Siljan Runt – en vecka före!
06.45 på lördagsmorgonen hämtade Tomas upp mig i Borlänge och sedan styrde vi mot Leksand. 07.30 dundrade Peter Hampus in på parkeringen i Leksand, med sina vapendragare från Rättvik – Leif och Martin. Målet för dagen: cykla Siljan Runt med ett snitt på nånstans över 30 km/h.
Martin, Peter och Leif dundrade i 40 knyck på parkeringen i Moskogen utanför Leksand
Vi hade rejäl fart redan från början. Leif gick upp och tokdrog tillsammans med Tomas, och jag fick det lite jobbigt. Att börja tokösa i 35 km/h utan uppvärmning innan kl 08 en lördagsmorgon är väl knappast en hit.. 😉 men efter en sisådär 4 mil började känningarna i baksida lår att släppa och jag kom igång ordentligt. Det var tur för Leif tuffade på som bara den. Rysligt stark kille det där! Å andra sidan ska han köra SUB 7 på Vättern också..
Tyvärr så bestämde sig Martins sadel för att strejka efter några mil och han var tvungen att cykla hem till Rättvik ståendes.. Aj. Vi andra dundrade på i tvåpar och det gick snabbt. Lite kul att ligga på 10 slag under tröskeln när man var uppe och drog, och sedan ligga på ”rulla lugnt”-puls när man låg bakom, hehe. Jag kan lugnt säga att jag inte är den bästa i kantvind eller motvind 😉
Eftersom Peter, Leif och Tomas kunde de här trakterna väl fick jag också en riktigt bra geografilektion denna lördagsmorgon. Jag fick veta var starten för Siljan Runt gick och att det gick riktigt snabbt efter starten, då det var en finfin utförslöpa efter Sollerön (där det för övrigt finns några riktigt grymma backar jag vill cykla i närtid).
Leif och Tomas hade några interna spurter också, där spurten inför Mora verkade vara den viktigaste och som plockades av Tomas! Kanske därför han blev så trött på slutet? 😉
På andra sidan sjön var det lite mer backigt och här fick jag visa min bättre sida på cykeln. Vi höll ihop bra på de fina vägarna och i det utmärkta cykelvädret också – växlande molnighet och 14 grader, ungefär.
Lite kallt att pausa idag, men det var fina omgivningar!
En bit innan Rättvik började vi få lucka i backarna och vi var alla ganska möra. Att Leif var mör var inte så konstigt, med tanke på att han var uppe och drog i princip hela tiden första 7-8 milen 😉 Att vi andra var möra var inte så konstigt det heller, eftersom Leif hade grillat oss 😉
I Rättvik sa vi hejdå till Leif som dundrade iväg hem medan vi andra landade på fika hos Peter med familj i en liten by utanför Rättvik. Supertrevligt och definitivt inte sista gången, Peter!
När jag och Tomas rullade vidare vid lunchtid fick vi smaka på regn och lite blött. Tack och lov gick det över snabbt och vi hade snart torra och fina vägar – och backar! Vi tog det väldigt lugnt sista biten hem, även fast jag gärna stod på lite i backarna 😉
Lite statistik: 13,2 mil och 33,3 km/h i snitt. Till Rättvik hade vi 34,1 i snitt. Godkänt! Här är Garmin GPS-spåret för vår Siljan Runt-rutt.
Summa summarum en kanonstart på en lördagsmorgon och riktigt kul med nya, fina vägar att cykla på.
Tack Tomas, Peter, Leif och Martin för det grymma sällskapet!
OBS! Samtliga foton finns på min Flickr: Siljan Runt med Peter, Tomas, Leif och Martin
Överraskning på lugna träningspasset
Hur går man lättast från solocyklist till en liten grupp på 5 cyklister? Enkelt! Spontanföreslå lite cykling ihop och hitta alla ute på vägarna. Det var åtminstone vad jag och Vilma gjorde när vi cyklade ut mot Djurgården och sedan Lidingö på torsdagskvällen.
Vi tog en lite annorlunda tur på Lidingö – förbi Foresta och vidare bort mot Brevik och slutligen Käppala (som dock är mer bekant). Det var bra väder, det rullade på fint och bilisterna var för det mesta snälla 🙂
Peter skulle sluta upp med oss någonstans på Lidingö hade vi bestämt, men det skulle dröja ända tills vi var ute på Elfvik innan vi fick mer sällskap. Dock inte av Peter utan av något som till att börja med var rödsvart och väldigt flåsande. Det dröjde dock inte länge förrän Ken hade återfått andan efter sin 3 km-intervall och vi kunde börja fråga ut honom om varför han inte synts till på Lidingö-träningarna 😉
En liten stund efteråt dök Peter Och Mic upp och vips var vi ett gäng på 5 istället ute vid Elfvik. Nice! När vi rullade förbi Södergarn stötte vi på Jonas Rodny också, så man kan lugnt säga att vi inte var ensamma på vägarna denna kväll.
Summa summarum en supertrevlig kväll ute på cykeln med grymt sällskap. Efter rundan på 6 mil var jag tvungen att dundra iväg med 10 kg packning till Svedmyra, då gick det inte fullt lika lugnt.. men jag vart väldigt nöjd med kvällen ändå!
Den här helgen väntar cykling i Dalarna och framför allt en runda runt Siljan med bland annat Peter Hampus. Nya vägar för mig och lite pre-Siljan Runt happening helgen innan vi cyklar motionsloppet i en 20 man stark klunga, anförd av Lasse från Fredrikshofs Lidingögrupp. Superkul!
-
- Vilma fincyklar på Djurgårn
-
- Vilma provar fincykel (min!)
-
- Vilma och Ken vid Elfvik. Ken var lite trött här.. 😉
-
- Fler trötta cyklister anlände till Elfvik. Här Mic och Peter!
-
- Peter, Mic, Ken, Vilma
Runes energikaka i special edition!
Jag är ett fan av Runes energikaka och när jag fick nys om att det hade kommit en special edition med blåbärsmak (tack Peter K!) så var jag tvungen att beställa. Vad kan vara bättre än att mumsa i sig en Runekaka efter ett pass på 2 timmar en tisdagskväll?
Blåbärskakan smakar precis som ordinarie kakan gott! Blåbärssmaken finns där, om än inte så distinkt. Gästbagaren Evy Palm har gjort ett bra jobb 🙂
Precis som ordinarie kakan på 40 gram innehåller blåbärsversionen 176 kalorier. Nyttigt under och efter träningen!
Du kan beställa Runes energikaka på www.svenskasportprodukter.se.
3 träningspass på cykel denna vecka
Efter Roslagsvåren förra helgen var det dags för en vilodag enligt träningsschemat. Skönt och behövligt då det blivit riktigt mycket tid och mil på cykeln sedan Camp Mallorca.
På tisdagen var det äntligen dags för cykel igen – det är alltid träning med Fredrikshofs Lidingö-grupp där jag också är ledare. Vi samlades ett 30-tal cyklister med mörka moln över oss och noggrann säkerhetsgenomgång av Peter Hampus i vår snabbgrupp.
Tisdagscyklingen blev blöt även den, faktiskt än blötare än Roslagsvåren (som om det var möjligt). Vi var många som hade blivit härdade dock, så det var inga konstigheter att ligga på rulle i 35 knyck med vatten som stänkte upp från vägen 😉 Vid Södergarn samlades alla cyklister när regnet hällde ner som mest och solen tittade fram genom molnen. Sedan bar det vidare och faktum är att det blev fint väder senare på kvällen.
Tisdagspasset blev även stenhårt. Riktigt hårt. När vi spurtade på Tallinkpiren var vi flera som hade problem att komma upp i några högre hastigheter eftersom alla var så trötta 😉 Sammanfattningsvis kändes tisdagsträningen bra, om än alltså något hård. Vi kom fram till att kvällspasset var ganska episkt 🙂
I onsdags cyklade jag och min kollega Tomas ut från city norrut mot Jakobsberg. Innan vi kom till Jakobsberg var det ett mindre helvete med alla cykelvägar, men sedan blev det genast bättre. Vi fick även oväntat sällskap av Jonathan och blev således tre cyklister som tog oss ut mot Bro och vägarna norr om Kungsängen. Och där blev jag nästan salig. När vi svängde in mot Håbo-Tibble kändes det nästan majestätiskt. Helt galet tomma vägar så när som på någon enstaka buss. Vi cyklade tre i bredd. Vinden på vår sida. Riktigt fint!
Tomas och jag avslutade onsdagskvällen med hamburgare innan jag satte mig på tåget mot Karlberg. Där stötte jag på Guy från Hofvet och fick bra sällskap till innerstan.
Onsdagspasset blev lugnt för egen del, med några få backintervaller. Vi har också plottat ut en ny runda på 12 mil som utgår från Jakobsberg och norrut. Mer om den vid annat tillfälle 🙂
I torsdags blev det ytterligare ett lugnt (och blåsigt) pass, denna gång med Angelica. Vi träffades vid Skanstull och cyklade ut mot Älta. Stundtals var vi på riktigt fina vägar i först Haningen-trakten och sedan Huddinge-trakten. Den här kvällen var vackrast vädermässigt också, med fin solnedgång som väntade. Sista 16 km från Svedmyra till Karlaplan solocyklade jag och drog på lite extra, snittade 32 km/h och skarvade också på med Djurgården. Pulsen ville inte riktigt komma upp över tröskeln, trots mina försök. Bena tog slut innan, helt enkelt. Jag avslutade kvällen med en rejäl portion spaghetti och köttfärssås.
Nu väntar för egen del hela fyra dagar utan träning på cykel. Jag ska till Manchester och utöva mitt andra stora intresse; fotboll. Men den här gången mest att se på mitt lag, Manchester United, och fira rejält! Kanske blir det en löptur på vägarna runt Old Trafford den här helgen 🙂
Den här veckans tre cykelpass resulterade i totalt 21 mil på 7 timmar och 37 minuter. Helt okej med tanke på att det är min vilovecka, enligt träningsschemat från min PT Mathias. Dock behöver jag fler långpass. Det får bli kommande helger. Nu hoppas jag på att kunna vila mig något i form! 🙂
Foton kan ses på min Flickr:
Roslagsvåren 2011 inifrån en snabbgrupp på alltomcykel.se
Jag blev ombedd att skriva om Roslagsvåren 2011 för www.alltomcykel.se och nu ligger texten ute.
Läs här: Rapport: Roslagsvåren 2011 inifrån en snabbgrupp
Jag tackar för att jag fick skriva för Allt om cykel, som är en mycket gedigen sajt från cykelentusiaster för cykelintresserade.
Roslagsvåren 2011 en alltför händelserik historia
Så här såg det ut i vår belgiska kedja stora delar av loppet idag, med avstånd mellan cyklister och säkerhet som prio #1. Synd bara att det inte gick hela vägen.
Uppladdningen för Lidingögruppen/SUB 9 D var god med inför Roslagsvåren, med ett flertal cyklister i vår klunga som hade cyklat tillsammans tidigare. När vi väl stod på startlinjen inför Roslagsvåren 2011 kändes det bra, även om det var lite stressigt att hitta varandra innan start. Första kilometrarna fick vi bekräftat att det här var ett gäng som var vana att cykla i klunga. Vi värmde upp med tvåpar i början innan vi körde igång den belgiska kedjan, som periodvis gick riktigt fint. I ösregn, såklart. Som under i princip hela loppet.
Men dagen skulle tyvärr innebära två vurpor för vår grupp, en allvarlig och en där utfallet var bättre.
Efter 2 mil hade vi vår första vurpa, Malin gick på Mics bakhjul i en uppförsbacke där det bromsades in då vi hade en grupp precis framför oss. Malin var otroligt rutinerad och ramlade bara ner i gräset och kunde ta sig upp igen väldigt snabbt. Lite fix med frambromsen och sedan var vår klunga iväg igen.
Peter Hampus och jag hade god hjälp med att föra vidare kommandon i klungan, såsom att låsa kedjan i backar, hålla avstånd, vara försiktig i kurvor med mera. Trots ösregnet och den hala vägbanan gick det bra.
Efter ca 6 mil fick Anders R punktering och Jonas Sköld stannade med honom för att åtgärda. Tack och lov var vår klunga en av de första att rulla ut denna söndagsförmiddag, så det fanns gott om andra klungor att ta rygg på senare. Det hade dock varit grymt att ha med både Anders och Jonas i klungan resten av vägen också. Jag hörde sedan att de kom in tryggt i mål och utan incidenter.
Efter punkteringen passerade vi så småningom Rimbo med vår klunga och rullade vidare mot första depån (efter ca 8 mil) där vi tog ganska exakt 4 minuter på oss innan vi cyklade vidare. Precis när vi skulle iväg rullade en mastergrupp förbi, SUB 9 B+C tror jag. Vi kom ikapp dem efter några kilometer och tog oss om, sedan hade vi dem bakom oss på hyfsat avstånd till och från.
Det var framför allt på vägen där man svänger höger i höjd med sjön Largen som det började bli nervöst. Vägen var ganska smal men framför allt bedrövligt dålig med hål och bulor som förvisso var gulmarkerade, men det var snarare sänkt hastighet och större försiktighet som gjorde att alla kom igenom här helskinnade. Vid ett tillfälle blev det väldigt trångt i ett möte och det var inte långt ifrån en frontalkrock för delar av klungan – återigen var det rutinen och försiktigheten i klungan, tillsammans med en viss portion tur, som gjorde att inget hände.
När vi äntligen kom ut på bättre vägar och svängde av mot Vallentuna märktes det att många var trötta – vi hade luckor i var och varannan backe och även på platten, så vi var några som tog några längre förningar för att de längre bak i klungan skulle få det lite lugnare.
Det var precis efter att vi svängt höger mot Lindholmen när vi kom till en nerförsbacke och något som skulle bli ödesdigert för två klungor. Jag låg i princip sist i vår klunga och såg hur några längre fram åkte ner i en spricka i vägen och sedan var det kört. Framhjul gled undan och klungvurpan var ett faktum, med 4-5 cyklister som vurpade rejält och cyklar som for över vägbanan. Här gällde det att agera fort och stoppa trafiken i båda ändar om vurpan. Jocke G från SUB 9 B&C-klungan bakom hjälpte till jätterutinerat tillsammans med flera bilister.
Otto i vår klunga klarade sig sämst, med brutna revben och brutet nyckelben som utgång. Cecilia i klungan bakom oss hade otur också, medan andra så småningom kunde cykla vidare omskakade och med tillbucklade cyklar.
Peter Hampus har återgett mer noggrant vad han såg och var med om mitt i klungan under vurpan.
Peter, Mic, Aivar och jag stannade kvar ett tag tills läget var mer under kontroll, innan vi cyklade vidare mot mål. Det kändes tungt när vi korsade mållinjen sida vid sida. Väl vid mål träffade vi så småningom på de flesta från vår klunga, som hade tagit sig i mål allt från några minuter tidigare till några minuter senare.
Vi är hur som helst ett antal erfarenheter rikare och nu förs det diskussioner om hur vi ska kunna göra cykling än mer säker på motionslopp som Roslagsvåren.
Jag önskar samtliga inblandade i vurpor på Roslagsvåren en snabb återhämtning till god hälsa och att ni är på vägarna snart igen!
Jag skulle också vilja rikta ett tack till funktionärerna på Roslagsvåren. Bra jobbat i ösregnet ni också!
För den som är nyfiken, här är mitt GPS-spår från Roslagsvåren. De första 11,5 milen i klunga, resten i lagtempo med fyra man.
Säkerhet
Det är extremt viktigt sådana här dagar att hålla avståndet och vara noga med det. Om man på torrt väglag håller 30-40 cm till framförvarande cyklist så bör man ha minst 1,5 m när det är blött. Jag hörde om en snabbklunga på Roslagsvåren där de höll 4-5 meter, vilket såklart blir betydligt jobbigare per cyklist men även säkrare. Även detta med glasögon som immar igen eller får vatten på sig – ett bra komplement är i så fall att använda keps – då blir det inte lika jobbigt.
Oavsett så är det svårt när vägarna är blöta och fyllda av hål och bulor och man får helt enkelt se över om ett visst motionslopp egentligen passar för snabbklungor som försöker nå en viss tid – speciellt när cyklister kör på gränsen eller t o m över gränsen för sin förmåga. Givetvis ska alla kunna vara med och cykla i den takt de vill, men inte om det innebär sämre säkerhet.
Foton
Alla foton finns på min Flickr: Roslagsvåren 2011 med Fredrikshof Lidingö / VR SUB 9D.
Det blev inte så mycket foton igår eftersom det var blött och halt, men när det gick lugnare kunde jag gå ur klungan och ta foton vid sidan om. Här är några stycken:
-
- Peter och Otto
-
- Aivar uppe och drar i belgiska kedjan
-
- Jag, Mic och Peter efteråt (foto: Raymond Bergmark)
Inför Roslagsvåren 2011
Denna söndag är det dags för Roslagsvåren med en snabbklunga som Peter Hampus och jag leder. Vädret ser ut att gå lite mot oss, men med rätt utrustning och inställning kommer det att gå vägen ändå! Målet för vår grupp är SUB 4:10 vilket innebär en snitthastighet på ca 35 km/h över 14,2 mil – men viktigast är säkerheten och att alla kommer i mål utan incidenter.
Några av mina vänner på banan imorgon kommer att vara ovanstående (se bild). Det här är första riktiga urladdningen för säsongen och jag tänker få i mig energi som sig bör när man tävlar eller kör motionslopp seriöst. Två liquids, 4 Rune-kakor och några Enervit GT-tabletter borde jag komma långt på tillsammans med min sportdryck (Dalblads Loadex).
Mina övriga vänner är minst lika viktiga – vi kommer vara 14-15 st cyklister som går mot mål i vår klunga denna Roslagsvåren.
Nu hoppas jag bara att mina två senaste mellanpass från i torsdags och denna lördag hjälper till.
Detta kommer att bli kanon! Precis som Jonas Sköld också tror. 🙂
Bra cykling 