Archive for the ‘Träning / Rundor’ Category
Laddat upp inför Fjällturen
Hallå hej! (Funäsdalen nedanför)
Dagen innan Fjällturen.
Jag ville få igång benen lite efter några dagars vandring, så efter lunch blev det ut på MTB:n. Det var inte mitt bästa beslut i livet, för det regnade och regnet övergick i hällregn en stund. Jag stannade och ringde Angelica och sa åt henne att ta med sig lite varma kläder till mig, utifall att turen skulle fortsätta så här. Hon kom nämligen efter med bilen till Funäsdalen där vi skulle ses för nummerlappsuthämtning inför loppet.
Tack och lov var skuren väldigt lokal och jag slapp se mer hällregn ett tag i alla fall!
Efter nummerlappsuthämtning påbörjade jag MTB-leden Funäsdalen-Kåvanturen-Röstberget, en småbackig historia. Angelica sprang första biten innan hon vände och åkte hem. Då var jag en bra bit in i skogen och tampades med våtmarkerna, för här var det rejält vått! Jag körde ner och fast med cykeln flertalet gånger och det fanns liksom inget annat sätt att komma genom. Något småsur i både humör och om fötter.. men det övergick i extas när singletracken längsmed Ljusnan bjöd på kanske bästa biten MTB i år! Ruggigt fint och flowigt med lagom tekniska partier. Allt längsmed Ljusnan som rinner på vänster sida. Magiskt!
Över landsvägen och in i skogen på andra sidan för att följa Ljusnan en bit till. Skön singletrack här med och mycket upp och ner. Närmre slutet kommer Röstberget som bjuder på ett duktigt motlut och lite sega ben.. vackert! Nu började jag bli rätt mör, vandringsben != cykelben.
På hemvägen tog jag sedan turen Funäsdalen-Vivallen-Flon, en hel del grus och även fin stigåkning. ”Utan större höjdskillnader”, säger ruttbeskrivningen. Kanske inte, men 5,6 km grus/stig med 3 % lutning i snitt i nytt hällregn bitvis var skoj och fostrande. Det bästa av allt är att denna väg jag cyklade hem är en bit av Fjällturen, så nu kan jag flera delar av banan!
Väl hemma genomlerig blev det ett litet dopp i Ljusnan för Scott:en för att få bort värsta leran. Jag var dock för feg själv. Det visade sig också att nya grannarna i stugbyn är TMCK-Viktor med kollegor, så vi är ett gott gäng TMCK här uppe nu! Och så hann jag precis se avslutningen på dagens Tour-etapp. Guld!
Ljusnans strandkant bjuder på enastående MTB!
Funäs levererar
Det är Angelica på MTB! Nu på väg till Kariknallen.
Vi är uppe i Funäsfjällen och idag har det blivit både vandring och MTB.
Första delen av dagen vandrade vi upp till Mittåkläppen på drygt 1200 m höjd. Givetvis valde vi den svåraste biten som innebar lite klättring längsmed bergskammen. Svindlande, spännande och så blåste det ju också en hel del när vi närmade oss toppen, som tyvärr inte visade någon utsikt. Nerför tog vi den lätta vägen och väl nere sprack det upp, nedrans! Det finns dock fler toppar att bestiga här och vädret lär bli bättre ju längre veckan går 🙂
Väl hemma bytte vi om och drog ut på MTB direkt. Vi har två leder precis utanför huset vi hyr. Först upp mot Kariknallen. Jag hade på något sätt missat att det var en rätt tuff stigning med ett antal svåra partier för att komma ända upp. Det blev lite svordomar, hoppa av, på och nära storm på toppen sedan. Nerför fick jag äntligen riktig nytta av descend-läget på min Fox-dämpare, satans vad skoj det var att köra utför på riktigt 🙂
Väl nere igen tog vi en riktigt tråkig MTB-runda, Bruksvallarna-Flon-Kölvallen, fast baklänges. Påminde för det mesta om långlopp med massa grus och så frös jag. Jag hittade i alla fall en kul backe när vi gjorde en avstickare och så bjöds det på lite, lite singletrack så jag blev lite gladare.
Youtube får ni vänta på för det är inte den snabbaste linan här 🙂
Frodo ger sig av mot Domedagsberget.
Gollum följer efter Frodo och Sam in i Mordor. Lite grönare här bara 🙂
Belöning på toppen: stormvindar, bortblåst hjälm och en toppbild 🙂
Distans på Järva (video o bilder)
Ett sanslöst lummigt och fint Ulriksdal.
Det är inte ofta jag cyklar längre distanspass, men idag gjorde jag det.
Grejen är den att distanspass är suveränt att bygga upp med inför säsongen och även under säsongen. Dock under säsongen är det bäst att träna det som ger mest för den cykling som man utför mest. I mitt fall är prio långlopp på ca 2,5 h och att träna på att ligga på/strax under tröskel längre stunder. Därför blir träningspassen mer intensiva, inte så superlånga och distanspassen lyser lite mer med sin frånvaro.
Men idag var det alltså dags för lite klassisk MTB-distans. Senast jag var på Järva var i slutet på februari (bloggpost och bilder här) så det var dags igen.
I höjd med Stora Skuggan såg jag en till MTB-cyklist (Fredrik) som var på väg norrut och vi sällskapade ända upp till Järva. Jag fick se och uppleva ett gäng nya stigar och grusvägar – alltid välkommet och tack för guidning Fredrik! Nu finns det fler bra vägar att ta på vägen till Akalla och starten på Hanstaleden som sedan mynnar ut på Järva.
Efter lite skön åkning på Hanstaleden (följ orangea markeringarna) så var Fredriks dämpare helt slut, så jag fortsatte solo över hela fältet på stig och grus. Det hela blev ganska lyckat och denna gång körde jag vilse bara 2 gånger 🙂 (perfekt ursäkt att komma hem lite senare och få fler minuter i sadeln..)
7 mil med 3:40 på mätaren – helt okej.
Nästa pass blir uppe i Funäsfjällen.
Hyggligt slut dämpare.. det här är alltså i det låsta läget.
Schysst guidning i norrort.
Hanstaleden levererar..
Lite skön ”åkning” genom fårhagar 🙂
Den trevliga kraftledningsgatan – kanske roligast på hela Järvafältet!
Hatad på landsväg, hatad i skogen
Det är onekligen inte lätt att vara cyklist i Sverige. Vi är hatade på vägarna och vi är även hatade i skogen. På min MTB-comeback ikväll så fick jag erfara det senare.
Jag måste säga att det är skönt att ha något så när sadlat om från landsvägscyklist till mountainbikecyklist. I skogen kan ingen preja dig av vägen, det är ingen trafik och du är mitt ute i naturen. Däremot har jag fler än en gång stött på sura hundägare i skogen. Det spelar ingen roll om klockan är kväll eller halv sju en vardagsmorgon – lik förbannat får man kommentarer och blir snäst åt – detta trots att en MTB-cyklist just håller till i skogen på stigar..
Senast ikväll var det dags igen att vara hatad. Jag påbörjar min hemmastig i Grönsta. Rätt vad det är ligger ett träd över stigen. Jag hoppar över. Tio meter längre fram ligger en grov stock över stigen. Jag börjar fatta och suckar. Hoppar av och på igen. Bakom nästa kurva ser jag något som närmast liknar ett slagfält med grenar över hela stigen, utspridda. Sedan råkar jag veta att dessa användes till att bygga upp passage över ett hinder..
Jag stannar och rensar bort skiten från stigen. Sedan bygger jag upp passagen igen och hoppas att det bara var på detta ställe någon saboterat. Tyvärr inte visar det sig då jag en bra bit längre fram i Grönsta nästan vurpar över en hög omsorgsfullt ditlagda grenar på en häll.
Jag är den första att ta hänsyn till andra i trafiken och i skogen. Jag har aldrig betett mig dåligt på stigarna. Ändå räcker det att bara cykla på skogsstigen där man hör hemma för att bli hatad.
Min MTB-comeback var rolig, men detta tog ifrån det roliga och har lämnat en bitterhet.
LiPeloton-morgon och dämparförbannelse
Se där, torsdagsmorgon = morgoncykling ”LiPeloton” på Lidingö.
När klockan ringer första gången är den 6.05. Två larm senare är det plötsligt 6.15 och man hoppar upp ur sängen som en skållad bäver för nu är det bråttom som attan! På med smäckra kittet, pumpa däcken till rätt tryck och häll vatten i flaskan. Sedan spurta iväg från Gärdet mot Lidingö och Maltes där vi samlas.
Ungefär i höjd med Ropsten sladda förbi kön med busspassagerare som ska ut på ön, man försöker se opåverkad och proffsig ut. Öva kurvtagning som det vore det sista man gör i världen och flämta efter andan när det är dags att ta sig an Lidingöbron. 3 min kvar till samling, skit, jag blir sen! Ta i lite extra så benen svider av smärta. Benen som låg i sängen för ~ 10 minuter sedan.. och då kommer uppvaknandet på riktigt – man ligger redan på tröskel och sedan kommer Torsviksbacken på några hundra meter med en riktigt fin brant på 10-11 %. Fantastiskt på morgonen.. och slutligen bränna nerför genom centrum och med andan i halsen konstatera att man är sist idag igen 🙂 Spyfärdig och med mjölksyran högt upp över öronen.
Så går det till varje torsdagsmorgon. Sedan blir det bara jobbigare.
Vi kör koncept enligt Nacka-Pelotonen – alla ska med. Vi kör hårt, blir man avhängd genar man och sluter upp senare. Idag var vi fyra som höll ihop i den +7 gradiga morgonen. Jag såg nog ut som en kombination mellan elefant och Michelingubbe på cykeln. Extra vindmotstånd = extra fin träning!
Här är en skoj video från en bit, Södergarn->Elfvik och så tillbaka till Lidingövallen. Lite småtjatter när vi vänder tillbaka vid Elfvik men annars var det inte svårt att hålla sig för skratt när benen och kroppen protesterade 😉
Avrundning på Djurgården och snabb morgonfika på Banérgatan som toppning. Tack grabbar!
Annars är status att jag idag fick tillbaka min MTB, nu med helt ny och fin dämpare. Bara det att dämparen inte alls gick att låsa, så direkt när jag fått tillbaka cykeln åkte den in på verkstaden igen.. trist historia det där, jag hoppas verkligen på att få komma ut på stigarna snart!
Bilfritt och myggfritt
En fantastiskt skön kväll blev det när mitt VM-schema tillät cykling först efter 20 ikväll. Och det är ju egentligen inga konstigheter eftersom det är ljust fram till kl 23 numera!
Garanterat myggfritt eftersom jag inte var i skogen. Garanterat bilfritt eftersom folk helt enkelt inte är på vägarna! Mötte dock en drös cyklister under min dryga timme i sadeln. Det är ju Lidingötisdag kom jag på 🙂
Bjuder på en video också, direkt från Canadabacken på Lidingö.
På Färingsös grusvägar (!)
Jag, CX-esset Robin och Stefan som anslöt tog ett distanspass utåt Mälaröarna idag. Riktigt trevligt och efteråt bjöds det på både fika och skönsnack, Flandernresor och mer därtill.
Skönsnack var det kanske inte i videon nedan. Robin visar hur man cyklar grusväg!
Bra cykling 