Slitigt och sliten i Roslagen med Fredrikshof Lidingö
Pang så var det lördag och dags att återuppta traditionen med lördagsträning i Fredrikshof Lidingös regi. Upp 06.20 som vanligt, hetsa i sig för lite frukost och sedan bomba iväg till samlingen vid Naturhistoriska där Lasse ”Lidingös gudfader” redan börjat instruera hur dagens cykling skulle gå till, inför ca 40 cyklister.
Jag hade hoppats på att det inte skulle finnas en snabbgrupp denna lördag, men de förhoppningarna grusades redan på fredagskvällen när Hofvets egen Kaspar Fritz sms:ade om tid och plats 😉 Jag har känt mig lite sliten under veckans pass och det är bara att konstatera, min återhämtningsförmåga är sämre denna säsong än förra – därav dagens pass skulle bli jobbigt 🙂
Vi blev hur som helst en namnkunnig samling på 20 cyklister som rullade ut i snabbgruppen, med målet inställt på ca 11 mil distans med några fartsträckor. I höjd med Häggvik delade vi upp oss i två grupper, där jag tog ena och VCK-Ernst samt Stefan tog den andra. Perfekt med något tightare grupper på de vägarna vi skulle rulla på idag.
Efter Upplands Väsby och fina allén på Almungevägen blev det så dags för första fartsträckan för dagen – Almunge-Kimsta. Men först meckade vi lite med Kaspars cykel i förhoppning att det skulle sinka honom lite under dagen. Vi misslyckades, attans.
Fartsträcka blev det och tydligen snabbast i år då det t o m blev en Strava-KOM där idag. 4,7 km med snitt på 43,5 km/h i kantvindsförhållanden, helt ok. Inte så konstigt i och för sig då vi mer hjälptes åt idag och jag annars brukar försöka ligga i utbrytning på den sträckan. Vem det var som plockade fartsträckan noterade jag dock inte, men vi noterade att Andreas, KM-linjetvåa förra helgen, blev sliten och la sig längst bak, så det kanske var han som tog den. 😉
Vi fortsatte norrut till Lunda istället för traditionella Markimvägen, första gången i år och för egen del nyligen körda vägar då det var VCK KM linje där i veckan. Sedan bort till Kårsta där vi körde ny fartsträcka från i princip Kårsta k:a till Rimbovägen. Backigt så det sjunger om det, perfekt 😉 Jag satte av först för att kunna pricka in några foton i en kurva innan det var dags att försöka jaga ikapp gruppen. Uppför backen och plocka de som låg sist, men när det plattade till igen blev det knepigare. Resten av sträckan pangade jag på med David på rullen hela vägen men vi kom aldrig ikapp frontgruppen som var för många och för starka. Även här vet jag inte vem som ”vann”, anar ett tema för idag 😉
Vi rullade upp till Roslagsstoppet där det blev dags för nästa fartsträcka, lite längre denna gång och i lagtempo. Vi hade lite dålig organisation i vår grupp från Stoppet till Brottby, många började bli slitna också medan andra (Kaspar) inte visade några tecken alls på svaghet. Denna gång spurtade han också ifrån mot bron över motorvägen.
Efter Stoppet fick vi ju också känna på lite extra av dagens kantvind, som såklart bet än mer efter 8 mil än i början. Men, pannben osv och vi höll ihop bra ändå, mycket tack vare tvåpar som vi körde för det mesta under rundan.
I höjd med Angarn blev det dags för dagens sista fartsträcka, på’t igen bara och Kaspar, Otto, Andreas, Aivar seglade iväg efter halva sträckan. Jag hade svårt att täppa lucka men lyckades slutligen komma in på Aivars rulle, innan dragjobb var klart och det samlade ihop sig till spurt mot viadukten. Spurt som ja, Kaspar, inte helt otippat plockade. Här tror jag också Andreas hade en trasig växelvajer, så riktigt imponerande att köra så starkt på avslutande fartsträckan. Också imponerande av Aivar att trots totalt rubbat balanssinne under sommaren komma tillbaka och vara så stark.
Hemvägen var allt annat än lätt, jag var rätt tom, sliten och behövde visa vägen vilket görs genom att man ligger i princip längst fram hela tiden. Jobbigt, så det var skönt att rulla in på Bergiusvägen igen och sedan köra fika på Skafferiet i Stora Skuggan. Riktigt värt!
Alla som var med idag – tack och det kommer fler sådana här pass!
-
- Lååång och utdragen kedja i början idag.
-
- En av fördelarna med morgonrundor.
-
- Otto, Fredrik, Kaspar, Johnny i fronten.
-
- Rulla lätt efter fartsträcka.
-
- Kaspar, Otto, Aivar, Johan de fyra främsta.
-
- Aivar är tillbaka igen efter en avstickare till Bottenviken. 😉
-
- Johnny var också med!
-
- Stoppskylt, bäst att lyda.
-
- Peter är en av alla som gjort stora framsteg senaste året.
Paket från väst
Det damp ner ett paket igår, närmre bestämt från västkusten och magnifika GoVest. Tack!
Mer info kommer 🙂
Vallentuna CK KM linje 2012
Taget inifrån klungan. Sekunden efter var det attack 😉
Vallentuna CK arrangerar fina klubbmästerskap och jag har haft nöjet att för tre år i rad närvara på deras KM. 2010 som åskådare, 2011 som tävlande och även i år som tävlande.
Det började med att jag och Ingrid cyklade upp från stan på väldigt trafikerade vägar. Vi fick en fin uppvärmning inför de 2 varven på den klassiska Markim-banan (motionär körde 1 varv).
Jag och Ingrid fick en bra uppvärmning från stan.
Ansvarig och masterbilförare Bengt Sareyko hade ordnat det mesta suveränt tillsammans med övriga funktionärer.
Mic, min ledarkollega i Hofvet Lidingö, hann precis komma till starten också och sen var vi iväg. Direkt när mastern släppte så blev det åka av. Jag har haft lite problem med min högra vad sedan Hofvets KM-helg och trodde att det inte skulle hålla länge, men det gjorde det ändå tack och lov.
Karl-Axel Zander tryckte hur som helst på från km 0 och det var perfekt för att få upp värmen, men få samarbetsvilliga i början. Det fortsatte så, att Zander tryckte på, jag gick med, Oskar från CK08 och några andra också ibland. Det blev aldrig någon riktig utbrytning under första varvet trots att det var rejäl lucka både här och var. Däremot när jag tog fram kameran när det gick lugnt inför andra varvet så var det 2 påpassliga som gick loss och de fick en riktigt fin lucka efter några minuter. Peter L från Norrtälje och Thomas från CK 08 körde på bra här i utbrytningen 🙂
Lite skitsnack innan start 🙂
Inne på andra varvet började vi så köra, Zander, Oskar, jag och ofta minst en CK Uni främst. Så pass snabbt gick det att vi återigen fick lucka, innan Zander och Oskar stötte ytterligare en gång och det bara var att låta dem gå iväg. Utbrytningen blev till slut dessa fyra herrar som var rätt starka, så att säga. Vi hade uruselt samarbete och massa misslyckade försök att få igång en fin rotation i vår jagande grupp, så avståndet växte. In i de backigare partierna på Markim-banan så kom vi ikapp Zander som krampade. Han var helt tom och fick en hård bar av mig, vi behövde Zander lite senare såklart, för att köra in utbrytarna.
Vi fick till något slags halvbra samarbete och vi var några som jobbade stenhårt, en av de mer tongivande Andreas från just VCK. Men jag var rätt trött här då jag kört på bra och tagit mycket förningar, legat i begynnande utbrytningar, täppt luckor och allmänt kört otaktiskt för egen del. Men det var fler som började bli trötta och på sista rakan mot mål hade vi utbrytarna i sikte hela tiden. I vänstersvängen 200 m från mål var vi ikapp dem, jag hade ingen rulle att gå på och körde igång med en tidig spurt. Plockade platser men stumnade på slutet och hamnade till slut fyra i spurten bakom Oskar (3:a) och vinnaren Andreas Viberg.
Vinnaren av Vallentuna CK:s klubbmästerskap i linje 2012 – Andreas Viberg!
Att komma fyra har jag rätt fin erfarenhet av på sistone, men spelade ingen roll här. Jag gjorde allt jag kunde, var aktiv, körde slut på mig och det var sjukt kul.
Helt enkelt ett välarrangerat KM, tack alla!
Ingrid gjorde bra ifrån sig i motion, trots att hon cyklade vilse! Mic kom tyvärr ouppvärmd till tävlingen, men fick ett riktigt gediget pass han med!
Efteråt blev det på med mörkerlampan och cykla hem i lugn takt. Fint avslut på en kul kväll!
Jag slapp i alla fall fjärde plats (Fredrikshof KM linje)
Sex av oss sju som var in på sista varvet. Foto: Jonas Nordin
Samtliga bilder här (fotade av mestadels Jonas Nordin)
Ingrid har nu också bloggat och lagt upp fler bilder
Story:
När jag vaknade imorse var varken kropp eller knopp med. Jag var lite orolig för att jag inte återhämtat mig tillräckligt sedan tempot igår men försökte mota bort de tankarna. Mötte upp Henrik Sandén och sedan bilade vi ner till Salem och Fredrikshofs klubbmästerskap i linje 2012 – 3 varv runt Bornsjön.
Lite tjatter och uthämtning av nummerlapp och det började dra ihop sig. Ca 20 min uppvärmning och sedan upp på startlinjen. Jesper J, en av favoriterna för dagen, drog igång direkt från kilometer noll och det var bara att hänga på. När första backen närmade sig var jag lite för seg och hade definitivt för lite tryck i benen för att kunna göra något. Det blev någon liten stöt och vi var några som fick lucka, men det gick ihop rätt snabbt igen. Taktiken för dagen hade misslyckats och det var bara att gå på plan B – rycka på sista varvet i samma backe eller mot slutet.
Tyvärr var inte benen med mig alls denna dag och jag krampade under tredje varvet – trots det blev vi till slut 7 st som gjorde upp om främsta placeringarna.
Petter stötte med 1 km kvar till mål och fick lucka när vi övriga inte var intresserade av att täppa till. Med 1 km kvar till mål kan man ju fundera på hur vi tänkte där, men vi var alla helt enkelt lite avvaktande inför spurten. Hur som helst ökade Petter och vi som ”jagade” fick inte upp samarbetet alls. När jag går upp längst fram med 500 m kvar chansar jag och trycker till allt vad jag har. Det var inte så fasligt mycket, men det räckte till att få liten lucka inledningsvis. Men med 40 m kvar till mål får jag misärkramp i vader och lår, de övriga har dragit igång spurten och jag har bara att rulla in till mål och plocka plats 5.
Inte så där fasligt nöjd, men mycket nöjd med att i alla fall inte sluta fyra.. så som min säsong sett ut i år ska jag heller inte klaga. 🙂
- Petter Gisslén
- Andreas Lindqvist
- Kaspar Fritz
Jag alltså femma och Henrik Sandén sjua.
Bland damerna plockade Karolina Örnstedt förstaplatsen. Gott!
Tack alla som gjorde detta möjligt!
Fortfarande ganska stor grupp på andra varvet. Jesper J, Kalle A och jag i fronten. Foto: Ingrid Kjellström
Sista varvet, Kaspar F, jag och vinnaren Petter i fronten. Foto: Ingrid Kjellström
Den där j-a fjärdeplatsen.. (KM i tempo)
Det var dags för Fredrikshofs klubbmästerskap i tempo idag och tillika distriktsmästerskap i tempo.
Trots att jag inte är vansinnigt åkstark, tempospecialist eller har tempocykel lyckades jag trycka i med en tid på strax över 45 min och personbästa med över 1,5 min på Brunna tempobana. Det måste ha varit tack vare förra årets dubbla mästares tempohjälm jag fått låna. Tack Jonas Nordin!
Efter några timmar kom resultaten ut och det visar sig att jag återigen plockat en fjärdeplats i ett Fredrikshof-KM. Vad är grejen med det?! Fortfarande mycket bättre än förra året då jag kom på 13:e plats i tempot, men vad fan! Kommer jag fyra kan jag lika gärna komma sist. Det blir till att öva tempo mer till nästa år. 5:e plats i Stockholms-DM blev det visst också.
Hur som helst, att komma fyra på linjet imorrn finns inte i min bok. Allt eller inget!
Tack till alla funktionärer som gjorde detta möjligt, det var riktigt kul trots ösregnet och trots placeringen 🙂 Fredrikshof kan arrangera lopp, det är ett som är säkert!
Här kommer en bild på några av hjältarna i funktionärsstaben idag:
Här kommer övriga bilder. Foto: Henrik Sandén
Mic Hussey
Undertecknad
Vuelta Espana går in i ett avgörande skede – Kessiakoff mot bergatröjan?
Ingen svensk har väl missat att Fredrik Kessiakoff vann tempoetappen på Vueltan här om dagen, en fantastisk insats!
Kessiakoff har tyvärr inte så mycket att göra med sammandraget, inte konstigt då han tävlade väldigt tufft i Touren och hade bergatröjan på sig ett antal dagar där. Däremot siktar Fredrik in sig på enstaka etapper i Vueltan och frågan är om vi inte får se honom på podiumet igen innan etapploppet är slut?
Jag brukar spela på både cykel och fotboll, och man vinner inget utan att chansa, så jag kommer att placera ett bet på att Kessiakoff vinner bergatröjan i Vueltan istället. Hur galet vore inte det?
Kommande dagar får vi se hur allt utkristalliserar sig, då det är ett antal bergsetapper på gång.
Vi vill se mer av detta!
Ny favorit.. Viggbyholm!
Jag tränar 6 dar i veckan och cyklar många mil solo varje säsong – då behövs det variation i såväl upplägg som miljöer. Mina standardpass går på Lidingö, Djurgården och inte minst i Roslagen som erbjuder väldigt mycket variation. Även Ekerö/Färingsö blir det ibland. En bit in på säsongen har jag cyklat mina rundor så mycket att det krävs nya tag, och det är inte helt lätt, framför allt eftersom jag bor i innerstan.
För det mesta tycker jag att Lidingö och Djurgården är fantastiskt, men ibland blir jag rätt trött på dessa rundor. Då passar det finfint att ge sig ut på upptäcksfärd och hitta nya pärlor!
Att testa nytt och cykla lite på chans har sina baksidor – det kan bli mycket start och stopp, återvändsgränder, vägarbeten och annat krafs. Men ibland blir det fantastiskt. Som ikväll när jag bestämde mig för att köra genom Djursholm och vidare norrut istället för att svänga av mot Täby. Det blev en kanonhit. Jag har varit genom Viggbyholm med Lidingö-Lasse två gånger förra säsongen, men annars är det i princip outforskad mark för mig. Viggbyholm och Hägernäs bjuder på riktiga kanonvägar som passar suveränt för lite mer avslappnade träningspass.
Just Djursholm, Viggbyholm och Hägernäs är rätt lite trafikerade även precis efter vanlig arbetstid då många är på väg hem. En sådan här kväll visade sig sensommaren från sin bästa sidan också. Njutfullt rullpass. Det blir fler pass åt detta håll i fortsättningen.
Bra cykling 