Bra cykling

Jag har ju smygit igång träningen lite nu och det går helt ok även om det är sjuuukt tungt att kötta med MTB på vattensjuka grusvägar. Mina Conti Mountain King-däck är grymma på att fixa fäste i skogen, men ger desto mer rullmotstånd på annat än stigar 🙂

Så ni kan gissa att jag fick slita lite här om dagen när vi var ett gäng som drog iväg på Lidingöloppsspåret en halvtidig morgon. Jag trodde att jag skulle dö när Pampen, Rolander, Bengt och Jesper (också på MTB) köttade på första kilometrarna. Tack och lov lugnade CX-marodörerna och Jesper ner sig lite och sedan fick jag bara slita relativt mycket i stället 😉

Det var lerigt, fullt med hästskit, blött och så där underbart som det bara kan vara när det regnat i några veckor. Mudfest, med andra ord!

För tre av oss blev det bara ett varv (räckte så för mig!) medan Jesper & Pampen alltså körde ett varv till. Hyfsat starkt.

Idag skulle det ha blivit distans, men annat krävde min uppmärksamhet och jag fick sticka ut efter lunchtid i stället. I bagaget hem fick jag med mig lite mer grusvägsrally, tuuunga branta backar och en redig asfaltsvurpa, den första för i år (jag har bara vurpat i skogen annars 😉 ).

Imorrn nyårsafton är det dags för nya tag.

Pamp & Bengt.

Svärmorsdröm Jesper.

Svärmorsdröm Martin.

Och så några fina från dagens solskensrunda:

Vackra.

Den som har följt mig under hösten har insett att det bara cyklas MTB här och att det görs med stor glädje och en viss portion mod.

Igår stack Jesper J och jag ut på vad som blev lite av MTB-distans med finfin (eller sanslöst hög) pulskurva.

För min del var det dags att återbesöka Stockby och Grönsta på Lidingö och för Jespers del blev det premiär på några av Lidingös bättre MTB-stigar.

Min form har minst sagt varit på nergång senaste tiden p g a ovanligt mycket otur med sjukdom och på senaste tiden även en del jobb. Egentligen hade jag tänkt att smyga igång träningen lite mer än vad detta blev, men så här över 1,5 dygn senare känns det fortfarande bra i kroppen så ett redigt utepass var nog vad jag behövde!

December. Regnat i 1 vecka. Blött, lerigt, skitigt. Djupa vattenpölar. Inga konstigheter! Jag är tacksam för att kunna cykla på skogsstigar i slutet av december! Lyx så klart och kanonbra träning så det fortsätter jag gärna med 🙂

3 h blev det för min del, Jesper som är elit cyklade lite längre 🙂 Efteråt en redig portion lunchköttfärssås och sedan Annandagstradition med Premier League-fotboll på tv. Kan det bli bättre?

Strava

För andra gången denna vecka besökte jag Grönsta på Lidingö för att cykla en loop där. Det är sanslöst bra stigcykling just nu, stigarna är närmast perfekta! Minusgrader på nätterna gör så att stigarna är helt torra och lerhål mm är i princip packade och helt hårda just nu. Riktigt bra underlag, alltså.

Den här ”loopen” som jag nu börjar lära mig, är inte förlåtande. Du har i princip ingenstans att vila och du måste vara på hugget hela tiden för att göra det bästa av stigcyklingen. Stigarna är precis så att de är utmanande, men att man klarar dem. Om man släpper ut lite luft ur däcken och kör heldämpat blir det nog som bäst (i alla fall för en som mig med lite bristfällig teknik).

Förmiddagssolen hade knappt hunnit börja värma upp, men vad gör det när första 300 m på loopen är enbart uppför. Först Grönstabacken på Lidingöloppsspåret och sedan in i skogen. Redan här kände jag att jag hade alldeles för mycket kläder, trots att termometern stod på -4 hemma. Bara att bita ihop och mosa vidare. Det finns faktiskt lite grusåkning på loopen och där kan man återhämta sig lite, men det är ju roligast att trycka på vilket jag försökte göra hela tiden.

I och med att detta var endast andra gången jag körde denna loop så var jag tvungen att hålla koll på GPS-spåret rätt ofta. Desto mer utmanande när terrängen är som den är. Jag cyklade fel några gånger, men det är bara att vända om och trycka på igen. Grejen är den att stigsystemet i Grönsta är så omfattande, så man kan nog göra en ännu större loop om man vill. Det blir till en senare gång.. 🙂

I tisdags låg jag bakom guide Maltes-Hasse, idag körde jag själv och körde fel desto oftare, men farten var det inget fel på och det blev ny KOM på Strava. Alltid något.

Hoppas nu snön håller sig borta så att man kan cykla mer härlig stigcykling utan dubb ett tag till 🙂

Strava ljuger inte, eller hur? Fint nummer när jag kollade lite stats nyss.

Med tanke på mitt år med sjukdomar och att jag ändå cyklat nästan uteslutande MTB sedan i augusti så är det helt OK ändå. 🙂

Det är rätt skönt att vara åter på sadeln, om jag säger så. Hösten ger med största sannolikhet de bästa och roligaste passen under en säsong, kan jag tycka. Att det är så sjukt vackert ute gör ju sitt till med, så klart.

I veckan har det blivit en del kanonfin träning. Jag besökte Nick-spåret både tisdag och torsdag och helgen bjöd på MTB i närheten i stället, det vill säga på Lidingö och Djurgården (för omväxlingens skull).

Tisdags drog jag iväg och hojjade Nick med Maltes-gänget. Vi fixade ett varv på under 50 min i en rätt stor grupp, helt klart godkänt i mörkret och med många förstagångsbesökare. Det var första gången med pannlampa för mig så det var lite nytt 🙂

Jag fick inte nog av Nick i tisdags så på torsdagen slöt jag upp med Edvard för att köra två varv. Det ena lite slappare och det andra lite snabbare 😉 Båda varven blev rätt snabba för mig och jag slog pers båda gångerna. Dock inga tider att snacka om, strax över 40 min båda gångerna. Dock var det rätt blött och halt. Rätt skönt dock att ligga bakom Edvard som kan spåret bra och dessutom är snabbare med bättre teknik än mig i skogen, då har man liksom någon att ta rygg på. Spårval mm blir ju lättare också när man ser var mer rutinerade MTB-åkare cyklar på en stig.
Faktum är att torsdagens pass blev så intensivt och bra att jag vart rätt slut när jag kom hem. 2 x 40 min Nick kring tröskel i det blöta + 2 x 30 min snabbtransport tar på krafterna när man ätit lunch åtta timmar tidigare. Men det vart kanonbra och hellre blött och stökigt Nick än Monark hemma.. 😉

Lördag blev soloraid på Lidingö. Utgick kl 9 från Ropsten och körde rätt spontant. Lite då och då kände jag igen stigarna från ett tidigare pass i höstas med Maltes, men det blev mycket prova på, scouting och allmänt ett skönt pass på två timmar.

Söndag och då gjorde jag Angelica sällskap lugnt och fint på Djurgården och Gärdet. Mycket folk ute men det gick rätt bra ändå. Första passet med sambon på länge, men det var kul!

Tyvärr blev det inga bilder i tisdags och torsdags, så bjuder på helgen från kameralinsen i stället. Håll till godo 🙂

4 gossar och guide Jonas (fotograf) i Kummelnäs.

Sent omsider men bättre sent än aldrig: helgens förehavanden, eller snarare det som hände den underbara lördagsförmiddagen.

Jag har ju haft lite frånvaro från träningen senaste 2 veckorna, men det blev det stopp på i helgen när jag rullade ut från innerstan mot Orminge centrum för att sluta upp med Nacka/Värmdös MTB-träning under flagg Jonas Hedegård.

Vi var fem st förväntansfulla som slöt upp och rullade ut den otroligt vackra höstmorgonen som var. Stigarna i Kummelnäs skulle få besök. Eller stigar och stigar, det var hällar, stup, stigar, stockar, otaliga spångar och allt möjligt i vår framfart. Rätt underbart, med andra ord.

Inledningsvis blev det väldigt mycket att gå för undertecknad, tekniken satt inte riktigt där efter blott två veckors frånvaro, och terrängen var ju inte direkt något åtminstone jag var van vid. Men jag var inte ensam, vi var alltså flera som var tvungna att gå här och var 😉

Allt eftersom känslan och tekniken kom tillbaka så gick det så klart lättare. Eller hur var det nu, det går inte lättare, det går bara snabbare? Så var det nog.

Jonas visade oss hur som helst runt i ett höstvackert och varmt Kummelnäs med omnejd och det blir helt klart återbesök snart igen. Det finns mycket att bemästra och öva på i de trakterna!

Tack grabbar för en finfin tur.

För egen del nästan 4 h varav 2,5 h i skogen.

• Dagens bästa: Några partier som var lagom tekniska och som gick med fart. Bra för att få självförtroendet tillbaka!
• Dagens pulshöjare: Det var egentligen flera, men en finfin brant backe på slutet. ”Älskar” backar i skogen..
• Dagens miss: Det var endast downhill-SM uppvärmning på lördagen, SM var på söndagen.. snopet cyklade jag hem rätt omgående i stället för att njuta av våghalsiga DH-åkare.
• Dagens fix: Stefan efter punktering på vassa plankor. Snabbt och enkelt.

”Hur är det med dig? Behöver du hjälp?”

Det var en bilist som stannade till i Trolldalen i tisdags och undrade hur det var fatt med mig. Vi var en liten grupp MTB-cyklister som väntade på en annan grupp. Det är synnerligen kallt denna vecka och för att hålla värmen så gick jag ner på alla fyra och började göra armhävningar. Då stannade alltså en orolig bilist och frågade hur det egentligen stod till. Snällt!

Det stod bra till, om än alltså lite kyligt. Vi var ett gäng på kanske 8 cyklister som stack ut från Maltes, med Hasse & Emil som ledare. Det blev det roliga och lite småtekniska MTB-spåret i Grönsta. Lite halt, lite blött och med pannlampa för första gången på dessa stigar var det en utmaning på vissa partier.

Torsdagens pass bjöd inte på någon rolig konversation med bilister, i stället blev det pangkul MTB i Stockby. Vi körde en förkortad slinga och en hel del av oss fick testa splitter nya MTB:s från Maltes. Jag testade en Trek 2013 av någon modell. Det var kul tills jag fick tillbaka min Giant Trance igen och insåg vilken sjuk hoj jag egentligen har. Inget ont om Trek:en då, men ändå!

Tre varv blev det i Stockby, varav två lite mer intensiva. Grymt kul. Speciellt lerigt och blött var det inte heller, så det var bara att tacka och ta emot!

Hasse leder tisdags och torsdagsträningar från Maltes på Lidingö.

Väntan i skogen.

Jocke Hörwing och Emil. Jocke är landsvägsräv som jag och Emil är grym på MTB.

En helt vanlig MTB-kväll på Lidingö.