät och riktigt vacker skog. Här gick det rätt smidigt, då stigningen upp är hyfsat snäll.

Magnus tar sig an första ”The Sisters”-kullen.

Efter en bit nerförkörning så dök de gulgröna kullarna ”The Sisters” upp. Landskapet var öppet, böljade och vi hade havsutsikt västerut, det vill säga Stilla havet. Här började jag känna mig lite mos, och tryckte i lite ny energi. Det här med att äta regelbundet under svårare träningspass måste jag bli bättre på. Bonk är bra, men jag vill inte riktigt tömma mig än.

The Sisters, avslutningen.

Upp till Mt Tamalpais var det lite svårare och värmen såväl som lutningar uppåt 10 % hjälpte inte direkt. 😉 Magnus stekte mig sista biten och som bonus på det var det ett avslut på ca 20 % lutning innan jag fick njuta av såväl utsikt som en 1 $ iskall burk-Cola. Helt fantastiskt billigt och en av de absolut bästa Coca-Cola jag haft i mitt liv 🙂

Efter vattenpåfyllning var det dags för 15 km nerför. Vi klarade oss fint, men vi såg en kille som kört omkull i en snäv kurva och satt vid vägkanten helt klart medtagen. Han var tack och lov OK så vi rullade vidare neråt till Sausalito och den sista biten hem.

Coca-Cola sänd från himlen.

Strax över 10 mil och 4:30 för egen del, samt himla mycket styrka då jag av princip vägrade gå ner på tredje klingan (usch för hyrcyklar). Kanske får omvärdera det beslutet för att få ut mer watt uppför 😉  Alla stats finns på Strava.

Dagens lärdom för egen del blev helt klart att dricka mer och dricka mer regelbundet i hetta, det behövs!

Efteråt fikade vid Bay Café med en inte alls så pjåkig utsikt mot Golden Gate. Kalkonmackan satt som en smäck och vi kunde nöjt avsluta dagen på topp.

Tack Magnus för sällskap, guidning och stekning. 😉