Bra cykling

Söndag och dags för nytt distanspass, denna gång med laget jag ska tävla med nästa säsong. Vi blev 5 st (nästan alla) som körde runt på grusvägar och landsvägar på Södertörn. Ett rätt friskt pass med för mig nästan helt nya vägar.

Man fick bita i lite extra några gånger då vi körde spontanintervaller i några backar, som sig bör. Vinden var det som vanligt med senaste tiden – rätt dryg stundtals och visade sig som mest på slutet 😉

Vi som körde: Ludde, Emil, Sebastian, Tobias och jag.

För de flesta av oss blev det ca 4 h idag på crosscyklarna. Nästa gång ska även jag ha grovmönstrade däck med dubb 🙂

Förra lördagen försov jag mig och fick köra solodistans i vackert (men blåsigt!) Roslagen-väder. Denna lördagmorgon blev vi istället dubbelt så många till träningen. Peter Hampus (ledarkollega i Fredrikshof Lidingö) och jag körde ett lagom distanspass på ca 3 h i vinterkylan. Ovanligt vacker morgon med soluppgång och flertalet fototillfällen erbjöds.

Peter körde med dubbdäck, vilket var smart. Jag fick bakhjulssläpp titt som tätt men lyckades hålla mig borta från att syna asfalten extra noga detta pass. Nästa vecka blir det dubbdäckspremiär för mig, helt klart.

Vi cyklade förbi klassikern Ullna golfklubb, mot Angarn och tog av västerut förbi Vallentuna. Sedan blev det Skålhamra hemåt i lugn takt och ett avslut på Café Princess i Lidingö centrum, där vi mötte upp några Hofvare som kört mtb istället. Efter ett pass cyklat på endast vatten så kan jag säga att äggmackan och lussebullen med grädde och mandelmassa (!) satt grymt fint.

Allt som allt en gedigen morgon i december!

2 distanspass stod på träningsschemat denna helg, sagt och gjort blev det så också!

Lördagen började med att jag försov mig 2 h på grund av min lånade iPhone, vilket innebar att jag missade gruppträning med Hofvet Lidingö. Istället blev det solopass 10 mil i Roslagen, där jag för egen del premiärkörde Skålhamra norrut (riktigt kul väg, att man inte gjort det förut?!) och sedan tog mig uppåt Kårsta innan det var dags att vända söderut. Rätt trevlig bit fram till Kårsta, med vinden i ryggen låg jag och snittade i 40 på CX:en. Värre blev det alltså på hemvägen med 10-11 sekundmeter kantvind/motvind i ca 4 mil hem. Lite lätt slitigt.. att jag inte kört distans speciellt mycket senaste två månaderna gjorde nog sitt till också.

Sol och värme var det dock inget fel på, en riktigt fin höstdag!

Söndag skulle ockå bjuda på distans, dock i lite lugnare tempo än lördagen. I ösregnet mötte jag upp Jesper Andersson och Karl-Axel i Viggbyholm, och sedan tog vi oss mot Åkersberga och nya cykelvägar (för mig) 🙂 Stannade till vid Hakungebacken, vilket Jesper gillade (se bild). Upp mot Kårsta igen, via Roslagsstoppet och Brottby. Där hade vi stämt träff med Berit och hon var punktlig – stark vind och ännu starkare byar gjorde kaos med oss, mest mig. Vi gnetade dock på och jag fick syna tyget på baksidan av Zander och Jesper extra mycket – tack för det..!

Jag tog sedan tåget hem från Väsby, men först efter att ha laddat upp med cola, bullar och snickers på Pressbyrån. Lite godare än mina Runekakor..

Allt som allt 20,5 mil CX-distans och nästa 8 h på cykeln i helgen, så nu blir det en vilodag!

Oktober bar till en början med sig ett antal riktigt fina höstkvällar, för att under andra halvan av månaden se en skarp nedgång i träningsmängd. November betyder dock nya tag! På schemat står intervaller 3 dagar i veckan resten av månaden och däremellan distans i olika former. Ser också fram mot de riktigt långa distanspassen som komma skall!

Här är ett urval bilder från mina solopass i höstmörkret:

De senaste 2 månadernas cykling har varit helt fantastiskt bra cykling och för egen del en riktigt fin blandning av tävlingar och smått episka långrundor. September slog nog något slags rekord i fint väder och värme dessutom – vilken månad att börja avrunda landsvägssäsongen med!

En grej som jag började med på sensommaren var att förlänga lördagsträningarna med Hofvet Lidingö. Först cykla i grupp 10 mil, sedan skarva på solo. Det har inneburit långrundor på 16-20 mil i fantastiskt väder en mängd lördagar nu. Något man kommer att leva på länge.

Här är ett urval från sensommar- och höstcyklingen i bildväg. Jag låter bilderna tala för sig själva:

Snart är det off season! Det innebär för egen del denna vecka hela 5 vilodagar, varav 4 ofrivilliga pga resa söderut, denna gång inte i cyklingens tecken. Om än en resa till ett av cyklingens mest förlovade land, Frankrike.

Men tills off season tar över på riktigt siktar jag in mig på intervaller om kvällarna och rejäla distanspass om helgerna. Som den gångna helgen tex, 18,5 mil på lördagen och 7 mil i hård blåst på söndagen. Givetvis distanspass med inslag av fika.

Apropå intervallpassen om kvällarna. I tisdags körde vi som vanligt Fredrikshof Lidingös tisdagsträning med massa backintervaller. Det var helt fantastisk stämning mot slutet när vi i snabbgruppen la oss bakom mellangruppen och alla röda bakljus i skymningen. Det var speciellt på sitt eget lilla sätt.

Men man kan cykla racer åtminstone ett par veckor till, framför allt på helgerna – och det tänker jag utnyttja! När det inte går längre blir det till att köra CX:en på Thor-hjul. Givetvis med fet belysning både fram och bak så att man syns om kvällarna 😉

När snön kommer tänker jag vara beredd. Dels med rejäla däck på CX:en, men framför allt med skidpaketet som jag beställt från Pölder Sport.

Jag har aldrig varit så här förberedd på off season. Snart börjar det!

Såg precis på ett gammalt Facebook-status att jag idag för ett år sedan passerade 400 mil förra säsongen, på en Mallorca-semesterresa. Då räknade jag också med ”pendlarmil”.

Idag, i år, har jag så när som på det dubbla i träningsmil (är just nu på 787 tränings/tävlingsmil sedan 1 mars) och när jag räknar med pendlarmil har jag totalt 836 mil sedan 1 mars i år. Definitivt mer än det dubbla.

Det får mig att börja tänka på hur mycket en skadefri säsong kan vara värd för träningen och kapaciteten.. förra året hade jag enorma problem med mitt vänsterknä (därav denna bloggpost om knäproblem och några åtgärder), vilket förstörde halva säsongen. Det var först mot slutet på juni 2010 som jag kunde cykla utan att få problem.

I vintras fick jag problem med knäna igen när jag var på Gran Canaria. Denna gång båda knäna, fast inte riktigt på samma sätt. Dock hade det mest att göra med en egentligen felaktig sadelhöjd, samt att jag började cykla i tuffa berg på Gran Canaria, efter nästan 2 månaders träningsuppehåll. Inte bra. Detta löste sig dock och i år när jag satte igång med grundmilen på cyclocrossen, framför allt i mars, så hade jag inga problem.

I slutet på mars kunde jag ta fram landsvägscykeln, men en halsfluss som höll i sig i 2 veckor var ingen bra uppladdning inför Camp Mallorca 2011. Resterande grundmil som jag fick på Camp Mallorca 14-24 april kom något för sent, men var väldigt behövliga. Hemma hade det varit lite svårare att få till samma uppladdning inför årets säsong. När man kom hem var det nästan maj och riktigt bra väder igen!

Tyvärr blev jag dunderförkyld i slutet på maj och missade ytterligare 2 veckors träning. Sista 3 veckorna innan Vätternrundan SUB 9 hade jag som längst cyklat 6 mil, inte direkt den optimala uppladdningen. Men nu är det så att man inte lägger grundträningen inför lopp som Vättern sista tre veckorna innan, utan långt tidigare. Och den träningen hade jag skött, och jag, Peter Hampus och Mic mfl fick in över 40 SUB 9-Hofvare på 8:38 i år.

Efter Vättern var det dags för tävlingspremiär, Solleröloppet på Midsommarafton. Det gick över förväntan, även om jag blev avhängd i sista stora backen med 3 mil kvar.

Sedan fortsatte sommaren med framför allt tävling i Viking Tour (absolut magiskt!), ytterligare 2 veckor med förkylning och så småningom tävlingar på hemmaplan i form av Svealandsmästerskapen linje, Vallentuna CK:s klubbmästerskap och Fredrikshofs klubbmästerskap i tempo och linje.

Med facit i hand så har jag sett att en skadefri säsong betyder så mycket. Från att ha varit en halvsnabb motionär i slutet på förra säsongen har jag nu blivit en elitsatsande cyklist. Det är fortfarande en bit kvar, men det kommer – var sak har sin tid.

Däremot betyder ökad träningsmängd och träningsintensitet också sämre immunförsvar och återkommande förkylningar, har erfarenheten talat om för mig. Så därför: Träna hårt – vila hårt!

Därmed fokus i vinter att bygga upp bra inför nästa säsong och vara fortsatt skadefri samt mindre sjuk. Till dess fortsätta bli starkare med en rimlig dos träning och intensitet i passen. Det är viktigt för att få en så bekymmersfri resa som möjligt i en cyklistkarriär!