Första Zwift-racet
Det här med Zwift är ju skapligt skoj då och då. Jag måste säga att varken jag eller Angelica riktigt har fastnat, men så har vi inte heller haft tid till att fastna. För ett måttligt snabbt och effektivt träningspass, är Zwift guld.
Efter några veckors testande så skapade jag ett betalkonto. Ena kvällen velade jag mellan att köra ett vo2max-test eller ett race. Det blev till slut ett kort race, då jag som alltid numera känner mig rätt sliten och har dålig återhämtningsförmåga.
London WBR 1 flat lap. 10,3 km som tar ca 14-16 min. Jag startar i klass B. Lite snålt uppvärmd, annat som behövde uppmärksamhet 🙂 men vi kör!
Jag ligger bra med i klungan i 3-4 min, hela tiden dock med några tiondels watt/kg högre än de andra i samma klunga? Snart börjar jag tappa och efter upprepade försök att ligga bra i klungan, måste jag släppa iväg den. När jag behöver ligga på 6-7 w/kg för att stanna kvar upprepade gånger så blir det lite tufft. Det blir väl så när man trampar cykel med en del klass A-cyklister.
Resterande delen av loppet ligger jag i spets i en grupp där jag kanske tar lite väl mycket ansvar stundtals. Tappar några placeringar inför spurten för telefonen ringer, men lyckas ändå i spurten ta igen de placeringarna och några till.
Med andan i halsen stapplar jag ut i hallen för att tjöta med en kompis i 10 min innan det blir till att varva ner i London och stänga ner Zwift för dagen.
Efter att zwiftpower analyserat och filtrerat blir det en 14:e plats för mig av 25 som kom i mål i klass B. Jag var inte ute efter resultat utan snarare lite träning, så nöjd ändå.
Det här tar jag med mig:
- Småskoj med första virtuella loppet. Det händer något på skärmen i alla fall.
- Topp 4 i min kategori hade alla lägre w/kg än jag i snitt. De kunde ligga i klungan..
- Alla i ”min” grupp hade också lägre w/kg än jag i snitt. Så nu börjar jag ana en tendens här..
- Jag höjde min tröskelw/kg i Zwift något. Ligger stadigt på strax under 4 w/kg enligt deras formel. Det är något bättre än vad jag brukar vara på vintern, kanske powerpendlingen med några tyngre backar på vägen har gett lite i alla fall.
- Platt lopp i all ära men nu är jag sugen på lite stigningar.
- Det måste hända mer i Zwift-världen, jag tycker det känns lite händelsefattigt.
Får se vad jag hinner med för Zwift denna vecka, men lovar lite bättre blogguppdateringar närmsta veckorna. Håll utkik!
Trainerkingen
Foto: Latefossen – BigRingVR
Jag får vara smart med träningen nu eftersom jag har lite mindre tid för mig själv numera. Så på Black Friday slog jag till och köpte en Tacx Neo Smart trainer med lite tillbehör, och riggade upp.
I och med att vi bor i lägenhet och Tacx Neo är den tystaste trainern, var valet lätt. Att det sedan också är den bästa trainern, gjorde valet än lättare. (Tack Erik G för provningen innan!)
Jag körde premiär med trainern i BigRingVR beta. Ladda ner programmet, skapa konto, välj en rutt – ofta en klättring – och cykla den tittandes på skärmen. Tacx Neo justerar motstånd mm automatiskt och du har något kul att följa framför dig. Massa siffror också.
Ni har sett mig halvnaken på trainer tidigare så detta bör inte vara någon chock längre.
Eftersom jag inte direkt är i kanonform, valde jag en enkel rutt – Latefossen i Norge. Rätt platt historia med några mindre backar och lagom på dryga halvtimmen, tänkte jag. Jag laddade också in en virtuell partner att sparra mot.
Det blev inte så mycket sparring. Jag gick ifrån min virtuella partner direkt och utökade sedan hela vägen till mål. Under halvtimmen och en topp 11-placering på segmentet, blev det. Helt ok efter att ha varit förkyld i en vecka. 3,9 w/kg var också det helt ok. Det är bedömt strax över min nuvarande tröskel, det.
Nu kan det bara bli bättre. Givetvis ansluter jag mig snart till fler coola tjänster för att nyttja smarta trainern 🙂 Ses där ute!
Helt ok rigg som ska bli bättre.
Pendlarkingen
Inte mycket till ren cykelträning just nu, däremot är det cykelpendling varje dag som gäller. Även i snöpokalyps.. 🙂
I ett annat blogginlägg kommer info om vad jag cyklar med och i på höst/vinter.
Helt på tvären
MTB:n har stått tvättad och vaxad sedan Hammarby Hill. Jag har liksom inte vågat ta den ut igen för att bli skitig. Men igår så blev det äntligen dags.
Det har hänt mycket senaste 2 veckorna. Höstlöven har börjat falla och på hemmastigarna döljer sig rötter och annat kul under löven. Fina färger och precis lagom värme för att köra kortkort i skogen just nu.
En av mina klassiska testa formen-slingor kallas för Grönsta medsols. Igår blev det en ny variant som ger lite mer stig i skogen och lite mindre navigerande i villaområden och parkerade bilar precis framför stigen. Men jag är lite trött i kroppen och började inte gå fullt förrän en bit in och landade på 2 min över pers på tidigare slingan. Helt ok.
Sedan letade jag mig in i djupaste delarna av skogen och utforskade nya stigar! Helt på tvären genom hemmaskogen. Kraftledningsgatan (”Stromleitung” som vi säger här på ön) ända bort, med rätt spårval kanske den går att cykla hela vägen.. in på den så kallade Bakvägen en bit för att sedan vika av hemåt via fler nya stigar.
Än så länge blir det bara träningspass i dagsljus. Försöker mota bort pannlampscyklingen till senare.. bra torrt är det också trots en del nederbörd på sistone. Lyx!
Hammarby Hill – racerapport muddy & wet edition
Målgång i ett av de lerigare och blötare loppen jag kört.
Hammarby Hill XC är alltid ett av årets bästa lopp och en liten favorit hos mig – bra arrangerat på fina stigar i grym miljö i Nackareservatet och Hellas.
Jag har kört stora delar av banan åtminstone tre gånger i år, så jag kan banan rätt bra. Men idag blir första gången med rejäl lera och blött – lite annorlunda då loppet alltid annars är snustorrt. Jag och Gärdet-polare Micke har värmt upp bra till Hellasgården.
Så – stålsätta sig och iväg i starten med polare Christian precis framför. Jag har bra position halva startloopen innan en junior tränger sig och sedan bromsar på rätt bra när det enligt mig är fri fart.. sådant som händer. Jag går om honom ganska snart men har tappat dyrbara sekunder och det är dags att jaga. Jag är rätt snart ikapp Christian med gäng och får sedan köa på en brant singletrack uppför. Efter det en blöt och lerig nedfart och så ut på gruset igen och trampa.
Pulsen på max och jag känner att jagandet tagit en del krafter. Jag ligger på Christians hjul in på klassiska Våta fötter, men där gör jag några misstag och halkar runt och slirar och hamnar lite efter. Inför varvning blir det en liten ny krumelur med några knixiga partier och en kille framför mig klantar sig och släpper sedan inte förbi någon. Jag tappar mer dyrbar tid innan han till slut flyttar på sig.
Studie i otroligt dålig kurvtagning. Här var jag på väg in i staketen några ggr..
Runt nästa kurva och nästa brant och där har någon släppt ut sina småbarn på MTB:s mitt på banan mitt i tävlingen. Givetvis ska barn och andra få cykla även om det är tävling, men det är inte så smart att släppa ut dem när det kommer 400 cyklister.. jag ligger bakom en stund och ber sedan om att få komma förbi..
Vid varvning får jag höra ”20 sekunder efter Christian” men jag ser inte honom framför mig, när ”Chockbacken” ska trampas. Jag är trött och tappar sedan två positioner på efterföljande stigen. Det blir till att jaga på nytt. Rätt snart i jagandet får jag sällskap av en CRT och en till kille. Vi har väl okej samarbete och trampar ikapp två framför oss och här blir vi sedan 5 st som trampar ihop länge. Efter en stund inser jag att det är Per Kumlin som jag samarbetat med en del på tidigare framgångsrika Hammarby Hill-lopp.
Min känsla av att jag gör ett dåligt lopp lugnar sig lite när jag inser att jag ändå är omgiven av andra normalt snabba cyklister.
När vi åker in på ett av de stökigare partierna stig på banan, nämligen Blå spåret (baklänges), har vår grupp precis åkt ikapp Christians grupp. Vi har tagit in förmodligen halvminuten. Tyvärr har åkningen gjort att jag är mer trött. Jag får se stora delar av den nu 8 man stora gruppen försvinna iväg. När vi är klara är jag sjunde man ut på Gröna spåret som tar oss tillbaka mot Hellas-hållet igen. En kille vurpad bakom mig och tomt framför. Solo igen.. men bara en stund!
Målgångsbild. Tack älskling Angelica för support och bilder!
Jag har snart häng på nästa avhängde cyklist från gruppen. Jag peppar och tipsar lite om vad som komma skall. Vi ligger tätt tills Geggastigen där något händer med hans maskin och jag får gasa solo igen – innan han och en La Chemise som åkt jojo under loppet är ikapp inför Kraglans backe upp till Nackamasterna. Jag håller mig i närheten av killen som är närmst mig i kapacitet, medans La Chemise-killen försvinner iväg.
Så småningom går vi in på det nya partiet för i år – med två tekniska branter att klara av. Den första zickzackar jag uppför och fixar det och drar ifrån. Den andra kommer jag helt fel på och hoppar av och springer, när cykelkompis Niklas plötsligt dyker upp påhejandes i skogen. Tack för det!
Snart får jag veta att jag ligger 12:a totalt i tävlingen. Helt okej. Med halvknackig teknik harvar jag mig vidare och kör solo till slutet på Våta fötter, där jag går hårt omkull precis på breda spången ut på ängen. Den är blöt och full av lera och då ska man inte svänga där, utan köra rakt fram och sedan svänga.. Nåväl. De två efter mig går omkull också. Jag tappar en placering och tar mig sedan in i mål via riktigt dålig kurvtagning i bland annat lösgrus. Lite får man bjuda på..
Här är min Strava. Kanske topp 12?
Tack alla för support, inte minst Angelica och Lisa!
Christian gick in på plats 8 totalt, ca 3 min före mig – så jag tappade 3 min under andra halvan av loppet där jag körde solo väldigt mycket. Micke var nöjd med sin insats.
Stort tack till arrangören, alltid ett fint lopp och skönt häng efteråt i finväder. Väl hemma ny cykeltvätt för att få bort det sista och lite putsning och topsning.
Fin lerinpackning. Äkta MTB!
Med denna racerapport sätter jag en punkt för min tävlingssäsong. Väldigt snart blir det en helt annan typ av utmaning i livet, i form av ny medlem i familjen. En liten cyklist.
Tack och hej för nu!
Smack MTB-rundan 2017
Jag hade hyggligt pigga ben efter en seg vecka. Kul bana! Här strax efter motlut inför varvning. Foto: SMACK
Jag trampade cykel nära hemmaplan denna helgen – i Märsta! Smack MTB-rundan innebär ett motionslopp och idag fyra varv på en snabbåkt bana med blandat motionsspår, stigar och några jobbiga motlut. Ett bra tillfälle till fin fart och intensitet, helt enkelt! Platser spelar ingen roll. Ut och ha kul!
Först ut på startvarvet går Jeppman så klart, med ett följe på 5 cyklister. Jag och Tomas från Enköping orkar inte hänga på och tar vår egen takt efter några km. I mest tekniska partiet på hela varvet så täpper jag lucka på 10 m väldigt snabbt och ligger sedan på Tomas hjul innan det är dags att ta över och gå upp i spets.
Några felkörningar på första varvet, klantigt.
Jag ser till att slänga ifrån mig armvärmarna (tack funkisar!) och sedan gå upp i spets efter varvning – och försöka hålla så länge som möjligt. Det håller länge. Efter tekniska partierna väntar jag in Tomas lite för att samarbeta på gruset, men i Rävsta klättring ser jag en rygg framför och Tomas utbrister så klart ”Den tar du!”, och jag är ju inte den som är den – jag sätter av efter ryggen på grusvägen och snart är näste åkare – Pelle – ikappåkt. Jag lägger mig på tredje hjul fram till varvning då det är dags att skruva upp farten igen.
Varvning med Tomas och Pelle, som jag sedan trampade ifrån. Foto: SMACK
Nu blir jag pepp! Polare, kollega och Märstabo Danne har dykt upp för att heja! In på tredje varvet och jag ser till att vara framme i spets igen, så länge som möjligt. I tekniska partiet drar jag ifrån igen, och bestämmer mig för att trycka till lite extra. Det blir lucka ner och ut på grusvägen en bra bit senare så ser jag ingen bakom. Alltid gött att distansera andra åkare och försöka gömma sig på banan genom att ta kurvor mm smart, så att de aldrig hinner se min rygg för att jaga. 😉
Fjärde varvet och jag orkar inte riktigt lika mycket. Jag ser mina tidigare vänner en gång på långa grusvägen, nästa gång är i mål.
Ett riktigt kul, snabbåkt lopp i varierande format. Motionsspår, grusvägar, stigar, något enstaka tekniskt parti och så tre längre backar.
Tack SMACK för arrangemanget och tack Danne för påhejningar!
Smack MTB-rundan på Strava – tid 1:39:20 med bästa förutsättningar.
Snapphaneturen – racerapport
Blixtvisit i Skåne och Snapphaneturen som kallas för Sveriges stigrikaste långlopp! Samtliga foton: Angelica Ek
Lugn och ro på morgonen innan start. Får låna en fotpump när min egen gått sönder. Jag är en av de första att lägga in cykeln i startfållan. Tjattrar lite med några medcyklister och känner att uppvärmningen blivit rätt bra. Jag har rekat startloopen och fler delar av banan, så det känns helt okej.
Hyggligt högt upp efter startloopen.
Starten går, Angelica hejar i första kurvan och tävlingen är igång precis när vi går in på första motlutet på startloopen. Herreliten sticker iväg direkt, med Fredrik Ludvigsson där framme. Jag håller mig kring position 20 och är förhållandevis nöjd att andra blir tröttare än jag uppför Hardrock Hill.
In vid varvning och ut på loop 1 hör jag att ett gäng är bakom mig, framför mig har de snabbare redan försvunnit. Jag tar det lagom lugnt på gruset och blir omåkt precis innan ett riktigt blött och lerigt parti stig. Här blir det stökigt, det tar stopp, det flyger cyklister till höger och vänster och jag tappar ett gäng positioner.
Denna upplaga av Snapphaneturen är just det – rätt lerig och blöt. En extra dimension till äkta MTB, helt enkelt!
Ut på andra loopen efter en magisk första timme i loppet!
Rätt snart är det glest med cyklister i skogen och jag får börja ta stigarna och hinder i min egen takt. Jag fixar samarbete på kommande grusvägarna med Filip från Anderstorp, som verkar ungefär lika snabb på stigarna. Men stigarna är oförlåtande och det är blött. I ett knixigt parti cyklar jag om och ser inte Filip mer. Från och med nu är jag ensam och cyklar mer eller mindre solo resterande 45 km av loppet.
Första loopen går i riktigt fina bokskogar, det är sanslöst fina stigar som böljar fram och tillbaka, upp och ner och med några svårare partier att forcera. Riktigt kul! Ut på loop 2 har jag en kille som går om mig inför Himmelsberget, en rätt brant och rullgrusig historia. Jag tar häng på honom och åker sedan ifrån på kommande stigar.
Loop 2 är lite mer grusvägar än förstaloopen, men också mycket stigar och knepigare partier. Jag får hoppa av och springa med cykeln över en bro i ett stökigt parti, tappar momentum och klantar mig några gånger till närmsta kilometern.
Nu är det bara målgång kvar!
En bit fram tar jag sikte på nästa gäng cyklister, på grusvägen går jag om dem och in på nästa stig så trampar jag helt enkelt ifrån dem. Men de vägrar att ge sig, närmsta 6-7 kilometrarna ligger de hela tiden 50-100-150 m bakom innan de till slut inte syns när jag kollar bak. Det är skönt att vara stark.
Loop 3 startar mer eller mindre med en brant grusbacke. En kille trampar så när ikapp mig i backen, men han måste ha kroknat för jag drar sedan ifrån och i nästa längre backe, Säljaltsbacken, tar jag sikte på någon framför mig och gnetar så när ikapp. I Rallybacken strax efteråt har jag verkligen häng på konkurrenten, när vi trampar in i en mörk skog med slingrande stig och en del bökiga stenar – detta måste vara Solhemsdungen. Vid ett tillfälle kommer jag helt fel och vurpar in i en stenmur. Det svider till, jag tar mig upp och fortsätter jaga. Ingen i sikte. Bakom mig hör jag några gånger knak och växlingar, jag själv är ju jagad.
Medalj och nöjd med insatsen på Snapphaneturen 🙂
Med lite mer säkerhet i tekniken avslutar jag partiet, kommer ut på en ny grusväg, ser den jag jagar, och trampar ikapp och förbi oerhört snabbt, den killen måste ha gått in i väggen.
Sista halvtimmen till mål och jag får för en gång skull känna hur det är att ha energi kvar i ett långlopps slutskede. Det är inte ofta! Jag är ensam, det går snabbt och jag har sikte på tre timmar – tills jag inser att jag måste uppför Hardrock Hill igen, precis innan mål.
Jag trampar i mål på knappt 3:02 i kanske nya favoritloppet.
Strava – Snapphaneturen, 19:e plats
Angelica tar emot mig och så blir det lite grillkorv, cykeltvätt och lite skönt snack om loppet.
Tack Hässleholms CK för ett kanonfint arrangemang!
Bra cykling 