Bra cykling

Efter fredagskvällens bedrövelse i ösregn var det skönt att se lördagen bjuda på helt annat väder. Sol och ca 20 plusgrader. Som upplagt för ett kanonpass i Roslagen. Då fick jag ju även med Angelica 😉

Det blev en repris på förra lördagens lyckade pass upp till Rimbo och hela 5 h distans för de flesta av oss.  Här är hela träningspasset på Strava.

(Alla bilder ligger uppe på min Flickr: Hofvet Lidingö inofficell 4 aug till Rimbo. Låna gärna, länka gärna 🙂 )

Lasse instruerar. Alla lyssnar.

Jag har denna vecka känt att jag kört aningen för hårt på sistone och ville ha in ett mer regelrätt långdistanspass, så det blev ”mellangrupp” istället och lite behagligare distanstempo med Lasse, Erik S, Ingrid, Johan S, Richard, Angelica. Milla (ny i Hofvet), hängde också på en bit innan hon tog sig hem igen.

Njutning. Förbi Angarn på morgonen.

Vi cyklade upp till Brottby och sedan Sättra-vägen, förbi Riala, genom Finsta och sedan Södertjära. Ofta riktigt fina vägar och även tomma sådana. Det är kanske det bästa med att komma ut kl 07 en lördagsmorgon, att man får äga vägarna själva i några timmar.

”Nu ökar vi takten”, sa Erik, och så blev det. Ingrid och Angelica hade inget mot det.

I Rimbo träffade vi på snabbgruppen ledd av Peter H, Mic, Jonas R och Nicklas (många ledare under dagen, bara Vilma, Richard och Lars-Erik saknades!). Tyvärr hade de haft en incident som innebar ambulans för cyklisten i fråga. Undrar när kommunerna som har hand om vägarna i Roslagen ska vakna och göra något åt alla hål, bulor mm? Det ska väl inte behövas en riktigt seriös incident eller ett dödsfall för det kan man ju hoppas. Denna gång verkar det som att cyklisten i fråga klarade sig hyfsat och att man bara skulle kolla hans nacke på sjukhuset och säkra att han var helt okej.

Erik S var tillbaka efter ca en evighet på Rivieran. Klart han väljer finaste sommardagen för det då. Kul att ha dig tillbaka, Erik!

Fika blev det hur som helst på Rimbobiten, min cola satt fint, men dajmbakelsen var verkligen onödigt icke-passande, alltså inte god. Tips från coachen: undvik.

Angelica och Lasse.

Efter Rimbo drog vi raka vägen till Kårsta, här var det som alltid kantvind och motvind och en del trafik. Det var riktigt skönt att vika av mot Kårsta efter drygt 10 km i vinden. Det är min akilleshäl det, att ligga i vinden. Så det är därför jag gör det så ofta, man måste ju öva upp sina svagheter 😉

Lasse tar tillfället i akt igen och visar upp nya cykeln. Richard beundrar.

Idag passade jag också på att dra rätt friskt i gruppen, jag fick min träning och jag tror alla var glada med sitt träningspass när vi kom hem. Jag blir imponerad av samtliga som trots uppehåll, sjukdomar, semestrar och andra aktiviteter ändå fixar 15 mil bara sådär.

”Värsta Duracellkaninen”, blev jag kallad efteråt. Alltid nåt 😉 Johan S, Angelica, Erik S och Ingrid precis bakom.

För egen del hade jag mycket mindre röstresurser än normalt, alltså någon slags känning i halsen, så det passade väldigt bra med ett 5 h distanspass med ca 30 km/h i snitt.

Totalt blev vi ca 25 cyklister till träning i både mellangrupp och snabbgrupp. Inte dåligt då det fortfarande är semestertider och detta alltså var inofficiell träning där man hänger med på eget bevåg 🙂

Snabbgruppen tog sig förbi oss på hemvägen. Riktigt fin bild om jag får säga det själv.

Väl hemma blev det smoothie på balkongen, regelrätt återhämtningsdryck och sedan korv stroganoff med ris. Ibland känner man sig smart över att ha lagat mat kvällen innan ett distanspass 😉

Mic visar oss hur det går till.

Alex och Ingrid ville inte vara sämre än Mic 😉

Välförtjänt smoothie på balkongen!

Äntligen börjar jag få samma känsla i benen som jag hade större delen av förra säsongen. Det vill säga, någon slags konstant trötthet. Det innebär alltså att jag har kunnat träna som jag vill på sistone. Bättre sent än aldrig 🙂

I tisdags avslutade jag ett litet intensivt träningsblock med en urladdning som heter duga – tisdagsintervaller på Lidingö, med Fredrikshof. Trots rätt trötta ben inför passet så kunde jag mjölka ur den sista kraften under varje intervall och fick precis den träning jag ville. Hårt var det, säger Strava.

Alla bilder från tisdagskvällen här

Tack Peter som tog initiativ till gruppträningen, det blir ju roligare så än att köra solo hela tiden 🙂

Ute på Elfvik.

Därför rätt lägligt med vilodag under onsdagen, vilket innebar gott sällskap på balkongen, grymt god hemmalagad kycklingsallad och t o m en skvätt kvalitetsrödvin. Perfekt att fylla på depåerna inför resten av veckan. I och för sig fyller man ju på depåerna hela tiden för att inte upphöra att existera.. 🙂

Idag torsdag blev det ett Lidingöpass lite omvänt, med lugnt i början på södra delen av ön för att sedan stegra intensiteten på den backigaste sidan av ön (dvs Sticklinge och Kyttinge), dock utan att gå på max överallt. Avslut med rull ut till Elfvik, tillbaka över bron och sedan Djurgården runt baklänges även den. Bra med variation och man upptäcker helt klart nya backar 🙂

Jag svängde förbi Östermalms korvspecialist för en dubbel polsk finkorv och satte mig sedan på balkongen för att njuta lite av den nu kyligare sensommarkvällen.

Kvalitet.

Balkonghäng.

Resten av veckan väntar distanspass i olika former, är tanken!

Ytterligare en semesterdag, ytterligare en vacker sommardag. Vad bättre än att hoja ut mot Ekerö och istället vika av vänster mot just Ekerö istället för höger mot Färingsö?

Ekerö bjuder till en början på trafik, tills man kommer till Träkvista det vill säga. Då viker man av till vänster, sedan till höger och så cyklar man Fantholmsvägen hela vägen ner till hamnen. Sedan vänder man tillbaka samma väg som man kom och får då motlut i princip hela tiden i form av en kanonfin backe.
Själva backintervallen startar först vid övergångsstället. Sedan kommer ett farthinder och efter det smäller det till med backe på riktigt och till och med ett 40-tal meter med 14 % som mest lutning. Vid lyktstolpen högst upp är backintervallen slut. 30 km/h över backkrönet på slutet ska man sikta på att ha när man kör intervallen, har sagts till mig. Jag lyckades nästan.

Här är Träkvista-backen som Strava-segment – 300 meter med 6,8 % snittlutning.

Det var Robin som visade backen för mig (och Angelica) för första gången förra året. Tydligen var det även Linus Dahlbergs intervallbacke på den tiden han bodde i denna del av Sverige. Hur som helst, trots lite småtrötta ben idag slog jag mina tider från förra året lätt.

På hemvägen blev det några naturliga intervaller till, jag träffade på Hofvets egen Aivar som är på väg tillbaka efter ett uppehåll, och så blev det avslut med kanongod macka på ett café nära Värtan. Tyvärr ingen OS-cykel att koppla av med efteråt hemma, men så bra kan man ju inte ha det varje dag 😉

68 km och drygt 2 h ute. Imorrn nya tag 🙂

På 2 led mot Karby.

Det här är nog första veckan på hela säsongen som jag känner att jag fått ut ungefär den träning jag vill och kroppen inte har stretat emot genom att bli sjuk eller dyl. Att det skulle dröja nästan ända till augusti för det skvallrar lite om hur min säsong har blivit.

Lördag blev det hur som helst och en inofficiell tur på landsväg med Fredrikshofs Lidingögrupp. Peter Hampus tog initiativet och vi var ca 12 cyklister som stod på Bergiusvägen vid Naturhistoriska kl 07 på morgonen. Förutom jag som kom ca 5 min för sent då, men jag dök upp!

Upp mot Rimbo skulle vi och siktet var inställt på ca 09 då Rimbobiten öppnade och Lasse, också ledare på Lidingö, skulle sluta upp. Lite skoj att vi cyklade exakt samma väg som jag cyklade för första gången dagen innan – från Brottby till Riala via Sättra och Finsta. Finfina vägar och lite trafik. Ett stort tack till Ernst från VCK som också visade oss lite nya vägar 🙂

Trots lite hårdare cykling senaste dagarna så svarade kropp och ben bra. (Trots sömnbrist också, ibland undrar man varför man tar sig upp för att träna 07 en lördag.. man förstår det när man väl är på plats.) För egen del börjar jag återhämta mig bättre från träningspass nu än tidigare på säsongen, kanske är det också ett tecken på att jag faktiskt lämnat den värsta sjukdomsperioden bakom mig och nu fått igång träningen lite mer seriöst i alla fall.

Fika blev det hur som helst i Rimbo, efter 8 mil och 34 i snitt i något som var motvind och kantvind mest hela tiden? Här hade Lasse också väntat på oss och valt de bästa platserna på uteserveringen. Riktigt skönt att sitta och steka i solen, fast jag personligen egentligen inte gillar fika mitt i ett pass. Dock socialt och det älskar vi när det gått en hel sommar sedan man såg de flesta bekanta ansikten! Jag tryckte i mig en bar, 1 toscakaka och 1 burk Cola innan vi tog sikte på snabbaste vägen hem via Roslagsstoppet. Lasse och Andreas däremot tog sikte på Norrtälje och Gräddö-hållet istället. Ryktet säger att de fick en solig och fin tur tillbaka 🙂

På hemvägen fick vi såklart motvind. Bara att streta emot och se glad ut 😉 Det gick stundtals undan och efter drygt 1,5 h var vi tillbaka i stan, de flesta rätt rejält möra. Peter, Johan, Mic, Erik och jag styrde mot Lidingö innan vi sa hejdå och jag fortsatte med egen skarv som bland annat innebar mellanlandning på för dagen extremt folktäta Fågelöudde. 1 cola, vatten och pannkakor satt fint där innan jag drygt 16 mil och 5 h cykling senare var hemma 🙂

Tack alla som var med på sommarens bästa runda! Ingen nämnd, ingen glömd 🙂

• Alla bilder från rundan här
• Min Strava-registrering här

Foton från lördagen:

Söndag då och jag tog lite sovmorgon till åtminstone halv tio. Oplanerad dag i stort förutom damernas linjelopp i OS och såklart en återhämtningsrunda. Vid 12 gav jag mig ut mot Täby via Djursholm, som vi skippade på rundan med Fredrikshof. Sjukt fint och ännu bättre blev det på tillbakavägen när jag cyklade den lite okända mindre vägen längsmed stranden i Djursholm. Bra väder, schyssta villor och så en fin liten backe på slutet innan man kommer till Stocksund. Perfekt med andra ord och ett bra avslut på veckans träning.

Cyklat totalt i veckan: 43 mil. 4 lyckade pass, 1 misslyckat.

Som jag nämnde rätt nyligen i bloggen så skulle jag och Angelica upp till Roslagen och njuta av lite lantliv. Sagt och gjort, i tisdags kväll körde vi upp med bilen full av nyuthämtat godis och bilen full med grillat. Upp till Hallstavik och närmre bestämt landstället vid Edeboviken där jag spenderat så många somrar som liten 🙂

När det blev onsdag kände jag verkligen för att ta mig ut på ett träningspass, men jag bar sjukt mycket brädor (träning i sig det med) och tvättade cyklar och grillade och helt plötsligt hade hela dagen gått 😦 så det blev till att planera inför torsdagen istället, som dock skulle innebära solorunda då Angelica haft förkylning/allergibesvär under veckan.

Är jag i Sverige eller kör jag på platten på 1200 m höjd norr om Rivieran? Helt tomma vägar stundtals, men det fylldes på senare!

Solorundan blev en skapligt blåsig sådan som det blir längsmed kustremsan, konstant 6-7 sekundmeter och vindbyar då och då, från Hallstavik till Hargshamn och bort mot Östhammar på såväl småvägar som vägar med lite mer trafik. Motvind hela vägen tills jag kom ut på Tuskö och kunde njuta lite mer av strålande solen, innan det bar av på sämsta vägen för i år.

Järnvägen mellan Hallstavik och Hargshamn.

Potthål av varierande djup precis överallt och rullgrus och koblajjor och allt möjligt på vägen. Tack och lov bara 10 km och sedan blev det storväg mot Gimo och fika på herrgården där. Riktigt schysst och billigt, och framför allt välbehövligt då magen gått tom rätt länge. En halv omelett innan ”snabbdistans” räcker inte långt.. 😉

Jag är dock av skolan att jag inte tycker om fika mitt i ett träningspass, denna gång lät jag mig dock ”övertalas” när mamma, pappa och Angelica ville ha mitt fikasällskap 😉

Sommaren när den är som bäst. Lummigt, sol och på 2 hjul 🙂

Efter fikat: pulsen låg 10-15 slag över det normala i kantvinden från Gimo till Hargshamn och sedan samma småväg tillbaka till Hallstavik på en riktigt fin, backig och kurvig historia 🙂 Tyvärr inte så mycket medvind, men väl njutbart ändå. Att pulsen var så hög utan att det kändes i kroppen är inte så konstigt eftersom jag fått i mig en del näring under fikat och kroppen börjat bryta ner den så att mina små pinnar till ben kunde fortsätta veva 🙂

Ute på Tuskö.

I Gimo irrade jag runt efter fikat, innan jag hittade tillbaka samma väg som jag kom 😉

Poolen på landet är guld värd! 27 grader och underbar efter ett träningspass. Angelica och jag!

När det var kväll hade blåsten lagt sig och man kunde njuta av fjärden. Edeboviken.

14 mil och 4,5 h in på kontot, check!

Fredag och dags att åka hem. Angelica kände sig bättre och jag ville verkligen få in ett pass, så vi tog bilen mot Stockholm, parkerade i Brottby och tog sedan en nästan 7 mil lång runda i lugnt tempo på delar av Roslagsvåren/Roslagshösten-banan, förbi Riala, Largen med flera andra småbyar. Även här backigt, kurvigt och mycket småvägar. Konstigt nog också ovanligt mycket trafik, men det var väl alla semesterfirare som var ute och skulle åka till badplatser 🙂

Angelica. Mot Riala!

Ännu mer småvägar 🙂

67 km och 2,5 h och dessutom sällskap av både vind och Angelica. Perfekt!

Imorrn fortsätter minicampen med denna gång träningspass i Hofvets regi, också då i Roslagen. Denna gång mot Rimbo! Mer om det senare 🙂