Archive for the ‘Tävlingar / motionslopp’ Category
Ränneslättsturen – racerapport
Klassisk målgångsbild.
Startskottet går och vi slängs rakt in i ett snabbåkt lopp i form av Ränneslättsturen. I år med bakvänd förstaloop.
Jag känner att jag ligger med bra i början och det dröjer en stund innan jag får börja ta i på riktigt på de snabba grusvägarna. I vanlig ordning sladdar jag efter i rullgruset i några kurvor och får kämpa mig ikapp.
Efter en halvtimme får jag ge mig och jag ser polare Christian i H30 och Christer i H50 dra iväg i en bra klunga. Loppet sätter sig lite och jag får hyggligt sällskap på stigar och grusvägar. Snart är jag ikapp Christer, som kör för Borlänge, och snart splittras gruppen något på en knepig höjd med efterföljande fin, böljande stig, där jag och Christer tar sikte på en snabb HSport-kille från Hymer. Jag gillar det här partiet och är rätt snabb här, men kör hela tiden kontrollerat och så småningom ikapp Hymer-killen, som får dra en bit innan vi andra hjälper till.
Inför teknikspåret (endurostigen) ser jag till att gå in först – här är det smalt, knixigt och det finns knappt några omkörningsmöjligheter. Jag tar mina egna spår med ett pärlband cyklister bakom. Christer tätt på hjul. Vi kör ofta jämnt på långloppen och har setts i samma klunga många gånger.
Ut från teknikstigen och jag börjar bli lite mosig. Tar resten av en koffeingel och får snart ork igen. Vi är en helt ok grupp om 7-8 pers, där vi är 4 som turas om att dra. En KTM-cyklist och konkurrent vi åkt ikapp, är stark och dragvillig. Innan skidstugan drar Hymer-killen upp farten från ca 32 till 42 på en raka och jag m fl får bita i lite. Gruppen går i spillror, lika bra. Jag går med förbi stugan och i de första backarna efter den, men i sista backen efter stugan så får jag ge mig i en fartökning och även Christer. Jag åker ikapp honom hjälpligt, men släpper hela tiden lucka och kommer aldrig riktigt in i en bra åkning.
Nu känner jag att energin och orken tryter. Några till kommer ikapp bakifrån och jag får snart, med 25 km kvar, se dem trampa iväg, medan min fart hela tiden går nedåt. Snart svartnar det för ögonen. Flera gånger om i följd. Jag dricker och tar mer gel. Benen är tunga. Jag är trött. Bonken är väl ett faktum, kan man säga.
På teknikstigen…
Sista 20 km kör jag solo, grupp efter grupp går om, inklusive 4 konkurrenter i H30. Med 5 km kvar fortsätter det svartna för ögonen om och om igen, och jag får kämpa några gånger för att inte åka in i något träd. Slutligen har jag räknat klart kilometrarna och känner igen mig, det blir till och med en liten spurt i mål och en besviken 26:e plats..
Min bra start var tydligen inte tillräckligt bra, för fler H30 måste ha trampat iväg tidigt. Rackarns. Högre fart och många personliga rekord mot för förra året, plus att jag gick i väggen senare – men en betydligt sämre placering. Nåväl.
Snabbt äta köttfärsås och sedan dusch och bila hemåt.
Polare Christian körde in på en stark 13:e plats i H30 över 9 min före mig. Mot honom har jag ingen chans på långlopp. Christer, som jag tappade 4 min på i slutet, körde in på en bra 4:e plats i H50.
Neutral känsla men ändå några cuppoäng. Nästa långlopp för mig blir Engelbrekt.
MTB TT Väsjöbacken
Spänd väntan inför rekvarv..
Ny dag, nytt MTB TT. Denna dag på Under construction kring Väsjöbacken i Sollentuna, signerad Ville med medhjälpare.
Efter ett rekvarv med 15-talet smurfblåa MTB Täby och 10-talet övriga, gasar vi iväg i starten. Jag går upp först idag med och gör repris på gårdagen och svänger fel tämligen omgående. Ner till tredje plats. Några km finfin stig med lite småstök och ut på idrottsplatsen där jag konstigt nog gör en U-sväng när vi ska rakt fram. Det tar en stund innan vi inser att vi cyklar fel och när vi gör det är hela gänget plötsligt borta och jag ensam och funderar på var jag ska.
Bra stämning i skogen!
Så jag solokör banan så gott jag kan, den är ändå bra pilad på de flesta ställen. På andra loopen stannar jag vid idrottsplatsen och försöker hitta spåret. Ser ingenting. Efter en stunds väntande på konkurrenter som inte dyker upp, tröttnar jag och ser till min glädje även det logiska – en rödvit markering rakt fram – ut på den så kallade Superåttan. Nu gasar jag på och en bit in på tredje loopen kommer den egentligan ettan (Ville) och tvåan (CRT junior?) ikapp. Jag tar rygg på dem en bit och trampar sedan i egen takt resten av tredje varvet och in i mål.
Snabb kille!
Superfin bana, lite bökigt på sina ställen och några härliga drop och ändå flera partier där man kan dricka och köra om. Sedan ska man hitta runt också..
Tack för arrangemanget! Mycket gött.
Det är inte varje vecka man får till tävling eller tävlingsträning torsdag, lördag, söndag – men det är gjort nu. Benen är mosiga men svarar bättre än förväntat och idag knep jag till med ett nytt KOM på banan.
Belöning efter TT. Skönt strandhäng med en P3 dokumentär i lurarna och Plopp i näven.
Hölö XC på kanonbana
Atle Hansen med crew ordnade med en finfin XC-bana i Hölö söder om Södertälje idag. Jag och svärfar Stefan åkte dit tidigt.
På plats i Hölö: först ett rekvarv med Atle själv. ”Här är det jag som kört 90 % av alla gånger detta spår har körts”, sa han tidigt.
Rekningen var trevlig och vi kikade på några lite knepigare partier, inklusive ett antal fina drop, varav ett var åtminstone mig övermäktigt. Strax efteråt dags för start och pang, så trampar vi iväg. Med mina trötta ben, slitna kropp och sömnbrist, hoppas jag åtminstone på god träning.
Jag tar startbacken först och leder in på första stigen. Tyvärr cyklar jag fel 2 gånger i inledningen och halkar ner till femte plats rätt snabbt, med hyggliga luckor framåt. Snart ikapp polare Christian och vi hjälps sedan åt att hålla koll på banans pilning, som är rätt knepig att följa. Felkörningar är lika vanligt som kottar i granskogen idag, det jämnar nog ut sig för alla.
TCM-Ronnie och en yngre kille sticker iväg medan jag och Christian här påbörjar vårt ”samarbete” – jagar ikapp Johan från MTB Täby och sedan är det jag och Christian växelvis, resten av loppet. Benen kommer igång hyggligt faktiskt och det känns bra i tropiska sommarvärmen.
Inför sista loopen är vi efter en felkörning ikapp Ronnie och junioren. De båda kroknar snart, på en senare grusvägsraka trampar jag och Christian helt enkelt iväg och ökar ända in mot mål där Christian tar sig förbi mig på sista grusvägen och får några meter över mållinjen. Grattis!
Ca 1:15 racetid och 3 varv på en grym bana som hade allt. Tack för det!
Svärfar Stefan körde också fint och slut på sig själv i värmen.
Idag i kort punktform:
- 1 KOM!
- 3 lååånga varv (6,6 km per loop)
- 3 hoppa av och springa nerför drop
- 1 lårkaka när jag tryckte in låret i sadeln när jag skulle upp på cykeln igen
- 1 god bulle och brownie till fika
- Många glada miner!
Snabb-Ronnie chillar på rekvarvet..
Christian och Stefan kippar efter andan..
Schysst häng i Hölö!
Hökarängen XC Sthlm MTB-cup
Deltävling i Stockholms MTB-cup, denna gång i Hökarängen. Jag missade förra p g a förkylning och Långa Lugnet som inte heller blev av, så extra sugen nu.
Jag och Cykel-Andreas hojade ut från innerstan och fick en lagom uppvärmning innan vi rekade banan och det dagens regn hade gjort med stigarna. Denna bana har A och B-spår, det första A-spåret med blött och nån meters drop var inte att tänka på.
Upp på slalombacken två gånger och fina och för mig ovana nerförslöpor först på framsidan och sedan på baksidan. Baksidan av backen är lite speciell. Det är lite slirigt, lerigt, skrå och har det regnat är det än värre. Jag kunde inte cykla ner första varvet på uppvärmningen och tappade lusten lite.
Vilken sjuk bana! En vurpa på uppvärming. Ska jag verkligen starta?! Det här kommer sluta med ambulans, tänkte och sa jag. Camilla från Sthlm CK anslöt på andra rekningsvarvet och tog sedan beslutet att inte ens starta. Jag fixade några partier lite bättre och tänkte att jag kan alltid hoppa av och springa där det är som värst och sedan hoppas på det bästa när det är dags att sätta sig på cykeln igen. I värsta fall ta det här som en rejäl träning bara.
Starten går och mina närmsta konkurrenter är Per Kumlin och Mats från Cykloteket, Kristoffer från Hofvet samt Andreas och så Ronnie från TCM. Jag tar det chill i starten och hamnar nästan längst ner av 10 startande. På stigarna ute på loop 1 fastnar både jag och framförvarande på några hinder, så det är bara att hoppa av, tappa momentum och sedan klicka i och trampa vidare. Jag lyckas med en vurpa i ena utförslöpan också med junior-William tätt bakom. Allt lugnt.
Uppför slalombacken två gånger per varv – ca 200 höjdmetrar per varv. Här knappar jag in rätt enkelt på mina konkurrenter och går om lite folk. Tyvärr hjälper det inte så mycket på baksidan där jag varje loop måste klicka ur, springa, sparka bort all lera och grus under skon och i pedalen, försöka klicka i, upprepa proceduren osv tills jag sitter fast igen. Jag tappade bedömt ca 45-60 sekunder per varv på det. Nåväl..
Andra loopen är jag ikapp Per Kumlin och nästan Ronnie på toppen, efter halva racet. Jag går om Kumlin men då bär det av utför och snart har jag tappat minuten på båda herrar inför sista loopen. Jag kör solo i ingenmansland och går till slut in på en femteplats, helt ok.
Den här banan i detta förhållande utvidgade min trivselcirkel. Att våga och att åtminstone försöka slira runt i lervälling brant utför, är bra.
Mycket bra träning och ett väldigt kul arrangemang med support och hejarop på många ställen på banan. Tack arrangörer!
Det som däremot är mycket synd, är att det dyker upp knappt 25 cyklister fördelade på 3 klasser i ett sånt här veckorace. Mycket tråkigt..
Det blev till slut ett fint distanspass på nästan 3 h varav ca 1 h tävling.
Lida Loop – racerapport
Ute på Diagonalen. Bild: Happyride
Goda förberedelser är bra och inför Lida Loop, hemmaloppet, är jag väl förberedd. Men vad som helst kan hända: när jag köar till startfållan efter uppvärmning med polare Micke, upptäcker jag genast att något inte står rätt till med mina växlar. Efter lite mekande hittar jag problemet, bakväxelvajern är mer eller mindre av efter en välriktad spark från mig på ett knixigt parti lite tidigare. Onödigt..
Till start för Lidingö CK! Undertecknad och klubbO Anja Kullberg.
Snabbt ner till Cykloteket-tältet och be om service. Vlad sätter direkt igång med vajerbyte. Under tiden hämtar jag min pastasallad och äter och hjälper honom att hitta rätt på nya vajern i ramen. Så småningom är cykeln klar och växlar någorlunda, i alla fall långt mycket bättre än tidigare. Tack Cykloteket och Vlad!
Sista minuten-mecka ny bakväxelvajer? Cykloteket fixar, tack!
Jag får en kanonstart uppför slalombacken och sedan är det bara att åka med för allt vad tygen håller under startloopen, som heter Cykloteket-loopen. Det spricker väl av på något ställe eller två så det blir till att täta lucka några gånger. Snart är polare Christian ikapp, tyvärr får vi rätt snart också se en kille ligga på backen med förmodligen nyckelbensbrott? En har redan stannat för att kolla läget.
Vi trampar vidare och efter nästa backe eller två, börjar jag bli så pass mosig att Christian med grupp drar iväg. Jag har ändå hyggligt sällskap i spillrorna som är kvar av gruppen, men det är fler som är trötta och inte så dragvilliga..
Först av alla på stora parkeringen. Hur hände det?
Växlarna fungerar sådär efter montering av min nya bakväxelvajer. Långsamma och oförutsägbara, innan jag lär mig några knep. Blir till att justera dessa sedan.
På snabba spåren borta vid Keps Cup Tullinge-banan ligger jag länge först, vilket förvisso är bra – jag får ta egna val osv – men blir också lite trött. Pulsen peakar på 98 % av max vid något tillfälle.. In mot stökiga stigen innan varvning och jag faller igenom lite, för att återhämta mig och få halvbra placering in på stigen. Ut på loop 2, Giant-loopen, gäller det att ha häng på bra, snabba cyklister – för efter stökiga och korta Diagonalen är det en bra bit grusåka. Jag kör Diagonalen helt okej och sedan blir det åka av på slingriga grusvägar.
Trio Lidingö CK om än en med ”fel” tröja 🙂
Jag genar lite i några kurvor jag bedömer det helt ok att gena i. Snart får jag en armbåge eller två från samma person i klungan. ”Kör inte på insidan i kurvor!”
Fight! Mariestadscyklisten gillar inte mig och än mindre när jag svarar att jag bara plockar lite placeringar.
In på nästa parti stig och jag känner att det här går rätt bra. Jag jobbar mig sakta upp och snart är det jag och Mariestadscyklisten som kör ensamma. Jag ligger först, länge. Efter stökiga utförslöpan ner mot bostadsområdet och en 90 graders vänstersväng, berömmer han till och med mig och flytet vi har. Gött. Genom grustaget och sedan ber jag honom dra en stund. Jag går om igen i snabba utförsåkningen ner mot sjön, där jag sparkar till en rot och klickar ur. Inga större problem.
På grusvägarna förbi golfbanan har vi fått lite mer sällskap, faktiskt blir vi ett gäng på 5 som håller ihop nu och en bra bit in på loop 3. Det är Mariestadscyklisten, en Mats från Cykloteket, Junior-David, en Södertälje CK och så jag. 3 H30-åkare, 1 H40, 1 junior.
Jag känner rätt snart att backarna in mot varvning kommer bli jobbiga. När Junior-David ökar, så orkar jag inte gå med. De får en lucka och jag ropar att ta det lite lugnt, det blir riktigt jobbig backe snart. Inget svar. Det blev tydligen jobbigt för dem med, för luckan på ett 50-tal meter cyklar jag ikapp i backen in mot varvning. Jobbigt så klart, men lika för alla..
Klassisk målgångsbild..
Ut på loop 3, TCM-loopen. Vi är samlade över kalhygget och branta backen i början på loopen. Ut på grusvägen så trampar SöCK iväg snabbt och jag och Cykloteket-Mats reagerar lite långsamt men kommer in på rulle snart. Sedan kör SöCK länge längst fram. Jag blir tröttare och tröttare och tappar i varje liten backe, för att jobba mig tillbaka varje gång. Med någon mil kvar så kommer några bakifrån i snabbt tempo och i ett motlut går det helt enkelt för snabbt för mig. Jag blir ensam för första gången i loppet.
Snart kommer jag dock ikapp junioren, som också släppt. Vi kör ett tag, innan fler ansluter bakifrån. Sista kilometrarna in mot mål är bred grusväg och lite blåsigt. Nu blir vi rätt många, men få som orkar dra. Jag gör ett försök. I sista motlutet på gruset, gasar en stor grupp förbi. Jag ser två konkurrenter i H30 och Christer från Borlänge, men är för trött för att gå med. Jag och junioren kör på tills sista backen, på serpentinen går han om och iväg, jag får tokkramp sista metrarna i backen och sedan är det bara att rulla i mål.
Idag en 20:e plats och det får jag vara rätt nöjd med. I H30 skilde det ca 1:40 min mellan plats 11 och plats 20. Marginaler.. men jag hade heller inte kunnat ge mer. Från ”min” grupp så körde SöCK och Mariestadcyklisterna in på plats 11 resp 12. Om jag ändå orkat hänga kvar..
- I Lidingö CK kom Anja 4:a i D40.
- Polare och konkurrent Christian fick stanna två gånger för punktering och tappade 5 min men gjorde ändå ett bra lopp, 22:a plats.
- Polare Christians fru Lisa körde in på 2:a plats på Single Loop. Hon rehabar fortfarande en allvarlig stressfraktur.. sjukt starkt.
- Polare Micke gick in på under 3 h som tänkt och putsade sitt banrekord med ca 20 min..
- Tack för alla hejarop på banan!
Lida Loop slängde ut pastasalladen till förmån för thaimat. Grymt!
Billingeracet – racerapport
Målgångsbild, så här trött har jag aldrig varit efter ett lopp.
Galet fina omgivningar..
Så är jag nere i Skövde efter en högst tvivelaktig vinter och vår – Billingeracet och premiär av Långloppscupen väntar. Hur kommer kroppen att hålla? Jag har bara cykeltränat i 5 veckor i år p g a lunginflammation och problem med luftrören.
På racedagen är förhållandena bästa möjliga, 12 plus och moln. Startskottet går och åkningen till toppen av startbacken går väldigt kontrollerat och bra. Jag har inget vidare tryck, men det känns okej ändå. Jag får en bättre resa mot dagens första delmål – banvallen från helvetet. Tar några rejälta tramptag för att åka ikapp gruppen som bildats framför och biter mig fast någorlunda.
Tyvärr är jag inget vidare på denna banvallen och får ömsom släppa, ömsom åka ikapp och helt enkelt slita en del, innan åkandet på vallen är klart och vi kan fokusera på några stigar, där jag är betydligt bättre.
Jag kollar ner på pulsen efter halvtimmen tävlad och inser att snart är det läge att ta det lugnare.
Vi är en schysst grupp om ca 20 pers som håller ihop rätt länge, nerför mot Öglundabacken ligger jag bra till på stigen, men i backen får jag ge mig rätt snart, och blir ensam med en Skövde-kille på toppen. Mestadels han kör ikapp några till som åkt av och vi blir en mindre grupp som samarbetar helt ok.
Jag kan inte komma ihåg att första loppen är så här mycket grusvägar. Helt sjukt mycket grusvägar och det är bannemej trist. Jag har svårt att hålla farten och får slösa energi.
In mot varvning och jag är solo. Grusstig fram och tillbaka och några till naturliga stigar trampas, innan jag kommer ut i spåret och inväntar två grabbar bakom mig – snart kommer en lång sträcka grusväg där det är bra att ha några att åka med – och så blir det. Jag åker med flera kilometrar, innan det är dags för min förning. Snart kommer branta nerförsbacken mot Vitsippeskogen och jag laddar på utav bara den utför. Inne i skogen fortsätter jag. Kollar bak. Helt tomt. Trampar Vitsippestigen så det står härliga till, och dundrar nästan in i avspärrningsbanden när jag kommer ut från skogen. Några svängar till och det är dags för nästa transportsträcka. Jag rullar, dricker, äter och väntar in dem bakom lite. Kul med fart!
Vitsippefält..
Vitsippebacken!
Min idé för dagen är att köra kontrollerat och inte dominera så mycket som jag brukar göra i mina grupper. Jag har ingen aning om hur jag håller ihop i tävling. Men håller ihop – det gör jag. Vi blir så småningom Bo Dertell, Jonny Kock från TCM och Ulf H50 från Halmstad, och ett gäng till. Ulf är grym på stigarna och jag ligger tvåa länge bakom honom på Rekordstigen, Endurospåret och Krokodilstigen. När dessa trevligheter är slut och vi går upp på grusvägar igen, är jag kvar en stund i gruppen, innan benen tar slut. Ingen kramp, ingenting – de orkar bara inte.
Med ca 15 km kvar av racet inser jag att bonkningen och väggen är starkt på G. Inga gels kvar, knappt någon dricka heller. Långt kvar till depå. Ridå.
Jag blir ensam i ingenmansland och trampar på, det går riktigt långsamt. Tappar några placeringar. Får i mig dricka och banan i en depå, men det hjälper ju inte. Tappar ännu mer. Jag frågar efter nödgel från dem som cyklar om mig, det finns inget att få.
När asfalten mot slutet på loppet kommer, kan jag trycka på lite i alla fall. I näst sista backen kommer TCM-Ronnie och trampar om. Snart kommer Täby-Anders och trampar om. Jag vill bara ta mig i mål, finns inget att kämpa med om placeringar.
Tar mig så när uppför Strupen och rullar ensam i mål på 3:34, bara lite snabbare än förra året.
Det visar sig att sista 15 km tappade jag 7 placeringar i H30 och jag tappade 30 sekunder per kilometer sista 15 km av loppet med. Det är väl en del..
Polare Christian har slagit pers och kört grymt i H30. Polare Micke i H40 missade precis poäng.
Snabb cykeldusch, cyklistdusch och sedan mot Stockholm. Tack för denna gången, Skövde!
Rudan Night Trail
I måndags anmälde Angelica henne och mig till Rudan Night Trail, löpning, ett traillopp med pannlampa. Torsdag kväll och det blev dags!
Efter lite fipplande med utrustning så tejpade jag till slut batteripacket till min lampa, över ryggen. Det kändes som att det skulle hålla.
Lite drygt 6 km kuperad stig, ska avverkas.
Starten går och jag tar det rätt lugnt, täten försvinner iväg rätt snabbt, där är även min kompis Micke, elitlöpare.
Väldigt snart första backen och jag avancerar på stigen, hamnar sist i en grupp om 6 pers och ligger där några hundra meter, innan jag får nog, tar mig om, tar täten och snabbt får lucka. Jag springer ensam ett bra tag, ingen lampa bakom, ingen lampa framför, innan jag är ikapp en kille som håller ett bra tempo. Vid det här laget har jag blivit rätt stum i någon backe och känner lite håll komma. Batteripacket har så klart också lossnat, men det går bra att springa med det i handen i stället.
Sedan ligger jag bakom konkurrenten resten av loppet. Vi ser aldrig någon framför och aldrig någon bakom.
Kroppen är igång, jag får inte håll, det känns rätt bra. Jag försöker peppa, berätta hur långt det är kvar, frågar om jag ska upp och dra, men får aldrig något svar – så jag håller mig hela tiden bakom.
Ibland går jag i någon backe där han springer och får lucka, men den tar jag snabbt igen närmre toppen, när det flackar ut och han blivit trött. Alltid bättre att ta det lugnt när det är svårt och dra på när det är lite lättare, det vinner man ofta på i längden.
Sista biten in mot mål är nerförsbacke och sedan plant gräs, jag är strax efter när han drar igång spurten. Jag, som inte tänkt spurta, tänker efter en halv sekund och den halva sekunden räcker för honom. Jag börjar spurta, knappar in, men tappar på slutet och kommer in på 13:e plats (ca 60 startande i herrklassen?) på en tid om 33 minuter.
Jag tror jag slog eget rekord i högsta uppmätta puls, 200 slag/min, precis efter målgång.
Klart skoj lopp! Min kompis Micke slog mig med 5 minuter och det räckte till en tredjeplats. Vann gjorde en landslagsorienterare på banrekord.
Angelica tog det lugnt och kom in på ca 55 minuter, nöjd och glad. Tack för att du fick med mig!
Det kan nog bli fler traillopp i höst.
Bra cykling 