Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Archive for the ‘Långlopp’ Category

Mörksuggejakten 2014 – racerapport

with 5 comments

IMG_8024

Från starten. Alla bilder finns här (foto: Angelica)

Boom! Då var det avklarat, det som alla säger är det roligaste loppet på kanske hela året. Mörksuggejakten i Rättvik.

Det var tur att jag var ute med några vänner och rekade första milen på lördagskvällen, för det hjälpte på själva tävlingsdagen.

I vanlig ordning dubbel portion gröt och lite annat smått och gott till frukost innan jag ”värmde upp” för att lägga cykeln längst fram i fålla 2. En bra start alltså, med tanke på att jag lika gärna hade kunnat hamna betydligt längre bak.

Masterstarten är den lugnaste jag varit med om på ett långlopp hittils och sedan börjar vi köra upp till Vidablick.

Jag kör på ganska tunga Maxxis Ikon-däck som är bättre på stökiga stigar än ren asfalt uppför. Annat än det så gick det på hyggligt uppför till Vidablick och jag låg helt klart på max delar av biten upp dit. Inte riktigt enligt plan, men det var bra, tänkte jag, för då skulle jag ha lite folk bakom mig på stigarna. Jag är dock rätt trött efter backen och tappar 20-talet placeringar på grusvägen. Sedan blir det stigåkning!

Stigåkningen går finfint fram till surhålet där det så klart klickas ur till höger och vänster. Jag tappar förmodligen en minut och ytterligare placeringar innan vi kommer till det sådär härligt leriga och blöta partiet på väg mot den snabba grusvägen utför. Det är alltid svårt att välja rätt när det är folk omkring en, men här gick det ändå över förväntan för min del. Sedan ut på snabba grusvägen och nu känns också racet igång på riktigt! Jag passar på att dra i mig en halv gel innan loppet viker av till höger ut på fin singletrack. Sedan är det bara att mata på allt vad jag kan.

Första 15 km av mitt lopp:

 

Jag kör solo ett tag innan jag ser en mindre grupp på 10 st framför mig att ta sikte på. Kommer ikapp dem efter ett tag, med några till bakom mig ansluter. I klungan finns minst en annan elit, från SMACK. Jag säger till mig själv att honom är jag före i mål. Efter ett gäng kurvor börjar jag tröttna på att de två direkt framför mig släpper lucka varje gång, så jag tar mig upp i fältet och får en lite behagligare resa.

Jag hinner så klart inte njuta speciellt av loppet och omgivningarna. Vädret är nice, dock rätt varmt. Av någon oklar anledning svettas och fryser jag samtidigt. Ända sedan Vidablick. Ungefär som när jag i Pyrenéerna förra sommaren cyklade 10 % lutning i 42 plusgrader..

Jag är hela tiden supernoga med att dricka och då och då dra i mig en bit gel. Det flyter på, jag kan hjälpa till mer med farthållningen och så småningom på nästa parti stig så splittras gruppen rejält. Jag ligger långt fram och drar fördel av det. Hamnar en liten bit efter de två snabbaste i gruppen och soloåker ett tag innan jag kommer ikapp. Inget syns av gruppen bakom.

Från nu och till mål gör jag min bästa del av loppet. Jag och de två andra, #167 och #172, samarbetar hyggligt och det rullar på rätt bra. Känslan är okej, inga krampkänningar, tillräckligt med vätska och allt bara fungerar. Som det ska vara, alltså.

En bit in i loppet finns ett längre motlut med gräs på båda sidor om stigen. Det är småbrant. Det känns bra i kroppen och jag märker att jag orkar bra, fast det är jobbigt. Det bådar gott, alltså.

50 sek in i videon börjar motlutet:

 

Däremot märker jag en stor grupp bakom oss som jagar och efter ett tag är de ikapp oss och vi är ett tjugotal som kör. Minst en elit i gruppen. Återigen är vi 3-4 st som är ganska tongivande. Det känns rätt bra att vara starkare, men när öppna fälten dyker upp, langning och lite blåst så tryter krafterna något och jag ser till att ligga på rulle lite mer.

För övrigt fungerar langning nästan föredömligt. Jag lyckas få i mig några halva muggar vatten, få på mig några muggar till och så en banan på det under loppet. Skönast var killen som sprutade kallt vatten ur en vattenslang.. tack för det!

Precis när jag har en svacka efter dragjobb så dyker en duktigt brant backe upp. Bara att mata och jag är tacksam för att jag är lätt. Många andra lider mer än mig.

Med 15 km kvar av loppet så är vi återigen samma tre som är tongivande i klungan och in på nästa stigparti drar vi tre ifrån. Kilometrarna tickar undan, vi blir en stor grupp igen och tyvärr måste jag vika ner mig på ett parti grus här när det går snabbt. Men då är gruppen redan rejält splittrad och jag vet att ingen mer elit finns här.

Sista 10 km kör jag mycket solo och plockar in ena placeringen efter den andra. Rätt vad det är kommer jag ikapp en elitkille från CK Uni, som jag åker med en stund innan nästa rejäla backe där jag drar ifrån honom och en till framför.

In mot målet går det redigt snabbt och sista kurvan innan det jag tror är målet tar jag ytterligare två placeringar – för att sedan se att det är 600 m kvar till mål.. med riktigt stumma ben tar jag mig uppför de två sista motluten och rullar in i mål på 2:34:35 och en 45:e plats i elit.

Sista 10 km in mot mål:

 

Här är några fler klipp:

 

Sammanfattning

Ett varmt och jobbigt lopp där min kropp inte riktigt var med, men där det till slut gick okej ändå. Mörksuggan blev inte min nya favorit. Det lär dock garanterat bli fler race här!

Efter loppet blev det både lunch, kladdkaka, litet dopp i Siljan och mer därtill i goda vänners lag. God helg, alltså!

Tack till Angelica för support och alla bilder 😀

Written by Martin SE

7 juli, 2014 at 18:55

Racerapport Lida Loop

with 3 comments

lida2
Foto: Johan Stegfors, X-kross

Första långloppet på ”hemmaplan” i Stockholm i och med Lida Loop. Deltävling i Långloppscupen och för mig tävling nr 2 i cupen. Och som Lida Loop levererade.

Jag, Peter & Vilma rullade ner till Lida friluftsgård och med några kilometer kvar kom kön som om det vore Essingeleden under rusningstrafik. Sakta men säkert tog vi oss framåt och slutligen hade vi en parkeringsplats på en fin gräsplätt 2 km från målområdet.

I och med att vi efteranmält oss och hämtat ut nummerlappar en dag tidigare var det inte bråttom och den där racestressen som kan infinna sig, ja, den lyste med sin frånvaro. Värma upp och så in med cykeln i startfålla 2 för egen del, och sedan se till att äta och dricka lite med halvtimmen kvar till start.

Starten går och det börjar med en ganska brant slalombacke. Jag gör en bra start, men jag vill öka farten i backen och det går inte, för det är så trångt. Folk börjar sicksacka och några cykellängder framför mig får jag höra folk som börjar klicka ur med 20 m kvar av backen. Givetvis stannar det upp totalt, attans! Jag hoppar av cykeln förbannad, springer sista biten och tar mig sedan upp på grusvägen och börjar plocka lite platser.

Loop 1: mycket grusväg och det går snabbt, rejält snabbt. Bara minutrar efter start så sänker vi farten rejält efter vurpa precis framför oss. Det ser inte bra ut. Cyklisten som ligger ner får hjälp och snart möter vi ambulansen på grusvägen. Tråkigt!

Nu är det dock bara att jaga och hålla koll på andra cyklister. Klungan har decimerats till en grupp på 20 st och vi snurrar på mer eller mindre hela loopen. Slutet på loop 1 ger äntligen lite rejäl stig och hällar. Jag släpper förbi mig några och jag tar mig förbi några fler. Det går som sämst när jag ligger i baken på någon och som bäst när jag har åtminstone lite överblick.. så jag tar mina egna spår där jag ser några meter framför mig och det går rätt bra.
Sedan ner mot varvning och loop 2 som är den mest tekniska loopen.

Loop 2 och loop 1 är i princip exakt samma sträckning första kilometrarna och det snurrar på snabbt. Jag ligger ensam nu och matar, kommer ikapp lite folk och sedan in i nästa parti med stig. Det är mycket rötter här och hällar med, något jag gillar. Nu kommer det legendariska surhålet och jag ser så många som gör ”fel” spårval och tappar rytmen. Eftersom jag cyklade här dagen innan vet jag precis vilket spårval jag ska göra och tar mig förbi minst 10 cyklister och fortsätter bort på hällarna. Riktigt skönt!

Återigen ligger jag ensam på grusväg och matar. Jag har två st några hundra meter framför mig och jag knappar igen på dem. När jag nästan är ifatt vänder jag mig om och ser en rejäl grupp bakom, slår av på farten lite och går in på rulle sista biten i vinden, innan vi tar oss uppför några backar på motionsspår. Samma grupp med cyklister jag tog mig förbi på stigarna alltså. Så här är det hela tiden på långlopp. 🙂

lida1
Foto: Johan Stegfors, X-kross

Rätt vad det är känner jag igen mig från Keps Cup i Tullinge i april. Stigar jag kan! Det går riktigt snabbt på singletrack:en och det är vansinnigt skoj. På något sätt hamnar jag längst fram i gruppen med 15-talet cyklister och där ser jag till att vara nu. Jag känner hur en kille biter sig fast på mitt hjul och vi dundrar på över grustag, BMX-bana och ett allmänt riktigt svängigt och snabbt parti där jag har suveränt flyt. Det är så klart jobbigt men så kul så jag är supernöjd. Snart påbörjar jag min andra gel och den behövs, för krafterna börjar tryta, känner jag i en backe. Gelen ger snabb effekt, vilket jag tackar för. Det är 27 km kvar räknar jag ut från GPS:en.

Några backar och stigar senare går jag in för varvning och ut på loop 3. Återigen ensam, några har dragit ifrån och jag har droppat några bakom mig, inklusive killen som var klistrad på mitt bakhjul i 15 min på andra loopen. Tredje loopen som ska vara lättåkt är väl mest en blandning av lättåkt, faktiskt enstaka partier asfalt, dock rätt mycket stig och en skön rock garden med! Dock känner jag hur det hugger till lite i baksida lår och jag vet att det kommer bli lite kramp detta lopp med.

lida3
Foto: Johan Stegfors, X-kross

Jag går ikapp några till framför mig. Det är samma folk hela tiden som jag ser. MTB Täby, någon Kolmården och en Valhall. Vi har hyggligt samarbete och nöter grus riktigt fint. I ett av de sista skakiga partierna på banan känner jag dock av kramp och måste sluta veva några sekunder. ”Min” grupp går iväg och jag har bara en kille till nära mig nu. Jag kollar igen att han inte är i elitklassen och då är det lugnt. Med 3 km kvar går vi upp på en raksträcka på grusvägen och jag matar. Det håller inte länge förrän krampen slår till igen och jag slänger i mig min sista dryck och sedan börjar pinna på mot mål. 2 km, 1 km och med 500 m kvar ut från skogen och in i sista backen. Sista backen med en fin, brant knäppa innan det bara är att köra utför och över mållinjen.

Plats 33 av 53 startande i elit, helt ok resultat och framför allt är jag supernöjd med tävlingen i stort. Finfint arrangerat, grymt väder och superkul bana.

Kul också att det gick helt okej att värma upp genom att köra 4+3 h distanspass dagarna innan. 🙂

Strava

För mina vänner Peter och Vilma gick det också bra. Peter trixade in sig precis under 3 h trots borrelia i kroppen och Vilma körde lite klassisk söndagscykling. Tipptopp, alltså!

Bäst resultat för dagen i ”vår” krets slog dock Anja Kullberg till med – en tredjeplats i sin klass! Grymt jobbat.

lida4
Peter krampade rätt fint under loppet och efter målgång..

Written by Martin SE

9 juni, 2014 at 21:03

Racerapport Långa Lugnet

with 2 comments

IMG_7670

Så stod jag där på startlinjen till Långa Lugnet och min premiär i Långloppscupen. Förberedelserna var hyggliga och förväntan lagom – elitklassen tuff och banan likaså.

Bara en timme tidigare hade min styrstam fått sig en törn och självaste Bleckur kom till räddning med ny skruv. Tack för det och tack Cykloteket Racing Team för lite mekning och övriga tips.

Sedan ner med cykeln till startfålla 2 (tack för det!) och slutligen in i värmen en stund innan race.

På startlinjen då – säkerligen 700-800 deltagare och de absolut bästa runt omkring mig. Bakom mig några som inte går av för hackor heller.. startskottet går och killen framför mig får inte i pedalen och jag kan inte ta mig ut från hans rulle eftersom det är hundratals cyklister runt omkring. Slutligen kommer han igång och jag kan börja hitta luckor att forcera mig in i. Mitt i vimlet upptäcker jag Henrik Sandén som kört upp sig från fålla 4 och från och med nu kommer han och jag att ha rätt bra koll på varandra under loppet. Någonstans längre bak är Peter Hampus med.

Långa Lugnet består av 3 loopar och den första är mestadels på grus och rätt så rejält backig. Så pass att jag som förmodligen är lättast av alla får lite problem att hänga med i tempot. Inget att skylla på egentligen än en förkylning, dock rullar det på ganska bra ändå.

Eliten drar iväg så klart och det bildas fina smågrupper att anföra och samarbeta med. Henrik drar iväg i en grupp på gruset och jag orkar inte. I en tvär kurva så kör en kille framför mig rakt in i de sanslöst idiotiskt utplacerade kravallstaketen. Dessa staket står mitt i grusvägen på flertalet partier på första loopen och är så pass svåra att se att flera är millimeter från att köra in i dem när det till och med är raksträcka på gruset.

Falu CK, tips: gråa kravallstaket mitt på gråa grusvägar går fetbort.

I slutet på loop 1 finns punkastenen som inte ser så mycket ut för omvärlden. Sedan finns också riktigt härlig uppförsåkning på stig och jag börjar känna mig mer bekväm här än att nöta grus i 50 km/h. Mitt däcktryck för dagen gör sig bättre på dessa stigar och nu får jag vänta och sedan ta mig om en del när det finns plats. Alltid skoj att plocka placeringar 😉 Henrik ser jag dock inte till än.

Ut på loop 2 och här stiftar jag bekantskap med lite bredare motionsspår med en hel del rötter och stenar. Och så klart – backar! För det är rejält backigt. Jobbigt och jag gillar det. Jag snurrar på rätt fint och ansluter till två framför mig och går helt sonika om och trycker på. Min gel har gjort effekt och jag har riktigt bra flyt nu. Det går snabbt och killarna ligger på min rulle. Sedan kommer ett av de roligare partierna på hela banan – riktigt fin Falustig uppför och en bit senare en lite halvteknisk utförslöpa där en kille framför mig går över styret och jag i princip likaså.
När jag är klar med denna fantastiskt roliga och trånga utförslöpa ser jag något rött i gruppen en bit framför mig och inser att det är Henrik. Bara att mata på alltså 🙂

Värmen går upp och solen bryter fram genom regnmolnen som härjat över Falutrakten senaste dagarna. Rätt vad det är kommer ett nytt, fint stigparti och här är det hur lätt som helst att köra på. Jag plockar placering efter placering och går om Henrik (yes!) och fler därtill. Så fort det kommer grus tappar jag dock något och en liten stund senare börjar jag tappa orken med. Attans!

Tur då att loop 3 är nära. Den tredje loopen börjar med ett segt motlut där jag får känna att jag lever, och nu är det tungt, riktigt tungt. Henrik kommer ikapp och utbrister piggt ”Vilka fina vader du har”, innan han tar sig förbi och jag i princip släpper rullen.. Där det är grus drar han ifrån lätt, där det är riktig stig och backar drar jag ifrån. Och som det är kul med singletrack över breda gräsfält och det bara går uppför, uppför hela tiden. Riktigt skoj! Jag proppar i mig lite mer energi och det ger effekt. Jag får lucka till gruppen med cyklister jag hängt med ett tag och jag drar ifrån med 7-8 km kvar. Det känns bra nu, jag tar det sista av min gel och sköljer ner med gott vatten.

3 km senare tar det tvärstopp.

I en utförslöpa (!) får jag kramp på flera ställen och det är helt omöjligt att trampa. Jag har stora svårigheter att hitta rätt läge att minska krampen i. Helt i vanmakt tvingas jag härda ut tills jag kommer till en backe jag bara måste uppför. Jag vet inte om det kommer ta tvärstopp och jag måste kliva av stigen för att vila benen. Jag chansar, trampar till och i uppförsbacken känns krampen inte över huvud taget. Förlösande och magiskt! Jag hoppas på uppförsbacke resten av loppet nu, men det får jag så klart inte.

Det kommer snart en riktigt, riktigt skön utförslöpa med doserade kurvor. Jag börjar ensam där, ganska snabbt bildas en kö bakom mig. Vi kör i kanske 5 minuter innan vi kommer ut på gruset och där går samtliga om mig. Så länge det inte är Henrik eller någon elitkille kan jag inte bry mig. Jag har ändå inget att sätta till på platten eller utför.. tack och lov är det inga jag känner och inga i min klass, så jag fokuserar på att gneta mig sista biten till mål. Plötsligt dyker Lugnet upp och jag förbereder mig på avslutningsbacken. Mitt i allt ser jag portalen där det står ”Mål” och jag rullar något snopet över linjen, dock lättad och glad.

Så fort jag hoppar av cykeln slår krampen till både framtill och baktill och jag kan inte göra annat än att försöka le och hänga på cykeln som en gammal gubbe. Solen skiner, Angelica fotar och snart kommer Henrik i mål också och livet är rätt härligt.

Min officiella sluttid blir 2:35:56 vilket räcker till en 39:e plats av 50 startande i elit. Med tanke på motståndet är jag nöjd med det och framför allt nöjd med Långa Lugnet i stort som helt klart är roligaste långloppet hittils i år!

Strava

IMG_7653
Jeppman trampade så det stod härliga till.

IMG_7679
Ser bättre ut än vad det kändes..

IMG_7691
Krampen slår till igen. Aj aj aj!

IMG_7695
Polarna Martin & Henrik. Gott kört av Henrik!

Written by Martin SE

1 juni, 2014 at 18:12

SméRacet MTB Eskilstuna – racerapport

with 3 comments

2014-05-17-14.09.20

Så blev det dags för årets andra långloppsrace och mitt andra långlopp någonsin. Vi var hela 7 pers som åkte ner i 2 bilar till Eskilstuna och SméRacet MTB som i år även hade tävlingsklasser.

Efteranmälan för några av oss och tydligen många till, för på startlinjen var det närmre 200 cyklister till skillnad från de något få 110 som föranmält sig.

Det var dock inte alls trångt på startlinjen och i elitklass var vi endast fyra (!) stycken som startade. Något som förklaras av andra MTB-tävlingar under helgen.

Bredvid mig stod Nils Lillpers från Sandvikens CK och det klargjordes ganska snabbt att han var favorit till att vinna. Någon att hålla ögonen på, alltså.

Masterstart och det tuffar på. In på gruset och det första som händer när mastern släpper oss är att en av motorcyklarna framför oss går omkull. Inga större problem dock för denne eller för oss och så är racet igång. Jag ligger topp 5 men får släppa några förbi mig på banvallen då tempot är lite för högt för mig. Sedan börjar Kjuula-loopen. In i skogen och första backen och jag får genast sota för att ha släppt några förbi mig – två st måste kliva av och gå i backen.. och där försvann täten.

Backar i de olika slag som finns har jag inget problem med, så det var synd att täten gick iväg här och jag inte kunde hänga på längre i racet. Dock bara att bita ihop och mala på!

Jag kör själv ett tag nu och det är först när de djupa och leriga traktorspåren blir fler och fler som jag får sällskap. Jag släpper förbi mig tre killar som drar ifrån på de lite mer tekniska partierna. Min hardtail bara studsar och studsar och jag inser att jag borde haft ännu lite lägre tryck i mina däck. Ut på gruset och dags att börja äta av min första gel och dricka ordentligt. För det är varmt, riktigt varmt!

Kjuula-loopen blandar och ger, ömsom teknisk stig, ömsom grus, ömsom singletrack. I nästa längre backe i skogen går jag ikapp de tre framför mig precis för att på krönet se dem sticka iväg på stigutflykt igen. Attans! Jag inser att det inte är någon idé för mig att jaga dem utan köra på i mitt eget tempo. Och det gör jag. Jag ligger ensam i princip hela tiden. Rätt vad det är dyker ett riktigt skönt singletrackparti upp och jag bara njuter i farten.

Vid mer än ett tillfälle kör jag dock fel p g a bristfällig märkning eller flaggvakter som inte visar var jag ska. Tillsammans med stökig terräng och så klart lite trötthet gör detta att jag tappar intresset lite. Dock ser jag nu något gult en bra bit framför mig (inte solen) och det är en av cyklisterna som har blivit ifrånåkt helt enkelt. Några minuter till och jag är ikapp och helt sonika går om honom. I backen har jag lucka direkt, så jag fortsätter att mata. I nästa stigparti knappar han in när jag har riktigt dåligt flyt och jag känner hur det börjar koka över för mig. När jag kommer ut på gruset igen och ska äta lite av min bar så biter jag mig i underläppen i stället och ryter till. Blodet bara kokar.

Det tycks hjälpa för där och då är sista gången jag ser killen i gult. Kilometrarna närmar sig sedan 43 som innebär varvning och ut på nästa loop, Vilsta-loopen. Kort och mer teknisk, enligt uppgift.

Vilsta-loopen börjar rejält skakigt med mycket rötter, stenar och annat att forcera. Den övergår sedan i väldigt mycket grusvägsrally och här och var lite singletrack. Några sköna bergshällar hinner jag också med innan jag är på toppen av höjden ovanför målgång. Här finns några trevliga doserade kurvor att ta sig genom och slutligen målgångsrakan med rak motvind. Sista biten blir jag påhejad av Angelica som kört klart sitt lopp.

Så småningom visar det sig att jag gick in som tvåa i elitklassen och det blir alltså upp på pallen för första gången någonsin för mig (i cykelsammanhang).

Vann gjorde Nils från Sandvikens CK, Henrik kom trea och Petter punkade tyvärr bort sig när han låg långt fram i racet. Totalt tror jag att jag blev 7:a eller 8:a av alla som gick i mål. Hyggligt.

SméRacet levererade kanonväder. Det blev lite bitter eftersmak i och med felkörningar (det var inte bara jag som körde fel idag), dock på det hela taget en positiv upplevelse. Väldigt synd att vi inte var fler som ställde upp och tävlade med.

Strava

10325762_10203963902367971_5366352740401756263_n
Målgång.

2014-05-17-14.09
Ler väl lite för kameran då!

Written by Martin SE

18 maj, 2014 at 18:25

Kolmårdsbiken 2014 – racerapport

with one comment

2014-04-26-13.44
I mål! Aningens irriterad över den inte alls så torra banan. Annars glad.

Strålande väder, bra uppladdning och en bana som var ovanligt torr inför årets race var förutsättningarna, som alltså knappast kunde bli bättre.

Jag och Peter Hampus åkte ner från Stockholm och kom i god tid för nummerlappsuthämtning och annat som behövdes göras. Ingen stress, lagom uppvärmning och så kunde vi slutligen lägga in cyklarna i andra ledet. Ingen av oss så klart seedade eftersom vi knappt kört något lopp. Än mindre jag eftersom detta var min tävlingspremiär i MTB.

Jag visste att första 15 km var grus och att det inte skulle vara något problem att positionera sig i klungan. Direkt efter start är jag med bra och jobbar upp mig ett gäng positioner. Jag skulle jobbat upp mig fler positioner för plötsligt släpper några framför mig lucka och klungan sticker iväg. Jag går ikapp några fler som åkt av inför spurtpriset. För varje kurva känner jag dock hur bakdäcket slirar på gruset. Till slut är jag tvungen att stanna vid vägkanten för att kolla däcktrycket. Inga problem där och jag dundrar iväg igen, nu helt ensam i lite av ingen mans land.

Innan första biten på stig så har jag gått ikapp två framför mig, en Örebrocyklist och någon annan som ligger först. Han som låg först hade bra tryck medan Örebrocyklisten verkade trött och slirade runt med mig väntandes bakom en del. Ut på nästa grusparti och jag öppnar första gelen. Pulsen har varit oroväckande hög hittils i loppet och jag tar det säkra före det osäkra och börjar äta tidigt. Nu var vi tre återsamlade, men jag tycker det går för långsamt, så jag ökar lite med killarna bakom mig.

In på nästa stigparti tar jag kommandot, men inte länge. Ena killen tar sig förbi när jag kör ner i ett av många surhål på banan. Sedan är det jag och Örebrokillen ett tag innan han får syna gräset noggrannare i en kurva. Där och då är sista gången jag ser honom och resten av loop 1 och en bit in på loop 2 kör jag helt ensam. In vid varvning en rätt trevlig uppförsbacke och rejält skakigt på gräset. Biter ihop och kör in snabbt på loop 2 som börjar med lättare stig och grus. Dock så har jag nu fått lite krampkänningar i ena vaden, konstigt nog. Så jag dricker rätt fint, drar i mig mer energi och hoppas på det bästa. Pulsen fortsatt rejält hög, men det fungerar. Benen tar mig runt och jag har ett gott tempo.

En liten bit in på loop 2 kommer en kille i orange från Kolmården MTB och går om. Jag tar hans hjul och han går ikapp en grupp om tre framför. Han lägger sig i täten medan jag lägger mig sist. Tyvärr, visar det sig, eftersom det kommer en ny stig rätt snart och jag tror att det ska vara okej att ligga sist denna gång. Det var inte okej. De längst fram ökar medan killen framför mig är riktigt trött på stigarna. Till slut kan jag ta mig förbi och börja jaga resten av gruppen som försvunnit iväg.

Sedan kommer loop 3 och det är drygt 20 km kvar. Jag inser att pulsen kommer inte gå ner och att jag också har fortsatt bra tryck i benen. Dock lite orolig för att vätskan inte räcker. Loop 3 är jobbig. Riktigt jobbig. Det finns flertalet rejäla surhål och på flera ställen måste man kliva av och springa/gå. Tack och lov är de framför mig tröttare och jag går om två pers från vår gamla grupp. Sedan kommer två lite mer rejäla klättringar på stig. Båda är jobbiga men jag fixar dem utan att kliva av. Framför allt sista, kallad trestegsraketen, ska tydligen vara en rejäl benmördare.

Jag plockar ytterligare placeringar och går så när ikapp Kolmårdencyklisten i orange som jag inte sett på någon timme. I ett surhål när jag kommer ifatt precis så har jag tagit ett ”bättre” och kortare spår. Det går kanon tills jag gräver ner framhjulet och kör en halv OTB och båda vader och lår krampar till rejält. Här och nu inser jag att det är bara att sluta jaga och i stället bevaka min position. Det är lätt eftersom jag kört ifrån dem bakom mig rätt rejält. Jag går några meter innan krampen släpper och jag kan sätta mig på cykeln och ta de sista kilometrarna till mål.

Väl i mål kan jag konstatera en tid på 2:33, helt okej i min tävlingspremiär.

Resultatlistan berättar om en 27:e plats av 70 startande, så jag är rätt nöjd med det.

Vad jag är mindre nöjd med är den så kallade ”torra banan” som var allt annat än torr, trots att den säkerligen var rekordtorr. Ett 20-talet rejäla surhål där jag kunde ta mig genom de flesta bra men några var så pass dryga att jag lite tappade lusten. Krampen som kom var så klart inte heller helt trevlig. Trots att jag kände att jag hade konditionen så fixade alltså benen och framför allt vaderna inte riktigt belastningen idag. Något jag tror beror på för lite dryck.

Peter och jag konstaterade också att jag gjort något av det jobbigaste i mitt liv, medan Peter hade haft en lugn, mysig tur.. Han rullade in 19 min bakom mig.

Materialet då? Jag körde med Rocket Ron 2.1 fram och bak med lite högre tryck än vanligt, för att slippa genomslag. Det gjorde att komforten inte var den bästa och det studsade rätt rejält här och var på stigarna. Tubeless blir det framöver då jag har allt material hemma för det. Annars var det inga problem, vilket jag är glad för.

Allt som allt ändå en fin dag och ett gott arrangemang av Kolmården MTB!

Strava

2014-04-26-09.55
Sista biten stig inför loop 2. Så här såg det ut på många ställen idag!

2014-04-26-13.48.23
Lyx med cykeltvätt. Det enda jag behövde göra var att vända på cykeln 🙂

2014-04-26-13.52
Peter går i mål!

Written by Martin SE

27 april, 2014 at 17:43