Bra cykling

Japp, det stämmer. Jag kan inte gå. Det gör vansinnigt ont i vänsterfoten efter gårdagskvällen, så ont att jag inte kan stödja på foten. Det är hårt på tisdagsträningarna på Lidingö 😉

Det började på vägen hem från jobbet när jag blir tvungen att parera en tappad vevarm (!), det gick helt ok och jag kunde så småningom cykla vidare hem i lugn takt på CX:en. Lite omtumlad, men inte mer än att det bara var att byta om, byta cykel och ge sig iväg för tisdagsträning med Fredrikshof. Angelica har semester så hon hängde på också!

Samtliga foton från kvällen här

Erik S & Joakim Z i täten uppför klassiska Abborrbacken

Väl där så delar vi in oss i grupper och jag har på förhand bestämt mig för att ta mellangrupp denna dag. Det gör min PT glad och mig med att ta det lite lugnare mellanåt. Jag och Erik S ledde gruppen uppför och nerför backar på Lidingö och ut mot Djurgårn lite senare på kvällen.

Håkan och Erik S

Vi hinner precis stanna vid Värtan för att köra genomgång av spurter på Piren och jag känner hur min vänsterfot börjar göra ont samtidigt som jag står och försöker instruera. Tänker inte mer på det och när Red Bull-bilen stannar till vid oss så blir vi extra glada när 2 tjejer ger oss en varsin Red Bull att smutta på 🙂 Välkommen paus och välkommet inslag i träningen 😉

När du får oväntat besök? Red Bull-sponsring!

Jag har spelat mycket fotboll på Gärdet under somrarna och det är faktiskt så att Red Bull kommit dit ett antal gånger och gett oss dricka att svalka oss med. Men det här var första gången jag var med om att cyklister fick det! Inte illa!

Red Bull-tjejerna var lika glada som vi 🙂

Nöjda miner var det här.

Vi fortsätter runt Djurgårn och det känns inte så mycket i foten. Efter avslutad träning smäller det dock till rejält. Jag får så otroligt ont när jag belastar foten att det inte ens finns någon tanke på att försöka gå. Lite tigerbalsam och Voltaren på det med hopp om att det onda skulle gå över under natten – men istället har det förvärrats.

Djurgårn runt, här Blockhusudden.

Så nu är nästa stopp Gärdets Vårdcentral, hur jag nu tar mig dit.

Trots lugnt tisdagspass för mig slutade det ändå så här. Hur ska det då gå när det är dags att ta i på riktigt igen??

Hoppas att alla andra som var med under tisdagspasset klarade sig bättre. Peter Hampus MTB-grupp från igår verkar i alla fall haft kul trots lite blodsutgjutelse!

En av vyerna från cykel idag. Foto taget från Kastellholmen.

Det är inte ofta man unnar sig sovmorgon en söndag, men ibland så får man. Både jag och Angelica kände oss lite smårisiga på lördagskvällen, så det var ett rätt lätt beslut att ”sova ut”. Det betyder att klockan ringer kl 9 men att man inte alls behöver gå upp förrän senare 🙂

Dock när halva dagen hade gått och vi mycket riktigt fått en del grejor gjorda hemma (typ frukost, matlagning, fixa badrum mm) så kände jag att det inte räckte. Det kändes som att jag inte hade gjort något ”riktigt” under dagen. Och jag vet vad riktigt innebär för mig. Träning. En dag utan träning är en förlorad dag för mig. Typ. Framför allt när det är söndag och suget efter att komma ut är så enormt. Jag tror det heter träningsabstinens.

Vem vågar satsa på att jag blåst ner i vattnet om det kommit en vindby? 😉

Ut kom vi, men först för att ungefär veckohandla (Vi testade Prisxtra Storängsbotten denna gång, rymlig affär och helt tom en vacker sommareftermiddag – perfekt 😉 ). När vi kom hem satte vi oss på balkongen en sväng och åt lite lyxglass. Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att komma ut på cykeln innan jag sjönk ihop av abstinensen.

Sagt och gjort – det blev en plojrunda till att börja med – turism på cykel via Strandvägen till Skeppsholmen och Kastellholmen. Vi fick några mindre backar där men framför allt massa turister. Bra då att Stockholm levererar.

Angelica & jag!

Sedan cyklade vi ut på Djurgården och jag fick för mig att vi skulle cykla en backe upp till Skansen några gånger. Först tog vi fel backe (Hazeliusbacken), men sedan hittade vi till den riktiga backen, Sollidsbacken, som vi genast döpte om till Muur Skansen, eftersom den gav Belgien-vibbar med gatustenen som var lagd uppför. Vi brände uppför den 2 gånger, först lugnt och sedan på riktigt, innan vi nöjt cyklade vidare på Djurgården och körde några backar till.

Vi hann även med att köra längsmed Djurgårdsbrunn (på grussidan och på asfaltssidan) men här var man tvungen att se upp för självupptagna löpare i rosa toppar med iPhonen i högsta hugg. Vi avslutade med en lugnare Kaknäs tempo-intervall och så Värtabacken (som egentligen heter Kampementsbacken) där jag tydligen tangerade personligt rekord trots trötthetskänslan i benen 🙂

Hörde jag att nån nämnde det var underbart sommarväder på hemmaplan idag?

Väl hemma en rejäl portion middag och nu väntar efterrätten efter balkonghäng och P3-dokumentär. Allt blev helt enkelt till slut perfekt när man fick sin träning 🙂

Efter fredagskvällens bedrövelse i ösregn var det skönt att se lördagen bjuda på helt annat väder. Sol och ca 20 plusgrader. Som upplagt för ett kanonpass i Roslagen. Då fick jag ju även med Angelica 😉

Det blev en repris på förra lördagens lyckade pass upp till Rimbo och hela 5 h distans för de flesta av oss.  Här är hela träningspasset på Strava.

(Alla bilder ligger uppe på min Flickr: Hofvet Lidingö inofficell 4 aug till Rimbo. Låna gärna, länka gärna 🙂 )

Lasse instruerar. Alla lyssnar.

Jag har denna vecka känt att jag kört aningen för hårt på sistone och ville ha in ett mer regelrätt långdistanspass, så det blev ”mellangrupp” istället och lite behagligare distanstempo med Lasse, Erik S, Ingrid, Johan S, Richard, Angelica. Milla (ny i Hofvet), hängde också på en bit innan hon tog sig hem igen.

Njutning. Förbi Angarn på morgonen.

Vi cyklade upp till Brottby och sedan Sättra-vägen, förbi Riala, genom Finsta och sedan Södertjära. Ofta riktigt fina vägar och även tomma sådana. Det är kanske det bästa med att komma ut kl 07 en lördagsmorgon, att man får äga vägarna själva i några timmar.

”Nu ökar vi takten”, sa Erik, och så blev det. Ingrid och Angelica hade inget mot det.

I Rimbo träffade vi på snabbgruppen ledd av Peter H, Mic, Jonas R och Nicklas (många ledare under dagen, bara Vilma, Richard och Lars-Erik saknades!). Tyvärr hade de haft en incident som innebar ambulans för cyklisten i fråga. Undrar när kommunerna som har hand om vägarna i Roslagen ska vakna och göra något åt alla hål, bulor mm? Det ska väl inte behövas en riktigt seriös incident eller ett dödsfall för det kan man ju hoppas. Denna gång verkar det som att cyklisten i fråga klarade sig hyfsat och att man bara skulle kolla hans nacke på sjukhuset och säkra att han var helt okej.

Erik S var tillbaka efter ca en evighet på Rivieran. Klart han väljer finaste sommardagen för det då. Kul att ha dig tillbaka, Erik!

Fika blev det hur som helst på Rimbobiten, min cola satt fint, men dajmbakelsen var verkligen onödigt icke-passande, alltså inte god. Tips från coachen: undvik.

Angelica och Lasse.

Efter Rimbo drog vi raka vägen till Kårsta, här var det som alltid kantvind och motvind och en del trafik. Det var riktigt skönt att vika av mot Kårsta efter drygt 10 km i vinden. Det är min akilleshäl det, att ligga i vinden. Så det är därför jag gör det så ofta, man måste ju öva upp sina svagheter 😉

Lasse tar tillfället i akt igen och visar upp nya cykeln. Richard beundrar.

Idag passade jag också på att dra rätt friskt i gruppen, jag fick min träning och jag tror alla var glada med sitt träningspass när vi kom hem. Jag blir imponerad av samtliga som trots uppehåll, sjukdomar, semestrar och andra aktiviteter ändå fixar 15 mil bara sådär.

”Värsta Duracellkaninen”, blev jag kallad efteråt. Alltid nåt 😉 Johan S, Angelica, Erik S och Ingrid precis bakom.

För egen del hade jag mycket mindre röstresurser än normalt, alltså någon slags känning i halsen, så det passade väldigt bra med ett 5 h distanspass med ca 30 km/h i snitt.

Totalt blev vi ca 25 cyklister till träning i både mellangrupp och snabbgrupp. Inte dåligt då det fortfarande är semestertider och detta alltså var inofficiell träning där man hänger med på eget bevåg 🙂

Snabbgruppen tog sig förbi oss på hemvägen. Riktigt fin bild om jag får säga det själv.

Väl hemma blev det smoothie på balkongen, regelrätt återhämtningsdryck och sedan korv stroganoff med ris. Ibland känner man sig smart över att ha lagat mat kvällen innan ett distanspass 😉

Mic visar oss hur det går till.

Alex och Ingrid ville inte vara sämre än Mic 😉

Välförtjänt smoothie på balkongen!

Äntligen börjar jag få samma känsla i benen som jag hade större delen av förra säsongen. Det vill säga, någon slags konstant trötthet. Det innebär alltså att jag har kunnat träna som jag vill på sistone. Bättre sent än aldrig 🙂

I tisdags avslutade jag ett litet intensivt träningsblock med en urladdning som heter duga – tisdagsintervaller på Lidingö, med Fredrikshof. Trots rätt trötta ben inför passet så kunde jag mjölka ur den sista kraften under varje intervall och fick precis den träning jag ville. Hårt var det, säger Strava.

Alla bilder från tisdagskvällen här

Tack Peter som tog initiativ till gruppträningen, det blir ju roligare så än att köra solo hela tiden 🙂

Ute på Elfvik.

Därför rätt lägligt med vilodag under onsdagen, vilket innebar gott sällskap på balkongen, grymt god hemmalagad kycklingsallad och t o m en skvätt kvalitetsrödvin. Perfekt att fylla på depåerna inför resten av veckan. I och för sig fyller man ju på depåerna hela tiden för att inte upphöra att existera.. 🙂

Idag torsdag blev det ett Lidingöpass lite omvänt, med lugnt i början på södra delen av ön för att sedan stegra intensiteten på den backigaste sidan av ön (dvs Sticklinge och Kyttinge), dock utan att gå på max överallt. Avslut med rull ut till Elfvik, tillbaka över bron och sedan Djurgården runt baklänges även den. Bra med variation och man upptäcker helt klart nya backar 🙂

Jag svängde förbi Östermalms korvspecialist för en dubbel polsk finkorv och satte mig sedan på balkongen för att njuta lite av den nu kyligare sensommarkvällen.

Kvalitet.

Balkonghäng.

Resten av veckan väntar distanspass i olika former, är tanken!