Archive for the ‘Tävlingar / motionslopp’ Category
Långa Lugnet – racerapport
Klassisk målgångsbild! Christian och jag. Livet är lerigt, soligt och gött!
Efter en tids regnande uppe i Falun så är det ett blött och lerigt Långa Lugnet som väntar. Jag värmer upp länge och kör sista biten på första loopen och får se hur pass blött det är. Ok, det är bara att köra!
Efter 43 min uppvärmning, min längsta och bästa hittils inför ett långlopp, är det dags att lämna in cykeln i fållan och sedan bege sig ut på promenad med jämnstarke Christian A från Södertälje. Vi håller igång kroppen, det är smart. Jag vet att en bit in i loppet kommer Christian ikapp, som alltid, trots att det skiljer en fålla mellan oss. Vi har kört några lopp ihop nu.
Häng med på mitt händelserika Långa Lugnet nu!
I starten är kroppen helt med och jag tycker det går lite långsamt, så jag plockar självklart en del placeringar och kommer med en bra grupp uppe på toppen. Några kända ansikten, bl a Christer C från Borlänge. Tyvärr är jag sist in på rulle i denna gruppen och har problem att ta mig upp nämnvärt, så tjugo minuter senare åker jag av i en dålig tagen kurva, och får jaga solo. Det tar på krafterna, för när jag kommer ikapp, tappar jag rullen nästan direkt igen. Ingen fara, har bra cyklister bakom mig, jag rullar lite så jag har några att åka med.
Per Kumlin & co kommer bakifrån och jag ansluter. Vi kör bra, tills jag går i backen efter en snabb utförslöpa – det blir riktigt slirig lera och jag känner hur hjulet glider undan och jag landar mjukt i gräset. Allt lugnt. Upp igen och börja jaga. En stund senare kommer en fin och snabb utförslöpa. Här tappar jag kedjan?! Den virar in sig flera varv runt sig själv och jag får spendera 1 minut med att fixa den. Christian kommer farandes nerför backen och nästa gång ser jag honom i mål.
Så här grymt är Långa Lugnet!
Ok, kedjan på – jag trampar vidare. Lite solo, med sikte på dem en bit framför. Snart kommer vi till den lite mer kuperade biten i slutet av loop 1 och jag åker ikapp cyklist efter cyklist. På toppen även Per, som har en dålig dag efter tidigare förkylning. Ner mot varvning på nya slingan, riktigt kul! Jag måste våga mer, för Per drar ifrån lätt här, innan han bryter. Vid varvning får jag med mig 2 pers och det går snabbt i motionsspåren. Sedan gör jag nästa misstag. Jag tappar vattenflaskan. I en utförslöpa. Jaha, tillbaka och hämta den, det är långt kvar på loppet!
Tack och lov är kommande bit på loop 2 väldigt backig och jag ansluter snart till några jag cyklat med tidigare. Jag känner mig rätt fräsch och kontrollerad i loppet. Skönt.
Det är så klart riktigt lerigt och blött. I rejäl sankmark uppför får vi alla kliva av och gå en bit. Tack arrangören för att ni fixat spångar på så många ställen!
Snart kommer sista loopen, den backigaste av de tre och min styrka i Långa Lugnet. Jag är liten och lätt och helt ok i backar, så den passar mig. Jag trampar sakta men säkert närmre en stor klunga över gräsfälten, upp och ner, lera hit och lera dit. Till slut är jag ikapp och börjar gå om.
Klubbkamrater! Ylva (t v) och jag tjattrade lite i början på loop 3 och Kajsa (t h) hejade för fullt på banan, tack!
På en av få riktiga stigarna på sista loopen har jag rikligt med tryck i benen och gasar på. Jag behåller trycket i påkarna och ökar avståndet till dem bakom. Sedan kommer några till backar och nu blir jag trött. Målet är tydligen en bit bort. Ingen framför att jaga. Efter sista utförskörningen i ”rännan” ner mot mål, går några grabbar om, de kör i en annan klass. Jag bevakar min position. Då, mitt på gräset, hoppar kedjan av igen. Vad f-n? Kvist i bakväxlen. Bort med kvisten och på med kedjan. Ingen kommer bakom. Bra. Sedan sista biten in mot mål och en liten spurt under hejarop från vänner och allmänheten.
In på knappt 2:59 (Strava), det är jag nöjd med i mitt händelserika lopp. Fantastiskt roligt, äkta lerfest, superb MTB och återigen ett kul lopp med fin bana uppe i Lugnet.
I mål träffar jag Christian direkt, han slog mig med 1,5 min. Starkt kört!
Solen kom fram under loppet och hela eftermiddagen blir det riktigt skönt häng på Lugnet-området med pastasallad, cola och chill innan det bär av hemåt.
Bra dag!
Södertälje CK represented! Här Stefan Ek och Hasse Hofmann, som båda körde fint i dag!
Bästa hänget efter målgång..!
Rekar högsta punkten på Lugnet..
Schysst färd med schysst sällskap i schysst Merca!
Billingeracet – racerapport
Äntligen står jag på startlinjen till Billingeracet, väntat på detta i några år nu! 3 plusgrader och duggregn. Jag har på mig rikligt med kläder.
En dålig uppvärmning gör sig påmind direkt, mina stumma ben från veckan svarar knappt som de brukar göra. Bara att gilla läget och ta sig upp till toppen kontrollerat. Efter lite blandat grus och stig med sömnigt köande, kommer jag ut solo och kör ikapp gruppen som bildats framför – på grusbanvallen från helvetet. Slirigt, man sjunker ner och så fort man visar näsan – vind.
Det går väldigt långsamt i gruppen, så jag går upp och kör. När jag är klar med min förning finns det inte en kotte bakom mig. Nähäpp. Soloköra på grusbanvallen, skjut mig. Efter några minutet på rött så kommer en snabbare grupp ikapp och lägger sig bakom. Jag går snart ner längst bak för att spara krafter och ligga på rulle. Då släpper killen framför mig rullen och gruppen får lucka som växer till 50 m. Jag börjar jaga och minskar avståndet till tiomannagruppen, men orkar inte och undrar hur tusan jag kunde hamna i denna situationen så tidigt i loppet. Jag solokör klart grusvägen och har spenderat väldigt mycket energi. Inte planen. Här har jag även min pulstopp under loppet, vilket säger ganska mycket..
På stigarna är det ett trist köande och på grusvägarna tar ingen initiativ och folk rycker kors och tvärs, trots att jag försöker få igång samarbetet för allas bästa. Helt hopplöst.
Först efter 3 mil hamnar jag i en bra grupp på singletracks genom ett sanslöst fint långloppslandskap. Billinge levererar och jag njuter – det här är närmast världsklass. Wow! Jag tittar ner på termometern i en utförslöpa och det står 2,1 grader. Det gör absolut ingenting, jag är varm och fryser inte alls!
Vid varvning har jag gått ifrån och kommer ikapp nästa gäng. Det gnistrar till i benen. Är det vad jag tror det är? Näe, inte redan efter halva loppet väl? Jag behöver inte fundera länge till förrän krampkänningarna kommer och går – i insida lår, utsida lår och snart också baksida lår. Rackarns. 40 km kvar! Hur ska detta gå?
Jag lyckas faktiskt mota bort känningarna tillräckligt för att fortsätta göra en bättre andra halva av loppet, än första halvan. Äntligen kör jag med lite jämnare killar också och vi har bra flyt i utförskörningar, på stigarna och grusvägarna. Legendariska vitsippebacken är magiskt fin. Jag häpnar. Snart är vi ikapp nästa gäng och det går bra nu. Jag känner att hjärtat är med mig, men benen är ju knappast det. Jag kan inte mota bort så mycket och kramperna kommer och går.
Jag ligger sist i en grupp om 4 med fatbike-Kristoffer känd från Keps Cup, nu på en heldämpad långloppshoj. Han gör ett riktigt fint jobb. Jag är i lite av ett töcken nu. Trampar på, fokuserar. Någonstans vid 60 km kör jag dock in i en stubbe och båda låren kanonkrampar. Jag är paralyserad. Helt tomt bakom mig. Kan inte trampa. Bara rulla genom singletracken. Börja trampa försiktigt. Det går sådär. Efter några minuter i snigelfart kan jag börja köra på igen. Jag har bara tappat någon enstaka placering.
I GPS:en har jag banprofilen som jag stirrar på. Nu närmar sig näst sista backen. Det är blandat asfalt, grus och lite stig. Ett kul ”drop” strax efteråt och slutligen Strupen. Wow, Strupen biter. Jag vill gå på lättaste växeln, men jag kan inte peta i den. Det hejas från höger och vänster. Jag är äntligen uppe och trampar med hygglig fart i mål på 3:34.
Billingeracet är mitt nya favoritlopp. Sjukt fint! Otroligt kul. Väldigt jobbigt. Mina Strava-tider på segmenten visar hur trött jag var i delar av loppet.
Södertälje CK-åkarna jag åkte med körde in på bra tider kring 4 h. Terrible Tuesday Cycling som vi delade stuga med fick erfara två avtrampade kedjor och en tid på 3:15 i elit.
Hemma nöjd och sugen på nästa lopp nu! Nästa år ska jag gå bättre på Billinge med.
Fiskartorpet GP
Foto: Angelica Ek
En magisk vårkväll i Stora Skuggan där det bjöds på premiär i Stockholms landsvägscup – Fiskartorpet GP, eller GP della Fiskartorpia som det lite finare heter.
Efter att ha hejat på juniorer, damer och veteran var det så dags att ställa sig på startlinjen i A-klassen. ”1 minut kvar!” dånade någon röst ut. Bra Martin, med timingen! Tyvärr bakläxa på alldeles för sen till starten och få stå längst bak när det skulle köras med starka elitgrabbar..
Hej hå vad det gick. Jag jobbade upp mig till nedre tredjedelen åtminstone, de första varven. Sedan började folk framför mig att släppa lucka och efter att ha täppt några sådana så försvann krafterna och jag samt två DinVeloCK åkte av och fick börja trampa lagtempo. Då hade det väl gått 4 varv..
Vi körde lagtempo resten av loppet och hade hyggligt samarbete. Tack för det grabbar!
Roligt att mitt starkaste varv wattmässigt blev sista varvet.. krafter kvar? Jag brydde mig inte nämvärt om att ta plats före mina lagtempokonkurrenter och tog hyggliga förningar på sista varvet och så in mot mål, där en av dem helt enkelt trampade om.
Jag ville ha bra träning, och bra träning fick jag!
Tack alla för hejarop och arrangörer för en finfin kväll!
MTB Täby KM-cup #1
Jag gick med i en ny klubb i veckan. MTB Täby, med Stockholms kanske bästa ungdomsverksamhet inom cykel. För 200 kr var det absolut inget att fundera på, jag stöttar gärna bra verksamhet!
Det vankades alltså även KM-cup för MTB Täby, ett gäng deltävlingar för att kora klubbmästare.
När jag satte mig på cykeln efter jobbet, för tredje träningspasset för dagen, var det lätt att vara glad. Några minuter senare – mörka moln och regndroppar som snabbt övergick i ösregn. Satan!
Hyggligt kall kom jag 1 h senare fram till startplatsen i Vallentuna. ”Bra” uppvärmning.. På med nummerskylten och köra ett testvarv. Halt! Mycket rötter och stenar att halka på. Pyste ur luft ur däcken. Halkade som på bananskal runt resten av banan. Spännande!
15 min senare i starten och jag är rätt nerkyld. Får en dålig start och ser täten sticka iväg, mina ben lyder inte. Jag fryser.. Benen känns som styltor. Men banan är kul!
Efter några varv solo börjar jag komma igång lite. Jag har dock inget flyt alls och tar det lugnt över hala rötterna, jag har ingen lust att vurpa. Kör till slut in 5 min efter segrare Vrang, ca 1 min tidförlust per varv alltså.
Bra träning! Sedan hem igen i ösregnet. Skönt att ha bytt Gabba2-tröjan mot Gabba2-jackan med långa ärmar. Knastertorr på överkroppen. Tyvärr rejält, rejält blöt om fötterna.
Tack för en fin kväll, MTB Täby! Nästa gång ska jag vara lite starkare.
Strava med GPS-strul
Keps Cup Rönninge – finalen
Fokuserad.. Foto: Johan Flodström
Sista Keps-deltävlingen, det har varit sjukt kul och så blev det även idag.
När vi passerade Kungens Kurva på väg mot Rönninge, absolut hällregnade det. Fy tusan. Vi hade en och annan som föredrog att vara hemma i stället för att trampa Keps Cup. Men när vi var framme, hade det slutat regna, och i skogen var det bra underlag!
Jag får en hygglig start igen, men slingriga grusvägar är inte min tekopp när jag har knappa 1,3 bar i däcken, som gjort för teknisk stig i blöt skog. Jag kör upp mig efter första varvet och håller min position, fjärdeplats, hela vägen. En bit in på andra varvet kommer LCK-Marcus med bra fart och han kör faktiskt in på en andraplats idag, grymt! Marcus körde också upp sig till en andraplats i totalen i H40. Inte konstigt med tanke på hans kapacitet. Grattis!
Flera varv ligger jag med en H40 som är stark på gruset, men svag på stigarna. Och så junior-Dennis, som gör bra ifrån sig och vinner totalen i sin klass. Vi är jämna. På deras slutvarv låter jag dem köra ifrån, innan jag går ut på mitt sista varv.
Sista varvet är ensamt. Det ekar i skogen 😉 Jag försöker hålla intensiteten, men börjar bli trött, och utan hejaropen från publiken så blir det lite som det blir. Jag behåller min plats enkelt och kör också upp mig till en tredjeplats i totalen i H30.
Från Lidingö CK hade vi även Martin B, som trampade runt fint i HSport.
Tack Rönninge MTB för en grymt fin Keps-bana, ny favorit för i år kanske! Solen lyste på oss och allt var frid och fröjd.
Knappt 11 månader kvar till nästa års Keps.
Undertecknad. Fotosekvens: Angelica Ek
Marcus Seyffarth här. Fotosekvens: Angelica Ek
Undertecknad. Fotosekvens: Angelica Ek
Blicken långt fram vid varvning. Foto: Johan Flodström
Keps Cup Flottsbro – rapport
De tre musketörerna. H30, H40, H50 i LCK. Foto: Camilla Seyffarth
Premiär i Flottsbro för egen del, i år på kepsen hade vi dessutom det ganska torrt. Tack för det!
Flottsbro-banan är klart stökigast av deltävlingarna i Keps Cup. På gränsen till enduro vissa bitar, faktiskt. Det passar fint, tycker jag! Jag gillar att använda tekniken, trixa och hitta bra spår.
Till start från Lidingö CK kom Marcus i H40, Jocke i H50 och så jag i H30.
Jag får en småknackig start upp mot det jag benämner ”pilgrimsleden” – 250 m stenbök upp på kraftledningsgatan. Tyvärr väldigt oförlåtande mot de yngre med hardtail, så det studsades runt och klickades ur till höger och vänster. Jag fick en hygglig resa upp till slut och kunde börja jaga en grupp med åtminstone en konkurrent, Andreas.
Andreas och jag hade scoutat varvet och startbacken, som vi brukar göra inför Kepsarna nu. Nyttigt och skoj. Fick några bra tips att ta med mig till starten, tack för det!
In mot första varvet och jag blir omåkt av Kristoffer med fatbiken. Vad f-n! Är jag så långsam? Nja. Fatbiken har det enkelt i denna terräng. Jag ligger en bit bakom, ensam, och trampar sakteliga ikapp gruppen framför och går om bestämt, med fart. Därifrån kör jag sedan i princip solo resterande keps. Åker ikapp Ronnie, en till konkurrent i H30. Kör om en annan. Ligger och snackar med en junior en stund.
Roligaste partiet på banan är faktiskt efter konserten med dundrande musik från Bangs ”depå”. Skoj! Där går det svagt utför över rötter, lera och lite stenar, några hundra meter. Bara att dra på rejält och här märker jag att jag kör ifrån folk och ikapp andra. Så varje varv tar jag i lite extra här, för det behöver jag till de stökigaste partierna mot slutet på varje varv – där jag tar det så chill att jag nästan blir ikappåkt av sedan länge omkörde konkurrenter.. Det har börjat dugga nu också och blivit lerigt av alla däck, så det är lite halt.
Sista varvet fixar jag helt utan fotisättning och rullar in på förhoppningsvis en topp 5-placering i H30?
Strax efteråt börjar det ösregna. Bra timing!
Marcus gjorde sin kanske bästa keps i år och Jocke trampade på solo en del han med.
Keps Cup Muskö
Ganska fina ben idag, så i starten på Keps Cup Muskö 2016 gör jag min bästa start någonsin. Kanske hjälpte det också att halva startfältet fastnade bakom en vurpa direkt i starten.. jag var bara några sekunder efter Friberg själv på toppen.
Hur som helst ligger jag fint bakom en Scott-kille (Johan Possman, 2:a eller 3:a i totalen) hela första varvet och det flyter på riktigt bra. Ett kanonvarv, helt enkelt, med ruggigt fint flyt och bra fart. Han har hittat några spår som är bättre än mina och det tar jag med mig till senare i loppet.
I sunkigaste lerhålet på banan, har jag nu ett grymt spårval och förbereder mig för det. Tyvärr står en deltagare precis där och tittar på alla förbipasserande. Jag hinner inte rätta till min kurs och kör rakt ner i sörjan och fastnar på någon rot. 5 pers tar sig om. Jag kan inte klicka i.
Lite längre fram flyger en junior över styret precis framför mig och jag går i backen igen. Jag kan fortfarande inte klicka i och ser 20-talet pers ta sig förbi mig, det känns så åtminstone.
I nästa lerhål är det jag som flyger in i skogen och då känns det hopplöst. Släpper förbi ytterligare cyklister, bland andra Lidingö CK-Marcus, som kör bra igen. Jag slår på pedalen för att få bort skit under skon. Till slut kan jag klicka i och börja jaga.
Men nu är jag trött, efter kanske 400 m med 3 incidenter och inte kunna klicka i. Ligger bakom konkurrent Ronnie i H30 och samlar krafter i ett varv, innan jag går om och börjar jaga övriga.
Jag kör i mestadels ingenmansland solo resten av loppet. Närmar mig en kille på slutet, men han var inte ens i samma klass.
Jag kör till slut in på en 5:e plats av blott 7 startande i H30.
Nästa gång ska min perfekta start hålla betydligt längre än första varvet.
Tack Muskö för en fin Keps-bana och tack Marcus för resesällskap!
Bra cykling 