Bra cykling

Såg precis på ett gammalt Facebook-status att jag idag för ett år sedan passerade 400 mil förra säsongen, på en Mallorca-semesterresa. Då räknade jag också med ”pendlarmil”.

Idag, i år, har jag så när som på det dubbla i träningsmil (är just nu på 787 tränings/tävlingsmil sedan 1 mars) och när jag räknar med pendlarmil har jag totalt 836 mil sedan 1 mars i år. Definitivt mer än det dubbla.

Det får mig att börja tänka på hur mycket en skadefri säsong kan vara värd för träningen och kapaciteten.. förra året hade jag enorma problem med mitt vänsterknä (därav denna bloggpost om knäproblem och några åtgärder), vilket förstörde halva säsongen. Det var först mot slutet på juni 2010 som jag kunde cykla utan att få problem.

I vintras fick jag problem med knäna igen när jag var på Gran Canaria. Denna gång båda knäna, fast inte riktigt på samma sätt. Dock hade det mest att göra med en egentligen felaktig sadelhöjd, samt att jag började cykla i tuffa berg på Gran Canaria, efter nästan 2 månaders träningsuppehåll. Inte bra. Detta löste sig dock och i år när jag satte igång med grundmilen på cyclocrossen, framför allt i mars, så hade jag inga problem.

I slutet på mars kunde jag ta fram landsvägscykeln, men en halsfluss som höll i sig i 2 veckor var ingen bra uppladdning inför Camp Mallorca 2011. Resterande grundmil som jag fick på Camp Mallorca 14-24 april kom något för sent, men var väldigt behövliga. Hemma hade det varit lite svårare att få till samma uppladdning inför årets säsong. När man kom hem var det nästan maj och riktigt bra väder igen!

Tyvärr blev jag dunderförkyld i slutet på maj och missade ytterligare 2 veckors träning. Sista 3 veckorna innan Vätternrundan SUB 9 hade jag som längst cyklat 6 mil, inte direkt den optimala uppladdningen. Men nu är det så att man inte lägger grundträningen inför lopp som Vättern sista tre veckorna innan, utan långt tidigare. Och den träningen hade jag skött, och jag, Peter Hampus och Mic mfl fick in över 40 SUB 9-Hofvare på 8:38 i år.

Efter Vättern var det dags för tävlingspremiär, Solleröloppet på Midsommarafton. Det gick över förväntan, även om jag blev avhängd i sista stora backen med 3 mil kvar.

Sedan fortsatte sommaren med framför allt tävling i Viking Tour (absolut magiskt!), ytterligare 2 veckor med förkylning och så småningom tävlingar på hemmaplan i form av Svealandsmästerskapen linje, Vallentuna CK:s klubbmästerskap och Fredrikshofs klubbmästerskap i tempo och linje.

Med facit i hand så har jag sett att en skadefri säsong betyder så mycket. Från att ha varit en halvsnabb motionär i slutet på förra säsongen har jag nu blivit en elitsatsande cyklist. Det är fortfarande en bit kvar, men det kommer – var sak har sin tid.

Däremot betyder ökad träningsmängd och träningsintensitet också sämre immunförsvar och återkommande förkylningar, har erfarenheten talat om för mig. Så därför: Träna hårt – vila hårt!

Därmed fokus i vinter att bygga upp bra inför nästa säsong och vara fortsatt skadefri samt mindre sjuk. Till dess fortsätta bli starkare med en rimlig dos träning och intensitet i passen. Det är viktigt för att få en så bekymmersfri resa som möjligt i en cyklistkarriär!