Bra cykling

Vardagslivet har smugit sig på och med den lite mer begränsade möjligheter att genomföra riktig träning. Här om veckan samlades vi dock 5 tappra för att köra Li Peloton på landsväg – Lidingö runt så snabbt som möjligt en tidig morgon – sjukt kul!

Tyvärr har jag inte bara begränsat med tid, jag har även skadat mig så pass att jag haft svårt att cykla hårt – ljumskskada som jag dragits med sedan Fiskartorpet GP och jag kan väl också avslöja att korpenfotboll och hård cykling inte riktigt går hand i hand.
Tacka vet jag Sergel Rehab som hjälpt mig några gånger genom åren och även nu – lite laserbehandling och övningar för att stärka upp muskulatur och bli återställd.

Som om det inte vore nog så är ju cykelpendlingen som för det mesta en alltför spännande upplevelse. Jag har klarat mig i många år utan incidenter, men nu klarade jag mig helt enkelt inte. Det handlar om den klassiska omkörningen där cyklister helt enkelt vare sig tittar bak eller ger tecken utan bara slänger sig ut för att cykla om, utan att veta vad som finns runt omkring dem. Jag som redan var på väg om fick tvärnita, slänga mig åt sidan och där var det lera så jag vurpade i asfalten och skadade handleden och skrapade upp mig.

Planen närmsta tiden är att bli klar med rehab och komma igång med riktig träning igen. Diverse lopp får vänta.

Avslutar med lite bildbomb från senaste tiden 😀

Provat Kalmar Ironman-banan.

Bästa tjejen genomförde ett perfekt Ironman. Så grym!

Vyer på vägen hem..

Hushållsavfall.

Det svider..

Lillen answers the call from aliens..

Det är inte lätt det här med småbarn och att få ihop sin träning. Här berättar jag om hur jag får ihop det jag vill göra, samtidigt som min fru Angelica också får tid till sin träning och det hon vill göra.

Till en början:  Jag sänker tidigt förväntningarna för min cykelsäsong 2018. Det kommer vara första året med barn för oss och vårt barn är prioritering nr 1 och kommer så vara länge.

Mjölkersättning är guld värt

I början på oktober kommer vår lillkille till världen. Första månaden spenderar jag hemma, pappaledig först och sedan jobba hemifrån. Redan från början tar vi det första steget mot ett lite friare liv som småbarnsföräldrar: vi lär bebisen att ta flaska med mjölkersättning – och han gör det direkt, från mer eller mindre första dygn.
Efter 2 veckor med bröstpumpande av gulddroppar, som mammas mjölk kallas, behövs det inte mer och lillen nöjer sig med enbart flaska – och som han nöjer sig med det.

Lillkillen några veckor gammal.

För att vara mer specifik: vi ger bebisen Semper BabySemp1 och det fungerar bra – fram tills vecka 5 ungefär, när helvetet brakar loss. I två veckor har han kolik och är starkt missnöjd. Vi provar allt och får till slut till det. BabySemp1 utbytt till Nan Sensitive, vi ger också en sked Minifom till varje måltid, samt Semper magdroppar. På rekommendation spär vi ut ersättningen lite extra.

En nöjd bebis ger nöjda föräldrar med lite mer energi, och energi är som vi vet det som behövs för att man också ska kunna orka träna.

Samtidigt tar vi till oss lite fler ”knep” som ingen berättat för oss än. T ex att bebisen ska upp och hänga på axeln efter att ha ätit, för att hjälpa denne att rapa upp luft som den sväljer under tiden som den äter (dricker). Även att klappa på rumpan rytmiskt för att bebisen ska må och kanske somna bättre mellanåt.

Det här med hur mjölkersättningen ska blandas är också en fråga. I början förberedde vi en stor shake på 4-5 dl med pulver och lagom mängd vatten. Varje gång lillen skulle ha mat så satte vi på vattenkokaren, hällde i ersättningen från shaken i en flaska och fyllde på med nykokt vatten så det blev lagom varmt. Det här lärde vi oss från Danderyds förlossning.
Ett smidigare sätt: pulver i flaska, blanda ut med kokt och avsvallnat vatten från en shake, fyll på lite med varmt, kokt vatten från termos. Om det blir för kallt, in med flaskan i micron några sekunder. Klart.

Ständig sömnbrist

Vad gäller sömnen så är den klart lidande för oss – eftersom lillen tar flaska, så matar vi honom båda två. Lite lättare för Angelica eftersom hon slipper amma varje gång. Lite tuffare för mig som annars inte hade kunnat göra något åt matningen – men nu är det ändå klart värt det. Vi har en slags ej uttalad fördelning om att jag tar första halvan av natten och Angelica tar andra halvan av natten. På så sätt får vi in vardera åtminstone 2-3 h sammanhängande sömn per natt. De första fyra månaderna går faktiskt okej sömnmässigt. Visst – man är trött och sliten men fungerar ändå. Efter de fyra första månaderna orkar jag dock inte lika mycket och Angelica får ta mer ansvar på nätterna.

Sötingarna har somnat tillsammans i soffan.

Smart träning?

Träningen då? Jo – vi har flyttat sedan i somras och jag har dubbelt så lång pendlingsväg till jobbet mot tidigare. Jag har cyklat till jobbet sedan 2010 och haft turen att ha ca 10 min med cykel, och det har jag alltid cyklat i vanliga kläder. Nu blir det 20 min och jag har kommit fram till att det är ombytt till cykelkläder som gäller. Varje dag får jag därmed ”gratis” ca 16 km och 40 min cykling. På min cykelväg har jag dessutom rejäla backar och under vintern med dubbdäck blir det än tyngre.

I och med att jag får dåligt med sömn och vila, är min återhämtning dålig. Jag är konstant sliten och när halva veckan gått är det inte mycket pulver kvar i benen. Jag har heller inget större val att ta det mer lugnt, eftersom jag alltså har rätt tuffa backar på vägen.

Vi är rätt bra på att hjälpa varandra att också hitta egentid att träna på. Frun är ute mycket dagtid och rullar vagn och får igång kroppen. Det mammagymmas och gymmas lite hemma.
Vi skaffar en smart trainer, Tacx Neo, på Black Friday-rean. Vi testar en rad olika tjänster för trainercykling, så som Zwift, Rouvy och BigRingVR. Tjänsterna kompletterar varandra väl och vi turas om att cykla på trainern. Det går inte så bra att cykla trainer med bebis än, en av oss får vara med bebisen under tiden den andre cyklar.

Tyvärr används inte smart trainern lika mycket som tänkt. Hela vintern går och jag har bara fått in ett par få pass. Angelica har använt den lite mer.

Svettas lite inomhus..

Turas om att köra smart trainer..

Publik!

Helt vanlig vardagskväll.

Off season-träning

Min egen off season-träning är utöver cykelpendling, även bordtennis (!). Den som tror att bordtennis är en lätt sport, tror fel. Här är det snabbhet, smidighet, styrka, koordination, uthållighet och teknik som gäller. Alltså som i många andra sporter och inte minst som i cykling. Två gånger i veckan tränar jag 1-1,5 h bordtennis. För cykelformen är det kanske inte jättebra – men jag tror på att variera träningen och helt ärligt talat lockar det inte att cykla utomhus under vintern, mer än min cykelpendling. Samtidigt får jag ett större cykelsug när jag gör annat.

Eftersom jag jobbar måndag till fredag och dessutom tränar en stund två av vardagskvällarna, ser jag till att helgen är mer till för bebishäng, mer familjefokus och att avlasta Angelica. Jag prioriterar bort att cykla långpass utomhus i 2-3 h. Vissa helger lockar det mycket och vi skulle kunna lösa det – men jag vill hellre vara med lillen.

Lillen åker pulka för första gången, fru Angelica åker skidor på Grönsta gärde.

Normal vinterpendling. Det var sopsaltat större delen av vintern. När det ser ut så här är man inte sugen på att cykla mer när man kommer hem.

Denna vinter har jag tränat och tävlat desto mer bordtennis! Är dock bättre på MTB.

Träningsresa med bebis

När bebisen är 4 månader reser vi iväg till Gran Canaria i två veckor och MTB:n är med. Vi är på semester med Lisa och Christian och deras två betydligt äldre barn. Fokus är på att vila upp sig och på att cykla. Vår familj inleder med förkylningar, som blir bättre. Christian och jag cyklar pass på 3-3,5 h nästan varje dag. Cykelformen är ändå hyggligt där, om än inte uthålligheten och återhämtningsförmågan. I början på andra veckan blir jag raskt sämre och kan inte träna mer.

Det här med att resa iväg mitt i vintern – gärna längre än en vecka – är ju en hit. För bebisen och inte minst för bebisens föräldrar. Det underlättar också om man har flyt med vädret.
Flygresorna för oss går bra, vi har dock en bebis som kräver konstant aktivering när han är vaken. Det innebär att mer eller mindre gå fram och tillbaka med bebisen i gången på flygplanet, i 5 h. Som tur är, är pappa (jag) rätt aktiv och energisk själv, så det går hand i hand med aktiv bebis och aktiv pappa.

Under semestern är mamma Angelica iväg på bara några få pass cykel och löpning. Vi delar upp det någorlunda så att en av oss tränar först och den andre sedan. Det blir orättvist eftersom jag är borta 3-4 h och Angelica inte ens halva tiden. Därför tar jag hand om lillkillen lite mer när jag kan och låter Angelica få så mycket semester som möjligt under de två veckorna. Att gå omkring på stranden med bebis i en halvdag är väl knappast träning, men det är rätt nice det med.

Vår första semester med bebis har vi halvpension. Mitt mål för semestern var att gå upp i vikt. Med upp till 3-4 tallrikar mat per middag så nådde jag mitt mål, trots cyklingen.

Njutfullt första MTb-pass på GC.

Helt galen vy.

Bra MTB längsmed Gran Canarias sydkust.

Leka lite på playan 🙂

Mognare bebis

När bebisen blir lite större, kan han aktiveras på annat sätt – men kräver också uppmärksamhet på andra sätt. Vid 4 månaders ålder ligger lillkillen gärna i sitt babygym så länge som 10-20 min, vilket ger oss större chans att få i oss mat utan att stressa järnet. Tidigare var det bara att turas om – nu kan vi äta samtidigt någorlunda. Ibland får vi ta upp killen i knät och det går mestadels bra. Vi får se upp för vad han tar tag i bara, maten på våra tallrikar är oftast väldigt tilltalande.
Att få i sig mat under lite mer lugna former är också viktigt för matsmältningen och även träningen.

På nätterna äter bebisen knappt längre – han sover – eller åtminstone ligger i sin eller vår säng. Flera gånger per natt får vi trösta honom och ibland tar det uppåt en timme av konstant gråt och skrik från honom. Han är i nya faser hela tiden, tänder växer och det är det ena med det fjärde. Man längtar tillbaka till tiden när man bara behövde ge honom mat på nätterna så var han nöjd – så är det aldrig längre. Oftast nöjer han sig till slut om han får sova med oss i vår säng – i princip alltid med Angelica eftersom jag numera är så sliten och trött att jag inte orkar med både nattvaka och jobb dagtid.

Ett bra, självklart tips för mammor hemma med småbarn – när småbarnen sover hemma, så kan ni också sova. Det går ofta men inte alltid.

Efter ca 5 månader kan vi få lillkillen att somna själv, i stället för att vagga honom till sömns i uppåt 1 timme. I början känns det konstigt och att man inte är behövd längre, men det går snabbt över. Att få sin bebis att somna själv är ett viktigt steg för att alla ska orka lite mer och få lite mer egentid eller tid tillsammans.

Sjukdomar

Det här med sjukdomar – det är ju rent skräp. Bebisar blir sjuka. Förkylning. Influensa. Vaccinering! Tandväxt. Feber. Det är mycket tuffare då och det mesta läggs åt sidan för mer fullt fokus på bebis. Tyvärr blir även föräldrarna sjuka. Stress tillsammans med sömnbrist och konstanta krav. För egen del visar det sig att jag åkte på en bakterie innan eller under semestern. Efter några veckor hemma väldigt sliten och trött får jag vid en rutinundersökning reda på att jag har en bakterie i kroppen och får påbörja en antibiotikakur mot Moraxella.

Särskilt viktigt är att ändå ta det lugnt, jobba hemma om du kan, lämna över ansvar, ta hjälp av nära och kära. Gå till läkaren eller om du frågar mig – använd nätläkare så som Kry om det fungerar för dig.

Cykelvagn

Bra uppfinning! Efter 6 månader med lillkillen är vi ute och cyklar med honom i vagnen. Det blir drygt 25 kg extra och maxhastigheten är 25 km/h. På cykelbanor, cykel- och gångvägar och i stadsmiljö är det rätt illa att cykla. Det är potthål, grus, människor, gatkanter, dåliga ramper, glassplitter och mycket annat som stör. Att cykla i körbana på allmän väg är bättre, men jag undviker det.

Med cykelvagn blir det mycket fokus på styrka. Låg hastighet men hög puls. Ett helt okej komplement till cykelpendlingen.

Mer om cykelvagnen här.

Premiär med cykelvagn.

Finaste kvällen hittils med lillkillen i cykelvagnen.

Sammanfattning

Med min cykelpendling har jag hållt igång bra hela vintern och träning på Gran Canaria i åtminstone en vecka gav lite besked om att kroppen fungerar okej. Jag måste dock jobba på distansen och timmarna, att cykla 20-40 min i taget ger inte så mycket uthållighet. Jag vet redan nu att det inte blir tävling i de längre tävlingarna i år.

Med lite jäklar anamma och förståelse i familjen så går det att få till träning för både mamma och pappa. Med cykelvagn blir det också lite lättare.

Jag tror det bästa jag gjort är att inte ha några som helst förväntningar på mig själv och låta säsongen bli som den blir. Det blir mycket lättare så.

Jag och Angelica upplever att träningen blir lättare att genomföra allt eftersom lillkillen blir större och mognare och vi får det någorlunda lättare att genomföra ett pass och ha med honom. Nu längtar vi till att kunna träna med honom också, men det dröjer 🙂

Lillkillen med sin favoritmat, här ca 5 månader gammal.

Vår lillkille fyller 6 månader strax efter påsken och det är en magisk milstolpe för varje liten familj. För vår del innebär det äntligen att lillkillen får åka cykelvagn. Det kunde han säkert tidigare också eftersom han är så lång, stark och stadig för att vara så liten, men vi ville vara på den säkra sidan. Så denna påsken är temat cykelvagn.

Efter egentligen för lite research och utan att ens ha åkt iväg och kollat på cykelvagnar, bestämde vi oss. Thule Chariot Sport 1. Vagnen som har allt och som gör att vi slipper ångra någonting. Vi beställde den på onsdag kväll från Babyland och fick den levererad kvällen efter till våra vänner på andra sidan Stockholm. Webbshopping är så bra.

Men vi backar några dagar:

Så här kan det se ut en vardagskväll hemma hos oss: Angelica zwiftar, jag meckar och lillkillen gör kvalitetskontroll på materialet som får godkänt. Vi snackar om att cykelvagn till påsken skulle vara nice. Det är någon dagar kvar till påsk och börjar bli bråttom.

Vagnen har kommit! Men vi missade att beställa en bebishjälm, så Långfredag gav vi oss ut med vår nymonterade vagn för att köpa hjälm. Utan hjälm ingen cykling – vi tog bussen och t-banan till XXL på Hamngatan. Det tog denna gång 20 minuter kommunalt för oss till Östermalmstorg och några minuter till att gå med vagnen. Kul att hålla reda på tiderna! En avgång senare och det skulle ta 35 minuter.

Lillkillen är ofta avundsjuk på ”vår” mat, även efter att han ätit sin egen, goda måltid. Denna gång lockade hamburgaren och jag kan inte klandra honom.

Efter hjälminköp och lunch gåsprang vi till Odenplan för att ta bussen till Ropsten. Vi hann precis med. I Ropsten hade någon extraknäckande satt upp färgglada skyltar som passar oss cyklister.
Det var lång tid till nästa buss (13 minuter) så vi bestämde oss för att gå till nästa station i det fina, kyliga vårvädret. Vi hann inte ta nästa buss och gick hela vägen hem. Nästan prick 4 km på 40 minuter. Nämnde jag att det är tre rejäla backar på vägen?

Hemma blev det hjälmprovning. Lillkillen nöjd för stunden. Hjälmen är en Limar 224 med MIPS. Storlek 46-52. Tack vare goda inställningar och ratten baktill, sitter hjälmen perfekt även på en liten bebis vars huvudmått är flera cm för litet.

Angelica med sin nya Spiuk Nexion och lillkillen med sin Limar.

Efter ett gäng svordomar, missnöjd bebis och allmän misär, kom vi så småningom ut på våra cyklar. Sen kvällssol och riktigt kyligt! Lillkillen somnade direkt medan mamma och pappa försökte att inte frysa sönder. Klar häftig känsla med cykelvagn, men också ”var det inte mer än så här?”-känsla. Den skulle försvinna.

Er bloggare med lillkillen på släp. Nu har vi fått upp värmen någorlunda.

Det har varit torrt och fint i 2 veckor i Stockholm. Även om det finns en del grus här och var, så är det dags att byta till landsvägsdäck. Hjulen som inhandlades på Black Friday får äntligen komma till nytta. Lillkillen tycker hjul är fortsatt fantastiskt och den här bloggen är ju känd för nakenmek, så vi fortsätter med att bjuda på det.

2 trasiga slangar, 2 trasiga däckverktyg och ca 1 timme senare var de supertighta däcken äntligen på båda hjulen. Att det ska vara så sjukt svårt ibland? Det blev några fler svordomar men jag höll mig tyst, för lillkillen och Angelica försökte sova förmiddag i rummet bredvid.

Pappa och son-tid. Annorlunda cykelträning! Totalt under dagen fick vi ihop 2 timmar under 2 olika pass. Vi lär oss cykelvagnen och att konvertera mellan cykelvagn och gåvagn och att låsa och låsa upp och allt som hör till. Rätt bökigt i början innan man hitta vinklarna, rätta greppet och mer därtill.

Cykeln också lättad från 12,9 kg vintercykel till 11,2 kg sommarpendlingscykel. Det var skönt..

Det går snabbare för oss att cykla till stan än att åka kommunalt. Det går också snabbare eller åtminstone lika lång tid som att åka bil och hitta parkering. Men det är betydligt roligare och bra träning. Det går inte snabbt att cykla med 25 kg extra baktill, men det är ju så fantastiskt kul och frihet på riktigt.

Räkna med mer cykelvagn framöver. 🙂