Bra cykling

Ett glatt gäng SCK:are 🙂

Äntligen ett riktigt, riktigt fint distanspass på MTB:n! Utan incidenter och i bästa påskvädret.

Stefan, klubbordförande i Södertälje CK, utlyste träning på Sörmlandsleden (eller Grödingeleden) och jag+Angelica var inte sena att hänga på. Vi blev totalt nio som dök upp. Ganska snabbt insåg jag att jag var den enda med benvärmare. Jag hade ju dessutom armvärmare.. medan många körde helt kortkort.

Efter lite pulshöjare på grusväg bortanför Hall så tog vi oss in på Sörmlandsleden, orange markeringar. Jack och Tobias stack direkt medan jag, Jeppe och Jens hängde på i vårt tempo bakom. Det var suverän stig redan från början med lagom mycket rötter och annat bröte. Några smala spångar vågade vi inte cykla över (på en gick det inte ens med mitt breda styre som slog i räcket på ena sidan) men förutom det flöt det på riktigt fint! Knappt några stopp och vi lite snabbare vände om några gånger för att möta övriga och köra delsträckor igen. Övriga: Stefan, Angelica, Matte och Peter.

Jag fick något ofrivilligt stopp när jag jagade, stötte till ett träd och min styrändsplupp for all världens väg. De där plupparna har blivit som guld för mig! Jag vill att de ska sitta där på styrändarna och att de ska sitta fast. Man får ju egentligen inte starta utan sådana på tävlingar.. och flera pluppar har försvunnit för mig senaste tiden. 😉

Leden skulle jag i alla fall säga är väldigt varierad med fina singletracks ibland, lite mer rötter och stök här och var och så även trevlig cykling på hällar. Blandat utförskörning och uppförskörning. Visst fanns det några få surhål, men de var inte många! Däremot hade skogsmaskinerna kört upp två delar av leden och där var det hoppa av och på några gånger innan stigen blev bättre igen. Då fick man alltså öva på SPD iklick. 😉

Vi ”snabbfikade” vid Rosenhill (cola & banan för mig) innan vi sa hejdå till Jens som dessvärre knäckt ett bakstag när han la sig i en stenkista med några vassa stenar. Tur då att SCK har bra kontakter för folk som kan laga ramar mm.. 🙂

Vi styrde mot Tullinge och Lida-området på delvis grus, delvis stig. Det fanns ett skönt grustag på vägen som var lite utmanande i fart. Allt eftersom droppade folk av och väl i Rönninge så var vi fem kvar, nöjda som få!

Jag, Stefan och Angelica vek av, gjorde rent våra cyklar och fick en trevlig pratstund innan jag drog iväg solo på landsvägen mot Stockholm. Angelica fick också sin efterlängtade latte..

Den här dagen kvalar helt klart in som kanske den bästa jag haft på MTB hittils. Suverän träningsrunda i pangväder med gott sällskap!

Alla bilder finns på min Flickr: Sörmlandsleden med SCK. Ett urval nedan.

Angelica har också bloggat.

Strava – 4,5 h och ca 9 mil.

Far och dotter Ek.

Piff och Puff? Bill och Bull? Jack & Jesper.

Ledaren tar ansvar och ger en hjälpande hand. En av två punkteringar idag.

Jag var helt klart gladare än så här! Martin älskar ju dagens MTB!

Angelica var helt klart nöjd med allt.

Jack spexar. Som vanligt med andra ord!

Skogsfobi?

Guide Jonas visar prov på lite teknik 😉

Jonas Hedegård i Fredrikshofs Nacka/Värmdö-grupp är en riktig rackare på att hitta fina, kluriga stigar. Han är också en riktig rackare på att se till att skapa ruggigt sköna rundor som har allt. Mitt under påskhelgen fick (tog) jag chansen att köra igen med honom.

Vägen var i det närmsta bilfri till Orminge centrum där vi skulle starta. Vi var fem lyckliga som hängde på efter Jonas in i skogen. Och vilken skog sedan! En kombination av singletrack, knepiga bergshällar, ovärdiga stigar, rötter och så inte minst omöjliga uppförskörningar 😉

Jag och en till på hardtail fick vara extra noggranna med åkningen. Trots det lyckades jag med att repa min fina ram lite. Mitt i skogen fick vi sällskap av en tjej som bara hängde på. Skön stil!

Allt eftersom började folk droppa av och vi var slutligen bara fyra kvar, med det roligaste kvar på rundan – längre uppförskörning på grus och sedan stig, och Jonas fikaryggsäck väntade i skogen någonstans. Så långt kom dock inte jag, för efter uppförskörningen bar det av utför och rätt som det var rev jag upp mitt bakdäck på en vass sten.. Det blev ghettolagning med eltejp och ny slang i, så fick jag aningen snopet rulla hem bäst jag kunde medan det decimerade sällskapet avslutade rundan i finaste vårsolen. Och hem kom jag åtminstone!

Det är en sådan här träning som gör att man inser att det är bra med en till typ av MTB, nämligen en FS All Mountain-hoj. Precis en sådan jag sålde i vintras. Jag får se vad som händer senare på året när det är dags för lite mer ”fulkörning”.

Strava

Magisk morgon över Stockholm.

Span i skogen.. Jonas & Jonas.

Några trevliga hällar!

Köttar!

En av de lite mer knepigare passagerna. 😉

Belöningen efter ca 10 min push bike.

Glada miner i Kummelnäs!

När man inte kan cykla stig får man fota i stället. 😉

Och det här tog jag mig hem på.. Thunder Burt är bra på mycket men förmodligen inte när det blir alltför tekniskt med vassa stenar.

Vi blev hela 5 st som snappade upp ”min” idé om morgoncykling på Lidingö på Skärtorsdagen: Peter, Ulf, Kålle och Jonas. Jag visade det klassiska Grönsta MTB-spåret med start Karins backe och avslut på Grönsta Gärde. Det var uppskattat!

Jag måste få beskriva början på Grönsta MTB-spåret lite. Det börjar ganska knepigt med uppför och en hel del rötter, stenar och stockar första 500 m. Har man inte rätt flyt så ryker man och får svårt att komma tillbaka till flytet. Efter det blir det vänligare en bit innan man korsar bilvägen ner till Trolldalen. Då är det dags för en lite brantare backe, sedan lite sicksack mellan träd och så en dubbeltrappa uppför. Den där dubbeltrappan uppför är inte heller helt enkel. Man ligger oftast på lätt växel uppför fram till dubbeltrappan som man sedan måste ha tyngre växel och mer fart i för att fixa. Efter det är det mest riktig trevlig cykling, vilket flertalet MTB-cyklister på Lidingö fått erfara nu 🙂

Efter Grönsta är det finfint att cykla till Bosön för att ta MTB-loopen där, känd från framför allt från grusvägsrallyt Lidingö MTB. Loopen är riktigt skön med brant uppförsbacke på grus, sedan lite längre backe över stock och sten innan det blir suverän utförsåkning över bergshällar. Sedan åter lite transport till sista biten på Bosönslingan där det blir stig igen. Slutet på den är en nerförsbacke som blir riktigt snabb. Tok-kul!

Efter att ha lekt av oss på stigarna i Grönsta och på Bosön så avslutade vi med ”frukost” på Gateau ovanför Torsviksbacken. Vi satte oss med filtar ute i solen innan klockan blev rätt mycket och det var dags att pinna på till andra förehavanden.

En suverän start på morgonen alltså.

Från och med nu kör vi 6.30 från Maltes på Lidingö varje torsdagsmorgon. 7.30 är det fika på Gateau med adress Herserudsvägen 3. Tanken är både MTB och LVG.

Nu har Lidingö sitt eget ”Le Peloton”!

Det är så här att en av dem jag cyklar mest med är Peter Hampus. Peter är sjukt rolig och sjukt bra på att komma på knasiga saker att göra. Eller vad sägs om att pissa i farten under lagtempo, ta sig i mål på Lida Loop trots sprucket revben och otaliga vurpor eller varför inte bara ta valfritt hårt träningspass där uteliggarlooken kommer fram så småningom?

Peter är alltså suverän på att komma på roliga grejor och igår på Fredrikshof Lidingös MTB-träning var det inga undantag.

Jag, Peter och Kålle cyklade ut mot Torsviksbacken för att först simulera Långa Lugnets start. Eller varför inte Billingeracets start eller Mörksuggans start? Det vill säga ganska omedelbart efter start en lång backe för att skilja agnarna från vetet. Så vi cyklade tre vändor uppför Torsviksbacken och vidare för att få fler höjdmetrar. Det var en bra uppvärmning.

Sedan tog vi oss till Ekholmsnäsbacken för att cykla den uppför. Inte uppför på stigen utan i den gamla downhillrännan. Sagt och gjort, vi sicksackade oss uppför i downhillrännan och jisses vad kul det var! Med rätt teknik gick det faktiskt utan att klicka ur, trots att det var ganska igenvuxet och jordigt här och var. Väl på toppen klippte vi av några foton innan jag sänkte sadeln och vi tog oss nerför downhillbanan. Vi fick äntligen nytta av descendläget på våra Fox-dämpare. Svinkul!!

Vi rullade mot Stockby som nu bjuder på en lite modifierad och nyare slinga. Mer miljövänlig och ungefär lika lång. Alla skyltar kommer nog upp inom kort. Lite lerigt och så klart som alltid skoj.

Slutligen avslutade vi med Bosönslingan i solnedgången. Ett suveränt pass och smågalna upptåg med goda vänner. Det blir knappast bättre!

Ikväll var jag och Angelica ute runt Kottlasjön och grät några skvättar när vi såg hur mycket grus som lagts på de fina stigarna och hur många träd som var avverkade. De fina före detta stigarna är nu tråkiga, bredare grusvägar. Tack och lov finns några stigar kvar i området så vi cyklade dem för att bli på bättre humör.

Suveräna kvällar och mer sådant blir det framöver!