Bra cykling

På midsommaraftonsmorgonen kl 07 står jag på startlinjen i Solleröloppet 132 km, om allt går som tänkt. Tävlingspremiär för egen del. 3 timmar senare förväntas de första vara i mål!

Min tanke är att försöka hänga med så gott det går, men jag har inga riktiga förväntningar på mig själv. Vi är några från Fredrikshof som ställer upp, så det vore dessutom kul att köra för den starkaste så mycket som möjligt. Hur det går återstår att se 🙂 Att hålla ett snitt på drygt 40 km/h på tävling är helt klart en helt annan grej än att hålla 35 km/h på vårträningar!

Så, i eftermiddag kör vi från Stockholm, med mål Sollerön och landsvägs-SM!

(Tidigt på morgonen på väg mot Jönköping. Tre Hofvet SUB 9-grupper och några hundra cyklister till i svansen! Alla mina foton från helgen återfinns på min Flickr för Vätternrundan 2011.)

Lördag morgon kl 04.02 i Motala rullade tre Fredrikshof SUB 9-grupper ut och Vätternrundan var igång för vår del. 9 D-gruppen (även kallad ”Lidingögruppen”), ledd av mig och Peter Hampus, fick gott sällskap av Hofvets 9 B och 9 C. Förutsättningarna var klara – vi skulle klara av att cykla runt Vättern på under 9 timmar.

Ganska omgående drog vi igång med den belgiska kedja som vi hade tänkt att använda hela Vätternrundan. 9 B och 9 C tätt efter. Vi hade sagt att vi skulle försöka dra nytta av varandra åtminstone till första planerade stoppet. Det skulle dock visa sig vara en rejäl utmaning.

Omkörning av massiv klunga på 400 cyklister

Efter bara några mil hade vi en rejäl klunga på säkerligen 400 cyklister framför oss. Klungan tog upp hela vägen, båda körfälten! En mäktig syn, dessutom med solen som smekte över ängarna, men desto mer en utmaning ifall om man behöver komma om. Så vid en lite längre raksträcka la vi oss på ett led och dundrade förbi. Senare skulle det visa sig att alla låg i vår svans. Helt galet.

Hur som helst så låg vi i 9 D i fronten och körde på rejält i den belgiska kedjan. 9 B och 9 C precis bakom. Men med motvinden som fiende var det jobbigt och efter några mil var vi nog endast 10 st som gick runt i kedjan – av våra ursprungliga 17 cyklister hade vi dessutom tappat 1 cyklist och resten låg bakom grindvakten med 9 B och 9 C. Det var här som 9 C erbjöd sig att gå om och tog täten. Tanken var att vi direkt skulle lägga oss bakom, men istället kom hela svansen in, från alla håll och kanter, och det blev kaos. Stor eloge till dem som ligger i svansen av uppstyrda klungor.. det är inte helt lätt! Speciellt inte om man har en grupp cyklister att hålla reda på.

Peter som grindvakt med vassa armbågar

Vår egen Peter Hampus var grindvakt när det var som stökigast, han fick stor nytta av sina år som mtb-cyklist och hockeyspelare.. Som grindvakt ser man till att det inte kommer in okända cyklister i gruppen och det kan stundtals vara ett riktigt jobbigt arbete. När vi låg med den enorma klungan på 400 man var det mycket armbågar och ruff för att ta rätt hjul i svansen och ligga bra till. Peter blev så pass utprejad att han periodvis låg utanför vägen och körde i gruset eller gräset.. men med helt nya däck och skicklighet klarade han sig från såväl punkor som oönskade incidenter, och var dessutom fantastisk grindvakt.

Efter en stund i svansen insåg vi dock att läget var för kaosartat och att det gick för långsamt, så vi la oss återigen längst till vänster och påbörjade omkörning. Den tog på krafterna.. motvind 5-6 sekundmeter och vi gick upp i 51 km/h på platten vid ett tillfälle. Men om kom vi och fick återigen koll på läget. Det kändes bra. Det verkade också som att läget var hyfsat under kontroll i de andra subgrupperna.

Viss uppdelning efter Gränna

Vi hade mer eller mindre relativt fria vägar i några mil och det gick grymt bra, men trots bra flyt bestämde vi oss för att ta kisspausen efter Gränna som vi planerat tidigare. Den pausen kom lägligt jag kan säga.. tack vare Mic Hussey, hjälpledare i vår klunga och tillika motorn i dragningarna, gick det riktigt smidigt och vi var iväg snabbt igen. Tack och lov slapp vi också hela svansen sedan, då vi varit taktiska och stannat efter det stora depåstoppet i Gränna, där många cyklister från vår svans gick in. Hofvets Vättern SUB 9 B hade på förhand bestämt att ha endast ett stopp på hela rundan (Fagerhult), så de körde på och vi såg dem inte igen i loppet. Mer om det sedan! 🙂

Vägen ner mot Jönköping blev något lättare efter Gränna, med färre öppna fält och mer skog på sidan av vägarna. Något mindre vind att tampas med 🙂 Väl i Jönköping trodde jag att vi skulle bli tvungna att sakta ner något, men istället kunde vi öka! Det kändes bra när vi bitbis var uppe mot 45-50 km/h genom Jönköping och när vi sedan kom ut på andra sidan, med solen i ansiktet och den något avtagande vinden i ryggen.. det kändes som att backarna klarades av med lätthet och vi låg precis på tiden för att klara av SUB 9 – nu dock med vinden i ryggen!

Depåstopp Fagerhult och ihopslagning

Men bara något senare blev vi allt färre och färre som kunde ta förningar, det hade tagit hårt att ligga i täten så länge på morgonen. Vårt stora depåstopp var dock planerat till Fagerhult, så vi höll ut till dess och gick in där både 9 C och 9 D. V snackade vi ihop oss i grupperna och kom fram till att nu var det dags att slå ihop oss. Vi bestämde oss också för att ha ett huvudfält med dragvilliga cyklister, medan resten skulle få ligga bakom och vila. Så vi blev ca 10 cyklister från båda subgrupperna som ingick i detta fält från början. Vid det här laget var vi också närmre 45 st Hofvet-cyklister, där vi även snappat upp några cyklister som släppt från 9 B som låg framför oss.

Att vi slog ihop våra subgrupper vid Fagerhult var en givande faktor i att vi så småningom kunde lyckas så bra med genomförandet av Vätternrundan!

Några sanslöst snabba mil

Efter Fagerhult och ca 7 mil framåt gick det riktigt snabbt med ett snitt på över 40 km/h. När vi började med att vara ca 10 dragvilliga cyklister från båda grupperna och det kändes som lite få, men allt eftersom många där bak hade vilat så kom det in fler och som mest var vi 22 st som var uppe och tog förningar. Det märktes..! Det kändes också grymt skönt att hela gruppen också höll ihop, då vi vid flera tillfällen var rädda att det gick lite väl snabbt och att vi skulle hänga av folk från vår klunga. Men det behövde vi alltså inte vara rädda för.. Super!

För egen del blev det krampkänningar i ena benet när jag precis tagit en förning och en backe kom. Sträckte ut benet lite extra vid varje pedalvarv men var till slut tvungen att gå ur när jag låg sist i dragfältet. Jag hamnade mellan dragfältet och bakomliggande gruppen av cyklister och rätt vad det var fick vi känna på extra med kantvind, vilket gjorde att pulsen knappt gick ner och jag var tvungen att vila mer. Jag passade på att ligga där bak i 10-15 minuter, passade på att äta och dricka, och sedan kunde jag äntligen avancera och börja bidra med förningar igen.

Men med ca 10 mil kvar var vi endast 6-7 st som kunde ligga där framme och dra och någon kom på den briljanta idén att vi skulle köra tvåpar istället och rotera hela klungan med 45 cyklister. Och så blev det! Sista 10 milen rullade på i bra takt, vissa tog längre förningar (Mic..), andra tog kortare och det tog i princip 20 minuter att gå runt i rotationen, så man kunde vila en hel del.

De sista milen

Jag var lite orolig för att det skulle bli trångt i Medevi, med tvåpar och 45 Hofvet-cyklister på vägen, men det var förvånansvärt lite cyklister genom skogarna där och vi kunde behålla vår goda fart. När vi sedan svängde höger ut på vägen mot Motala började det kännas att det inte var långt kvar, men vi fortsatte med det ständiga mantrat: ”Håll avstånd, ligg på rulle, överlappa inte hjul”. Jag var hes redan innan Vätternrundan och hade inte mycket till röst kvar efteråt.. men bra blev det i alla fall! Vi hade dock oturen att stöta på extra mycket trafik med några mil kvar och kunde inte komma om, till följd att vi i 15 minuter låg och körde i under 20 km/h.. vid några tillfällen kunde vi dock gå över på ett led och göra omkörning och sedan fortsätta in mot det efterlängtade målet 😉

8.38!

Med några kilometrar kvar såg vi till att Peter Hampus och Joakim Greberg tog täten och Hofvets SUB 9 C och 9 D rullade in tillsammans på tiden 8.38. Kanon!

Många som åkt av tidigare kom också in på mycket goda tider, såväl under 9 h som precis över. Riktigt kul att se!

Säkerheten god

Tack och lov upplevde vi inga allvarliga olyckor i våra SUB 9-grupper heller. Vi hade en incident en bit bak i klungan efter Fagerhult, där två cyklister gick i backen sedan någon gått på hjul, men båda cyklisterna var uppe på banan igen ganska omgående. Jag har också hört om en incident efter 12 mil, men vet ej om det är samma incident.

Övriga incidenter: Mic, starkast av alla, fick punktering med 3 mil kvar och vi uppfattade för sent vad som hade hänt. Han tog sig i mål på 8.46 med solokörning sista 3 milen. Sjukt starkt..

Alla SUB 9:or klarade målet

SUB 9 B lyckades dessutom med att gå in på 8.27, så de klarade SUB 8,5. Stort! SUB 9 A som startade på morgonen gick in på 8.16, också sjukt starkt!

Allt som allt känns det som att de flesta i Fredrikshof är nöjda eller mer än nöjda efter denna helgens Vätternrundan. Det blir svårt att toppa detta! 🙂

Egna reflektioner

Min egen uppladdning inför Vättern var inte direkt den bästa, med 2 veckor dunderförkylning innan Vättern. Vättern var första passet över 6,5 mil för mig på 3 veckor p g a det. Men det är inte under sista 2-3 veckorna man tränar ihop till det som behövs för en satsning, man snarare slipar till formen då så att man är på topp! Nästa år ska jag också se till att få sova natten innan Vättern, vilket jag alltså inte gjorde denna gång. Feltänkt när jag skrev! Det blir högst sannolikt ingen Vätternsatsning för egen del på ett tag 🙂

Allt som allt nöjd med att få så många i mål under 9 timmar och att ha fixat det själv att vara ledare hela vägen! 🙂

Andras reflektioner

Peter Hampus, min co-ledare i SUB 9 D och på Lidingö, har nu också bloggat om vår Vätternrunda. Dessutom spetsat till det med en finfin video!

GPS-filen

Här är mitt Garmin GPS-spår: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof SUB 9 D + (9 C halva vägen)

Foton

Samtliga foton från helgen finns på min flickr: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof

Här är ett urval!

Så här såg det ut i vår belgiska kedja stora delar av loppet idag, med avstånd mellan cyklister och säkerhet som prio #1. Synd bara att det inte gick hela vägen.

Uppladdningen för Lidingögruppen/SUB 9 D var god med inför Roslagsvåren, med ett flertal cyklister i vår klunga som hade cyklat tillsammans tidigare. När vi väl stod på startlinjen inför Roslagsvåren 2011 kändes det bra, även om det var lite stressigt att hitta varandra innan start. Första kilometrarna fick vi bekräftat att det här var ett gäng som var vana att cykla i klunga. Vi värmde upp med tvåpar i början innan vi körde igång den belgiska kedjan, som periodvis gick riktigt fint. I ösregn, såklart. Som under i princip hela loppet.

Men dagen skulle tyvärr innebära två vurpor för vår grupp, en allvarlig och en där utfallet var bättre.

Efter 2 mil hade vi vår första vurpa, Malin gick på Mics bakhjul i en uppförsbacke där det bromsades in då vi hade en grupp precis framför oss. Malin var otroligt rutinerad och ramlade bara ner i gräset och kunde ta sig upp igen väldigt snabbt. Lite fix med frambromsen och sedan var vår klunga iväg igen.

Peter Hampus och jag hade god hjälp med att föra vidare kommandon i klungan, såsom att låsa kedjan i backar, hålla avstånd, vara försiktig i kurvor med mera. Trots ösregnet och den hala vägbanan gick det bra.

Efter ca 6 mil fick Anders R punktering och Jonas Sköld stannade med honom för att åtgärda. Tack och lov var vår klunga en av de första att rulla ut denna söndagsförmiddag, så det fanns gott om andra klungor att ta rygg på senare. Det hade dock varit grymt att ha med både Anders och Jonas i klungan resten av vägen också. Jag hörde sedan att de kom in tryggt i mål och utan incidenter.

Efter punkteringen passerade vi så småningom Rimbo med vår klunga och rullade vidare mot första depån (efter ca 8 mil) där vi tog ganska exakt 4 minuter på oss innan vi cyklade vidare. Precis när vi skulle iväg rullade en mastergrupp förbi, SUB 9 B+C tror jag. Vi kom ikapp dem efter några kilometer och tog oss om, sedan hade vi dem bakom oss på hyfsat avstånd till och från.

Det var framför allt på vägen där man svänger höger i höjd med sjön Largen som det började bli nervöst. Vägen var ganska smal men framför allt bedrövligt dålig med hål och bulor som förvisso var gulmarkerade, men det var snarare sänkt hastighet och större försiktighet som gjorde att alla kom igenom här helskinnade. Vid ett tillfälle blev det väldigt trångt i ett möte och det var inte långt ifrån en frontalkrock för delar av klungan – återigen var det rutinen och försiktigheten i klungan, tillsammans med en viss portion tur, som gjorde att inget hände.

När vi äntligen kom ut på bättre vägar och svängde av mot Vallentuna märktes det att många var trötta – vi hade luckor i var och varannan backe och även på platten, så vi var några som tog några längre förningar för att de längre bak i klungan skulle få det lite lugnare.

Det var precis efter att vi svängt höger mot Lindholmen när vi kom till en nerförsbacke och något som skulle bli ödesdigert för två klungor. Jag låg i princip sist i vår klunga och såg hur några längre fram åkte ner i en spricka i vägen och sedan var det kört. Framhjul gled undan och klungvurpan var ett faktum, med 4-5 cyklister som vurpade rejält och cyklar som for över vägbanan. Här gällde det att agera fort och stoppa trafiken i båda ändar om vurpan. Jocke G från SUB 9 B&C-klungan bakom hjälpte till jätterutinerat tillsammans med flera bilister.

Otto i vår klunga klarade sig sämst, med brutna revben och brutet nyckelben som utgång. Cecilia i klungan bakom oss hade otur också, medan andra så småningom kunde cykla vidare omskakade och med tillbucklade cyklar.

Peter Hampus har återgett mer noggrant vad han såg och var med om mitt i klungan under vurpan.

Peter, Mic, Aivar och jag stannade kvar ett tag tills läget var mer under kontroll, innan vi cyklade vidare mot mål. Det kändes tungt när vi korsade mållinjen sida vid sida. Väl vid mål träffade vi så småningom på de flesta från vår klunga, som hade tagit sig i mål allt från några minuter tidigare till några minuter senare.

Vi är hur som helst ett antal erfarenheter rikare och nu förs det diskussioner om hur vi ska kunna göra cykling än mer säker på motionslopp som Roslagsvåren.

Jag önskar samtliga inblandade i vurpor på Roslagsvåren en snabb återhämtning till god hälsa och att ni är på vägarna snart igen!

Jag skulle också vilja rikta ett tack till funktionärerna på Roslagsvåren. Bra jobbat i ösregnet ni också!

För den som är nyfiken, här är mitt GPS-spår från Roslagsvåren. De första 11,5 milen i klunga, resten i lagtempo med fyra man.

Säkerhet

Det är extremt viktigt sådana här dagar att hålla avståndet och vara noga med det. Om man på torrt väglag håller 30-40 cm till framförvarande cyklist så bör man ha minst 1,5 m när det är blött. Jag hörde om en snabbklunga på Roslagsvåren där de höll 4-5 meter, vilket såklart blir betydligt jobbigare per cyklist men även säkrare. Även detta med glasögon som immar igen eller får vatten på sig – ett bra komplement är i så fall att använda keps – då blir det inte lika jobbigt.

Oavsett så är det svårt när vägarna är blöta och fyllda av hål och bulor och man får helt enkelt se över om ett visst motionslopp egentligen passar för snabbklungor som försöker nå en viss tid – speciellt när cyklister kör på gränsen eller t o m över gränsen för sin förmåga. Givetvis ska alla kunna vara med och cykla i den takt de vill, men inte om det innebär sämre säkerhet.

Foton

Alla foton finns på min Flickr: Roslagsvåren 2011 med Fredrikshof Lidingö / VR SUB 9D.

Det blev inte så mycket foton igår eftersom det var blött och halt, men när det gick lugnare kunde jag gå ur klungan och ta foton vid sidan om. Här är några stycken:

Denna söndag är det dags för Roslagsvåren med en snabbklunga som Peter Hampus och jag leder. Vädret ser ut att gå lite mot oss, men med rätt utrustning och inställning kommer det att gå vägen ändå! Målet för vår grupp är SUB 4:10 vilket innebär en snitthastighet på ca 35 km/h över 14,2 mil – men viktigast är säkerheten och att alla kommer i mål utan incidenter.

Några av mina vänner på banan imorgon kommer att vara ovanstående (se bild). Det här är första riktiga urladdningen för säsongen och jag tänker få i mig energi som sig bör när man tävlar eller kör motionslopp seriöst. Två liquids, 4 Rune-kakor och några Enervit GT-tabletter borde jag komma långt på tillsammans med min sportdryck (Dalblads Loadex).

Mina övriga vänner är minst lika viktiga – vi kommer vara 14-15 st cyklister som går mot mål i vår klunga denna Roslagsvåren.

Nu hoppas jag bara att mina två senaste mellanpass från i torsdags och denna lördag hjälper till.

Detta kommer att bli kanon! Precis som Jonas Sköld också tror. 🙂

Kaspar, Simon, Peter E

Söndag morgon och Henrik Sandén plockade upp mig vid Stadion för att sedan styra mot Sturehofs slott och Fredrikshofs klubbmästerskap i linje 2010.

Vi var nio som startade kl 11 och tempot sattes direkt, med en attack tidigt av Simon Galle och Peter Eriksson. Kaspar och Henrik hängde på och genast blev det en lucka ner till övriga (inkl undertecknad). Genast blev det dags att samarbeta och hålla en bra fart som skulle ta oss närmre förstagruppen. Motvind och kantvid gjorde det hela något mer struligt, men Fredrikshofs elitkillar körde på bra!

Efter första varvet bröt förste tävlande och undertecknad var rejält mör med. Orutin och ofokus gjorde att jag efter första varvet fick jaga ikapp min grupp med bland andra Gualberto och Peter W, då de fått en lucka på ca 200 m. När jag 2 km senare var ikapp ökades tempot och jag insåg att KM var över för min del. En snittpuls på 185 första varvet skvallrar också om att benen helt enkelt inte höll mot Sveriges elit. 😉

På andra varvet körde förstagruppen på rejält och hade nu minskat till Simon, Peter E och Kaspar, med Henrik mellan den gruppen och jagande trion. Med ett varv kvar stod det klart att vinnaren skulle finnas någonstans i förstagruppen.

Väl in på upploppet var det Simon mot Peter E i spurt och Simon tog hem segern för dagen. Imponerande! Rejält snyggt också av Peter E att komma tvåa även här, då han dagen innan kört tempo-KM och tagit silvermedaljen.

Kaspar kom in ensam på tredjeplats och vi fick sedan se en spurt om resterande fyra platser, där Peter W tog fjärdeplatsen tätt följd av resterande tävlande.

1. Simon Galle 1.29.00
2. Peter Eriksson ”
3. Kaspar Fritz 1.31.15

Hela resultatlistan kan ses i Fredrikshofs forum: KM linje

En stor eloge går ut till samtliga funktionärer och övriga som dök upp, bland andra Peter Karlsson som var mästerfotograf för dagen.

Utan funktionärerna hade detta inte varit möjligt – så riktigt bra jobbat!

Film målgången

Foton från tävlingen

Samtliga foton från klubbmästerskapet i linje kan ses i mitt Picasa-album: Fredrikshof KM linje 2010

Min Garmin-runda

Här är den Garmin-data som jag registrerade för tävlingen: Fredrikshofs KM linje 2010 – första 21 km

Första varvet kördes alltså på 35,5 km/h i snitt.

Lidingögruppen på fina vägar under Roslagshösten

Roslagshösten med Fredrikshof blev närmast en succé skulle jag säga. Fin bansträckning, i princip perfekt väder och såklart bra cykling – det som behövs för ett motionslopp så här i september.

Jag hade anmält mig på förhand med Daniel och Johan och vi tre hade tänkt köra i en långsam mastergrupp runt den långa banan. Så blev det inte 😉 (Tack för din korta pep talk-kommentar tidigare, Henrik S!)

När jag kom ut något sent till Upplands Väsby och starten vid Vikskolan mötte jag upp med Daniel och Johan, och såklart Fredrikshofs Lidingögrupp. Det kändes så givet att köra med Lasse och alla andra Lidingö-cyklister, och så blev det också! Daniel och Johan var inte sena att gilla idén. 🙂

Vi var 14 st Fredrikshof Lidingö-cyklister som rullade ut strax efter 09.30 för att köra den långa banan på 14,2 mil. Väldigt taggade, måste jag säga, och med ett sagt mål att hamna på nånstans mellan 4:15 och 4:30 i tid.

Det gick riktigt snabbt första 7 milen och de dubbla leden fungerade stundtals riktigt fint, med många som var uppe och tog förningar. Redan här stod nog Henrik Sandén ut mest, stark och lång som han är. Även Roland Lycksell, som mest ser ut att vara grym i bergen, drog riktigt bra. Fram till första (och enda för vår del) depån vid 67 km snittade vi i 35,3 km/h – riktigt bra med andra ord! Vi hade på förhand satt Henrik S som tidtagare vid depåstoppet, ca 4 min skulle vi pausa innan det var dags att ta sig vidare. Det fungerade klockrent och vi var snabbt iväg sen på de lite mindre vägarna genom Roslagen.

Efter depån blev det lite mer backigt än tidigare, smala vägar och så framför allt vinden som fiende, så snittet gick ner till 32,8 km/h kommande 5 milen. Vår grupp på från början 14 cyklister hade under loppet också hunnit med att stundtals bli 30-40 man stor, för att vid ca 10 mil bli allt färre och färre, tills vi till slut var 6 man kvar från Lidingögruppen, då med drygt 2 mil kvar att cykla. Synd att vi splittrades, men det gick helt enkelt för snabbt och ibland ryckigt och plötsligt när man ropade och kollade bak fanns ingen där.

Undertecknad fick med exakt 2 mil kvar dessutom kramp i såväl insida lår som i båda vader – mitt i en nerförsbacke när jag var uppe och drog. Det var bara att gå ner på 25 km/h, trycka i sig en GT-tablett och skölja ner med sportdryck – och sen rulla upp i lite högre hastighet igen. Övriga tappra 5 Fredrikshofare såg bra ut när de drog på i 37 km/h mot mål!

Efter ca 10 min ensamkörning kollade jag bakåt och såg Peter Endler, som hade släppt lite tidigare. Jag väntade in och sen hjälptes vi åt att dra sista 15 km till mål. Sjukt stark och trevlig cyklist, Peter E! Dessutom snygg i helrött på cykeln idag.

Peter E och jag passerade även tidigare elitcyklisten Per med en bit kvar till mål. Per hade fått rejäl kramp efter många fina förningar tidigare under loppet. Eloge för de förningarna!

Väl framme på sista raksträckan innan mål hade Peter något mer tryck i benen och tog sig i mål några sekunder före mig. Övriga Fredrikshofare från Lidingö (Henrik, Richard (?), Tomas och så #367 som jag tyvärr inte har namnet på) hade kommit i mål på tider mellan 4:12 och 4:15 vad jag förstår. Starkt jobbat!

Min egen tid blev till slut 4:17:57 med en snitthastighet på lite drygt 33 km/h (min Garmin säger dock 33,5 i snitt 😉 ).

Sedan rullade fler Fredrikshofare från Lidingö in på bra tider och jag tror de flesta kom in på tiderna vi satt som mål – mellan 4:15 och 4:30.

Johan och Daniel kämpade på bra också och kom in på gedigna tider runt 4:45-4:55 båda två.

Jag måste säga att alla jobbade på riktigt bra och Roslagshösten 2010 var helt klart grymt kul! Längtar redan till nästa stora lopp med Fredrikshof.

Tack till Lasse som fixade ihop Lidingögruppen! Ett stort tack till arrangörerna och till alla funktionärer också, som gjorde ett gediget jobb!

Foton från Roslagshösten och Fredrikshofs Lidingögrupp

Samtliga foton kan ses i mitt Picasa-album: Roslagshösten 2010

Garmin-data för Roslagshösten

Här är min Garmin-runda för Roslagshösten 2010. (Missa inte växla till km via länken högst upp till höger).

Backe ner mot Jönköping under VR 2010

Jag har satt upp som mål att köra SUB 9 på Vätternrundan 2011.

Jag insåg precis att det innebär en snitthastighet på 33,3 km/h för att komma under 9 h. Ska man ha pauser på uppåt 25-30 min så innebär detta faktisk rulltid på ca 8,5 h och snitthastigheten 35 km/h. Det känns hyfsat snabbt 😉

Några faktorer kommer att göra det lättare för mig att uppnå mitt SUB 9-mål VR 2010:

• Jag kommer att cykla med en Fredrikshof SUB 9-grupp så vi lär bli ett antal cyklister i kedjan. VR 2010 blev det väldigt lite klungkörning och jag drog väldigt mycket själv.
• Vidare räknar jag med att vara skadefri under våren (hade stora knäproblem under våren 2010), så att jag kan träna normalt.
• Jag kommer också cykla på Cervélon, som är en betydligt bättre cykel än den Scott CR1 Comp med Ultegra jag hade på VR 2010, och klarade av ett rullsnitt på precis över 30 km/h med.
• Jag kan rundan bättre eftersom jag cyklat den tidigare.

Räkna med att det kommer bli långfärdsskridskor under vintern för att hålla mig i form! 🙂