Bra cykling

Martin Söderlund. Foto: Jesper Andersson

Keps Cup igen idag, denna gång närmst stan hittils i och med Ursvik, så det var lätt att ta sig dit. 🙂

Järfälla CK arrangerade och det blev tredje kanonarret i rad i Keps Cup. Suveränt, detta!

Jag hade hyggliga ben sedan igår. Jag och några till skippade den långa kön till nummerlapparna och testkörde banan som mätte ca 3,9 km med tre sektioner jobbigare, längre backar och däremellan några mindre backar. Hann precis med ett varv och sedan standardrutin inför race.

Vi var väl 7-8 st som stod på startlinjen i elitklassen och vi skulle cykla hela 5 varv. Lite jobbigt, insåg jag att det skulle bli.. men man blir inte hård av att köra få varv.

Jag kom iväg i princip problemfritt i starten, lite sen med att klicka i bara efter pedaljustering igår. Det går rätt snabbt och täten sticker iväg vansinnigt fort. Inte så konstigt då detta t ex är Calle Fribergs hemmabana och han m fl kan den med bakbundna ögon, typ. Och så klart har tryck i benen.

Jag har bra flyt i backarna och på snabbare partier, dock så fort det blir lite stökigt tappar jag. Det går väl ett halv varv innan jag känner att det här kommer verkligen bli jobbigt med fem varv med samma intensitet, jag biter ihop och tuffar på bäst jag kan. Nackdelen med att inte vara snabbast i skogen är ju onekligen att hamna bakom andra långsamma och mindre tekniska cyklister, vilket jag gjorde några gånger. Andra svor säkert över mig med på i princip varje varv när jag missade en spång varenda j-a gång (förutom sista varvet)..

Det blir glesare och glesare för varje varv och det börjar kännas bättre. Flytet återfinner sig något och jag passar på att plocka i mig en liten bit energigel varannan varvning..

Banan då? Den bjuder som skrivet på sköna uppförslut, stökiga hällar, några riktigt fina utförslöpor och enstaka surhål. På näst sista varvet är det sjukt nära att jag kör en OTB när jag försöker cykla vid sidan av en av flera rejäla vattenpölar, i stället för genom. Det tar i princip tvärstopp.. men jag klarar mig och kan med andan i halsen avsluta varvet med de två sammanhängande uppförsbackarna inför varvning.. jobbigt värre och alla varv tog jag dem sittande.

Det visar sig faktiskt att benen inte är helt och hållet med mig idag, men jag är relativt nöjd ändå. Jag blir även idag varvad av Friberg och Flockhart och är sedan helt ensam på avslutande, femte varvet.

Varvtider: 14:17, 14:39, 15:00, 15:13, 15:00.

Strava

Jeppman var som vanligt i täten. Och alltid tid för spex!

Bilder från Keps Cup Tullinge

Alla bilder från dagen ligger på Flickr: Keps Cup Tullinge 2014. (Tack Angelica för bilderna.) Fritt fram att låna bilder som du själv är med på.

Rapport Keps Cup Tullinge

Martin Söderlund (alltså undertecknad) på näst sista varvet.

Det blev återigen succé för Keps Cup, denna lördag suveränt arrangerat av Tullinge SK, som bjöd på en riktigt kul bana.

Jag cyklade ner solo från stan och hade både bråttom och rak motvind, så det vart lite slitigare än jag tänkt. Vaknade dessutom upp inte helt pigg på morgonen, vilket gav rätt hög puls till startområdet. Ett lugnt varv på banan som var 3 km och bjöd på det mesta – snabb nerförslöpa, trevlig backe, lite hällar och skön singletrack. Det fanns även tre grusvägar att cykla om på, så inga problem där denna helgen. 🙂

Jag ställer upp i elitklassen i MTB i år, således var det 6 x 3 km som skulle klaras av idag.

Calle Friberg och drop:et.

Vi startar med ett motlut och grusväg första kilometern innan banan går in i skogen. Direkt när starten går och jag klickat i pedalerna och accelererar så klickar båda pedalerna ur. Jaha, snabbt i pedalerna igen och accelerera igen och båda klickar ur igen. Jag ser hur  de flesta cyklar förbi i backen och att täten försvinner, innan jag klickar i och nu kan börja ta mig upp i fältet. In på böljande stigen mot korta nerförskörningen med ett drop, där jag tar chicken line och sedan ska uppför varvets längsta och brantaste backe – och pedalerna klickar ur igen. Jag hoppar av och springer uppför hela backen och mjölksyran sprutar så klart. Upp på hojen och sedan börja jaga med maxpuls.

Tobias Stridsberg på svenska Image. Tobias är precis som jag lite ”ny” vad gäller MTB. Inget som märktes i Tobias fall. 🙂

Här börjar min Keps Cup Tullinge på riktigt, alltså efter halva första varvet och hela fem iklickningar med pedalerna första 1,5 km..

Nu är jag dock rätt mosig och flera tar sig förbi mig på grusvägarna, medan jag knappt tar mig förbi någon. Resten av varvet går fint och jag snurrar runt på tröskel/strax över för det mesta. Tar några felbeslut vad gäller spårval och hamnar bakom några juniorer på något varv.

Från höger: Minior, undertecknad och en SCK-junior som jag hängde med lite på ett varv.

Jag jobbar mig upp lite, men märker att jag faktiskt tappar så fort det blir lite stig – så där har jag lite att jobba på. På mitt näst sista varv blir jag varvad av först Calle Friberg och strax därefter på målrakan varvad av Mikael Flockhart, innan jag så ger mig ut på mitt sjätte och avslutande varv.

Emmy Thelberg var en av flertalet tjejer som ställde upp.

Faktum är att mina två sista varv blir mina snabbaste, där jag slutligen tar rätt spårval överallt och känner att det flyter på lite bättre. Jag tar mig förbi några stycken som cyklar annan klass och rullar så småningom över mållinjen som sist i elitklassen vad jag förmodar, och är hyfsat nöjd med det givet strulet i starten. Jag är även rätt nöjd med att ha undvikit punkteringar idag. Mindre nöjd med att det hoppade och studsade rätt mycket i skogen, trots bra däcktryck.. men det är ju lite så på hardtail.

Södertälje CK:s egen Jack ”Attack” Kok. Jack går från klarhet till klarhet och är solklart ett namn att hålla ögonen på kommande år.

Här hemma blir det nu att tighta åt SPD-pedalerna och modifiera rebound något, så hoppas jag det flyter på bättre i Ursvik i morgon, på nästa Keps.

Tack Tullinge SK för ett bra arr, grym bana och strålande väder! Tack också till Angelica m fl som dök upp lite här och var och hejade.

Strava