Bra cykling

Många mil samarbete idag med Christian (t v)
Tack för det!

MTB Adventure i Södertälje är sista MTB-loppet för säsongen och ett sätt att få ut lite till MTB på hösten. Precis som förra året tog jag tåget ner från Stockholm och värmde upp till Gröndal utanför Södertälje, där startområdet finns. I år hittade jag vägen direkt.

Med marginalerna på min sida kommer jag fram 15 min innan start, uppvärmd av bl a en hygglig uppförsbacke. På med nummerlapp, checka in ryggsäcken och ställa sig på startlinjen. I år, längst fram. Det tyckte jag en topp 10-placering från förra året kunde ge mig.

Jag känner dock att det inte riktigt är min dag, benen är tunga och jag har haft snuva hela veckan. Men det har jag varit med om många gånger tidigare, så idag får det bli som det blir! 🙂

Starten går och jag tar täten direkt. Några km senare är jag fortfarande först, men krokig. Det är ju inte så smart, för snart går min kompis Henrik Sandén upp och drar och jag faller bakåt. Och mer bakåt. Attans! Jag orkar inte idag. I ett motlut ser jag hur topp 15 i loppet seglar iväg och jag ligger på maxpuls. Bara att bita i det sura äpplet och trampa på.

Efter halva första loopen har jag stabiliserat mig något och nu får jag sällskap av två killar, Christian och Ola. Vi får till ett samarbete, turas om att ta förningar och jag ser till att vara först in på i princip varje stigparti på banan. Vi kommer inte ikapp någon, men ingen åker ikapp oss heller.

In på startområdet inför andra loopen så ser jag hur Henrik ligger minuten före.

Jag märker också att Christian kan banan bra och har fin teknik utför. Jag sladdar efter i kurvor och några nedförskörningar. Dagen till ära kör jag på dryga 1,4 bar i däcken, något som jag trodde skulle vara bra detta lopp, som har en del grusväg. Men det är ett däcktryck som jag inte är van vid. På gruset rullar däcken bra, men det är för stötigt på stigarna och jag åker alltså av banan några gånger i kurvorna. Jag lär mig rätt snabbt var jag kan rulla genom kurvorna och var jag kan köra snabbare.

Banan är finfint uppmärkt som alltid och jag känner igen många partier. I år så blir det en lång och fin sekvens på banvallen, som övergår i snabb singletrack. Några fina gupp också. Mitt favoritparti på banan. Hörde tyvärr om en stackare som drog av nyckelbenet i ett av dessa idag..

In på tredje loopen får jag kramp. Jag har ju inte kört tävlingsfart speciellt mycket sedan i september. Jag maskerar krampen. Så fortsätter det resten av loppet. Kramp i låren, kramp insida knä och kramp i ljumskar. Jag motar bort smärtan och ökar takten på ett stigparti. Plötsligt är det bara jag och Christian kvar. Ola ligger 50 m bakom. Han jagar i 5-10 minuter och kommer sedan ikapp, för att åka av i nästa backe. Sedan ser vi inte honom mer.

Jag försöker spara krafter, samtidigt som jag tar mina förningar. I en backe med 2 km kvar till mål är det tungt. Där lägger Christian in stöten och jag kan inget göra.

Det har varit många, många omkörningar idag och i sista backen in mot mål är det trångt. Jag får gå ut i tjocka gräset, det suger tag i däcken och jag panikkrampar. Vet inte var jag ska ta vägen. Benen blir helt paralyserade. De känns som styltor. Med mina styltor rullar jag långsamt över mållinjen och in på en för dagen 16:e plats. Det får jag vara nöjd med 🙂

Polaren Henrik gjorde ett bra lopp idag. Smygt med formen har han helt klart gjort!

Lite sedvanligt tjatter och tack för samarbete. Henrik körde in på topp 10, grymt. Tvätta cykel, äta lasagne och sedan hem till Stockholm igen, ganska nöjd med dagen 🙂

Strava

(Samtliga foton finns på min Flickr. Fotograf: Angelica Ek)

Ett av årets mest stigrika lopp och tillika ett av årets roligaste race – så givetvis skulle Hammarby Hill upplaga anno 2015 köras.

Jag står i första ledet i starten och går iväg direkt med de snabbaste. När vi går in på första stigpartiet ligger vi som ett pärlband och jag har en bra plats. Pang, så går en kille i backen. Det är klart lerigt och halt på sina ställen idag. En liten bit längre fram är det min tur att åka av spåret och jag tappar några placeringar. Kör ikapp dem snabbt. Då går Ronnie i MTB Täby i backen hårt, hinner se att han reser sig och jag trampar vidare.

Hårda miner på startlinjen..

Snart är det min tur igen, när jag tar vägen förbi en bergsvägg och slår i styret i ett träd och skrapar upp axeln lite. Inga konstigheter, ut på grusvägen och nu är det lite mer utspritt. Med mig har jag Per Kumlin och Rasmus Brenter, välkända för mig då vi cyklat med varandra på en del lopp tidigare. Vi får till ett hyggligt samarbete och bakom oss syns ingen. Så vi kör. Slutet på loop 1 är Våta fötter, ett fint stigparti med en del stök. Kul! Dagen till ära har den breddats med ytterligare en planka, tack för det organisationen!

Jag och Rasmus tar dubbeldroppet.

Andra loopen börjar med en del uppförsbackar på grus och sedan kul åkning över hällar med avslutande dubbeldrop. Det går alldeles utmärkt och vi fortsätter vårt samarbete. Ett tag ser jag någon bakom oss, men vi kör ifrån enkelt. På en flowig sträcka förbi kyrkogården och graffitimuren ligger jag som tredje man och snabbt dyker en smal stubbe upp som jag prickar klockrent med vänsterskon. Från 35 km/h till 0 direkt. Satan! Grabbarna försvinner iväg. Jag reser mig snabbt, upp på cykeln och börjar trampa. Ut på nästa grusväg och jag ser dem 100 m framför mig. Som minst är luckan 20 m, men jag går på max för att gå ikapp och då kommer en backe där jag tappar. Så jag ligger och jagar i kanske 10 min, innan jag äntligen är ikapp på ett kort stigparti.. slitigt och helt klart där jag lade mest kraft under hela loppet.

Marcus Seyffarth jagade hela loppet, 1-2 min efter endast..

Jag klämmer i mig en halv koffeingel. Sedan kommer den stökiga stigen som går över hällar och några blöthål. Per är klart starkast och får lucka på oss med 30 m. Jag gillar den här stökiga åkningen och våra heldämpade hojar är tacksamma att köra på. Jag har inget vidare flyt, men strax efter detta parti är vi återigen ikapp Per och kan ta oss bort mot nästa lilla utmaning, Nackamasterna. Jag går upp och håller lagom fart för att få med mig både Per och Rasmus. Sedan kör vi nästa roliga stigparti över hällar och genom myrar. Rasmus sackar efter och snart är det bara Per och jag.

Jocke Hörwing körde ett bra race och plockade en andraplats i H50.

Jag tar täten en bit nu på både grus och stig. Det närmar sig verkligen slutet på loppet. På nästa grusväg får jag fram Per, som helt klart har extra krafter. Med 5 km kvar trissar han upp farten en hel del och jag har svårt att hålla rullen. Jag får t o m kramp, som går över snabbt. Snart är det utslagsgivande Våta fötter igen och jag tar återigen täten, för att göra mina egna spårval. Sista biten är stökigt nerför och jag får lucka på 20-30 meter, något skulle man ha för utförsåkningen i somras 🙂 Tyvärr täpper Per den luckan lekande lätt på gruset och i sista backen trycker han till, går om och jag har inget att svara med. Han ökar och är in i mål tiotalet sekunder framför mig. Bra kört!

Ny, härlig, teknisk stigsnutt i slutet på loop 1 och 3.

Min tid räcker till en tredjeplats i H30, överraskande nog, och det är jag nöjd med! Kanske hade jag kunnat ge en bättre fight utan 10 min jagande i mitten på loppet, men det är ju sådant som hör till.

Lidingö CK slog till med två pallplatser till, nämligen två andraplatser i vardera klass H40 och H50. Bra kört Marcus S och Joakim H! Vår vän Peter gick det inte lika bra för, med flera vurpor och förmodligen spricka i revbenen.

Tack till organisationen för ett återigen kanonfint lopp med väldigt mycket stig! Helt klart redan i kalendern nästa år 🙂

Stilstudie i kurvtagning på Marcus.

Per Kumlin och jag samarbetade i princip hela loppet. Gött!

Pallen H40.