Bra cykling

Slät, slät asfalt upp till Puig Major.

Du vet de där dagarna i sadeln, när du efteråt känner att du cyklat en riktigt episk tur? Den känslan har jag nu.

Efter gårdagens vilodag, så var en ny bergstur planerad. Rakaste vägen till Col de Soller, ner i Soller och så Piggen (alltså Puig Major, Mallis högsta berg) om jag känner mig fräsch. Sedan hem via kustvägen västerut, där jag kan vika av ganska tidigt för att korta av turen, om jag är trött.

Idag var det inget snack om att vara trött. Jag körde hela rubbet.

Här är Strava: 15,3 mil, 6:20 h och 3082 hm.

Sollerdalen och apelsinträd.. vilken idyll.

Molnigt och grått väder i inledningen, några små regnstänk blir det också. Benen tröga, men de kommer igång så småningom. Intervall uppför till Col de Soller och personbästa på 14:31. På med jackan, för ner från Col de Soller till Soller, är det alltid skugga och kallt. Idag dessutom bara ca 12-13 grader i luften och självklart kyligare i bergen.

Några polare ner mot Soller.

En snabb titt på GPS:en visar att jag varit ute i 2 av ca 6 h. Inte läge för lunch eller dylikt alltså. Så jag tar sikte mot Puig Major, och tittar inte solen fram nu?! Riktigt skönt. Med slät asfalt, sol och lagom intensitet, kan jag bara njuta. När jag närmar mig toppen, kommer lite småhagel och det blåser kallt. Väl uppe på toppen, en halv gel och kolla temperaturen – 6 plusgrader. Knäppa jackan, och så ner igen – för första gången någonsin från Piggen ner till Soller. Och jösses, vilken fin väg. En av topp 5 utförsåkningar jag gjort, skulle jag tro. Riktigt kul på ganska nyasfalterade vägar, måste det vara.

Tack solen för lite värme!

Ut från Soller på kustvägen västerut, har jag häng på ett gäng snabbingar från Max Hürzeler. Trevligt med lite snack och sällskap, innan jag stannar för kort ”lunch” vid halv tre-rycket, i Deia. Bocadillo Serrano & Keso, tack. Det är suveränt gott det! Och så vatten att fylla på. Jag dricker alldeles för lite. Jag blir serverad två maffiga baguetter med skinka och ost, som jag tuggar i mig snabbt. Jag är sugen på att cykla iväg i solen, inte sitta i skuggan mot en kall vägg och frysa..

Knappt vår än i denna allé..

I nästan 2 h sedan är jag mestadels ensam cyklist på kustvägen. Upp och ner, upp och ner. Först när jag närmar mig Andratx, cyklar jag ikapp ett gäng. Solen står allt lägre och lägre och dansar på vägen. Många blickar till höger ner mot vattnet, oj, vad vackert. I sista utförskörningen mot Andratx är det som att tiden står stilla. Sen eftermiddagssol, suverän asfalt, ingen trafik, bara jag, min cykel och vinden. Helt magnifikt.

En vy att dö för. Kustvägen västerut.

Jag försöker klura ut om jag kommer få 3000 höjdmetrar idag. När jag kommer ut från Andratx tickar det över 2900. Bra. Överväger att vända och cykla uppför, bara för att. Struntar i det, kan ta en extra tur när jag kommer hem i stället, om jag inte fått mina 3k höjdmetrar..
Jag behöver inte oroa mig speciellt länge, för med halvmilen kvar hem, tickar mätaren över magiska gränsen 3000. För blott femte gången i livet, tror jag.

Det blir bättre och bättre ju längre västerut jag kommer.

Det är klart jag är trött när jag kommer hem, men inte som här om dagen när jag cyklade långt. Idag gick jag runt på 1 bar, 2 gels, 1 GT-tablett, 2 mackor och 1,2 l sportdryck/vatten.

I morgon blir det lite kortare.

Snabbare än min egen skugga?

I våra kretsar pratas det friskt om LSD för jämnan. Long Slow Distance. Idag bjöd jag mig själv på det. Alltså Long Slow Distance.

Jag fick lite ofrivillig sovmorgon, är man på semester, så är man. Solen övergick i tunga regnmoln och precis när jag satte mig på cykeln, kände jag några stänk. Det var de enda regndropparna jag fick syna idag.

Dagens runda – Port d’Andratx och Sant Elm, ytterligare en liten hamn, och så hem via Andratx och några stigningar. Återigen ganska få cyklister ute på vägarna, fast jag mötte stora gäng med tyskar på vägen hem. Kanske tog de lite mer sovmorgon än jag 🙂

Bäst var nog sista stigningen innan Port d’Andratx. Slät asfalt, suverän utsikt och just då en gassande sol.

Väl hemma blev det pizza till lunch.

Strava: 58 km, 2:30 h, 982 hm.

På’t igen idag – rejäl bergsdistans väntar. Jag trycker i mig frukosten som är dubbel yoghurt med flingor och torkad frukt. 2 glas juice till. Pumpa däcken, på med benvärmare, det är lite kyligare idag. Och så rulla ut.

13,5 mil, 5:40 och 2400 hm idag.

Planen: cykla mot Valldemossa, Deia, Soller och helst Orient om jag orkar. Först upp mot Calvia och sedan höger i stället för vänster. Höger blir att köra på tvären över bergen mot Valldemossa, lite genväg i stället för att ta Kustvägen.

Mitt närmsta sällskap i inledningen av idag..

Det blåser rätt friska vårvindar tills jag kommer till bergen. Jag cyklar absolut hellre uppför än in motvind. Idag fick jag en del motvind uppför också..

Det är förvånansvärt tomt på vägarna. Jag stöter på en och annan cyklist, men de flesta är väl på lördagsracet i Alcudiatrakten.

Arkitekturstudie.

Fin, slät asfalt. Tack!

Benen känns bra idag och ryggen är med mig. Jag har inte suttit på landsvägscykeln sedan i augusti (!!), så kroppen behöver vänja sig igen vid dels cykel, sadel och helt enkelt att cykla uppför. Apropå sadel, jag kan inte vara mer nöjd. Specialized Romin modell bättre, 2015,  är ruggigt bra.

Deia.

I nedförsåkningen till Soller känner jag att det är bättre att äta lunch på torget där, än att chansa på att klassiska Ca’n Topa (Col de Soller) har öppet. Det är mycket som är stängt så här tidigt på våren, nämligen..

Soller-torget levererar. Rikligt med lediga spanjorer, turister, cyklister och en och annan spårvagn. Det blir en Cannelloni, innan jag sätter av mot Col de Soller. Ca’n Topa har öppet, ser jag när jag når toppen. Där blir det ett besök i veckan 🙂

På vägen upp blir jag passerad av de enda två cyklisterna som passerat mig de här två dagarna. Jag håller igen lite, för jag har nästan hälften kvar av dagens tur..

Nedför Soller och mot Bunyola och så småningom Orient. Jag trycker i mig gel. Direkt i uppförsbacken till Col d’Honor känner jag att jag börjar bli krispig. Absolut ingen panik, men trött. Möter ytterligare ett gäng när jag tar mig över toppen. Undrar vilket gäng det är jag möter. Jag har ju blivit dissad av Stephen Roches gäng tidigare per mejl, där är man inte välkommen på turerna, om man inte bor med dem i Palma Nova..

Raka spåret hemåt! Inget att klaga på här.

Palma till Palma Nova börjar så här..

Nerförsåkningen efter Orient kan vara en av de roligaste och flowigaste på ön. Helt suveränt. När jag skrattat klart är siktet inställt på Palma och därifrån mestadels kusten ”hem” till Palma Nova. En transportsträcka som heter duga, det tar mig dryga halvtimmen till Palma och sedan dryga halvtimmen hem också.

Hyggliga cykelbanor här nere faktiskt!

Väl hemma blir det en välförtjänt öl och lite fotboll på lokala, brittiska puben.

Lååång skugga vid hemkonst idag.

Cervélo mot mur.

Det här fotot kallar jag ”Cervélo i skuggan av ägaren, mot mur”.

I morse halv fyra och uppvaknande i Sverige. Sedan tidernas bästa skjuts, incheckning och säkerhetskontroll. Var igenom på rekordtid och fick äta en torr 83-kronors kycklingwrap som belöning. Flyget gick bra och sedan fortsatte det smidiga – allt bagage väntade redan på mig och så även taxichaufför. Således var jag på lägenhetshotellet i Palma Nova tidigare än beräknat, och kunde skruva ihop cykeln i stekande sol en bra bit innan lunchtid. Tänk om man alltid kunde resa så här! 🙂

Efter en Spaghetti Bolognese till lunch satte jag av mot bergen och kustvägen från Andratx. Senast var 2011, så det var på tiden..

Jag kom på mig själv med att jubla på hojen vid flera tillfällen. Efter en pangtråkig vinter så har jag glömt bort hur kul det är att cykla. Det här är baskemig livet.

Den skarpsynte noterar att jag bytt ut MTB:n mot landsvägscykeln denna vecka. Det blev smidigast så.

Solen lyste mestadels idag, dock på norrsidan av bergen var det ju lite småkyligt i skuggan. Sedan ska jag inte sticka under stolen med att det blåser en del på Mallis i mars. Bra träning, helt enkelt!

8 mil, 1500 hm och ca 3 h senare rullade jag in i Palma Nova igen. Bra start på träningsveckan! I morgon blir det långtur. Då ska jag nog få i mig mer än 7 dl sportdryck under rundan 🙂

Försmak av vad som väntar..

Ikoniska tunneln på kustvägen.

Kortbent 😉 Den skarpsynte ser både mina watt och puls här.

Stannade lite och andades in friska Medelhavsluften..

Det blev stiligt med nya dekalerna 🙂