Sörmlandsleden med SCK
Äntligen ett riktigt, riktigt fint distanspass på MTB:n! Utan incidenter och i bästa påskvädret.
Stefan, klubbordförande i Södertälje CK, utlyste träning på Sörmlandsleden (eller Grödingeleden) och jag+Angelica var inte sena att hänga på. Vi blev totalt nio som dök upp. Ganska snabbt insåg jag att jag var den enda med benvärmare. Jag hade ju dessutom armvärmare.. medan många körde helt kortkort.
Efter lite pulshöjare på grusväg bortanför Hall så tog vi oss in på Sörmlandsleden, orange markeringar. Jack och Tobias stack direkt medan jag, Jeppe och Jens hängde på i vårt tempo bakom. Det var suverän stig redan från början med lagom mycket rötter och annat bröte. Några smala spångar vågade vi inte cykla över (på en gick det inte ens med mitt breda styre som slog i räcket på ena sidan) men förutom det flöt det på riktigt fint! Knappt några stopp och vi lite snabbare vände om några gånger för att möta övriga och köra delsträckor igen. Övriga: Stefan, Angelica, Matte och Peter.
Jag fick något ofrivilligt stopp när jag jagade, stötte till ett träd och min styrändsplupp for all världens väg. De där plupparna har blivit som guld för mig! Jag vill att de ska sitta där på styrändarna och att de ska sitta fast. Man får ju egentligen inte starta utan sådana på tävlingar.. och flera pluppar har försvunnit för mig senaste tiden. 😉
Leden skulle jag i alla fall säga är väldigt varierad med fina singletracks ibland, lite mer rötter och stök här och var och så även trevlig cykling på hällar. Blandat utförskörning och uppförskörning. Visst fanns det några få surhål, men de var inte många! Däremot hade skogsmaskinerna kört upp två delar av leden och där var det hoppa av och på några gånger innan stigen blev bättre igen. Då fick man alltså öva på SPD iklick. 😉
Vi ”snabbfikade” vid Rosenhill (cola & banan för mig) innan vi sa hejdå till Jens som dessvärre knäckt ett bakstag när han la sig i en stenkista med några vassa stenar. Tur då att SCK har bra kontakter för folk som kan laga ramar mm.. 🙂
Vi styrde mot Tullinge och Lida-området på delvis grus, delvis stig. Det fanns ett skönt grustag på vägen som var lite utmanande i fart. Allt eftersom droppade folk av och väl i Rönninge så var vi fem kvar, nöjda som få!
Jag, Stefan och Angelica vek av, gjorde rent våra cyklar och fick en trevlig pratstund innan jag drog iväg solo på landsvägen mot Stockholm. Angelica fick också sin efterlängtade latte..
Den här dagen kvalar helt klart in som kanske den bästa jag haft på MTB hittils. Suverän träningsrunda i pangväder med gott sällskap!
Alla bilder finns på min Flickr: Sörmlandsleden med SCK. Ett urval nedan.
Strava – 4,5 h och ca 9 mil.

Piff och Puff? Bill och Bull? Jack & Jesper.

Ledaren tar ansvar och ger en hjälpande hand. En av två punkteringar idag.

Jag var helt klart gladare än så här! Martin älskar ju dagens MTB!

Angelica var helt klart nöjd med allt.
All Mountain/trail deluxe i Nacka

Guide Jonas visar prov på lite teknik 😉
Jonas Hedegård i Fredrikshofs Nacka/Värmdö-grupp är en riktig rackare på att hitta fina, kluriga stigar. Han är också en riktig rackare på att se till att skapa ruggigt sköna rundor som har allt. Mitt under påskhelgen fick (tog) jag chansen att köra igen med honom.
Vägen var i det närmsta bilfri till Orminge centrum där vi skulle starta. Vi var fem lyckliga som hängde på efter Jonas in i skogen. Och vilken skog sedan! En kombination av singletrack, knepiga bergshällar, ovärdiga stigar, rötter och så inte minst omöjliga uppförskörningar 😉
Jag och en till på hardtail fick vara extra noggranna med åkningen. Trots det lyckades jag med att repa min fina ram lite. Mitt i skogen fick vi sällskap av en tjej som bara hängde på. Skön stil!
Allt eftersom började folk droppa av och vi var slutligen bara fyra kvar, med det roligaste kvar på rundan – längre uppförskörning på grus och sedan stig, och Jonas fikaryggsäck väntade i skogen någonstans. Så långt kom dock inte jag, för efter uppförskörningen bar det av utför och rätt som det var rev jag upp mitt bakdäck på en vass sten.. Det blev ghettolagning med eltejp och ny slang i, så fick jag aningen snopet rulla hem bäst jag kunde medan det decimerade sällskapet avslutade rundan i finaste vårsolen. Och hem kom jag åtminstone!
Det är en sådan här träning som gör att man inser att det är bra med en till typ av MTB, nämligen en FS All Mountain-hoj. Precis en sådan jag sålde i vintras. Jag får se vad som händer senare på året när det är dags för lite mer ”fulkörning”.

Span i skogen.. Jonas & Jonas.

En av de lite mer knepigare passagerna. 😉

Belöningen efter ca 10 min push bike.

När man inte kan cykla stig får man fota i stället. 😉

Och det här tog jag mig hem på.. Thunder Burt är bra på mycket men förmodligen inte när det blir alltför tekniskt med vassa stenar.
Skärtorsdagsmorgon på Lidingö
Vi blev hela 5 st som snappade upp ”min” idé om morgoncykling på Lidingö på Skärtorsdagen: Peter, Ulf, Kålle och Jonas. Jag visade det klassiska Grönsta MTB-spåret med start Karins backe och avslut på Grönsta Gärde. Det var uppskattat!
Jag måste få beskriva början på Grönsta MTB-spåret lite. Det börjar ganska knepigt med uppför och en hel del rötter, stenar och stockar första 500 m. Har man inte rätt flyt så ryker man och får svårt att komma tillbaka till flytet. Efter det blir det vänligare en bit innan man korsar bilvägen ner till Trolldalen. Då är det dags för en lite brantare backe, sedan lite sicksack mellan träd och så en dubbeltrappa uppför. Den där dubbeltrappan uppför är inte heller helt enkel. Man ligger oftast på lätt växel uppför fram till dubbeltrappan som man sedan måste ha tyngre växel och mer fart i för att fixa. Efter det är det mest riktig trevlig cykling, vilket flertalet MTB-cyklister på Lidingö fått erfara nu 🙂
Efter Grönsta är det finfint att cykla till Bosön för att ta MTB-loopen där, känd från framför allt från grusvägsrallyt Lidingö MTB. Loopen är riktigt skön med brant uppförsbacke på grus, sedan lite längre backe över stock och sten innan det blir suverän utförsåkning över bergshällar. Sedan åter lite transport till sista biten på Bosönslingan där det blir stig igen. Slutet på den är en nerförsbacke som blir riktigt snabb. Tok-kul!
Efter att ha lekt av oss på stigarna i Grönsta och på Bosön så avslutade vi med ”frukost” på Gateau ovanför Torsviksbacken. Vi satte oss med filtar ute i solen innan klockan blev rätt mycket och det var dags att pinna på till andra förehavanden.
En suverän start på morgonen alltså.
Från och med nu kör vi 6.30 från Maltes på Lidingö varje torsdagsmorgon. 7.30 är det fika på Gateau med adress Herserudsvägen 3. Tanken är både MTB och LVG.
Nu har Lidingö sitt eget ”Le Peloton”!
Galna och tokroliga upptåg på MTB:n
Det är så här att en av dem jag cyklar mest med är Peter Hampus. Peter är sjukt rolig och sjukt bra på att komma på knasiga saker att göra. Eller vad sägs om att pissa i farten under lagtempo, ta sig i mål på Lida Loop trots sprucket revben och otaliga vurpor eller varför inte bara ta valfritt hårt träningspass där uteliggarlooken kommer fram så småningom?
Peter är alltså suverän på att komma på roliga grejor och igår på Fredrikshof Lidingös MTB-träning var det inga undantag.
Jag, Peter och Kålle cyklade ut mot Torsviksbacken för att först simulera Långa Lugnets start. Eller varför inte Billingeracets start eller Mörksuggans start? Det vill säga ganska omedelbart efter start en lång backe för att skilja agnarna från vetet. Så vi cyklade tre vändor uppför Torsviksbacken och vidare för att få fler höjdmetrar. Det var en bra uppvärmning.
Sedan tog vi oss till Ekholmsnäsbacken för att cykla den uppför. Inte uppför på stigen utan i den gamla downhillrännan. Sagt och gjort, vi sicksackade oss uppför i downhillrännan och jisses vad kul det var! Med rätt teknik gick det faktiskt utan att klicka ur, trots att det var ganska igenvuxet och jordigt här och var. Väl på toppen klippte vi av några foton innan jag sänkte sadeln och vi tog oss nerför downhillbanan. Vi fick äntligen nytta av descendläget på våra Fox-dämpare. Svinkul!!
Vi rullade mot Stockby som nu bjuder på en lite modifierad och nyare slinga. Mer miljövänlig och ungefär lika lång. Alla skyltar kommer nog upp inom kort. Lite lerigt och så klart som alltid skoj.
Slutligen avslutade vi med Bosönslingan i solnedgången. Ett suveränt pass och smågalna upptåg med goda vänner. Det blir knappast bättre!
Ikväll var jag och Angelica ute runt Kottlasjön och grät några skvättar när vi såg hur mycket grus som lagts på de fina stigarna och hur många träd som var avverkade. De fina före detta stigarna är nu tråkiga, bredare grusvägar. Tack och lov finns några stigar kvar i området så vi cyklade dem för att bli på bättre humör.
Suveräna kvällar och mer sådant blir det framöver!
Cykla i berg utomlands – att tänka på
Det är populärt att cykla utomlands, framför allt på vintern och våren. Resmål som Gran Canaria och Mallorca är i toppen för cyklistdestinationer. Länder som Italien, Frankrike och Portugal är också populära. Det de flesta av dessa har gemensamt är att det finns berg. Rejäla berg. Jag tänkte ta upp vad du ska tänka på när du ska cykla i berg utomlands.
Ta med cykeln på flyget
Första alternativet: Ta med egen cykel på flyget. Det är lättare än du tror. Det är ett populärt alternativ som inte behöver kosta speciellt mycket. När du ska ta med dig cykeln på flyget behöver du något att packa ner cykeln i. Med fördel en cykeltransportväska. Det finns transportväskor i en rad olika utföranden – hårdskal och bag är de vanligaste.
Hårdskalsväskor slits och slängs det lite mer med på flygplatserna, eftersom innehållet är lite mer skyddat. Cykelbagar är personalen lite försiktigare med.
Cykeltransportväskor finns att köpa i de flesta butiker. Man kan få tag på billiga och bra via såväl svenska aktörer som tyska postordersajter. Jag kan rekommendera RoseBikes som har flera riktigt prisvärda alternativ för cykeltransport. Ett alternativ är att packa ner i en cykelkartong med. Hör efter med din lokala cykelshop om de har en kartong över.

Packa ner cykeln fint i transportväska. Använd bubbelplast eller skimgummi för att skydda ramen.
När du packar ner cykeln finns det lite att tänka på. Ta av bakväxeln. Vira in ramen med bubbelplast eller skumgummi för att skydda lacken. Packa ner fotpump, pulver, verktyg mm med cykeln också. Här finns en komplett guide.
Cykeltransportväskor räknas som specialbagage och checkas oftast in separat. Exempel på pris tur & retur kan vara 700-1200 kr.
Andra alternativet: Flyg ner och hyr cykel på plats. Fördelen är då att du förhoppningsvis får en servad cykel som fungerar bra, har rätt komponenter och detta till en hygglig peng. På populära orter som just Mallorca och Gran Canaria finns flertalet aktörer, t ex Maz Hürzeler och Free-Motion. Detta alternativ är oftast lite smidigare, dock ofta också dyrare.
Rätt utväxling i bergen
Cykla utomlands i bergen är underbart. Det kan också vare en riktig pina om du inte har rätt utrustning. Du behöver rätt utväxling för att cykla i bergen. Utväxling betyder i princip hur lätta eller tunga växlar du har att använda på cykeln. Cyklar du i berg vill du ha möjligheten till lättare växlar.
I Sverige är det normalt att man har standardvevparti med 53 tänder på stora klingan och 39 på lilla. Detta kan fungera utomlands tillsammans med en så kallad bergskassett, men det bästa är att använda sig av kompakt vevparti som oftast har 50 tänder på stora klingan och 34 på lilla. Det betyder att du kan använda lättare växlar när du cyklar uppför.
Bergskassett är också vettigt. Många kassetter har en utväxling i stil med 11-23, det vill säga minsta kransen har 11 tänder och största kransen har 23 tänder. Detta duger finfint i Sverige där det är lite plattare. Utomlands vill man däremot ha fler tänder, upp mot 28-30 stycken. En bra bergskassett har utväxlingen 11-28. Det finns kassetter från SRAM som har 11-30 eller ännu högre utväxling, dock kräver dessa ofta en längre bakväxel eller lite mer mekning med cykeln.
Om du har för tung utväxling i bergen riskerar du skador såsom knäont, ryggproblem mm. Detta förebyggs alltså med lättare utväxling.
Kompakt vevparti och bergskassett är den mest ultimata kombinationen. Den kräver också att du har ett extra vevparti liggandes hemma, vilket kan vara värt om du tänkt att cykla en del utomlands.
Carbonhjul eller aluminium?
Idag cyklar många på carbonhjul, även om aluminiumhjul är mest populära. Båda hjultyperna fungerar utomlands i bergen. Dock bör man tänka sig för både en och två gånger innan man väljer en hjultyp att cykla på. I bergen när du cyklar nerför så kommer du att bromsa mycket. Det hettar upp fälgen och du får sämre bromsverkan. När du cyklar utomlands är det därför viktigt att du tänker på tekniken när du cyklar utför. Bromsa i god tid innan en kurva och accelerera ut från den. Bromsa inte i kurvan. Det är även bra att modulera, dvs bromsa flera gånger lättare inför en sväng, i stället för en hård bromsning.
När vi ändå är inne på att cykla utför så är det en viss teknik som behövs där med. Bäst är att ligga i bocken när du cyklar utför. Det är lättare att justera för potthål, grus och annat som kan dyka upp snabbt på vägen. Här är en instruktionsvideo för hur du cyklar bäst utför.
Aluminiumhjul fungerar oftast bäst för den som är lite ovan. Carbonhjul har genom åren haft sämre bromsverkan, men har kommit ikapp med detta senaste 3-4 åren. Dock om det till och med är blött och du cyklar utför så är aluminiumhjul alltid ett bättre val än carbonhjul.
Det är också bra att tänka på hur klättringarna och utförskörningarna kommer att se ut. Är de branta och du kommer att bromsa mycket? Ta med aluminiumhjul. Är de snällare och du har bra teknik utför? Då kanske carbonhjulen är något för dig.
Vidare är det också smart att kolla på väderprognosen. 15 plusgrader i bergen är bättre än 30 plusgrader. Ju varmare, desto varmare fälg vid bromsning och desto sämre bromsverkan. Flera carbonhjul kommer med aluminiumbromsyta så det kan vara bra att kolla på detta med innan du åker iväg. Aluminium bromsar bättre än ren carbon.
Tumregel: ta aluminiumhjul framför carbonhjul om du är osäker. Är du mer rutinerad spelar det oftast ingen större roll.
Respektera alla på vägen
Generellt sett är cyklister mer förstådda ute i Europa än i Sverige. Många turister och lokala invånare är snälla mot dem som cyklar på två hjul. De visar hänsyn på samma sätt som du också ska visa övriga medtrafikanter hänsyn. Utgå alltid från att folk dock inte vet vad du ska göra på cykeln. Använd tecken för att vara övertydlig med var du ska. Hjälp de andra i trafiken att förutse hur du kommer att cykla.

Var beredd på att vad som helst kan dyka upp på vägen.
På populära orter utomlands är asfalten ofta riktigt bra. Det finns dock dåliga segment överallt och naturligtvis måste du anpassa dig här. Det kan vara skönt att ha bredare däck och lite lägre däcktryck ibland, eller åtminstone ha den möjligheten. 23 mm är vanlig däckbredd. 25 mm är också bra.
Ha med dig mycket energi
Att cykla i bergen tar så klart på krafterna och du behöver ha med dig energi i fickorna. Bars, gels, banan och sportdryck är smart. Två flaskor är oftast minimum.

Fyra flaskor – två på ramen och två där bak. Kanske lite väl mycket men bra om man vet att det inte finns många fikaställen på vägen.
Är du på ett populärt ställe är det lätt att hitta restauranger, caféer och barer för att fylla på depåerna. Är du däremot ute långt bort från ”civilisationen” så kräver det att du har det mesta med dig själv.
Verktyg, slang och cykelutrustning
Givetvis är det ett måste med verktyg och slang så att du kan fortsätta din runda eller ta dig hem efter en incident. Jag brukar säga minst två slang ska man ha med sig. Själv föredrar jag kolsyrepatroner framför pump. Detta är dock en smaksak.

Självklart att ta med sig verktyg och slang. På vissa vägar finns rullgrus, småsten från bergssidan, potthål och andra otrevligheter, precis som hemma.
Bra att packa ner och ha liggandes på hotellet: extra däck, kedja, klossar. Finns oftast att köpa i en cykelbutik, men det är inte alltid det finns i lager. Jag brukar också packa ner minst dubbla uppsättningar cykelkläder: byxor, tröja, armvärmare, benvärmare, strumpor. En buff och långfingrade handskar är trevligt med, det kan bli kyligt uppe i bergen. Regnjacka och vindväst är ett måste.
För långa dagar på sadeln är det även bra med byxkräm såsom Assos Chamois Creme eller snarlik.
Packtips
När du packar så kan du packa smart. Om cykeln inte kommer med samma flygning som du är det därför bra att packa ner följande i din vanliga resväska och inte med cykeln: hjälm, sadel, skor och så en uppsättning kläder. Har du dessa med dig så kan du alltid hyra en cykel och ändå känna att du har någorlunda rätt utrustning på dig.
Övrigt
Njut av att cykla utomlands. Åka iväg på våren, framför allt påsken, är riktigt populärt. Det är också trevligt att avrunda säsongen någonstans söderut i september/oktober. Lycka till!
Anmäld till Kolmårdsbiken
Det är hög tid att anmäla sig till Kolmårdsbiken, som för egen del blir första riktiga loppet i år. Datum: 26 april.
Anmälan måste göras senast idag. Annars är det så klart efteranmälan som gäller.
Loppet ska tydligen bli extra torrt i år mot för tidigare år, säger ryktet. Oavsett så är jag riktigt taggad att få ställa mig på startlinjen i min första MTB-tävling någonsin. 🙂
Anmäl dig du med!
Lite mer kuperat på Västgötaslätten
Vi avrundande helgen på Bjertorps slott idag och det med en ny, trevlig åttamilarunda i gott sällskap. Idag lite fler höjdmetrar och alltså mer kuperat, men knappt något kuperat att tala om 😉
Idag fick vi sällskap av två nya förmågor från Kvänums IF – yngre Carl och så Johan. Vi var alltså en grupp om sex som slet lite i vinden. Fast egentligen var det inte så jättemycket slit utan mest trevligt. Faktum är att det är blåsigt en bit, dock kommer man in i skogen efter ett tag eller får skydd på annat sätt från vårvinden som kan ligga på lite.
Idag gjorde vi en finfin slinga nedåt Herrljunga och fick i oss lite bullfika på Herrljunga GK. Väldigt lagom, innan vi sa tack och adjö för helgen och avrundade med en ny, fin måltid på det fantastiska slottet.
Riktigt trevlig helg med andra ord. Inom kort tänkte jag skriva lite närmre om Bjertorps slott och vad som erbjuds.





























