Så var mitt 2012 – del 1
Det har lite sent omsider blivit dags att summera 2012 vad gäller cykling. Ett år som för mig innebar en förfärligt massa sjukdagar, men som innehöll hela 3 cykelresor och ett antal fina minnen och prestationer. Jag fortsatte som ledare i Fredrikshof Lidingö tillsammans med bästa ledargänget, och livet var lätt.
Nu kör vi!
Januari
Året 2012 inleddes med utförsåkning i Sälen och benen fick sig en omgång även där, framför allt i puckelpistarna. Tyvärr blev jag hängig och pausade ”riktig” träning några dagar innan det var dags att grensla cykeln igen.
Jag gick även ut med nyheten att jag skulle börja tävla för Södertälje CK:s elitlag.
Några av de mer minnesvärda distanspassen var min och Edvards långtur ut på Färingsö en mörk vardagskväll. Det blev såklart även några pass på Järvafältet med Hofvet. Det var rätt god uppslutning på cykelpassen den månaden.
Februari
I februari var det dags att öka lite. Vi hade lagsamling med SCK:s elitlag och körde ett jobbigt distanspass i modden där Södertäljes egen tidning LT kom och gjorde ett reportage. Jag var rätt mosig en bit in på passet och när bakväxeln dundrade in i bakhjulet var det inte mycket att göra än att sätta sig i följebilen och åka med hem.
Jag kommer så väl ihåg att jag var sliten efter några veckors hård träning, faktum var också att jag var en bit ifrån elit – men det var 2 månader kvar.
Det blev också mer mörkerdistans i februari, bland annat ett solopass i Roslagen.
Jag passade även på att åka lite längdskidor, men de försöken är sedan länge bortglömda.
Mars
Det bästa som hände i mars förra året är även en av de bästa upplevelser jag haft på cykel. Jag åkte ner till Rivieran med GoVest-Gabriel och Karl Pamp – och vilken vecka vi fick!
Det var grymt bra väder i princip varje dag, Rivieran visade sig från sin bästa (vår)sida och dagarna var bara cykel, återhämtning och sitta på McDonalds och blogga (gratis WIFI).
Gabriel och Pampen var om inte två så minst ett steg över mig, vilket satte sina spår. Enda dagen jag hängde på grabbarna var min första dag, övrig tid fick jag spela tredjefiol. Det blev en riktigt tung träningsvecka med många fina minnen. Ett av dem när vi stötte på Andy Schleck och Bobby Julich i bergen. Ett annat den sanslöst fina körningen längsmed kusten från St Raphael mot Cannes.
Tyvärr förde den fina veckan på Rivieran med sig en flygresa hem med sliten kropp och många barnbakterier – således åkte jag på 2012 års första rejäla sjukdom, som drog ut på tiden.
Presentation överflödig.
Gabriel och Karl.
April
Jag hade knappt blivit frisk efter Rivieran-sejouren och åt fortfarande antibiotika när det var dags för nästa cykelresa – återbesök till Gran Canaria och träningsläger med Södertälje CK.
Angelica följde med och det blev vår andra cykelresa tillsammans. Vi fick till ett antal riktigt trevliga pass över Bartolome, Soria och inte minst längsta passet upp till Pico de la Nieves ”Snötoppen” – högsta punkten på Gran Canaria, tillsammans med Hofvets Kaspar Fritz som också var på plats.
Veckan avslutades med ett långpass där vi bland annat tog oss an den vackra Mogan-backen med perfekt asfalt.
Vi hann knappt komma hem innan jag blev sjuk igen. Ny barnbakterie sa doktorn och jag kunde inte träna ordentligt igen förrän fyra veckor senare, när antibiotikakuren var avslutad.
Sista milen hem på Gran Canaria. Jack, Janne och Angelica.
Se där, även jag fastnade på bild under denna vecka. 😉
Maj
Det var inte förrän i mitten på maj som jag kunde börja träna igen, hopplöst efter på grund av nästan 40 sjukdagar sedan slutet på mars.
Två av årets mest minnesvädra pass blev det också i Roslagen med Fredrikshof – ängarna stod i blom och sommaren började göra sig påmind. Bra sällskap med = gott recept för ett lyckat distanspass.
En av årets bästa bilder tagen från min cykelsadel. Thomas på sin nya Bianchi Oltre.
Juni
I juni hade jag återigen lite problem med hälsan, denna gång mest mindre förkylning(ar). Inte så konstigt kanske med tanke på vädret på tex Stockholm Marathon eller vädret över huvud taget – och att man faktiskt var utomhus och tränade.
Dittils årets hårdaste tisdagspass på Lidingö revs av och allt var frid och fröjd. Sakta men säkert började jag bygga upp för att så småningom tävla.
Det blev även några pass med Angelica och mot slutet på månaden var hela Södertälje CK med vänner igång och arrangerade cykel-SM i landsväg 2012. Tanken var att jag skulle ha varit med, men min otroligt sjukdomsfyllda vår omöjliggjorde min medverkan och jag fick istället stå vid sidan om på första parkett.
Jerka kom ner en tisdag på Lidingö och visade stilen. Årets outfit?
Det var första halvåret 2012 det! Det var inte många som såg mig från april till juni, men här är i alla fall livstecken från några av passen 🙂 Det var ett tufft halvår som trots allt lade grunden till ett något bättre andra del av 2012. Mer om det inom kort.
Vilse i djungeln
Järva-djungeln, det vill säga.
Pampen, Tomaz och jag slöt upp på lördagsmorgonen för ett ”3-4 h distanspass” med fokus på lugn körning. Det blev knappt 3-4 h och det blev inte så lugnt heller. Det brukar inte vara jag som trissar upp fart, men denna gång var jag nog boven i dramat.. sorry grabbar! Vi fick även sällskap av Stefan som kört med Pampen i Team Conti. Det blev ett fint pass med avslutning på Statoil Järva krog.
Vilse var vi också under passet, vid ett tillfälle. Vi hade lämnat fältet bakom oss, cyklade runt nordost om Järva för att leta efter en väg in som jag kände till. Vi hittade vägen in, bara det att den blev smalare och smalare och ledde till allmän misär, vurpor och till slut springa med cykeln för att ta sig fram. I 10 cm djup snö, med några små vattenhål för att göra det hela lite mer cyclocross-aktigt 😉 När vi var klara var vi tillbaka på vägen där vi hade börjat, fast 50 meter längre bort. 😉 Därefter hittade vi tack och lov enkelt tillbaka in på fältet och kunde snurra tryggt åt Bögs gård-hållet och sedan in till stan.
Pampen ”slungar”, något vi blivit vana vid på vinterdistans. Effekt: Få upp värmen i kroppen, framför allt benen och fötterna.
Stefan & Tomaz ifrågasätter om vi verkligen ska in i skogen den väg jag föreslår.
Backjävel
Jag skulle möta upp Peter H ikväll för lite gemensamma intervaller, men vi var så snabba så vi aldrig såg varandra 😉
Så jag bestämde mig för att köra Canadabacken på Lidingö, för omväxlingens skull. 8 gånger blev det varav 6 gånger spurt uppför.
Det var fruktansvärt. Någonstans kring 4:e intervallen trodde jag att jag skulle spy. Jag kände mig otroligt vek.
Men jag bet ihop och fullbordade passet. På vägen hem frös jag trots att jag satte på mig en jacka till.
Det här passet var det tråkigaste på länge. Men fullt nödvändigt för att stärka inför säsongen.
Hyfsat rökt på distans ”Conti style”
Bara vi på vägarna.
Alla bilder från passet finns på min Flickr: Distans med Conti
Pampen har ett förflutet i Team Conti och när det bjöds in till öppen Conti-träning den gångna lördagen var vi inte sena att haka på. Vi blev ett gäng på 6 som snurrade ut från Brommaplan – Pamp, Pär, Mats, Mic, Peter H och jag. Sedan bar det mot Södertälje där vår sjunde medlem för dagen slöt upp – Peter Eriksson aka ”Roadrunner”.
Det hade gått rykten om en långdistansrökare och så blev det alltså. Vi styrde mot Bornsjön via Aspudden och Skärholmen, med Mats som säker kartläsare. (Enligt uppgift är jag ingen att förlita sig på vad gäller sådant, förstår dock inte varför 😉 )
Susar nerför i Viksberg.
På vägen ut mötte vi knappt några bilar och än färre runt Bornsjön – riktigt skönt att vara ensamma på vägarna (även om vi stötte på andra cyklister några ggr). Runt Bornsjön blev det några härliga backar att trycka på lite i och än bättre blev det i Viksberg och den fina backen där.
När vi passerat Södertälje började några av oss bli lite trötta och då dök alltså självaste Peter E upp för att göra livet gladare i gruppen 😉 Efter att ha legat framme och dragit rätt långa bitar började jag bli lite krispig och backen upp mot Hall fick jag bita i något. Men det var fler som var mer krispiga och jag drar gärna lite extra på träningar för att få ut så mycket träningseffekt som möjligt, så det fortsatte lite så. Jag hade bara ett dubbdäck på medan åtminstone Mic och Peter H hade två (det var därför jag och inte de vurpade förra helgen på Järva antar jag, hehe).
Pampen hade imponerande nog bara gått runt på vatten hittils, medan undertecknad ”förberett” sig för ett jobbigt pass och laddat upp med 1 bar och 75 dl sportdryck.
Rosenhill körde vi bara förbi (”ingen fikapaus idag”), vilket jag gillar. Att fika mitt under ett distanspass, framför allt på vintern, är i alla fall inte min favorit.
När vi tog av mot Tullinge stannade jag till och snackade med en annan Hofvet-grupp (Farsta?), så det blev till att jaga lite för att komma ikapp min grupp sedan. I Tullinge hoppade Pär av (tåget hem) medan Peter E visade oss vidare schyssta vägar in mot Huddinge där han sedan vek av. Innan dess fick vi prova på att cykla i en tunnel ”under” Huddinge sjukhus, spännande värre.
In till stan på Gamla Stockholmsvägen med massvis av potthål (för er info), men vi lyckades undvika de flesta och ingen skada skedd.
Vid Västerbron tack och hej innan jag, Mic och Peter H brände iväg mot Gärdet och Lidingö, rätt så mosade efter X antal mil dragjobb 🙂
Väl hemma stannade klockan på 4,5 h och 12 mil, Lidingöborna fick in ytterligare 1 mil. Starkt jobbat och helt klart ett kul pass på många lite nyare vägar! Mer av den varan, bara att hoppas på fler gästspel med Team Conti 🙂
Pampen. (Fortfarande förvirrad i klädval 😉 )
Pär och Peter Hampus.
Peter E och Mats i fronten.
Pampen och Mic.
”Slutspurt 2012”
Det har blivit några fina pass de sista dagarna på året. Jag låter bilderna tala!
Lördag morgon var jag upp när det fortfarande var mörkt och mötte upp Peter H, Mic och Ulf för ett pass på Järva. Ovan Peter Hampus på isgata på fältet, Ulf i bakgrunden.
Blåsigt, isigt, tappra män. Mic, Peter, Ulf på Järva. Fikan efteråt hemma hos Ulf satt fint!
På Nyårsafton var det Mic, Jonas R, Peter H och jag som stack ut en lite intensivare runda norrut via Djursholm. Här blev vi förevigade 🙂 Bra avslut på 2012 med Hofvet Lidingö. De andra grabbarna skulle sedan vidare och springa sista milen på Lidingöloppet (!).
Väl hemma igen på Nyårsafton så mötte jag upp Angelica för vår första cykling ute tillsammans sedan september. Nice! Djurgårn blev det.
Sammanfattning av 2012 kommer i en senare post 🙂
Gott nytt år alla!
På klassiska vägar
På juldagskvällen letade jag sällskap till ett vinterdistanspass och fick napp, Tomaz från TMCK ville köra 🙂 Sagt och gjort – på Annandagsmorgonen bar det av.
För egen del gick det bra tills jag kom till Haga Södra. Här var det totalt oplogat fram till Haga Norra så det var bara att slänga upp CX:en på axeln och gå fram med maxpuls i snön. Tack och lov kunde jag smita in på kyrkogården där det var plogat och sedan cykla fram till Haga Norra för att möta upp med Tomaz. Kämpig start.
Planen för dagen blev upp till Roslagsstoppet och tillbaka igen, och då helst på vägar som var plogade 😉
Vi cyklade således via Danderyds sjukhus->Enebyberg->Vallentuna->Angarn->Roslagsstoppet och hem via Arninge istället för Vallentuna. Vägar som är välbekanta, men som inte setts på ett tag.
Vägarna var kanon så när som på biten mellan Brottby och Stoppet, där var det knappt plogat på något dygn, så snön låg tät över vägen. Väl uppe vid Stoppet blev det en snabbfika, kaffe till Tomaz och korv med bröd till mig.
På hemvägen började det regna så när jag kom hem var jag blöt både invändigt och utvändigt. Det är knepigt det här med hur man ska klä sig!
10 mil och lite drygt 4 h fick vi ihop denna förmiddag. Helt klart gott kämpat. Sista kilometern hem var det så slut i depåerna så jag var tvungen att öppna min nöd-bar för att stilla hungern lite. Jag gissar att 1 varmkorv och 1 halv tallrik yoghurt+müsli inte är det bästa om man ska ut och kämpa i 4 h på vintern 🙂
Ni som inte var med missade ett gediget pass!
Bra cykling 