Bra cykling

Det har lite sent omsider blivit dags att summera 2012 vad gäller cykling. Ett år som för mig innebar en förfärligt massa sjukdagar, men som innehöll hela 3 cykelresor och ett antal fina minnen och prestationer. Jag fortsatte som ledare i Fredrikshof Lidingö tillsammans med bästa ledargänget, och livet var lätt.

Nu kör vi!

Januari

Året 2012 inleddes med utförsåkning i Sälen och benen fick sig en omgång även där, framför allt i puckelpistarna. Tyvärr blev jag hängig och pausade ”riktig” träning några dagar innan det var dags att grensla cykeln igen.

Jag gick även ut med nyheten att jag skulle börja tävla för Södertälje CK:s elitlag.

Några av de mer minnesvärda distanspassen var min och Edvards långtur ut på Färingsö en mörk vardagskväll. Det blev såklart även några pass på Järvafältet med Hofvet. Det var rätt god uppslutning på cykelpassen den månaden.

Februari

I februari var det dags att öka lite. Vi hade lagsamling med SCK:s elitlag och körde ett jobbigt distanspass i modden där Södertäljes egen tidning LT kom och gjorde ett reportage. Jag var rätt mosig en bit in på passet och när bakväxeln dundrade in i bakhjulet var det inte mycket att göra än att sätta sig i följebilen och åka med hem.
Jag kommer så väl ihåg att jag var sliten efter några veckors hård träning, faktum var också att jag var en bit ifrån elit – men det var 2 månader kvar.

Det blev också mer mörkerdistans i februari, bland annat ett solopass i Roslagen.

Jag passade även på att åka lite längdskidor, men de försöken är sedan länge bortglömda.

Mars

Det bästa som hände i mars förra året är även en av de bästa upplevelser jag haft på cykel. Jag åkte ner till Rivieran med GoVest-Gabriel och Karl Pamp – och vilken vecka vi fick!

Det var grymt bra väder i princip varje dag, Rivieran visade sig från sin bästa (vår)sida och dagarna var bara cykel, återhämtning och sitta på McDonalds och blogga (gratis WIFI).

Gabriel och Pampen var om inte två så minst ett steg över mig, vilket satte sina spår. Enda dagen jag hängde på grabbarna var min första dag, övrig tid fick jag spela tredjefiol. Det blev en riktigt tung träningsvecka med många fina minnen. Ett av dem när vi stötte på Andy Schleck och Bobby Julich i bergen. Ett annat den sanslöst fina körningen längsmed kusten från St Raphael mot Cannes.

Tyvärr förde den fina veckan på Rivieran med sig en flygresa hem med sliten kropp och många barnbakterier – således åkte jag på 2012 års första rejäla sjukdom, som drog ut på tiden.

Presentation överflödig.

Gabriel och Karl.

April

Jag hade knappt blivit frisk efter Rivieran-sejouren och åt fortfarande antibiotika när det var dags för nästa cykelresa – återbesök till Gran Canaria och träningsläger med Södertälje CK.

Angelica följde med och det blev vår andra cykelresa tillsammans. Vi fick till ett antal riktigt trevliga pass över Bartolome, Soria och inte minst längsta passet upp till Pico de la Nieves ”Snötoppen” – högsta punkten på Gran Canaria, tillsammans med Hofvets Kaspar Fritz som också var på plats.

Veckan avslutades med ett långpass där vi bland annat tog oss an den vackra Mogan-backen med perfekt asfalt.

Vi hann knappt komma hem innan jag blev sjuk igen. Ny barnbakterie sa doktorn och jag kunde inte träna ordentligt igen förrän fyra veckor senare, när antibiotikakuren var avslutad.

Sista milen hem på Gran Canaria. Jack, Janne och Angelica.

Se där, även jag fastnade på bild under denna vecka. 😉

Maj

Det var inte förrän i mitten på maj som jag kunde börja träna igen, hopplöst efter på grund av nästan 40 sjukdagar sedan slutet på mars.

Två av årets mest minnesvädra pass blev det också i Roslagen med Fredrikshof – ängarna stod i blom och sommaren började göra sig påmind. Bra sällskap med = gott recept för ett lyckat distanspass.

En av årets bästa bilder tagen från min cykelsadel. Thomas på sin nya Bianchi Oltre.

Juni

I juni hade jag återigen lite problem med hälsan, denna gång mest mindre förkylning(ar). Inte så konstigt kanske med tanke på vädret på tex Stockholm Marathon eller vädret över huvud taget – och att man faktiskt var utomhus och tränade.

Dittils årets hårdaste tisdagspass på Lidingö revs av och allt var frid och fröjd. Sakta men säkert började jag bygga upp för att så småningom tävla.

Det blev även några pass med Angelica och mot slutet på månaden var hela Södertälje CK med vänner igång och arrangerade cykel-SM i landsväg 2012. Tanken var att jag skulle ha varit med, men min otroligt sjukdomsfyllda vår omöjliggjorde min medverkan och jag fick istället stå vid sidan om på första parkett.

Jerka kom ner en tisdag på Lidingö och visade stilen. Årets outfit?

Det var första halvåret 2012 det! Det var inte många som såg mig från april till juni, men här är i alla fall livstecken från några av passen 🙂 Det var ett tufft halvår som trots allt lade grunden till ett något bättre andra del av 2012. Mer om det inom kort.